Här får du ta del av vem jag är och lite om min bakgrund, om vad som sedan hänt mig, som gör att jag sent i livet, som pensionär från skolan, väljer att erbjuda mina tjänster som expert inom området suicidprevention, i form av praktiska insatser genom

* Samtal som räddar liv

* Tidigt och tätt efterlevandestöd för hela familjer

* Utbildningar och Föredrag

Efter att ha medverkat i två Erasmus+projekt och med samlad erfarenhet, erbjuder jag nu 2024 åter samhället mina tjänster i egen regi. Livet är en underbar resa.

Utveckling av verksamheter sker genom medvetandeutveckling hos de individer som tillsammans utvecklar insatserna inom sitt arbetsfält.

Och Du, stängs en dörr öppnas alltid en annan. Livet är ständig utveckling! 

Välkommen att höra av dig,

Maiellen Stensmark stensmarkmaiellen@gmail.com, 070-2900824

Här får du ta del av hur mitt liv hjälpt mig till de erfarenheter jag har idag, när jag Maiellen Stensmark går ut med mitt budskap om att Rädda liv - att varje suicid är ett för mycket, om att Utbilda sig till själ och hjärta - och bli en sann människa genom inre utveckling. Det gör dig öppen för att bli ett praktiskt stöd för din nästa! Hjälp dig själv, för att sedan stå redo att stödja dina medmänniskor!

Yrke/Utbildning och arbetslivserfarenhet: Livskonsult, men ännu hellre kallar jag mig Livsdoula. Jag är socionom-samhällsplanerare, aromaterapeut & akupressmassör,  samhällskunskaps- och spansklärare, med många års erfarenhet av att undervisa på högstadiet. Jag har varit projektledare på Landstinget Blekinge under förvaltningschefen för psykiatri och tog fram en organisationsplan och förslag till utbildning i SIP, Samordnad Individuell Plan, som hamnade i papperskorgen när Region Blekinge bildades och hela organisationen blev en annan.

Jag har varit arbetslivskonsult vid AMI, under länsarbetsnämnden i Kalmar en kort tid. Därifrån blev jag handplockad för att bli projektledare för en verksamhet i Kalmar som fyra myndigheter i god tro ville att jag skulle driva. Med fria händer fick jag låna in personal med kunskap från sjukvårdsdistriken, socialtjänsten, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och AMI, när behov av deras kunskap fanns i verksamheten. Mitt uppdrag var att få en grupp med 15 personer, 18-25-åringar, som var kända av minst två av verksamheterna, i jobb, studier eller praktik. De gick på det som hette "Dagmarpengar". Vem som helst kunde ordna sig en praktikplats och arbetsförmedlingen betalade aktivitetspeng. Det kunde verkligen bli en fot in i en verksamhet! De som ändå inte kunde komma igång på egen hand blev min uppgift att ta hand om. Och jag lyckades genom att verkligen se varje person, hans och hennes hinder och på så sätt gav projektet stöd till dessa ungvuxna, som kom igång med utbildning, eller praktik, som i flera fall ledde till arbete. Men innan projektet var ett år gammalt ville en av mina fem uppdragsgivare lägga ner projektet och de sa upp mig. Orsaken var att Länsarbetsdirektören undrade varför Arbetsförmedlingens folk inte redan fått igång dem? Deras misslyckande slog som en rekyl mot mig som lyckats. Fråga mig inte varför? Det verkar mest logiskt att lära av varandra för att se hur man kunde förbättra det traditionella arbetet med långtidsarbetslösa, istället för att lägga ner ett projekt som lyckades! Men verkligheten är inte alltid logisk. Projektet lades ner omedelbart på grund av den negativa kritiken. Jag fullföljde i alla fall delen av mitt uppdrag som bestod i att beskriva maskorna i välfärdssamhället, som alla chefterna hade efterfrågat. Men arbetsmarknadsdirektören ville inte ha någon publicering om det här, om jag ville få ett avgångsvederlag för att säga upp min tjänst. Jag lät mig köpas, eftersom motsatsen kan ha blivit att jag skulle blivit placerad på någon tråkig arbetsuppgift med att vända papper resten av mitt liv...

Innan allt det här arbetade jag som buss- och taxichaufför, vårdbiträde och  personlig assistent.  och så sent som förra sommaren var jag på Palliativa enheten i Karlskrona kommun som vårdbiträde, eftersom jag ville se om man pratade om döden där, till skillnad från i samhället i stort. Jag upplevde en stor brist på djupare samtal, att man dövade ångest och den livskris som döden utgör för många, genom ångest- och smärtdämpande medicin. Döden var ett område som man rutinmässigt inte berörde, förutom när det gällde själva omvårdnaden om de döende. Den var fysiskt sätt fantastisk. Men vi är inte bara kropp, utan själ,d ande, med tankar och känslor inför livets olika skeenden och behöver ges rätt att få uppleva vår egen död.

Redan som socialsekreterare inom socialtjänsten arbetade jag i projekt tillsammans med arbetsförmedlingen, i ett projekt för att få igång socialdistriktets socialbidragstagare att bli egenförsörjare. Det handlade om att stödja människor igång i arbete-praktik eller studier. Även det projektet hade stor framgång. Men då, i slutet av 1980- början av 1990-talet kom New Public Management - i dagligt tal ekonomistyrning, in i alla verksamheter. Det var ett politiskt beslut som implementerades i Sverige. Jag kunde inte längre med rent samvete delta i arbetet som socialsekreterare. Det började en ny tid också i mitt personliga liv. 1991 dog plötsligt min mamma efter två veckors sjukdom i levercancer, endast 57 år gamal. Den upplevelsen och lättnaden som kändes parallellt med sorgen efter hennes död blev ett andligt uppvakande för mig. Vi var redan påväg att flytta barnen och jag. Vi lämnade orten där vi bott. Det blev inledningen till en ny tioårsperiod i mitt liv, nu inom området personligt och andligt växande. Det var inte bara en utvecklande tid för mina barn och mig. Det innebar även utveckling för dem som sökte sig till min verksamhet. Jag gav föredrag, kurser och behandlingar. Det var en fantastisk period i livet.

När min dotter dog i självmord 2004 upplevde jag i sorgen efter henne att jag inte kunde sörja på spanska. Det tvingade mig att flytta från Gran Canaria där jag bott under de senaste åren.   Tillbaka till Sverige fick jag börja arbeta på en gång, eftersom jag gått ur A-kassan och inte längre hade någon sjukpenninggrundande inkomst i Sverige. Jag började arbeta som personlig assistent, där min kunskap i massage efterfrågades. Men efter en tid kraschade jag helt och blev liggande efter en släng av vinterkräksjuka. Det tog mig månader att bara komma på fötter. Ett halvår senare, med stöd från en terapeut vid S:t Lucasstiftelsen och en distriktsläkare, gav Försäkringskassan mig godkännande att börja studera spanska vid universitetet som social träning och rehabilitering. Där fick jag betyg i ett ämne jag redan hade god kännedom i. Jag kunde ta en ny yrkesexamen genom att omvandla min tidigare socionom-utbildning till poäng i samhällskunskap. Istället för att gråta på nätterna pluggade jag. Utöver studierna gick jag i samtalsterapi, vilket ledde till att jag såsmåningom helt fick tillbaka min kognitiva förmåga. Sedan 2008 har jag mestadels arbetat som lärare i spanska på högstadiet, på några olika skolor och etablerat mig i samhället på nytt, tack vare målmedvetet arbete och kärleken i mitt liv.

Mitt arbetsliv, inom skilda yrkesområden, har alla tillfört mycket till min personliga utveckling. Det har också gett mig en mycket bra grund och kunskap om samhället. I och med att jag en gång fick tala på en konferens inför socialchefet i Sverige, om maskorna i välfördssystemet som gjorde att människor kunde falla igenom de ihåliga maskorna, om de inte fick sina individuella behov tillgodosedda, så var jag medveten om hur viktigt det är att få medveten, tidig och tätt återkommande stödinsats vid livskriser. Människor som kört fast, gått i väggen, varit med om en skada, amputering, förlust, förödande klassresa, behöver få se och möta sig själva ur ett holistiskt, läkande perspektiv. Vi behöver nytänkande i samhället, i verksamheter som idag står inför stora utmaningar!

Bred erfarenhet har jag också fått genom mitt eget tillfrisknande, efter fallolyckan när jag höggravid med 2 veckor kvar innan förlossningen och med min tvååring i famnen, ramlade nerför halva trappans trappsteg och skadade ryggslutet. Det medförde att jag inte kunde sitta och gå riktigt när mina barn var små. Jag har sviter av skadan i bäckenet från fallet, fortfarande efter 40 år. Bebisen i min mage var den dotter som inte längre lever. Då fanns inget samtalsstöd och man lyssnade inte in en födande kvinnas livssituation.

Men att inte bli bekräftad ledde ändå tillslut till ett sanningens uppvaknande inom mig. Jag skilde mig från mannen som låtit mig ligga svårt skadad nedanför trappan, höggravid. Säkert var han svårt chockad själv eftersom han inte ringde ambulans eller gav mig telefonluren för att själv ringa. I början av min första graviditet var jag med om en svår trafikolycka, då en kraftligt berusad man frontalkrockade med taxibilen jag körde. Han kom i hög hastighet på två hjul i en trevägskorsning, på min sida vägen i centrala stan. Föraren dog på väg till Akuten, trots snabb insats och några hundra meter till sjukhuset. Däremot jag fick mycket god omvårdnad från en förstående akutläkare som från sin vårdcentral fortsatt tog sig an mig under en lång tid, för att tillförsäkra mig trygghet och att barnet och jag skulle må bra.

Man kan säga att jag både arbetat med att hjälpa andra tillbaka till livet; hälso-, yrkes-  och arbetsrelaterat, efter att ha lärt mig genom min egen livsresa. Men också tvärtom, att min förhandlingsförmåga i yrkesinriktad rehabilitering hjälpte mig, så att jag fick möjlighet att studera spanska på universitetet, samtidigt som jag var sjukskriven, vilket var emot alla regler men som ändå chefen på Försäkringskassan efter lång förhandling beviljade. Spanska är ett ämne som gav mig endorfiner. Att kunna studera spanska på heltid och få en ny yrkesutbildning blev räddningen för mig efter Idas död, när jag verkligen behövde stöd. Jag fick vara med om en nyorientering som gav livet skjuts i en helt ny riktning. Ännu ett arbetsfält erövrades, som ledde till läkning för mitt brustna hjärta.

Lite mer om mig; Jag är högkänsligt begåvad. Det har varit till stor hjälp i min läkningprocess, men också i de arbetsuppgifter jag haft! Liksom ca 20 procent av befolkningen, tar jag in mer av andras känslor än vad de andra 80 procenten av befolkningen gör. Men att ha mer lyhörda känslospröt, att vara öppen och mottaglig är tröttande, speciellt i stökiga miljöer med hög ljudvolym. Många av oss mer inkännande är medvetna om den strålning som finns omkring oss, som vi behöver skärma av oss ifrån. Medan annan strålning medvetetandegör och leder oss till högre kunskaper.

Jag har därför lätt för att uppmuntra andra att känna in och gå in i sina känslor, för att bearbeta dem på djupet, som ännu ett sätt att utveckla hälsa, men också för att hitta till och ta i anspråk den medvetenheten som bor i varje människa.

Livet har lärt mig att följa tankarna till sitt slut och det i sin tur leder till tidigare erfarenheter. Gamla föreställningar kan blockera och hindra ny utveckling. Rädslor och tankemässigt tjatter håller tillbaka utvecklingen. Även det som är förknippat med stor smärta, lidande och sorg syftar till att medvetandegöra en människa. Utan den förståelsen förhindras och senareläggs nya erfarenheter. Det degenererar en människa som inte har möjligheten att se meningsfullheten i allt som sker. Det förhindrar affirmerande, nydanande i tankar och människan blir kvar där hon är, rent utvecklings- och medvetandemässigt. Trots de svåraste händelser tidigare i livet kan vi lämna detta bakom oss, transformera det till livgivande energi, tills vi kan se allt i våra liv med kärlek!

Efter att Ida, min dotter, dog i suicid 2004, 21 år ung har jag under många år engagerat mig ideellt i frågor om suicidprevention och efterlevandestöd. Genom hennes död har jag förstått att det är bäst för alla efter en suicidförlust att samtala med en person som själv varit med om och bearbetat sin egen smärta, sin egen förlust och har distans till dessa händelser. Det ger hopp!

Tidigare hade jag gett egna kurser i inspirativ målning, efter att ha gått Curt Källmans utbildning i 17 viktiga steg, principer för livet. I Vedic Art är meditation ett viktigt inslag. Så rik av dessa erfarenheter har jag hjälpt människor att komma igång med meditation och har lärt ut De Fem Tibetanerna, som är en enkel yoga, som stärker och gör kroppen smidig. Under många år gav jag behandlingar, först i Sverige och senare på Gran Canaria. Utbildad i aromaterapi, samt i hur blomsteresseser, själens medicin, fungerar, samt några korta kurser i Ayur Vedisk medicin (gammal indisk läkekonst i Kunskapen Om Livet), började jag hjälpa också andra än min egen familj. Några egna konsultationer hjälpte mig lägga om min kost och jag hittade genom det tillbaka till mig själv! När kroppen mår bra mår också själen bra. Det skapade frid inom mig.  Genom kurser i Akupressmassage fick jag ytterligare en viktig kunskapskälla, liksom genom zonterapi och havajiansk massage. Och tillsammans med blomsteressenser och aromaoljor förmedlades en holistisk läkande behandling. Mycket människor återkom till min mottagning år efter år.

Efter min dotters död har livet återigen fört mig in på nya områden. Jag blev behörig lärare i på högstadiet och gymnasiet i samhällskunskap och spanska. Från mars 2011 till februari 2024 har jag haft ett ideellt uppdrag som ordförande i anhörigföreningen SPES krets i Blekinge. När jag först kom med i SPES Suicidprevention och efterlevandedes stöd 2006, kunde jag inte ta in smärtan från all den obearbetade sorgen jag kände från samtalsgruppen. Var och en sörjde sin döda och många hade aldrig tidigare pratat om sin suicidförlust. När tillfällen gavs började jag därför runt 2014-2015 istället besöka hela efterlevande familjer. De sörjer samma person som dött i suicid och kan därmed bli stöd och samtalspartner till varandra, under en utomståendes inledande stöd. Som komplement till att leda samtal mellan sörjande från olika familjer som behövde få samtala om sin suicidförlust, vilket jag fortsatte med och 2017 utökade till månatliga träffar på två platser i Blekinge, samt att bjuda in till samtal för människor med suicidtankar, blev jag också återkommande stödperson för hela familjer efter ett suicid. Fortfarande var det ideellt arbete och Spes-Blekinge ersatte mig med milersättning när jag åkte till olika platser i Blekinge.

Tidigt och tätt efterlevandestöd ligger mig mycket varmt om hjärtat. Eftersom samhället idag helt saknar efterlevandestöd sprider jag min modell. Jag tog kontakt med utvecklingsenheten på Region Blekinge och samtalade med representanter från Folkhälsorådet, samt motionerade  och pläderade i fullmäktige i Karlskrona kommun om att införa suicidpreventiva planer. Det var tidigt och mycket trögarbetat på den tiden. I arbetsgruppen i regionen för suicid-frågor såg vi inte heller mycket framsteg. Samverkan gjordes, men inga stora framsteg ägde rum för att sänka självmordstalen. En psykiatriker och forskare såg dock min enorma glöd för att nå framgång i min strävan och vi slog oss ihop och har sökt delfinansiering och projektmedel från Erasmus+. Därför kom Ellipse-projekten till. Det enda riktiga är att ge samtalsstöd på tidigt stadium till människor med suicidtankar, gärna samtalsgrupper som vi fått till i mycket liten skala i SPES Blekinge. Men verksamheten behöver ligga inom samhällets ram, för att kunna gå in med positiva stödinsatser, interventioner för att rädda liv, genom att lyssna på människors upplevda ohälsa för att kunna stärka familjer, barn och enskilda vuxna som drabbats av ångest i livsfaser och möta problem innan de blivit så stora att de riskerar att leda en person att tillslut ta sitt liv. Den tiden kan pågå och växa till overstigliga hinder över år, men är ibland oerhört kort vilket speciellt gäller för unga människor som ännu inte har levd erfarenhet av att ta sig igenom livskriser. Tidigt och tätt efterlevandestöd för hela familjen i suicidförlust är på samma gång suicidprevention, det förebygger framtida suicid, som följd av att själv tidigare förlorat en kär närstående i suicid. Vi vet genom statistik att den som förlorat en närstående i suicid själv har en utökad risk för att själv ta sitt liv. Det sambandet förnekas ofta, men i samtal kan personen bli medveten om faran och sina egna svårigheter att sätta ord på sitt mående. Därför behövs tidigt och tätt stöd för hela familjen, så att man i en familj lär sig hur man kan bära varandra, också genom det svåraste i livet. Männen, som är överrepresenterande i självmordsstatistiken har nåtts genom dessa samtal och ungdomarna, vars självmordstal har ökat de senaste 30 åren i jämförelse med andra åldersgrupp.

 ❤❤❤

Efterlevandestöd är mycket eftersatt över hela landet. En del kan ha turen att mycket tidigt efter att en närstående tagit sitt liv få tid hos en samtalsterapeut. Men söker man inte själv ges inget krisstöd alls. Notera att det då handlar om samtalstillfällen för enskilda sörjande. Flertalet tar sig inte iväg på egen hand för att hitta en samtalspartner. Har man aldrig tidigare i livet gått i samtal vet man inte vilken hjälp det skulle gett. Är den man samtalar med inte öppen för att tala om dessa svåraste frågor och lyssna in vad personen är påväg att gå in i, blir samtalen alldeles för ytliga och personen upplever inte att de leder någonstans. Alltså avslutas de beroende att den man samtalade med inte förmådde bli lyhörd nog. De saknar egen erfarenhet av en förlust av det här slaget och det är många efterlevande som försökt men inte hittat ett samtalsstöd som vågar följa med in i dessa svåraste känslor. 

Här på hemsidan och i bloggen delar jag min egen erfarenhet, ibland även andras, med förhoppningen att det kan vara bra för andra att läsa, att det kan leda till ökat suicidpreventivt arbete i hem, på arbetsplatser, i samhället och till att tidigt och tätt efterlevandestöd utvecklas för alla, oavsett var i landet vi bor, om vi finns på landet eller i en stad. Ingen ska behöva förlora en närstående i suicid. Den som befinner sig i suicidkris behöver tidigt och tätt stöd av någon som själv förstår vad det handlar om. De efterlevande behöver hjälp att tillsammans gå igenom sin saknad och sorg, men framför allt det tillståndet de akut befinner sig i av att inte kunna se ens minuter framåt, inte kunna andas, känna det som att också ens eget liv är slut och dog tillsammans med den person som suiciderat. Smärtan i vad ens närstående tvingats gå igenom, möta och utstå innan döden blev utvägen för att ta slut på ångesten och smärtan. Det ger förtvivlan och ökar skuldbördan över att inte kunnat rädda personen, över att inte ha sett risken. Däremot att möta en annan efterlevande som tagit sig igenom detta, som bearbetat sin djupa suicidförlust tillsammans med andra och nu står till den familjens förfogande, det ger hopp om att man också ska kunna ta sig igenom sin stora förlust.

Alla i familjen är i akut behov av medmänskligt stöd av någon som vet vad de pratar om och vad en efterlevande efter självmord går igenom. En person med ymnig inre blödning är i behov av en kirurg, om du förstår bilden. Att läka suicidförlust tar tid, alla sörjer på olika sätt, men stöd till familjen behöver ges av samma person, över tid, med intervall som familjen själv avgör genom sina önskemål, beroende på hur de förmår att hantera chocken och smärtan och var i läkande-processen man befinner sig.

Enskilda personer kan efter de första gemensamma samtalen samtidigt gå i egna samtal, som ett komplement till familjesamtalet. Alla familjer som erbjudits stödet har varit så tacksamma till hjälpen. De tycker att samtalsstödet ska komma in tidigt, helst dag 1. De har upplevt det som en oerhört stor hjälp att få höra varandra berätta om hur de hanterar förlusten. Att få höra hur andra  familjemedlemmar har det och att kunna ta tala om förlusten, utan att känna att det lägger ökad tyngd eller börda på någon, det underlättar den egna sorgebearbetningen. Målet är att familjemedlemmarna kan bära varandra igenom sorgen, genom närhet, öppenhet och gemenskap igenom det svåraste. Ingen ska stå själv med sin sorg. Det är samtalsledarens egna erfarenheter som ibland kan komma till hjälp, samt tekniker för att hantera situationen. Det är mycket praktiskt familjemedlemmarna kan hjälpa varandra med, men den utomstående samtalsledaren är den som för på tal, som initierar frågerundor och skapar balans så att alla kommer till tals och blir lyssnade på i samtalsgruppen.

  ❤❤❤

2024-02-08 hände något helt oväntat. Ett mail kom från RiksSPES Förbundsstyrelse ställt till mig. I ett förbund där många brottas med sin/sina suicidförluster, många har känslor av skuld och skam, många är oerhört känsliga efter att ha förlorat närstående i suicid. Därifrån kommer följande mail från Riksförbundets styrelses ordförande till mig:

"Hej Maiellen,

Förbundsstyrelsen har valt att besluta om uteslutning och avsluta ditt medlemskap i Spes. Du har rätt att yttra dig om skäl till uteslutningen fram till fredag 9/2-24 kl. 20.00.

Utdrag ur Spes stadgar:

§ 17 Uteslutning och avstängning
Förbundsstyrelsen har rätt att utesluta medlem, avskilja förtroendevald eller
person med annan funktion för förbundet från sitt uppdrag i något av följande
fall:
- om denne allvarligt motverkar syftet med Spes verksamhet
- om denne bryter mot förbundets etiska riktlinjer
- om denne bryter mot förbundets stadgar.

Medlem ska erbjudas möjlighet att yttra sig om skäl för uteslutning innan
beslut fattas. När förbundsstyrelsen har fattat beslutet träder det i kraft med
omedelbar verkan. Beslutet om uteslutning ska meddelas skriftligen till den det
berör. Beslut om uteslutning kan överklagas till nästkommande
förbundsstämma.

Uteslutningen grundar sig på följande:

Som kretsordförande för Spes Blekinge innehar du en förtroendepost och förväntas agera i demokratisk föreningsanda och följa Spes stadgar och etiska riktlinjer.

Förbundsstyrelsen anser att du i din roll som kretsordförande för Spes Blekinge i ditt agerande allvarligt motverkat syftet med Spes verksamhet vilket är skäl för uteslutning enligt Spes stadgar 17§ .

- Att när du företrätt Spes gentemot profession och myndigheter har agerat på ett sådant sätt att personer från olika organisationer har kontaktat förbundet. Professions personerna har framfört synpunkter och frågor om hur Spes Blekinges verksamhet bedrivs.

- Att du har som innehavande av en förtroendepost nekat möte med förbundsstyrelsen vid direkt inbjudan för att samtala kring hur och vad förbundet kan bistå kretsen med.

- Att du som kretsordförande verbalt talat illa om sittande förbundsstyrelse utan att lyfta frågan till den sittande styrelsen.

- Att du som kretsordförande inte aktivt har verkat för att kallelse skickas inför styrelsemöten, att dagordning för möten upprättas och följs, samt att protokoll signeras av krets styrelsen.

- Att du som kretsordförande aktivt motverkat genom förbud att andra ur kretsstyrelsen kan representera Spes Blekinge i regionala mötes sammanhang.

- Att du vid flera tillfällen förmedlat till andra i kretsstyrelsen att de inte ska samverka med förbundet. Spes är en nationell organisation som även har regional verksamhet, vilken är underställd förbundet genom stadgarna. I din roll som kretsordförande så ställer det extra stort ansvar i att du tillförsäkrar dig hur det du förmedlar uppfattas av dina styrelsemedlemmar och att du som ytterst ansvarig driver kretsen i en demokratisk anda. Här anser vi att du brustit i din roll och hur du agerat verbalt mot andra medlemmar och styrelse medlemmar stämmer inte överens med Spes värdegrund.

- Att du fattat beslut ensam vid minst ett tillfälle och protokollfört ett icke existerande styrelsebeslut, som exempel att Spes Blekinge inte ska ta emot Spes profilprodukter och inte dela ut material som reflexer och Spes-band från förbundet. Spes produkter ska kunna förmedlas till alla medlemmar i Spes genom kretsarna.

- Att du som kretsordförande och ansvarig för Spes Blekinges hemsida publicerat följande text är inte förenligt med Spes målgrupp för samtalsträffar som riktar sig till efterlevande vid suicid.

Har du självmordstankar och känner att du skulle vilja prata med andra i liknande situation är du välkommen att ta kontakt med oss. Vi startar gärna upp en samtalsgrupp!

- Att information som publicerats på Spes Blekinges hemsida bryter mot syftet vad gäller Spes stödverksamhet.

Utdrag ur Spes etiska riktlinjer:

Ingen har rätt att nyttja SPES för privata syften, exempelvis genom att i SPES namn sprida egna
åsikter. Det är heller ej tillåtet att använda SPES stödfunktioner, sociala medier eller andra
kommunikationsytor för att sprida information om egen eller annans vinstdrivande verksamhet, egna
hemsidor, bloggar, insamlingar eller liknande.

På uppdrag av Spes förbundsstyrelse