LIVETS SKÖNASTE INSIKT

Det skulle bli som att möta sig själv fast på ett nytt sätt.

Min bok om mirakler, andlig, intuitiv hjälp genom svåra livspassager som gett vägledning & kunskap och om hur en stor lila Bok blev svar till mig.

Mycket av det inträffade hände för länge sedan. Men innan jag börjar berätta vill jag stanna upp en stund och inte gå för fort fram. Jag måste ställa mig några frågor först, innan jag kan dela mitt livs berättelse. Idag känner jag bara stor tacksamhet, ödmjukhet, inför allt det jag fått vara med om och fått uppleva, även om jag i många stunder tvivlat, förlorat hoppet helt och saknat styrka, så har kraft lagts till min kraft. Mina ögon har öppnats på vägen och syftet med att beskriva min film är att du som läsare ska smittas av hopp, även inför det svåraste. Idag betraktar sig många människor som uppvaknade och jag undrar på vlket sätt? När ni hängt med i det som hänt mig, om hur Boken kom in i mitt liv och om de sanningar den förmedlar  kanske du kan instämma när jag säger att med så här mycket kunskap förstår vi att vi tidigare knappt visste någonting.  

Skulle jag ha kunnat lyssna till min egen inre kunskap och gjort upp med gamla minnen, om jag befunnit mig i den världsbrusning som vi är ännu tydligare insvepta i idag? Stressen i samhället är mycket större idag än för några decennier sedan och det är ibland som om klockan tickar fortare, som om inte tiden räcker till lika mycket längre, som den har gjort. I alla fall är det så för mig. 

Människor är mer påverkade av allt; av mat, drycker, droger, media, främst sociala medier som för många tagit gammalmedias plats, filmer, börsen, vad andra tycker. Alla åldrar håller hårt i sina mobiler och AI verkar ta över samhället. Influenser kommer utifrån och människor kanske håller så hårt fast i världsmedvetandet att de vägrar släppa taget, eftersom det är det enda de har att hålla sig i. Få anar att ett annat medvetande håller på att vinna terräng, därav den allt högre stressen. 

Jag frågar mig också varför människors samveten tänjer gränser och gamla tiders lagar har gott förlorade, till exempel när det gäller att ekonomiska  och personliga intressen styr verksamheter? Egot, som är en helt nödvändig faktor i människors liv, dominerar idag när var och en har behov av att uttrycka sin individualitet, leva ut sin sanning och dela informationen från sin egen öppnade kanal, utan att ta hänsyn till vad det medför för andra? Den senaste tidens krigshets, att andra länders militära transporter kommer att gå igenom Sverige, utan något direkt krigshot mot oss som land, väcker minnen från de transporter som skedde under andra världskriget. Samtidigt talar svensken stolt om ha levt i fred i snart 200 år. 

Hade jag kunnat göra mina inre resor ilika lätt idag som jag gjorde tidigare? Det kanske inte behövs den typen av utveckling längre. Tiden är som sagt en annan. När började jag kunna uppleva medvetna minnen från detta och andra liv och genom drömmar? Jag tror det pågått hela livet faktiskt.  Nervkittlande meddelanden har nått mig om liv i rymden. Vaga minnen har jag fått möta från andra livstider, samtidigt som jag behållit kontakten med mitt högre Jag. Ja, allt har skett också  i det här livet. Det var som om dessa minnen passerade revy för att rena mig och ge mig förståelse för mig själv, för något jag gått igenom både i detta och i tidigare liv. Det kändes som om dessa återupplevda händelser hade en orsak, som om de skedde för att jag skulle kunna skydda mitt eget själv från att gå sönder.

Svårigheter blev upplösningen av tidigare tankesätt

Men det skulle visa sig att sanningen inte skyddade mitt inre från att gå sönder, tvärtom hjälpte sanningen mig att se tidigare händelser i skenet av ett annat medvetande. Det skyddande skalet som hade byggts upp mot ljuset inom mig, kunde äntligen krackelera, för att sedan rämna helt, för att ge plats för ljuset inom mig att helt och rent träda fram, likt skenet från en fyr som lyste upp det yttre kaoset av människors alla jordiska tankar och rädslor för himmel, änglar, demoner, helvete. Då kände jag mig trygg när jag kom i kontakt med det allra jobbigaste och svåraste, som mitt i dess mörker öppnade mina ögon för hur jag med starkare klarsyn nu kunde hantera dessa situationer på ett sätt som jag inte hade medvetenhet om tidigare.

En massa personer, knappt urskiljbara dök upp på näthinnan. Ju längre tiden gick desto fler minnen kom framför mig. Den här gången var det genomgående siluetter som kom för mig. Svaga, grå konturer av olika energier, säkert lika osäkra människor som jag själv var, jag som stod där och betraktade dem. Sedan kom namn, men mycket mer kom jag inte ihåg av dem. Förutom av någon och då började det bli riktigt otäckt.

Vi tar det från början. Alla svåra minnen som har jag behövt att möta igen i min tanke, eller som kommit som en känsla, är en gåva till mig för att kunna omprogrammera mig och känna mig fri. Det är en hjälp till min fortsatta utveckling. Det som är svagt och oskarpt handlar om sådant jag inte läkt inom mig själv, som jag ännu inte kommit till klarhet med. Det här handlar om medvetandeutveckling, om att bli fri och kunna nå bortom det som då fortfarande begränsade mina sinnen, fast det hände för så länge sedan. Jag såg bilden framför mig av en självgod storväxt man med kraftig skäggväxt, som hela tiden hade någon ung flicka att hålla om sin lem. Det var så jag såg honom. Det var det jag också erbjudits. Var detta kärlek? Varför valde han mig och hur kunde han ta sig rätt över mig? Min dröm var ju en annan. 

Hur kom det sig att jag tillät honom att styra mitt liv genom sina förslag och handlingar? Jag satt där, tyst, fogade mig i det som förväntades av mig. Var detta livet? Jag ställde mig frågan vad det skulle göra med mig, med mitt liv och synen på mig själv? Skulle livet inte handla om något större? Var den här mannen mitt öde? När jag ställde frågan om vi var ett par, bytte han ut mig mot en annan, ungefär lika gammal, kanske ännu osäkrare tjej.

Det äcklade sig i mig.

Det självklara och rättframma i mig hade fått sig ännu en törn. Innan hade mitt liv mest bestått av självklarheter, men de tonades bort i min film. Nu kunde jag se att jag redan mycket tidigt i livet känt mig bortvald, utbytbar, att jag inte passade in. Jag såg nu människor mer lika bomullstussar, som fladdrade åt olika håll i vinden, utan att följa någon plan. Någon hade en egen strävan. Själv visste jag ändå vem jag var, innerst inne. Jag kallade det inre medvetenhet.

 Efter det uppvaknandet hade mina drömmar om kärleken utplånats 

Jag kände mig äcklig och smutsig. Även om han i stort sett inte rört min kropp hade han skändat mig. Det var just därför jag känt mig så tillintetgjord. Han hade inget behov av mig, bara av mina tjänster. Jag var utbytbar och hade snart ersättas av någon annan.

Efter det sa mina känslor att det inte finns någon vacker jordisk kärlek. Jag kände mig oren, inte värdig och förstod inte om det var något jag själv hade gjort som ledde till att det blev så fel. Jag kände inte att det var han som handlat orätt. Det var inget som förklarades på den tiden. Nu går serier på tv som målar ut hur en ung tjej svärmar och hur hon mår när en mycket äldre kille orättmätigt tar för sig av hennes kropp, som förklarar hur lagarna fungerar och vilken rätt till sin egen kropp varje människa har. Då visste vi inte. Man kan se i serier hur andra vuxna berätta hur fel ens egna föräldrar gjorde, när de inte lyfte fram problematiken, inte lyssnade på sitt barn, tröstade och anmälde. 

Det fanns ingen tanke eller logik i mig som ännu hade kopplats på. Det var flera saker som inte var bra med mig. Jag växte ur mina kläder och skor, 

-Inte kan du behöva nya skor igen, du fick ju nya förra vintern. Ibland var det som om jag var osynlig. Andra svarade mig inte. Någon annan kunde säga samma sak en stund senare och de hördes? Jag kände mig annorlunda, men visste inte på vilket sätt. Bara att jag inte hade någon riktig bästis, aldrig hade vågat fråga chans på någon kille, även om jag gillade någon i smyg. Det berättade jag aldrig om för någon. 

Men jag ska berätta för dig om min första kärlekshistoria, om hur jag utvecklades genom alla jobbiga känslor och smärtan, självförnekelsen som var så stark att jag inte ens tillät mig väljas. Det gjorde något med mig. Jag krympte i mina egna ögon, tills jag kunde ha försvunnit helt från jordytan. På samma gång gjorde jag upp med kyrkans gud, där prästen inte visste att vi lever fast vi dör. Ändå gick jag till söndagsskolan, miniorerna, blev hjälpledare, konfirmerades och gick fortfarande till kyrkan under nästan hela min tonårstid, säkert av vana. Tills jag en dag inte längre orkade med det förljugna jag fångade upp i den miljön. Men jag hittade till medvetenheten att Gud ser just mig även när jag är här på jorden och det stärkte den inre medvetenheten om Guds storhet i varje liten människas liv.

Övre tonåren blev en helt omvälvande tid, eftersom jag ännu inte hittat till mitt eget inre Jag. Det var konventioner, det motsatta i vad människor sa och gjorde, spåren av den lilla stadens påverkan och hur mina föräldrar levde, helt bortkopplade och ovetande om det jag brottades med inombords. På samma gång som jag växte upp gick de själva igenom liknande processer utifrån sina helt olika uppväxtmiljöer. Då ljög man ännu mer än i min generation och höll inne om ännu mer trasiga upplevelser. På ytan ville man att det skulle se så fint ut, men problemen inom människan som kom fram hemma, tog man aldrig hand om. Min barndom var på ett sätt en spännande tid, när man tittar tillbaka, men fruktansvärd att växa upp i och bearbeta genom livet, för att utvecklas att bli en Sann Person och påväg mot att bli en Genuin Människa. Det är säkert så här fast på ett annan sätt för dig. Men det här är min berättelse.

Det var en kille, som var flera år äldre än jag, som jag träffade på i kyrkan. Han såg snäll ut och jag gillade honom, på avstånd. Han hade så fin röst när han sjöng och han spelade vackert. Han hade tittat åt mitt håll. Då knöt det sig inom mig. Varför visste jag inte, men jag blev blyg, osäker och nästan lite rädd. Jag fann mig själv prata med honom när vi träffades i kyrkan en annan söndag. Det hände några gånger. Vi bestämde att vi kunde träffas bara vi, när han ledde sin cykel och jag min och vi gick bredvid varandra på hemvägen. Han gjorde militärtjänst i samma stad. Vi sa egentligen inte så mycket till varandra som jag kommer ihåg det. Vi gick mestadels tysta vid varandras sida. Det behövdes inte ord. Vi sa bara hej då när vägarna skildes och jag cyklade hem i regnet. Flera gånger efter det kom han hem till min familj, spelade en stund på pianot och pratade med mamma. Ibland satt vi bara vi två, men vi sa inget, rörde aldrig vid varandra. Kanske en flyktig kram någongång när vi sågs, det kommer jag faktiskt inte riktigt ihåg. Vår kontakt var på ett annat plan. Jag längtade efter att han skulle visa intresse för mig. Det var där det hade blivit fel. Han visade intresse för mig, men han visade inget intresse för min kropp, vilket jag på den tiden trodde att kärlek handlade om. 

Jag cyklade till hans militärhem och sökte upp honom. Var han inte hemma cyklade jag tillbaka hem, utan att lämna något tecken på att jag varit där. Det var före mobiltelefonens tid. Ibland kom han hem till oss och glädjen rusade igenom min kropp. Jag kommer ihåg en slags lycka, förväntan, nästan glädje. Det var nya känslor för mig. Det fanns ögonblick av stilla romantiska dagdrömmar, men som ingen framtid hade. Jag var ingen flicka som han ville vara med om han vetat vilken hemlighet jag bar. Så gick mina tankar.

Han kom hem till mig också sedan jag flyttat, när jag inte längre stod ut med bråken hemma som på den tiden sällan slutade i skilsmässa. Han sov på sitt medtagna liggunderlag på vardagsrumsgolvet, glad och nöjd. Vi promenerade, men aldrig hand i hand. Vi pratade inte mycket, inte som jag kommer ihåg det. Men Vi bevarade en diamant ihop. Jag var inte ensam längre.

Det pågick ganska länge. Flera år faktiskt, tills han en dag bjöd mig hem till sin familjs sommarhus. Först där förstod jag, men först efteråt, att jag på något sätt blivit godkänd. Min väska ställdes in till honom. Han ville kyssa mig bakom dörren till sitt rum. Då flydde jag. Jag sprang därifrån, i vild panik, utan att säga något. Utan att ta adjö av någon i familjen. Jag tog min väska och sprang ut på gården, satte mig i min mammas lilla vita Peugeot, som jag fått låna för att ta mig mellan olika sommarkyrkegrupper, som jag servade den sommaren. Tidigare hade jag varit med i en och samma sommarkyrkegrupp under många år och bott i tält på en campingplats. Men sommaren innan hade jag fått en kraftig allergireaktion och bostavligen dog på höåkern. Det var efter en sista stor spruta jag fått av gräs och vass i det hypersinsibiliseringsprogram jag gått igenom, med allt större mängder av det jag inte tålde, insprutat i min kropp. Mina vänner räddade livet på mig. De kastade in mig i en bil och körde i rasande fart till sjukhuset där man lyckades uppväcka mig. Det var första gången jag räddades till livet, men det skulle följas av fler.

Genom mitt nytagna körkort kunde jag nu istället sommar-jobba och fick lön. Tacksamhetskänslan över mitt nytagna körkort växte! Jag älskade att köra mammas lilla bil. Det fick mig att känna mig vuxen. Det slog mig efter ett tag, att jag inte visste hur jag hade kommit iväg från sommarstugan, vilken väg jag hade kört? Jag hade bara flytt i vild panik. Varför visste jag inte heller, inte då, så den frågan blev aldrig besvarad. Han skrev ett långt fint brev till mig, från England där han var på språkresa. Sommaren var snart slut men jag kunde inte komma mig för att svara. Inget mer blev någonsin sagt mellan oss. Vi sågs aldrig igen. Men spåren det satte i mig gjorde mig ledsen. Ännu efter många år fylldes min ögon med tårar vid minnet. Men sådana minnen lärde jag mig stänga av och förtränga, som om det aldrig hade hänt. Det var säkert något nedärvt beteende som gått över till mig från tidigare generationer. Svåra saker pratade man inte om. Man teg och bet ihop. Det var också så bägge mina föräldrar vuxit upp förstod jag nu. Tankarna gick till när min älskade farmor straffat mig, när jag var i nedre tonåren. När jag skrek på pappa och absolut inte kunde acceptera hans orättvisa. Då tog inte farmor längre med mig på café och köpte inte längre en bok till mig när hon kom med tåget från Stockholm och hälsade på oss. Därför bröts vår närhet. Det fanns sedan alltid ett avstånd mellan oss och jag följde inte längre med pappa för att hälsa på henne. Det fanns aldrig någon möjlighet att ändra på det som hänt. Det som förnekades, gjorde att vi inte fick någon tydlig lärdom om orsak och verkan. Mötet med min ängeln, som jag långt senare förvandlade honom till i mina tankar, hade genom vår vänskap väckt upp min själs längtan efter det vackra, efter musiken, hans musik, den som aldrig blev min. 

Nu fanns bara gråa siluetter, som sökt sig ut ur mitt minnesarkiv. Av någon orsak har livet väckt upp några minnen mer synbara, säkert för jag var tungen att få läka och bli en hel människa ur ytterligare en aspekt. Jag hade bett till Gud, säkert i decennier, att få står upp för mig själv och berätta för den skäggiga mannen som kränkt och förnekat mig, vad hans behandling av mig faktiskt lett till. Chansen gavs mig, men Inte förrän jag själv var mogen att kunna återge och berätta utan att kränka honom. Till sist vågade jag säga ja till en återträff med kristna personer i en förening som jag tillhört under en del av min gymnasietid. Jag tog direkt jag såg honom chansen att be om ett samtal. Jag bad Gud om hjälp att få berätta för mannen som skändat mig, som tagit min sexuella lust ifrån mig, då jag bara var en ung flicka och inte ens hade pussat på någon kille, hur det hade skadat mig. När jag gavs chansen hade jag inte tvekat ett ögonblick utan tog den. I mitt hjärta var han sedan länge förlåten. Det var nog förutsättningen för att samtalet skulle kunna hållas där vi möttes, i en cafeteria, med människor som röde sig omkring oss. Samtalet var över på några minuter men mycket hann bli sagt från bägges håll. Vilken glädje jag kände över att ha brutit mot konventionen och stått upp för barnet inom mig. Hela min åldrande kropp blev resligare och frimodigare när dessa gamla cellminnen läktes och försvann. 

_____ _____ _____ _____ _____ _____ _____ 

Vad kan hända när en ung människa tappar fotfästet om sin längtan, om sin födslorätt, redan som mycket ung?

När jag var ung, när jag borde ha känt att hela framtiden låg framför mina fötter, längtade jag istället bara efter att till sist bli vald, av någon som älskade mig. Där började min livsresa. Jag visste inte vad jag ville och styrde inte vart jag var påväg. Då anade jag ännu inte att min tillvaro skulle kunna bli annorlunda. Att jag en dag skulle bli den som valde.

                                                                                                                  ——————

När saker upprepade sig så tyckte jag att mitt liv var kört. Då förstod jag inte att min läxa skulle köras om och om igen, tills jag själv värdesatte mig så mycket att jag bestämde om det som handlade om mitt liv. Tidigare förstod jag inte att mitt liv var mitt eget ansvar. Men där gick också något fel, troligen eftersom vi aldrig samtalade hemma. Därför fick tankarna om att jag behövde värna om mig, om mitt liv, aldrig något stöd. Tankar tänktes åt mig. Förväntningar på mig gjorde att jag skulle passa in i någon annans liv. Tillslut blev mina känslor så starka att jag stängde av kontakten med alla de som kvävt mig. Jag höll mamma och pappa utanför, som om mitt liv var någonting som någon annan inte hade med att göra.

Då hamnade jag istället i livssituationer, som utvecklade mig, tills ingen mer kunde styra i mitt liv. Jag hade inte den kontakten med min mamma och absolut inte med min pappa att jag kunde prata med dem om detta. Antagligen för att de inte kunde lyssna. De skulle inte förstå vad jag pratade om, eftersom de själva inte gjort upp, vare sig med sin egen bakgrund eller med varandra. Dessutom levde jag då fast förvissning om att ingen äkta, ömsesidig kärlek skulle finnas för mig, jag som sprungit ifrån den. Ärligt sagt hade jag bara träffat på ett par av mina föräldrars vänner som verkligen älskade varandra. Det gick att se vilka som verkligen tittade på varandra och tilltalade sin partner i kärlek. 

Det var jag själv som valt bort kärleken. I den tron har jag levt oerhört lång tid av mitt liv. Jag kände mig straffad - mest av allt av mig själv - för att jag handlat så att jag inte hörde av mig mer. Han försökte ju i alla fall skriva ett brev, men jag klarade inte av att göra någonting. Jag skämdes så oerhört för saker jag inte varit medveten om varför jag gjort. Jag hade inte heller berättat om allt det här för någon. Jag försökte närma mig Fader Gunnar, en gammal präst i svenska kyrkan som alla ungdomarna gillade. Men vågade inte sätta ord på det här. Tänkte att det inte var något att berätta. Det kändes så litet, så obetydligt och inte kunde väl han hjälpa mig. Frusen rädsla var inget begrepp på den tiden. Men tänk vad det förklarade, när jag mycket senare i livet förstod att skäcken i mig gjort mig helt handlingsförlamad.

Det var längtan efter egna barn som gjorde  att jag vågade öppna mig för att åter bli vald, av en man som såg någonting i mig. Själv såg jag inte mig själv, men jag såg andra. Själv vågade jag inte realisera mina egna drömmar. I hemlighet avundades jag dem som funnit en partner att dela livet med, som verkade lyckliga, som såg med kärlek på varandra. Men jag kände snart också igen par som uppträdde som om de hörde ihop men ingen av dem hade funnit djup kärlek till varandra, eftersom ingen av dem kände den djupa kärleken till sig själv. 

                                                                                                      Jag lät mig väljas

Fortfarande förstod jag inte att det var jag som valde min man. Jag visste heller inte att barnet som längtade efter att få komma till mig var den som väckt upp min längtan. Det var redan avmätt att min dröm om att ett barn skulle få liv genom mig skulle bli verklighet. I min längtan efter en egen familj tänkte jag att den egna familjen skulle bli bättre än den jag föddes till, utan att heller förstå att mina föräldrar valts ut för mig med samma omsorg om min utveckling, som min födelse i deras lilla familj valts ut för deras. 

Jag förlovade mig efter att vi varit ihop några månader. Jag var 18 och flyttade med honom så långt bort jag kunde. Vi två var fina ihop tyckte jag, utan att kunna känna vad jag älskade i honom. För att inte störas av den inre medvetenhet som resonerade med mig om vad jag ville, så började jag röka. Därför täppte jag igen min medvetandekanal och kontakten till högre andlig vägledning, nådde inte mitt mitt hjärta. Jag förstod inte att detta var en effekt av att jag rökte. Ingen berättade det för mig.

Själv hoppades jag på den tiden att aldrig mer behöva reflektera över hur livet blivit. Jag gick med hull och hår in för att ta emot livet som det blev. Jag hade säkert hamnat rätt, trodde jag. Hunden gav mig tröst och blev min följeslagare. Ibland blev jag irriterad på honom och tyckte att han krävde för mycket av mig. Ibland blev han min räddning. Trots att jag försökte gå en annan väg, fann jag mig själv bli alltmera lik min egen mamma. Hennes sätt hade jag tagit avstånd ifrån. Mamma ringde ibland. Själv hörde jag aldrig av mig. Jag hade fått nog av henne och pappa. 

Det jag inte förstod var att jag genom att stänga ute de närmaste jag hade, också stängde ute mig själv från mig själv. Orsak och verkan. Det jag skickar ut genom mina tankar kommer tillbaka som en rekyl och formar mitt eget liv. Det skapade min ensamhet och avståndstagandet. Det sistnämnda var jag uppvuxen med sedan bröstmjölken och jag hade tagit över dessa mönster som helt säkert nedärvts från en tidigare generation, som varken jag själv eller min mamma var medvetna om. Man trodde ju att livet var som det var, inte att man kunde leva annorlunda. 

Men så kom dagen då jag sa ifrån med ilska, vilket inte min mamma hade gjort, trots allt hon fått vara med om från pappas sida. Det handlade om nivån av rädsla. Att min pojkvän var otrogen mig gjorde mig helt säker. Hela mitt jag vägrade vara tillsammans med en man som inte älskade mig och höll sig till mig, som inte var ärlig mot mig. Jag vet inte var styrkan kom ifrån, men kraftfullt ekade ordens tyngd, tills dörren stängdes bakom honom. Hunden blev min räddning och långa ensamma arbetspass genom vinternätterna. Arbete och studier, hårt slit gjorde att jag höll min kurs och jag värnade min frihet högt. Samtidigt längtade jag efter de barn som skulle komma.

Mannen som jag senare gifte mig med, eftersom min pappa tvingade mig endera att gifta mig eller gå till en advokat för att skriva juridiska avtal, han överraskade mig aldrig kärleksfullt, ingen uppvaktning, ingen romantik. Jag var väl inte värd det, tänkte jag. Kvalitén jag såg i honom var en ansvarsfull pappa. Det gav mig lite trygghet. Men inte längre sedan det första barnet var fött. Han bolmade och rökte sina cigaretter medan jag slutade för barnens skull. Han gjorde som sin far, med gulnande möbler och ett liv fullt av ingrodda mönster som styrde hans liv. Vad är en människa tänkte jag? Vad finns det för någon mening i detta? Men jag ville ha ett barn till, en flicka den här gången. Men jag fick inte ge flickebarnet det namn jag ville, så jag visste inte vem hon var. Men när hon låg i min mage var hon bara min och vi kände en stor kärlek och telepatisk närhet till varandra. Min man och jag gled alltmer isär. Det hade börjat innan flickan föddes, när jag ramlade nerför halva trappans trappsteg med min stora barnmage och min tvååring i famnen. Jag räddade dem i fallet men inte mig själv. Mannen hjälpte mig inte, hämtade inte hjälp och vägrade ringa ambulans. Istället lät han mig ligga i timmar, med tvååringen som oroligt höll sig omkring mig. Tillslut hämtade han bilen och släpade mig ut i den och körde mig till sjukhuset. I den smärtan försvann både förtroendet för honom och den kärlek till honom som jag hade kvar.

Två år tog det mig att bli någotsånär i min rygg. Då läste jag allt jag kom över. Jag bodde i vardagsrumssoffan, vars ben höjts upp eftersom jag inte kunde gå i trappor. Det i sig blev en räddning från förväntan om samlag. Det kom hem vårdande personal som hjälpte både mig och barnen. Mitt lilla låg i en lånad genomskinlig barnsäng från BB. Jag ammade mitt barn, läste sagor och sjöng för den äldre för att finnas till för dem bägge. Jag träffade regelbundet några andra mammor som jag lärde känna. När vi sågs hjälpte de mig med barnen, så att de skulle få komma ut och leka. Jag gick fortfarande, sedan olyckan, med mycket korta steg, bara korta avstånd och hade ingen chans att hinna ifatt en livlig och lycklig barnunge. 

Det gick några år. Jag använde tiden flitigt och älskade livet. Mina barn avgudade jag. Ja, jag blev till och med vän med årstiderna, med kyla och snö. På stranden färgade jag garner av naturens växter och stickade i alla färger. Steget till universitetet var inte långt och jag tog också ut min examen. Samtidigt kände jag det som om mitt liv rann ifrån mig. Som om det var påväg att ta slut, utan att det ens börjat, som om livet kunde ta slut på ett ögonblick. Jag kände mig tvungen att fånga mitt eget liv i flykten, följa med vinden och ta tag i min längtan, inte se den försvinna. Det fanns inte på kartan att jag kunde se mig i en situation som den mina föräldrar levde. Redan där och då orkade jag inte med mer missämja och ovänskap. Jag kunde inte befinna mig i sammanhang där människor inte stöttade varandra och var kärleksfulla. Så var det varken i mitt eget eller i mina föräldrars liv. 

Allt jag läste om religion, samhälle, historia, vetenskap, numerologi,… gjorde att jag till slut kunde försonas med det förflutna, med min barndom. Jag kände mig med ens fri från gamla mönster, som format det förutsägbara i tillvaron. Därför tog jag mod till mig och flydde ifrån mannen som på olika sätt hotade min och barnens existens om jag skulle skilja mig. Jag fullföljde i alla fall skilsmässan och fick höra av min egen mamma att jag drog skam över familjen.

Men ganska snart vändes mammas attityd till glädje över närheten till barnbarnen och vi, mor och dotter fann varandra. För första gången sedan jag var mycket liten kramade mamma mig och jag kände mammas glädje över mina framgångar. Vävstolen sattes upp i gästrummet och gav glädje till oss bägge. Mormor cyklade hem till oss alla lediga stunder och jag behövde inte längre be om barnvakt. Med det ökade min frihet att kunna ut och springa och simma mina 1000 meter i veckan. Mamma följde med mig och barnen ut på semestrar och det kändes som att vara en hel familj igen, att ha en annan vuxen att dela med. Vi delade också andlig medvetenhet, något som ingen av oss var medveten om, men som förenade oss. Mamma visade mig stor kärlek den sista tiden hon hade kvar i livet. Under uppväxten hade det känts som om mamma bara hade funnits för det enda syskon jag hade, som fick hjälp att göra läxorna varje morgon vid köksbordet. Mamma stod och gick hela tiden på jobbet och efter långa arbetsdagar var hon alldeles för trött när hon kom hem på kvällen för att ta hand om oss.

Våra föräldrars dagliga bråk påverkade oss barn under hela uppväxten. Där hade inget förändrats. Eller kanske hade det lett till förändringar, för med tiden slutade de prata med varandra, antagligen för att de själva var trötta på dessa ideliga konflikter. De åt inte längre mat tillsammans och mamma slutade att dagligen laga lunch på morgonen, som han värmde upp när han kom hem för att gå ut med hunden. Jag försökte, men kunde inte hjälpa dem förbättra relationen. Då bestämde jag mig för att än en gång skapa ett avstånd till mina föräldrar. Barnen och jag lämnade det förutsägbara, jag fick hyra bostadshuset på en bondgård på annan ort och stod i beredskap att flytta.

Då insjuknade mamma och hennes död i cancer fjorton dagar senare kom som en chock för oss och min flicka formulerade sin sorg; 

-”Jag är alldeles för liten för att inte ha någon mormor mer.” 

Mammas tre sista medvetna dagar blev ett värdefullt läkande, i nära samtal. Mamma tog avsked av sina barn, barnbarn, sin präst och sin man. Det blev min uppgift att hjälpa henne att få sin sista vilja uppfylld och jag blev mammas röst in i det sista. Hennes sista ögonblick upplevde jag att en starkt helande kärlekskraft flödade ut ur mina händer. Det blev starten i mitt liv, på en fas av helt annat medvetande som fram tills då bara funnits subtilt i tillvaron. Nu kändes det som om en mycket högre frekvens av energi trädde in i våra liv. Nu var allting möjligt och allt förändrades till det bättre för oss alla i familjen.

                                                                                            

Ljuset trädde in i vår lilla familjs liv

Barnen spelade fortfarande på sina fioler och ofta ljöd klassisk musik igenom huset. Morfar hade köpt fiolerna och ville att de skulle fortsätta spela. Men nu spelades också spelmansmusik, tack vare den nya läraren. Maten lagades från grunden, kakor och godsaker bakades varje helg. Vi lekte, spelade spel och hade fina år. Barnen trivdes i sina skolor, med livet på landet, djuren i ladugården som bonden skötte och med kattungen som flyttade in. Med full palett av färger undervisades jag av livet självt. Varje tavla och dess budskap vägledde mig, fick mig att förstå det dolda inom mig, om den högre meningen med livet. Jag fick till mig att skriva en liten skrift om Mirakler som jag spred för vinden. Den handlade om allt det som sker i den människans liv som vågar släppa kontrollen och släppa in livskraft till sitt liv. Jag hade börjat meditera, tränade yoga på egen hand, promenerade varje dag och tog i största glädje in livet.

Arbetet jag fick sökte jag bland några hundra sökanden och bara något år senare handplockades jag för att leda en verksamhet för ungdomar som inte hittade sin väg i livet. Det gick lysande och flertalet började praktik, arbete eller studier under projektets gång. Men redan efter en kort tid beslutades det att projektet skulle läggas ner, för hur kunde en ensam kvinna få igång ungdomar som andra verksamheter hade misslyckats med? Det goda resultatet av arbetet vändes mot mig. Nu erbjöds jag istället att få gå utbildningar och fick ett avgångsvederlag för att själv säga upp mig och sluta.

Med kunskaper i att använda blomsteressenser, som är själens medicin, aromaterapi och massage bjöd jag in en konstskolas deltagare till behandlingar, mot kostnader för essenser och oljor. Den sommaren fick jag stor erfarenhet som hjälpte mig att djupare förstå den andliga orsaken till denna helt nya uppgift som blev min. Gemenskapen med de andra i konstskolan växte. Att måla och meditera fyllde fritiden. Jag tog emot meddelanden genom automatskrift som utvecklade min andliga insikt och mitt dagsmedvetna jag. Det förstod jag var kunnande från min egen medvetandekanal, kunskap som funnits dold inom mig, kanske sedan tidigare inkarnationer. Men det var också information från andliga mästares kanaler som jag mottog. Samtidigt som det var hissnade att så mycket nytt hände, blev jag varsam över varifrån kunskapen kom. Kunde jag lita på det jag fick till mig? Jag fick grannens hund som sällskap på mina dagliga promenader och kände en näring från naturen som gjorde mig gott. Det fyllde mig med sådan kraft och energi att gå dessa promenader.

Det jag vetat inom mig sedan liten fick nu sin tydliga förklaring, om att vi är själar som föds till kroppar. Födelsen har anpassats för vars och ens vidare medvetandeutveckling och den lärdom vi ska göra under detta livet. Nu var den som styrde det jag skapande inte bara jag. Det påverkades genom min intuition som jag mer och mer vågade följa. Det var en högre medvetenhet än den jag själv hade tillgång till inom mig själv, som via min intuition inspirerade mig till det jag målade. Det var en slags intuitiv inspiration som fyllde hela mig. Med den ökade medvetenheten blev jag allt mer hemma i mig själv. Livets skav övergav mig.

Totalt buren skedde under efter under

I full tacksamhet tog jag emot allt detta som gavs mig. Nu var jag inte längre rädd för att krafterna som influerade min medvetenhet kunde vara negativa krafter, som ville vilseföra mig. Det var tavlorna jag målade och texterna jag skrev som utvecklade mig. Denna medvetenhet hade jag känt med mig genom hela mitt liv. Speciellt i faser där livet hade varit mycket svårt för mig. Medvetenheten hade hjälpt mig att utvecklas. Så rädslan omvandlades stället till tillit, styrka och kraft som tog mig igenom lidandet. Den starkaste medvetandeström tog mig förbi och igenom sådant som jag tidigare varit rädd för och som gjorde att jag hade mått dåligt. Till och med när jag riskerade att gå under av negativa tankar och rädslan som kunde väckas inom mig, rädsla för att utplånas, kunde jag en stund senare lyfta mig själv genom en styrka som kom till mig, så att förslag till lösningar skapades i mina tankar, till att människor leddes i min väg. Jag kallade det bönhörelse.

Vi hittade vårt drömhus, precis vid strandkanten. Men huset vi hade köpt brann ner, samma dag som vi skulle tillträtt. Men också det förstod jag efter bara en liten stund, skulle bli till det bästa. Jag knäppte mina händer och tackade, sekunderna efter att jag chockad över beskedet, skrikit i förtvivlan i telefonluren, när den blivande grannen och lärarinnan ringt och berättat för oss vad som hänt. Vem kunde ha klarat av en sådan förlust bättre än vi? Inget av våra tillhörigheter var skadade och vi var inte från orten. Snart frågade jag barnen vad som var viktigt för dem, hur det skulle vara på den platsen där vi slutligen skulle bo? Så vi började skapande drömma om framtiden och utgick ifrån det vi själva ansåg vara viktigt i vars och ens liv.

Snälla människor i samhället ordnade en provisorisk bostad, med fungerande spis och kylskåp. Vi fick hjälp att städa ur rummen och det var många som hjälpte oss att flytta in i den nya bostaden, barnen och jag, katterna, fågeln och snart flyttade också den efterlängtade hunden in, som hade önskats av familjen under en lång tid. Äntligen bodde vi nära skolan och barnen kunde gå hem på lunchen för att rasta hunden. Fotbollslaget behövde en målvakt och det fanns några lekkamrater. Vi fick flytta in i de nyrenoverade arbetarlängorna ett stenkast bort ett knappt halvår senare.

Det öppnade en än mer andlig medvetenhet och svar kom till mig nästan innan jag ställde en fråga till den guide som svarade mig i automatskrift. Här såg jag mina andliga gåvor utvecklas, att kunna urskilja energier, jag såg vad som tidigare ägt rum i husen, av umbärande, fattigdom och död. Det blev för starka upplevelser och jag sa upp kontraktet utan att veta vart vi skulle ta vägen. Det huset visade sig snart för mig i en inre bild, som svar på min bön om hjälp att hitta den perfekta bostaden åt oss. Huset med de oregelbundet placerade fönstren, med det stora rummet med vitt golv, vita väggar och vitt tak, där jag såg hur våra möbler stod möblerade, gjorde att jag gav mig iväg för att finna huset. Jag visste ungefär var vi ville bo, efter barnens och mina önskningar. En morgon kom jag därför körande igenom samhället och såg huset, som såg ut precis som i drömmen. Så jag åkte ner till mäklaren och lånade nyckeln för att få en första titt, innan jag begav mig hemåt, där morfar som varit hos barnbarnen över dagen väntade.

Vi fick köpa huset för priset som kom till mig att jag skulle bjuda. Utan min familjs kontakter med banken hade det aldrig gått. Men detta var meningen och så blev det. Så välsignat. Jag betalade med glädje den begärda summan, som testamenterats till Stockholms stadsmission, som fått ärva huset sedan den sista av tre systrar hade dött. De hade förblivit ogifta och först bedrivit café i huset, där de som cyklade mellan orterna stannade och tog sig en pilsner. Senare hölls där också begravningskaffe, fram till systrarna istället öppnade en sybehörsaffär i det vita rummet på bottenvåningen med ingång från glasverandan.

Huset låg mitt i byn, med skolan nästan snett mitt över, i samhällets mest centrala korsning och vi såg havet från brevlådan. Underbart doftande laxrosa rosor kantande glasverandan. Fruktträd och många gamla sorters blommor växte snart upp i den ljuvliga trädgården som ingen skött om under några år. Drömmen om att skaffa höns realiserades aldrig men hela familjen trivdes. Vi gick ofta på promenader tillsammans ner till strandängarna. Någon av barnen och hunden först, sedan jag och katterna kom sist, en efter en på rad. Ibland såg vi hur någon stod bakom en garndin i något av fönstren vi passerade, för att se följet.

Skolpolitiken i Sverige och i vår bygd gjordes om. Det gjorde att min dotter skrev ett öppet brev till politikerna om att hon ville få gå högstadiet på centralorten och inte behöva stanna kvar i samhället under högstadietiden, där ingen sporthall och ingenting annat fanns. Hon kände sig stor och ville precis som det fungerade då, gå på den mycket väl fungerande högstadieskolan på centralorten, väl känd för att ligga bra till i betygsjämförelse med övriga landet. Skolan hade behörig, fast bra skolpersonal som trivdes. Nu skulle den tiden avbrytas på grund av ett politiskt beslut om att ge högstadieundervisning i byskolorna.

En dag hälsade jag på i den dåvarande högstadieskolan. Där träffade jag studierektorn som bad oss föräldrar att starta ett föräldraupprop och ordna ett sista stormöte, för att försöka få ha högstadieskolan kvar. Min medverkan där fick tråkiga följder för min dotter. Rektorn på hennes skola och lärare hon hade visade sitt missnöje. De försökte få det till att det var jag som skrivit artikeln i tidningen, för så kunde inte ett barn skriva, sa de till henne. Det gick ut över hennes skolgång och hon vägrade snart gå på den skolan. Vi var fortfarande nyinflyttade, men hade en granne som gratulerade min dotter till den fina insändaren. Skolbytet gick oss väl i händer och trots att kommunens beslut var att skolbussen inte skulle ta med henne, lät oftast chaufförerna henne åka med.

Snart visade det sig att flera av barnen på den nya skolan pratade med varandra om självmord och någon hade ätstörning. Min dottern kom hem och berättade om sådant hon aldrig mött tidigare. Det visade sig svårt att varsko rektor och lärarna om att ungarna behövde samtala med vuxna om dessa svåra saker, som också vi på den tiden var helt obekanta med och främmande inför. Det var här någonstans, som tankarna kom om att ge behandling till människor som befinner sig på semester och lättare kunde välja att gå på massage.

Min dotter gavs möjlighet att följa med till Gran Canaria

Min dotter fullgjorde sin skolplikt genom att studera på egen hand på dagarna, fick göra prov per fax med min hjälp, eller fick hon göra dem på vårkanten när vi kom hem igen. Det föll väl ut och upprepades flera säsonger. Behandlingarna jag gav var uppskattade. Det var mest turister från de skandinaviska länderna och från Tyskland, England och spanska fastlandet som kom. Inte många var från ön. Många återkom år efter år. Mayaindianernas kalender intresserade hela familjer, som valde att fira familjens stora bemärkelsedagar i gemenskapen hos mig där de fick lära sig om vilka maya-kin de är. Vi lekte och upplevde hur olika det kändes beroende på i vilken ordningsföljd vi satt, eller vilka vi stod tillsammans med i olika grupper. Det beror på viken ton eller färg på Maya-symbol vi är. (Läs mer på räddaliv.se under tips om Du är en annan jag.)

De dagar när ingen kom till kurstillfällena blev det istället tillfälle till eget skapande. Min andliga utbildning fortsatte, men inte längre genom det skriva ordet, utan genom det som skapades på målarduken. Redan innan jag gjorde dessa resor kom målningar till mig, med ett klart andligt budskap. En av mina tavlor förebådande att dottern skulle gå i förväg. Det var ingenting jag såg när jag målade den. Jag kände bara att den blev fel hela tiden. Så jag försökte göra om oss, men det gick aldrig. Den målningen kunde jag inte senare heller tolka, så den kom inte upp på någon krok. Inte förrän långt senare, många år efter att denna ljuvliga människa lämnat jordelivet blev den en slags tröst för mig.

Flera målningar visade den vulkaniska Kanariska myllan, någon med symboliska motiv, om livet här förr i tiden. En målning handlade om ett liv i livmodern och en blev nästan som ett självporträtt, med månen, stenformationen som kallas ”el fraile” munken, som vaktar vägen upp till öns kultplatå och näst högsta punkt. Dit gjordes en resa med övernattning tillsammans med en grupp finska turister, som kom till ön preparerade just för detta och för upplevelsen att åka ut på havet, för att träffa delfiner och för att få behandlingar.

Varje vinter hyrde vi bostad på nya platser, dels av nyfikenhet och dels för att hitta den bästa platsen. Det ledde oss till en liten bergsby. Första gången på besök där hade jag känt mig som en av dem i byn, när jag stod inne i det lilla kaféet på bensinmacken när vi tankade bilen. Då hade jag inte velat röja att jag inte talade deras språk. Den gången kände jag också att jag levt ett tidigare liv i ett intilliggande samhälle på ön. Det ledde till att vi ville bo uppe i bergen och jag fick hjälp att kunna hyra oss en bostad i bergen den vintern.

Det kom till slut fram att min dotter blivit utnyttjad sexuellt av en pojke som gick på samma skola i Sverige och som hade bott nära oss. Hon blev så olik sig under en tid, lättirriterad och sur. Men hon berättade inte för mig då vad hon varit med om, eftersom hon skämdes för att hon inte satt stopp när han rörde hennes kropp under hennes kläder. Hon kände sig smutsig och äcklig. Inte förrän en man ofredade henne i bergsbyn där vi nu bodde, berättade hon det här för mig. Vi hittade direkt en lägenhet i ett annat samhälle och kunde hyra den tillsammans med en arbetskollega, en ung norsk kvinna. Det blev mycket skratt och glädje den vintern.

Vi sålde vårt hus i Sverige, eftersom det inte gick ihop ekonomiskt att flytta halvårsvis mellan två kontinenter och att ha huset i Sverige kvar. Arbetet med att ge behandlingar under de tider när de nordiska turisterna vistades på ön kändes angelägen. När vi kom hem den våren och jag återvände till till min svenska bostad öppnade jag dörren till en garderob, där jag fann en bok som jag tidigare inte riktigt kunnat tränga in i. Det var en bok som bara kommit till mig, som jag aldrig tidigare hört talas om. Det var ännu ett under, ett svar på min bön om att få någonting som förklarade allt, att sticka i händerna på folk.

Den våren hade det kommit för mig datum, då min inre röst uppmanade mig att jag skulle skriva böcker. Datum kom till mig när jag skulle börja och sluta. Vid det fösta datumet satte jag mig för att skriva och tog emot automatskrift. Det dikterades och jag skrev ner en text, som blev en liten skrift om Medvetenhet som stiger, En rapport i andlighetens uppvaknandetid. Den slutade dikteras det datum som sagts mig. Vid det andra datumet hände samma sak. En ny liten rapport blev skriven, som fick namnet Undervisning i Anlighetens uppvakandetid sker Hjärta till Hjärta. Men det tredje datumet hände inget. Jag bestämde mig för att plocka iordning i bostaden och hittade då boken i garderoben. Jag blev sittandes och översatte det första kapitlet till svenska ur Kunskapens Bok. Boken kom bara, skickad till min svenska adress, i mitt namn, från Istanbul, utan att jag beställt den och aldrig hört talas om den förut. Orden kom till mig på svenska när jag läste på engelska. Jag såg genast att det måste vara en helig bok, en bok som förde med sig alla svar till mänskligheten. Det låter lite som en saga, som science fiction. Men det är inte det. Det är dagens sanning.

En familjemedlem följde med mig till bergsbyn där jag känt mig som hemma. Där och då träffade jag den man som hade reformerat och byggt till sitt hus, i väntan på den mycket yngre kvinna som skulle komma, som han skulle dela sitt liv med. Han såg sin sanndröm bli verklighet. Det var inget sammanträffande, utan säkert en högre Gudomlig ordning som låg bakom att min dotter vägrade att söka gymnasieskola i Sverige. Hon ville bara bo där det fanns palmer, sa hon. Orsaken trodde jag var att hon fått förtroenden på skolan, som hon inte mådde bra av att bära. Hon hade svårt att hitta sin roll när hon var med jämnåriga. Så hon pratade med sin snälla morfar som lovade henne att betala hennes skolavgifter. Så kom det sig att hon fick gå på en gymnasieskola i Las Palmas, där hon kunde läsa IB-programmet och läsa svenska som utlandsstudier, när nu grundskolan var avklarad. Vi flyttade in i den typiskt kanariska bostaden, med utsparade stenar i den putsade fasaden, med trädgård där vi odlade familjens behov av grönsaker och där hade vi hönor.

Min dotter läste min översättning av det första kapitlet ur Kunskapens Bok och godkände den. Hon hade flyttat tillbaka till Sverige efter det första året på gymnasieskolan på Gran Canaria. Hon valde att gå på folkhögskola för att slutföra gymnasiet. Där blev hon kär och ringde hem och berättade för sin mamma om pojkvännen och hur fint det kändes. Söten och hon var kanske ändå inte var bra för varandra? Han lärde henne lyssna på hårdrock och hon lärde honom lyssna på klassisk musik. Hon tog med sig honom ut i skogen. Han lärde henne se skräckfilm. Något låste sig inom henne, matsmältningen fungerade inte. Bara han fick följa henne till doktorn och på tarmundersökningar, mig nekade hon.

-Jag gör det för hans skull, det är han som förlitar sig på doktorn, svarade hon mig.

Men ingen frågade henne hur hon mådde i själen. Våra förtroliga samtal tog slut ungefär där. Det var svårt att hålla kvar den nära kontakten med oss, när han inte var intresserad.

Hon älskade sin lilla syster som kommit till världen. På BVC undrade barnmorskan varför den äldre kvinnan, som var jag, den egentliga mamman, skulle med in då barnet vägdes och mättes.

-Jag är glad mamma att det är ditt barn och inte mitt, sa en överlycklig storasyster. Varje gång hon träffade sin lilla syster gav hon henne gåvor, saker för framtiden som hon skulle växa i.

Första åren firade vi familjehögtiderna endera i Sverige eller på Gran Canaria. Ett år firade vi julen på morfars torpställe. På sommaren var alla i Sverige och bodde under samma tak. Då förstod vi övriga i familjen att vår storasyster inte mådde bra i sin relation. Vi övertalade henne att stanna hos oss ytterligare någon dag. Hennes pojkvän ville inte vara med hos oss och på olika sätt försökte han övertala henne att åka tillbaka till honom. Då hade hon färgat alla sina kläder svarta och var inte längre sig själv. Vi hjälpte henne köpa nytt att ha i alla fall närmast huden. Den sommaren bröt hon med honom. Hon ville åkta till USA och arbeta som au pair ett år. Gjorde hon det skulle det vara slut mellan dem, hade han sagt till henne. Han trodde nog aldrig att hon skulle sätta sina planer i verket. Men det var hennes dröm så hon gjorde det och han åkte på Europaturné med sitt hårdrockband.

Telefonen ringde innan året gått, med det oerhörda budskapet att familjens storasyster dött en tragisk onödig död. Hon hade dött i suicid efter att ha återvänt och utan att någon kunde ha förhindrat det som sen skedde. Det gavs inget krisstöd till familjen. Vi kunde aldrig prata om det. Bara när jag fick beskedet i telefonen. Men jag hade blivit förberedd, även om jag inte i mitt dags-medvetna kom ihåg vad som hänt förrän dagen då telefonen ringde.

Min dotter visade sig för mig i full kroppsstorlek. Jag såg hela hennes strålande aura, just innan hon lämnade den jordiska tillvaron. Den ärkeängel som räddat mig när jag var barn, han tog henne i handen och de gick mot horisonten. När de inte längre syntes förstod jag att min dotter lämnat jordelivet. Jag grät i timmar där jag låg i min säng och hulkade. Men jag kom inte ihåg något av detta när jag vaknade nästa morgon. Då kunde jag bara se mina rödgråtna ögon i spegelbilden och känna att jag var helt svullen och söndergråten, men jag kunde inte dra mig till minnes att min dotter kommit för att säga adjö.

Hennes uppenbarelse hjälpte mig att kunna hantera min förtvivlan. I telefonsamtalet när jag fick veta att hon hittats död, i kommande möten med den övriga familjen och i de samtal jag behövde göra för att ordna också denna begravning, kände jag hennes närvaro genom minnet av åsynen av henne, vilket stärkte mig. Jag hade planerat min mammas begravning tillsammans med henne och tagit ansvar för att göra allt så som hon ville ha det. Pappa dog ett par år efter vår Ida, men vi begravde henne där han ville ligga. Så pappa fick sällskap i sin grav. Han hade flera år innan planerat allt inför den. Men mitt i hans stora sorg hjälpte det honom i hans dödsångest att han visste att han och hans älsklingsbarnbarn skulle dela grav. Men denna begravning var så tungt att jag nästan inte klarade av uppgiften. Ändå följde mig minnet av åsynen av henne som en stark positiv energi, som lyfte mig att orka med det omöjliga.

Efter begravningen återvände jag till Gran Canaria för en tid. Tack och lov fanns mitt andra stora barn ofta med oss, vilket var en stor tröst och räddning och eftersom jag aldrig kunde sörja på spanska och inte förmådde återta mitt liv där, återvände jag till Sverige. Resan tillbaka gick via the World Brotherhood Union, i Istanbul, Turkiet där jag stannade i 7 veckor och bearbetade utgåvan av Kunskapens Bok på svenska, som blivit färdig i sin översättning natten före beskedet om min dotters död, sedan orden medvetenhet och medvetande skiftat plats genom hela boken.

Den hösten, 2005, trycktes den svenska utgåvan av Kunskapens Bok och följde med oss hem som rest till konferensen som hölls i Istanbul den 1 november varje år. Denna första utgåva av Boken trycktes i 1000 exemplar. En fantastisk mamma och hennes som som just skulle göra värnplikten sålde sitt hus i Izmir och donerade pengar så att Kunskapens Bok kunde tryckas på svenska. Kvinnan som i Boken kallas Mevlana frågade mig var jag ville trycka min bok? På Gran Canaria, I Sverige eller om jag ville att de skulle trycka Kunskapens Bok på svenska i Istanbul? Själv hade jag inga pengar för att trycka Boken och jag är ännu så oerhört tacksam över denna familjs uppoffring och stora givmildhet. Ett innerligt tack från det innersta i mitt hjärta till Seyûn Atatürk och hennes son.

Essensens budskap

Utveckling låter någon gå före, någon som dragits ner av något motstånd lämnar oss i förtid. Uppvaknande följer efter smärta och vånda, som allt nytt som föds till liv. Svårigheter är ingen annans fel. 

Det går inte att skylla på något, bara anpassa sig till den verklighet som råder, för att följa med i uppvaknandet, i läkning och helandet och i den utveckling som är det enda att göra, visas vi En väg att ta. 

Sorg kan aldrig visa vägen framåt. Sorgen fjättrar istället för att befria, den låter inte den sörjande sträcka ut sina vingar mot det osedda. Expansion är när lungorna vidgas, liksom livets träd sträcker ut sina grenar mot skyn. 

Du ser i klarhet allt fördolt och förstår i det ögonblicket, vad livet medför. Du ser något vackert i varje skeende med de rätta glasögonen på. Du lär dig rida på vågen och vinden för dig alltid hem. 

Världsberusningen behöver släppa sitt tag om dig, för att du ska kunna upptäcka dina inre världar. Du ser dig själv i de små. Barnen påminner, precis som löven, om livets cirkel. Om att vi kommer tillbaka ännu en gång.

Vart kommer du när livet tar slut? Och barnen som du älskar, följer de din tanke? Ser de vad du ser och behöver hålla fritt, för att kunna andas in de större orden? Det är vackert. Din själ är det mest enastående som skapats i tillvaron. 

Det du skapat själv är förgängligt. Det finns inte med dig mer, när du inte längre andas. Mer än i kärleken från de som älskar dig, som älskar det som är du. Evigheten finns utsträckt i varje minne av välgörande ögonblick. 

Fångar du evigheten är du i kontakt med din själ, du skådar över liv efter liv som utspelat sig, som pågår inom dig. Storheten i detta är att det läker det mest oroliga sinne. Ur en glädjevåg som sköljer upp genom din kropp.

Gemenskap föddes i evigheten och vi som längtar dit har kommit hem, redan här på jorden. Det finns inget att fly ifrån, inget att lämna bakom sig. Allt är här, är Ett och närvarande, inget tillkommer sen.

Den rena insikten är den vila som ryms i varje aktivitet. Kärlek är det kitt som håller oss samman, som föder oss in i denna värld, i det vi upplever som ett liv. I själva verket är livet bara en oerhörd liten del av Tidens ofantliga evighet. 

Utan denna insikt och balans med det oändliga, kan jag inte greppa min tillvaro. Jag behöver perspektivet, för att bli hel och ett med mig själv. Aspekter inom mig utgör min personlighet, men mitt eget själv är jaget som Jag är. 

Alla människor bär otröstliga, olösta inre konflikter inom sig själv. Inte ens den rikaste ibland oss finner sig själv utan den inre stävan, efter medvetenhet och förening med sig själv, efter något mer än det yttre jordiska livet.

Hur långt från varandra står vi människor? En relation som tar slut är ett ögonblick som fullgjort sin uppgift. Efter det kan verklig medmänsklig kärlek uppstå. Släpp fri så kommer svaren inifrån dig själv att överraska och väcka upp din medvetenhet.

Du ser ekens stora krona och kan skönja dess klokhet, dess ursprung och livets prövning. Men inte hukar den, inte förminskar den sin stolthet. Låt inte andra ta ifrån dig det du själv inte har funnit ännu. Din rätt att expandera känner inga gränser. 

Dina rädslor kan bara du själv lyfta av dig. Din inre trygghet är där med dig om du släpper fram din rädsla att visa dig vägen. Genom att släppa fram det inre att lysa upp i ditt mörker, leder dig det inre ljuset att stå upp för ditt fantastiska Själv.

Utan ljus på din väg ser du inte in i den frihet du kommer att möta på din utvecklingsväg. Ett fattigt liv handlar om yttre saker, om sådant där pengar behövs. Det kanske du tror är frihet? Titta då på din rädsla och kom ut.

Den mest fattiga människa är den mest ofria kanske du tänker? Men fattigdomen kan väcka upp otroliga val. Men någon våndas i sina plågor och blir sin egen strängaste domare. Någon blir sin bödel, vars tankar skapat detta helvete. 

Omgivningen saknar kärleksvägar nog att kunna ingripa och tvingas att låta detta pågå. Griper människan in är det med vapen, med förbud, med hinder och genom att inte tillåta någon annan komma in med en lösning. 

Så fortgår konflikter som har ett självändamål, tills upptäckten är gjord om något större och om strävan att komma dit. Det handlar om något man drömmer om, som man vill ska utspela sig på jorden. Den svarta rymden vet vi inte var den slutar. 

Den som tar sitt liv gör det i självplåga, utan förmåga att se nya perspektiv, utan tankar som skapar ett hållbart alternativ. Hjärnan har grott igen och mönster har upprepats tills tankarna sjunkit in som lama trådar som tappat allt hopp. 

Gifter och gadd från otaliga stick av farliga känslor stoppar igen alla andningshål. Lidandets avslut kan förlänga lidandet. Livstider av fruktan och umbäranden har satt spår, som grammofonskivor upprepas mönstret för den som lider. 

Hjälp kan väcka livslågan för att kunna se igenom falska fasader och jordiska pålagor, om att alla ska vara lika. När andlig medvetenhet översköljer jorden för att få oss att vakna, lider den som inte förstår stressen som kommer.

Godmodiga, säljer en del sin nyvunna kunskap. De vill framstå som de ledare de en gång var i ljusets namn. Men deras ödmjukhet har runnit av, tillsammans med förståelsen för att den som säljer sin själ inte har fattat någonting.

Det handlar om hela planetens väl, när hon stiger in i dimensioner med klarare sol. Om vi tror att vår godhet påverkar det som sker i våra liv, säger ordspråket att högmod går före fall, liksom lövet faller i höstens tider när färgen klingat av. 

De blir till guld som täcker marken. Allt ligger kvar, inget flyger mot himlen. Allt gammalt blir begravet men tinar till minnen som väcks en töande senvinterdag. I döden släpper vi andningen, livet slocknar och själen flyger ut.

Efter vilan, med livets visdom kvar i ryggsäcken, finns erfarenheter från tidigare gånger vi setts. Nu har våra roller växlats, men vi hittar hem genom en strävan att hitta sig själv igen. Genom kärlek, att kunna förlåta och stå för sanningen.

Om rädslan håller mig tillbaka finns tillslut inte själens krafter kvar. Då skiner skingrande strålar i det stjärnfrö som tidigare lyste upp världen. Solens ständiga stålar påminner Essensens flammande låga i mitt hjärta, att världarna tillhör mig. 

När det strålar om mig, faller ingen skugga sitt mörker där jag går fram, ser jag målet mycket klarare och springer mot ett nytt uppvaknande. De trötta, gamla och utslitna de sover. Likaså de själv-förströende unga, fullt upptagna av sig själva, 

De är upptagna av sina egna önskningar inför livet som de intalar sig, kort sagt, det är ett ögonblicks verk att rasera och deras ljus har släckts. Vem värnar längre livets egen rätt, när mod handlar om att göra vad man vill med sitt liv? Livsmod!

Känslor av ångest strömmar naturligt ut i kroppen när livet är hotat. Man kvävs om man stryper och dödar sig om man drogar. Ångestens budskap måste lyssnas på för att hitta En väg att möta sin vånda och nyckeln till förståelse. 

Terapier kan handla om livet, om barndomen och det som var, men sällan om själen och hur jag egentligen mår. Erbjuder jag detta kommer få i min väg. Men de vet varför de reser sig, lever vidare i sitt liv, tacksam vänd inåt sig själv. 

Mer och mer står det tydligt att livet verkligen är en dimension där jag skördar det jag sår. Livet öppnar sig beroende på vägen jag går. De nära i livet som stödjer och finns där i varje vind, är den som står en bi och är värd min kärlek.

Utveckling kan göra för ont i en annan själ, som möter sig själv genom det de läser. Vågar de inte se de roller som skiftar och vem det är, som återvänt igen, som ett nytt barn, av de som redan gått hem. 

Himlens hemligheter ser vi med öppnade ögon, livet är enkelt och vackert, fyllt med kärlek. Oavsett vilken närhet som finns i det dagliga, om avstånd vuxit som aldrig förr mellan oss genom valen vi gör, är vi inom oss ändå alltid tillsammans. 

Ord från min Essens

Maiellen Stensmark

Jag hade bett om något som berättar hur det är 

1997 kom Kunskapens Bok, som jag nu tänker berätta mer om, skickad till mig på min dåvarande adress, från VärldsBrödraskapets Union i Istanbul. Det är inte en vanlig bok. Det förstod jag bara jag såg Boken. Den är stor, med guldkantade blad, en lila pärm med en stor solros i guld, med en trekant inuti och i den finns det ett öga. Titeln KUNSKAPENS BOK är skriven i guldbokstäver. Det är en mäktig Bok som avslöjar Sanningarna för mänskligheten på Planeten Jorden. Boken hjälper oss att förstå vårt förflutna och de framtida evigheterna. 

Ibland när jag pratar med någon som just kommer i kontakt med Boken går det som små rysningar i hela min kropp när vi får kontakt med varandra och jag kan känna den andres öppenhet inför Bokens frekvenser. Flertalet människor tror sig redan ha de svar de behöver om livet. Frågan är då hur jag kan hjälpa till, så att fler som kallar sig uppvaknade blir nyfikna på Kunskapens Bok? Den är morgondagarnas Bok. Det kan väckas motstånd mot Bokens oerhört höga frekvens hos den som ännu inte är redo. Kunskapens Bok är tänkt att väcka upp människors kunskap om skapelsen, om varför vi är här, om Universum och sådant vi inte känner till i den samtid vi lever. 

Vi som studerar Kunskapens Bok gör det i stor tacksamhet, eftersom det är en fantastisk Bok, en uppenbarelse att verkligen vilja ta del av. Vi känner hur Bokens frekvenser hjälper oss att bli en mer Genuin Människa. Den ger lycka, glädje och livskraft. Den lägger kraft till min kraft och är min bästa vän och guide. Jag tar med mig Boken vart jag går, eftersom jag läser ett kapitel ur den varje dag. Ställer jag en fråga får jag svar i texten jag sedan läser. Att leva med boken ger Mirakler!

Boken är för alla och den kan läsas av alla, men inte under min livstid. Kunskapens Bok utvecklar oss, genom att stimulera, eller trigga skulle någon kalla det. Några kan bli vansinniga, andra arga, eftersom den väcker sådant som varje människa behöver medvetandegöra hos sig själv. Boken hjälper var och en precis på rätt sätt att bli medveten om sina egna utvecklingsområden. Detta kanske du kallar idioti, dårskap, inbillning och avfärdar. Orsaken till det är att vi lever i en dualitet och egot skyddar sig själv. Rädslans uppgift är att hålla oss borta ifrån, att inte närma sig det främmande. För en del räcker tiden inte till att ens stanna upp inför den här imponerade åsynen. Därför vill jag gärna få berätta för dig om ytterligare mirakler som jag upplevt under mitt liv med Boken. 

Kunskapens Bok sprids från vän till vän

Med en riktig vän kan man prata om allting. Därför sprids Boken mellan vänner och läses av grupper på tre vänner på många platser, i många länder över världen. I varje land kommer en grupp på 18 personer att läsa tillsammans. I Istanbul läser 18 grupper på 18 personer varje vecka Kunskapens Bok tillsammans. Återspeglingar av bokens frekvens öppnar en högre medvetandeutveckling hos mänskligheten. Boken är en räddning för vår planet.

Bokens frekvens går normalt sett inte att ta ner till jorden. Det är här den himmelska teknologin kommer in i bilden. Genom Ljus-Cyklon-Foton-tekniken blir det möjligt. 

Börja med att se miraklerna i ditt liv. Du är själv ett mirakel. Öppna dig sakta för ditt hjärtas och samvetes, ditt inre medvetandes ljus, genom att stanna upp och förnim. Jag ska dela några texter med dig, där Kunskapens Bok berättar, så du kan förstå den utifrån din egen medvetandenivå och den essens du är. Du kan beställa den av mig om du vill läsa mer. I dessa texter finner du Bokens budskap, men inte dess frekvenser. De kan inte förmedlas via digital teknik. 

Studerar vi Kunskapens Bok i ett Råd läser vi ur lösa fascicules, som kopieras på ett visst sätt från ett original, som den som läser i ett Råd kan beställa. Vi kan inte bara lägga ut något som dessa texter jag ska skicka till dig, så vem som helst kan läsa dem, eftersom det man inte förstår och har bakgrund till, tolkas olika och skapar ännu större kaos och svårigheter på jorden. Därför skickar jag bara med utdrag och foton för din egen användning och ber dig att inte dela dem till andra.

Möter du någon som är intresserad ber jag dig att skicka den personens namn och postadress till någon av oss som läser Kunskapens Bok, för att vi ska kunna skicka dem gåvofascicules. Vi behöver ju hitta fram till de vänner som kan vara öppna för att ta emot Kunskapens Bok i Sverige, där vi på grund av våra rädslor och ego har stora svårigheter att öppna oss för en ännu högre Sanning, än den personen blivit bekant med. Skicka också ditt eget namn och postadress per e-post till mig, så kommer det tre gåvofascicules, tre kapitel ur denna Bok, som redan spridit sina kapitel till de mest avlägsna hörn innan den gick i tryck. 

Här följer en slags sammanställning, som en presentation för dig som redan fått skickat till dig Fascicules 1-20-25 och kanske läst dem, eller försökt men inte gett Bokens Fascicules den tid du hade velat, för dig som vill veta mer för att förstå hur viktigt det är att du som kommit så nära Kunskapens Bok också ger den en chans. Ifrågasättande och tvivel är nycklar som gör att du i din egen takt kan ta till dig Bokens ord och frekvenser. 

Till denna medvetandenivå finns inga genvägar. Inkarnationer, ifrågasättande och tvivel är nycklar.

"Den Mest- framstående kraftens Energipartiklar, som är närvarande i alla Levande väsen, som styr vår Andliga helhet. Som formar Totaliteten för alla Universum, Förordningar, System, ordningar och för de Okända Världarna dikterar genom sin Kraftkanal meddelanden genom en Potential som skapats av DE HÖGSTA genom en oerhört intensiv Energi. Som MEVLANA, som skriver Kunskapens Bok och härigenom förmedlar till oss, tar emot i sin Andra Inkarnation på jorden, sedan hon förberett frekvensen för mottagandet under sin första inkarnation, som Cellalettin i - Rumi, som förberedde planeten Jorden med den 18 Dimensionens Energi" *. 

* Ur Kunskapens Bok

Konstigt nog är det många som hört talas om Rumi, när jag berättar om denna helt unika Kunskapens Bok som kommit till jorden som en gåva till mänskligheten och en Räddningsplan för oss i vår samtid. En del känner också till Mesnevi, poesi som skrevs av Rumi. Rumi själv omnämns som en av alla tiders största poet. Han levde 1207-1273. Mesnevi är sufismens mest kända verk. Detta verk förberedde för att Kunskapens Bok skulle dikteras till jorden. Poeten är också känd under namnet Mevlana och till Mevlanas mausoleum i Konya har många vallfärdat. Detta är redan bekant för en del. Kunskapens Bok har dikterats till Mevlana som lever i vår samtid och Boken har dikterats till henne under senare hälften av 1900-talet. Hur det här hänger ihop handlar boken bland annat om. Den har en specialitet att den har skrivits genom en teknik som kallas Ljus-Foton-Cyklon-teknik som också förklaras i boken.

Det kändes som en nåd för mig att första gången kunna hålla denna bok i min hand. Jag såg att det var en Helig Bok och förstod att jag var med om något riktigt mäktigt. Boken kom till mig för att jag efterfrågat den. Jag hade bett om att få något att sticka i handen på folk, som förklarar allting, om människors existens på jorden, vilka vi är och vad som är min uppgift i allt det här. På den tiden fick jag själv meddelanden genom min egen mottagande kanal, genom automatskrift och fick undervisning. Jag ställde frågor till det högre och fick svar som jag skrev ner. Ibland pratade jag inför människor orm saker jag inte själv hade riktigt klart för mig, men kunde förklara på det enklaste sätt. Men de svaren dög ju inte att förmedla till människor. Jag kunde ju inte skriva en bok och förklara vad jag visste, eftersom de svaren var komna ur min egen kanals källa. Det var för min egen tillfredsställelse, för att lugna mig och vägleda mig personligen som jag fått ta emot dessa svar. De kände jag ingen rätt att jag kunde förmedla till andra. Vem trodde jag att jag var? 

Nu hade jag bett Gud om någonting att kunna sticka i handen på folk, något som berättar hur allting är.  Det kändes därför som en bönhörelse när jag en tid senare fick Kunskapens Bok skickad till mig med post, till min egen adress i mitt eget namn. Fortfarande var det svårt för mina vänner att ta till sig att boken verkligen var vad jag sa. Ingen ifrågasatte mig någonsin, men de kunde själva inte läsa de fascicules ur boken som delades ut. Kapitel heter Fascicule om de delas ut innan boken gick i tryck, enligt Nationalencyklopedin. Det var ingen av mina vänner som då kunde läsa de kapitel på egen hand som jag med himlarmas hjälp hade översatt. Men när jag kom hem till en vän som bjudit dit andra vänner, som också var intresserade av att höra om Boken, var det lätt för dem att följa det jag sa och ta till sig budskapet, men ingen kunde ännu läsa texterna på egen hand. Det var för tidigt. Boken hade ändå väntat tre år på att tryckas, eftersom Mänskligheten var inte färdig för Bokens höga frekvenser. 

När min far såg Kunskapens Bok 1997 varnade han mig för att gå ut för kraftfullt med att Boken bara kommit till mig. Mirakler pratades det inte om på den tiden. Han var rädd för att illvilliga människor kunde göra mig illa, med omtanke om mig. Hans ord påverkade mig säkert, för det dröjde några månader innan jag ens försökte öppna Kunskapens Bok, mer än att jag bläddrade i den, förundrad över min gåva, som skickats till mig från Istanbul. Bara detta var så förunderligt stort. 

Att Kunskapens Bok skickades till mig har jag helt och hållet att tacka min andliga medvetenhet. Jag hade redan ganska tajta kontakter med den andliga världen, genom änglakontakter och mirakler som hänt i mitt liv. Det finns djupt inom mig en känsla av att ha himlen till min hjälp. Den känslan har alltid funnits där. Den fanns i mig redan när jag var mycket liten. Men självklart har den varit svår att förhålla sig till. I mitt liv har jag alltid behövt att gå som om jag balanserade, för att vara sann mot mig själv och samtidigt bli accepterad och passa in i den värld där jag levde. 

Det var för att jag blint litade på Ärkeängel Gabriel som jag vågade börja läsa denna fantastiska bok, som första gången jag läste den, översattes till svenska åt mig i det ögonblick jag läste den. Det var viktigt att läsa den på svenska, inte på engelska, för att verkligen förstå djupet i den. Jag kommer ihåg hur jag flera år senare småskrattande för mig själv, över hur jag hade kunnat ta mig igenom bokens nästan 1000 sidor, med översättningar i fina anteckningar i kollegieblock, som jag senare skrev ner på datorn. Jag vet faktiskt inte varför jag la ner detta stora arbete för att förstå Boken. Det var Boken i sig själv som gav mig orden på svenska. När jag slog upp ord jag ännu inte var bekant med var översättningen i Stora ordboken bättre än den jag själv kunde ha åstadkommit. Orden hjälpte mig att tränga in i texten för att nå budskap på en allt högre medvetandenivå.

Första gången jag läste den kunde jag förvånat konstatera att var det inte mer än så? Idag kan jag skratta åt mig själv och konstatera att det står nya saker i boken för varje gång jag läser den, i takt med tidsmedvetandet och medvetenheten hos den som läser meddelandet. Senare läser jag den med stor vördnad, det är stort att få ta den i sin hand. Boken utstrålar en högre medvetenhet än det är möjligt att ta ner till jorden och den har en stor mission.

Kunskapens Bok hjälper och guidar sin läsare och gör att varje människa som läser den uppväcker medvetenheten inom sig. Att kunna upptäcka sig själv, i sitt eget själv och att få tränga in i alla sanningar, förstå vem jag är och varför jag är här på jorden och att bli Ett, i samklang med alla och allt annat skapat i tillvaron, vilken nåd, vilken lycka! Det är därför jag till slut bestämt mig för att jag behöver skiva ner allt detta som hänt mig, för att kunna nå ut till alla som skulle vilja ta emot Bokens fascicules som en gåva, men som sedan omedvetet väljer bort den. Min önskan är att du kan ta dig tid att läsa dessa kapitel och läsa dem flera gånger för att börja förstå. 

När Boken kom till mig kunde jag först inte läsa den. Kunskapens Bok skickades till min adress utan att jag kände till den och utan att jag hade beställt den. Det kom alltså inte bara gåvokapitel 1, 20 och 25, som alla vi som läser den i ett Råd, i grupper om tre personer över hela världen, ger bort till en vän varje vecka som en gåva. Världsbrödraskapets Union hade skickat hela denna stora vackra bok till mig! 

Du förstår säkert hur tacksam och uppfylld av detta ögonblick jag är. När vi är med om något riktigt stort ligger det i sakens natur att vilja prata och berätta om det för alla. Men jag märkte att Kunskapens Boken väckte olika känslor i människor. Vi får se vilken reaktion du får när du läser Bokens första Fascicule, vad du berättar för den som gav dig gåvokapitlen! Vad säger du till dina vänner, vilka reaktioner kommer du att möta från Dina vänner, som du bett också ska få dessa gåvokapitel skickade till sig? Ni kanske själva startar ett eget Råd direkt? Du tillsammans med två av dina vänner! Sedan kan ni själva skicka ut gåvokapitel till era vänner, för att sprida den högre medvetenheten och räddningsplanen över världen!

Det här att inte kunna läsa vad som står i texten, det handlar om att man måste ge sig utrymme. Det går inte att stressa runt med allt sitt vardagliga (och samtidigt säga sig försöka leva i nuet) och skjuta upp att börja läsa Boken. Då missar du den mest värdefulla och enklaste källan till snabb medvetandeutvecklng. Framför allt vi som är andligt intresserade och tycker oss vara öppna, vi kan ha mycket svårt att från början ta till oss Kunskapens Bok. Vi tycker oss redan ha andlig kunskap och ser oss som utvecklade och visst är vi det. Annars skulle inte Kunskapens Boks kapitel ha kunnat komma till oss! 

Ni har tills idag trott att ni ska berätta för andra det ni själva förstår som sanningen. Många som uppvaknar och tar emot egen kunskapsöverföring tror att din uppgift på jorden är att sprida det du själv vet. I det här ligger ert ego. Du kanske under många år har förmedlat din Sanning till dem omkring dig och det har varit din uppgift under många inkarnationer. Nu är Sanningen tvärtom. 

Det berättar Kunskapens Bok om. Det är tvärtom så att först nu kan du förstå budskapen från Denna Höga Sanna källa. Först nu är vi mogna för att i våra celler kunna bära ett ännu högre medvetande, än den höga medvetenhet vi har med oss från tidigare inkarnationer, genom den utveckling vi gjort fram till idag. Därför kan vi nu komma i kontakt med Kunskapens Bok.

Jag mötte också motstånd mot att ta Kunskapens Bok till mig först, antagligen för att jag kände att den skulle påverka hela mitt invanda liv. Jag var nyfiken, men behövde en tillvänjningstid. Därför hade jag lagt den i garderoben i min svenska bostad när jag åkte till Gran Canaria för att arbeta där med att sprida ljus och kärlek, genom mina behandlingar och kurserna jag gav. 

När jag kom tillbaks försökte jag berätta för andra om boken och när jag åkte runt för att hälsa på, för att hålla kurser eller föredrag, då visade jag Kunskapens Bok vart jag än kom och talade om medvetandeutveckling. Det var från Ystad, till Lund och Kulturnätter, till Hälsohem och Hälsomässa i Flen, till Rinkesta Slott där jag lät mina Vedic Art-inspirerade tavlor hänga kvar i Partiet Enhets lokaler under ett vinterhalvår när jag själv arbetade på Gran Canaria och gav behandlingar. Jag tog ofta med mig tavlor och hängde dem i rummet där jag skulle föreläsa. Tavlornas och Kunskapens Boks frekvens hjälpte mig att nå bortom jordiskt medvetande. De förstärkte frekvensen i rummet, vilket hjälpte fram högre dimensioners budskap.

Det var mellan åren 1994-2004 jag arbetade i en lokal på Hotell Folias i San Agustin, på södra Gran Canaria och stod på Fritidsresors välkomstmöten, både på det hotellet och på ett hotell i Playa del Inglés och berättade om min massage och gav smakprov, genom att massera människor som blivit röda av solen, med den läkande växten Aloe Vera och uppmanade dem att skydda sin hud i det starka solskenet. I lokalen gav jag massage, ibland också kurser och föredrag i Inspirativ målning, om att meditera för en bättre hälsa, om hur blomsteressenser fungerar och om Mayaindianernas kalender. Massagen var Aromaterapi: med terapeutiskt helande aromaoljor, som genom sin väldoft och frekvens hjälper ”kroppens eget självläkande system”, som jag förklarade det.

Blomsteressenser är själens medicin; från Bach Blomsteressenser; hjälper till med självläkning på ett plan som hjälper personliga egenskaper och karaktären i människan att mogna, till högre medvetande. Livskraft från Kaktusblommors essenser från Desert Alchemy, Arizona, som genom sina helande vibrationer öppnade upp för andligt medvetande på en ännu mer subtil medvetandenivå. De som kallades änglauppvakandefrekvenser hjälpte till med medvetandeutvecklingen hos den som låg på min behandlingsbrits. Mina händer lånades till helande genom olika tekniker som jag använde intuitivt. Alla behandlades med just de oljor och essenser som varje person behövde just då. Jag tog mig alltid tid att berätta för var och en om de essenser och oljor som jag blandade ner i massagekoppen, som bestod av mandelolja som jag köpte litervis av. från una farmacia. (ett apotek). Jag kallade behandlingen Akupressmassage, akupressur är att beröra punkter utefter kroppens meridianer, där en akupunktör istället sätter nålar, för att stimulera kroppens energibanor och därigenom uppnås självläkning. Ingen av dessa behandlingsformer har några negativa effekter, men för att hjälpa sin egen reningsprocess dricker man mer vatten under den och ett par dagar till, för att skölja ut gifter och slagg som frigörs. 

Också att gå in i sig själv, att meditera, stanna upp lite mer än vanligt, för att bara vara med sig själv, att följa sina tankar hela vägen, att tillåta sig att släppa fram sina känslor, i olika uttryck, som genom att njuta i solen, dansa i frigörande dans, gå långa promenader utefter stranden, sitta i stilla meditation, hålla på med rogivande saker och lyssna på själslig musik, allt sådant fullföljde förstås den genomgripande processen som satts igång i var och en. Det var långt innan jag fick Kunskapens Bok i min hand som min egen andliga utveckling tagit fart. I början av 90-talet gav jag behandling till dem som målade Vedic Art på södra Öland, utan att ta betalt, som tack till dem för det universella arbete de utförde. Som tack tillbaka fick jag på samma gång en oerhört stor erfarenhet av att massera och utvecklade min teknik och kunskap, om hur de enskilda oljorna och essenserna fungerade.

Jag var till sådär 100% fylld av jordiskt liv, världsberusad, alltså full av den jordiska dimensionens upptagenhet. Även om jag hade fått insikter av inre medvetenhet, främst genom min konst som förklarade meningen med mitt liv för mig, så tolkade jag insikter praktiskt, ur det jordiska perspektivet. Det handlade om var jag skulle bo och hur jag skulle få min försörjning.

Det är genom dagliga händelser och framför allt genom det som kan upplevas som mirakler, men också genom stora förluster, olyckshändelser och rädslor, vägledning också i form av sjukdom och olika ohälsotillstånd, som läkande och utveckling sker. Så var det för mig. Intuitionen hjälpte mig att söka mig till och testa olika behandlingsformer och olika vägar till naturlig läkning som jag ofta sedan använde på egen hand så länge jag hade det bekymret. Sedan var det min uppgift att transcendera och gå bortom, helt släppa de föreställningarna. Jag kunde inte fortsätta med yogan, Tai Chin, eller meditationen, när jag blivit frisk. Livet är ständig utveckling och nu lever jag av ännu högre medvetenhet genom Kunskapens Bok som hjälper mig ta bort symptomen så fort jag förstår varför jag fick dem. Som Maya-indianerna visar är den planetariska energin, de dagar i kalendern, de personer som fötts under dessa energier, de kin som ger mig semester och vila. Den som utvecklar är de motsatta mot mitt eget sätt att tänka och det ockulta i tillvaron som visar det jag inte vill och kan förstå bara i mig själv. (räddaliv.se under Tips, Du är en annan Jag.). Nu fortsätter jag berätta mer om hur det var för mig, bland annat om hur jag fick hjälp att bearbeta traumat efter min dotters död.

Jag började i slutet av 1980-talet att meditera TM, Transcendental Meditation, som jag höll på med i många år. Jag provade Tar Chi och Chi-Gong genom att gå kurser, men fann efter en tid att det inte var min grej, liksom olika Yogaformer och Faun Gong under några år. Men fastnade för De Fem Tibetanerna, som jag också lärt ut till mängder av människor, som själva inte hittat någon form för kroppslig träning, som stärker, balanserar och är energigivande fysisk träning. Men själv jag har varit tvungen att släppa också detta, att transcendera det och återgå till den livsform jag hade innan den min andliga medvetandeutveckling satte fart. Det för att återgå till ett liv som de flestas i den jordiska medvetandenivån. Det var också det ett uppvaknande, men min uppgift var att vistas i den vanliga världen och försörja mig genom ett vanligt jordiskt jobb och helt enkelt vara där människor är. Bülent Çorak bad mig att helt släppa allt det som kallades ”andlighet” när jag bestämt mig för att återvända till Sverige efter min dotters död, när jag inte kunde sörja min dotter "på spanska" och jag återvände till Sverige. 

Det var förutsättningen för att kunna förmedla och läsa Kunskapens Bok i ett Råd. Andlig är varje människa, vi vet ingenting om vilka tidigare liv en annan människa har bakom sig och vilka uppgifter hon har med sig genom den här inkarnationen. 

Idag finns det snart lika många terapeuter och hälsocoacher i olika inriktningar, som försöker livnära sig på sina öppnade kanalers kunskaper, som det finns tekniker och uppvaknande människor. Eftersom vars och ens kanal är öppen och alla vill dela med sig, lika sprudlande som jag var när Kunskapens Bok kom till mig, ser det ut som det gör på jorden idag. Med ett ord kan vi kalla det vi ser i det yttre för kaos. Ofta är det som lyfts fram, också som föredöme, det vi kan kalla för utrensning. Det är tvärtemot vad vi tror. Därför förenas inte människor i medvetenhet, även om det är ord vi använder, även om vi har medvetenhet, eftersom vi vill att andra verkligen ska förstå vilken kunskap vi själva besitter. 

Jag möter det här fenomenet ibland, när jag känner hur besvikna människor i min närhet kan bli när jag inte visar något intresse för det någon vill att jag är med på. Det kan vara någon som önskar ha med mig på en meditation, vill att jag tar emot deras behandling eller dela att jag deltar i en sharing. Nej det är inget fel att tjäna pengar och det är stora pengar som omsätts. Alla ska ju försörja sig på något sätt. Men många av oss behöver inte lära oss genom andra. Vi kanske redan processat saker, kanske redan i tidigare liv och vi behöver av olika anledningar inte gå till någon annan på den mediala vägen. Det vet bara vi själva bäst. Många bröder och systrar söker kunskap och sanning från andra, trots att de kanske har en högre andlig medvetenhet i sig själva helt naturligt. Men eftersom vi är lärda att lyssna på och ta hjälp av andra hela tiden, litar de inte till sin egen kunskap. 

Först när du är där, har du möjlighet att närma dig Kunskapens Bok, eftersom dörren till kunskapen stängs för dem som livnär sig från det som är ande - den källa vi delar, livsenergin i allt liv. Vi kan inte säja oss själva, eller bli så upptagna av behov vi själva skapar att vi inte ger oss tid för att själva ta emot från den Högsta Källan. Men alla är inte där, ska inte och kan inte gå den här vägen, i alla fall inte just nu. Men fortsätt och läs det jag kommer att dela av texter från Kunskapens Bok. Läs det som en information, om hur min livsväg sett ut. Med full respekt och stor kärlek till Dig, välkomnar jag dig att läsa vidare. 

Idag finns en hel uppsjö av program, kurser, tekniker, poddar med det som öppnat upp förståelse hos någon. Helande och läkande på samma sätt som man själv blivit hjälpt av, vill man själv sedan dela med sig av och sprida till andra. Därför lever många av att göra egna kurser, om hur man gör. De som fortfarande följer andra, som ännu inte påbörjat sin egen medvetna reningsprocess, genom att lita till sin inre medvetenhet, har också svårt att slänga av sig det andra informerat dem om.  

Vi kan inte se upp till någonting som någon annan säger eller kan, utan att också kunna se att vi alla har lika värde i vår herres hage. Det är något som jag alltid brukat säga till mina egna barn. Vi vet ingenting om vad en annan människa kan, vet, vill eller inte behöver, vad hon eller han går igenom. Det går bra att lägga om kost, börja med dagliga promenader, eller följa någon annans kunnande om något jag själv känner att jag behöver veta, om rymden, astrologi  om kristaller, om healing, så länge jag ännu inte ser mig själv som en guru, som en guide som andra ska följa, som vägvisare och ännu bara närmat mig och inte trängt in i den genuina sanningen och sin egen Essens Medvetande. Vem vet om det är kunskap på den medvetandenivå jag själv behöver, som är den som presenteras för mig? Frågan är om jag slösar bort min tid, förvränger mitt sinne, eller bara roar mig som tidsfördriv, men egentligen inte låter mig förändras, om inte medvetenheten kommer från den högsta Gudsfaderns kristallberg genom den egna hjärtats och essensens medvetandekanal som bara jag själv kan öppna mig för? Eftersom medvetenheten i det jag lär mig inte längre gör mig exalterad finns Kunskapens Bok, som en räddnings- och guidebok. Den är den rikaste källa till kunskap, genom sin högsta frekvens och dimensionella medvetenhet som öppnar oss upp till den 19 dimensionen och förklarar alla steg därimellan, från Jordens 3 dimensionella energifrekvens.  

Det svåra är att det någon lär ut till någon annan kan vara en senväg. Det är den gamla ordningens medvetenhet. I denna nya, Herrens Fjärde ordning har vi inte rätten att vägleda någon annan människa. Som jag skev innan är varje människas egen kanal öppen. I vår tidsålder har alla möjligheten att själva, i kontakt med sitt högre jag, göra sin inre resa. Den respekten för en annan människa är en av de viktigaste medvetenhetströsklar att passera i sin egen medvetandeutveckling. Därför är det viktigt att Kunskapens Bok blir känd, som kan vägleda dem som längtar efter inre vägledning, att Bokens läkande frekvenser kan nå människor i depression och kris. Boken är Räddningsboken för oss som redan har den här medvetenheten inom oss. Att tjäna Kunskapens Bok är en mission som många uppvaknande, som fastnat i sin egen kanals information, tog på sig när de gick ner hit den här gången. Men det är inte det medvetandet som de idag överför till andra. Därför har kaos uppstått. Ingen kan säga att de vet någonting. Ingen skulle följa någon annan, hur många följare och liks personen än har. Det är kanske bara av vana vi lyssnar på andra, men det kan innebära att jag påverkas att se saker i helt fel riktning. 

Jag hade lärt mig tacka för allt, vad som än hände i mitt liv. Under en tid gick jag igenom många prövningar för att öka min tillit och levde andligt väglett, som jag kallade det då. Men jag hade ännu inte förstått den högre uppgiften som är min på jorden i den här inkarnationen. Tror inte riktigt jag vet det än, eftersom medvetenhet om min uppgift öppnar sig varje dag. Mayaindianernas kalender hade dagligen inspirerat och undervisat mig under slutet av 80-talet och gör det än, men inte alls på samma sätt. Den underlättar mitt arbete och hjälper mig förstå motstånd, eftersom olika dagars energier ger olika förutsättningar. Mina vägar leddes då till en kvinna i Stockholm som översatte små häften, som José Arguilles skrivit, skrifter om symboler och toner i Mångudinnan Ixchels väv, hon som enligt legenden sitt på månen och förklarar vilka vi människor är, som lever på jorden. Detta handlar om naturens tid, som inte följer den Gregorianska kalendern, som istället har låst in mänskligheten till att inte längre följa naturens tid. Jag skriver mer om det i under fliken TIPS, på min hemsida räddaliv.se. Du är en annan Jag. 

När jag lärde mig TM, Transcendental Meditation, målade jag också Vedic Art, för den man som på Maharishis (TMs grundare) uppdrag återvänt till Sverige efter en resa till Indien där de mötts, för att starta en målarskola. Genom att lära ut 17 principer för livet och förena denna kunskap med att meditera transcendental meditation, gick vi bortom sinnet, bortom tankar och kom i kontakt med det absoluta varat, den högsta medvetenheten. Curt Källman lärde oss att göra en utvecklingsresa inåt. Vi målade dessa olika principer för livet, för att hitta den inre medvetenhet och återspegla den utåt i vårt skapande. Det blev ett sätt att som konstnär höja sin egen medvetenhet, att låta konsten som skapades tala till det transcendentala medvetandet inom sig själv och inom betraktaren. Konsten hjälpte människor att gå bortom sina egna tankar och sitt eget sinne och bli ett med Det högre medvetandet. Det som är Ett och existerar som fragment av helheten, i allt i hela skapelsen. Dessa 17 principer för livet, bygger på den 6000-åriga kunskapen Ayur Veda, som är sanskrit och betyder Kunskapen om livet. Läs mer under Tips på räddaliv.se

Mannen som följde detta viktiga uppdrag och som samlade hundratals människor att måla och meditera, ledde oss i en stor våg av uppvaknande i Sverige och i hela välden, dit han åkte och förmedlade sin konst. Curt Källman lämnade jordelivet 2010, men andra lärare har tagit vid efter honom och utbildar fortfarande i Vedic Art. Det var oerhört spännande att följa med Curt ut på södra Ölands Allvar, till hans favoritställen, där himmel och jord möttes och uppleva stunder tillsammans och lyssna till honom. Oerhört tacksam över denna tid! 

Viljan att väcka din nyfikenhet

Viljan att väcka din nyfikenhet över Kunskapens Bok har kommit till mig så starkt den sista tiden. Därför delar jag här några texter direkt från Boken och låter dig ta del av något av bokens djupa kunskapsförmedling, om ämnen som vi människor inte känner till. Att läsa ett fascicule direkt ur boken, eller ur de lösa kopierade fascicule som vi använder när vi studerar boken i Råd, blir en annan upplevelse, eftersom bokens kapitel innehåller energifrekvenser från andra Dimensioner, som mänskligheten inte kan nå utan hjälpen av Kunskapens Bok. Bokens uppgift är denna. 

Idag, Trettondag Jul 2024, när jag sitter och skriver är det dagen Vit Kosmisk Spegel, ton 13,  enligt Maya-indianernas kalender. Det är olika lätt att tala om saker olika dagar. Det här är en Julgåva till mig. Det är en återspegling, en hjälp för mig, för att kunna öka min förståelse för varför Kunskapens Bok kommit till oss på planeten Jorden. Men du bör absolut läsa hela Kunskapens Bok från pärm till pärm för att få en riktig bild och insikt av det boken förmedlar och samtidigt ta till dig av de frekvenser som boken bär. 

Vad Kunskapens Bok är för Bok

”Denna Kunskapens Bok är inte en Undervisande eller en Upplysande Bok. Det är en Bok som Varnar, Övervakar, Utväljer och Leder dem som har blivit Tränade. Den kan aldrig jämföras med Informationen i andra Böcker. Eftersom dess Frekvens är extremt Hög. (Senare kommer denna Frekvens att förklaras för Er.)

Utan tvivel är i denna Bok ett Metodiskt System tillämpat. Därför att vi alltid betraktar tillståndet för att tillgodogöra sig den givna Informationen. För de som tillgodogör sig den bra, ger vi Tydligare Information och Vi stänger viss Information i enlighet med Mediumets Medvetande. 

Målet är att få Systemet införlivat. I själva verket är alla Himmelska Böcker, Böcker bortom Metoder. Av denna orsak har Ni fram till idag varit ombedda att acceptera dem som de var utan att ställa några frågor.

Men nu kommer de som ska bli förberedda i de Avancerade Planernas mer Avancerade Utvecklingar att komma till Oss genom att Observera och begripa Sanningen, genom sin Logik, sitt Samvete och genom sin Essens. Detta betyder att de som kommer att göra urvalet inte är Vi, utan Era egna Medvetanden.

De som kommer till Oss, ser Oss. De som kommer till Oss finner sin ESSENS. Och de fortsätter på vägen via sin Logik. Vägen som denna Kunskapens Bok vill formge för Er är FINNAR-Vägen. Därför att den som söker finner både sitt Eget Själv och SIN HERRE. Det finns inga Lås som inte kommer att låsas upp genom välviljans Nycklar, inget Chiffer som de inte kommer att kunna tolka. Vår Kärlek är för alla Universumen.”

* Ur Kunskapens Bok, Fascicules 20

Du kan studera boken på egen hand

och om du vill kan du skriva av den i bläck i en anteckningsbok genom att följa studieprogram enligt arbetsförordningarna. Studerar du Kunskapens Bok i ett Råd, i en grupp på tre personer, blir det ännu mer kraftfullt, med återspegling av de frekvenser som varje fascicule förmedlar genom Ljus-Fonton-Cyklon-tekniken i Boken. Med hjälp av din allt högre medvetenhet och tidsmedvetandet som möjliggör, blir meddelanden med allt högre frekvenser möjliga att förstå.

Utvalda förklaringar, såsom de skrivs i Kunskapens Bok, från olika Fascicule

”Energin som finns i Våra kroppar är en ANDNINGS-NODUL vars center vi kallar ESSENSEN. Det är inte en ANDE; Det är en ANDNING, ett andetag och varje levande väsen upprätthåller sitt liv genom att dra nytta av Essensens Andning. Andningen förbinder våra kroppar genom silver-strängen till vår andliga potential och våra cellulära funktioner attraherar sin energi därifrån. Vi kallar denna kraft, kraftessensens universum, eller den Mest-framstående kraftens tankeocean. Därifrån har Alling kommit till existens, en rörelse har startats genom en transformation som startade av sig själv i detta tomrum, sedan här, under tidens framåtskridande, har Dimensionen av fridfullhet och Dimensionen av tystnad startats här.” *

”Negativa påverkningar återspeglar från person till person, när kraft är lagd till årens kraft. Det enda som förminskar denna negativa påverkan är kärleksvibrationer, som ges genom Systemet till vår Planet genom påverkansmekanismen, enligt mänsklighetens nivåer av utveckling. Det vi kallar äktenskapsbrott ökar därför på vår planet.” *

”Den direkta projektionskanalen för Vår Herres Fjärde ordning är förbunden till KraftDimensionen och kommer först efter år 1996 att direkt öppnas till vår planet. Till kära Mevlana har givits en Mission som handlar om hela vår planets Räddning. Jesus Kristus är sin egen Dimensions räddare. Mohammed är sin egen Dimensions räddare. De för er upp till Dimensionen för räddning. Det som ska guida oss bortom den Dimensionen dit vi är påväg för ögonblicket är endast Kunskapens Bok, vi går i Kära Mevlanas fotsteg och alla går vi i vår Herres. *

——- ——- ——- ——- ——- ——- ——- 

Varifrån kommer då egentligen den här boken? Vem har mottagit den och när?

”Namnet på Vår Grupp är (MEVLANA-ESSENSENS KÄRNGRUPP). Vår Grupp är den Enda Representanten för Världs-Brödraskapets Union. Vi har varit i kontakt med våra Universella Vänner sedan 1965. Emellertid började vi ge Meddelanden som vi tog emot till Världen när de Tio Budorden och Universums lag dikterades 1981. 

I enlighet med de Meddelanden som Vi mottog sändes Meddelandena först till Påven. Sedan till Världens nyckelpositioner. Vi har fått tillstånd att komma i kontakt med alla Våra Mänskliga bröder och systrar med början från januari 1984. Under det sista året har vi publicerat Sex Fascicules, ett för varje månad och varje Fascicule bestod av Nio sidor. (Vi blev ombedda att publicera Fasciucles i denna form.)

Vi agerar i enlighet med den givna Informationen. Ytterligare sex Fasciucles kommer också att publiceras under 1985. Regelbundet varje Månad skickas Fascicules till samma adresser som det första skickades till. Vår kontakt med alla kontinenter upprätthålls på detta sätt. Genom ackumuleringen av Sex Fascicules som publiceras varje år kommer den Universella Boken att fullföljas. Med hälsningar 

BÜLENT ÇORAK

På gruppens vägnar”

*Ur Kunskapens Bok, Fasciucle 10

Så småningom såg jag att vägen hade förberetts, för att jag skulle kunna ta till mig Boken. Mitt liv blev som en saga. Det hände mig också mycket oerhört smärtsamt. Därför vet jag att lidande och smärta är det enda sättet att väcka upp den högre medvetenheten inom en människa som befinner sig i världens frekvens. Att älska sig själv igenom det svåra är en bra början. 

Efterfrågar vi, hör vi Guds svar inom oss och får Hans guidning genom Hans böcker, enligt det uppdrag som väntar oss var och en genom Kunskapens Bok.

Kunskapens Bok talar också om människor som blir sina egna bödlar. Därför finns en stor vilja i mig att sprida boken, som har hjälpt mig igenom min största sorg. 

Ju mer kunskap en människa får, desto mer medveten blir hon om hur lite hon faktiskt vet. 

Var och en görs kvalificerad att gå in i den Universella Totaliteten

Därför är det intressant att veta att "om vår Planet inte tar emot de övernaturliga energierna kan den bli transformerad till ett Sandmoln och kan inte gå in i den intensiva EnergiTunnel som den är attraherad av. Planeten behöver ackumulera energierna i sin hela konstitution. Därför översköljs planeten tillsammans med alla Levande Väsen av en stark Kosmisk Energi, för att kunna gå igenom det svarta hål som Planeten attraheras av, som en slags Energiympning, så vi blir motståndskraftiga nog, tillsammans med planeten, utan att förintas och upplösas,. Övergången sker tillsammans med hela den Universella totaliteten och våra himmelska hjälpare är ansvariga för vår Planet. Det blir en ny återfödelse - en ny början - ett andra liv, att helt och hållet mötas i underbara världar.*

Ozonskiktet har öppnats för att Jordiska celler måste vänja sig vid Kosmiska strålar. Även om det inte är önskat kommer naturliga katastrofer att öka, region för region på vår Planet. Kärnkraftsolyckor är en Radioaktiv ympning. Det som händer för närvarande och som kommer att hända på på Vår Planet sker inte alls utan en orsak. Det är kedjor av orsak och verkan. De violetta strålarna bortom Ozon-skiktet är överförare av Information och är förstärkningar av motståndskraft. Det sker med naturliga metoder genom de Höga påverkningarnas avtäckta energiskikt. *

Kanalen för den mest kraftfulla Universella Totaliteten är ALPHA som är en fast FocalPunkt, men eftersom Planeten Jorden roterar kring sin axel når oss budskapen från lika platser på grund av projektionens riktning. Moses fick gamla testamentet dikterat till sig i Egypten, Nilen, till Jesus Kristus dikterades det Nya testamentet och till Mohammed Koranen, på den arabiska halvön. Mevlana har skrivit Kunskapens Bok dikterad till henne i Atatürks Turkiet, efter avancerade beräkningar och förberedelser genom Mevlanas Mesnevi. * 

  

Direkta och privata kontaktkanaler har upprättats med uppriktiga vänner

"Men vissa Vänner antar att dessa kanaler bara är för dem själva och stänger sina Ögon, Medvetanden och Öron för andra kanalers information. Men alla kanaler på vår Planet står under det Högsta Centrets Övervakning. Informationen är förberedd för vår Planets medvetandenivå, som En Tunga - Ett Enda ord. Kunskapens Bok har tillägnats varje Medvetande och varje FocalPunkt som en Sanningsguide på vår Planet. Endast denna Kunskapens Bok som dikterats till Kära Mevlana bär denna Kosmiska -Ljus foton, Cyklon -Teknik. Varje medvetande som läser boken förbinds med Centret genom Frekvens-laddningstekniken. Boken kommer att bli skriven av Genuina Universella Medvetanden och när den skrivs är den Boken också automatiskt registrerad in i Systemet. Tankesignalen hos personen som skriver boken förenas med den Kosmiska Ljus-Fotonen och på så sätt fastställs Tanken bakom att den personen skriver boken. Uppfattas den minsta bit av Ego kan inte boken registreras i arkiven, även om den skrivs. I negativa medium och om Ego-signalklockan ringer kan boken inte registreras och den skrivna Anteckningsboken utplånas automatiskt." *

* Ur Fascicules 36, KUNSKAPENS BOK

Boken ger hjälp att transformera celllminnen, bryta med ingrodda mönster och föreställningar

Den svåraste jag har haft att släppa var när jag riktigt förstod att jag inte kunna gråta i sorg efter min döda dotter längre, när det ändå hände att jag gjorde det fast det hade gått mycket lång tid sedan hennes död. Ja, Kunskapens Bok har hjälpt mig att inte lida som jag gjorde. Steg för steg har jag fått se den andliga orsaken och kunskapen jag fått har gjort det möjligt för mig att med en annan medvetenhet kunna öppna mina inre ögon. Jag vill samtidigt tacka er medsystrar som funnits som stöd när jag behövt.

Jag har kunnat släppa lidandet och sorgen också efter min man som dog i cancer när vi fortfarande var nykära. Knappt tre år efter att vi blev ett par dog mannen som jag älskade av hela mitt hjärta och hade trott att jag skulle få leva med resten av mitt liv. Hans cancersjukdom hade vuxit sedan han bara var en ung man, genom hela hans liv och ledde till hans död. Vi kände inte till hans sjukdom, som visar sig först när det är försent att ge läkande behandling. Genom sin kärlek till mig visade han mig vad jordisk kärlek är. Så tacksam!

Du var också den som gav mig tröst. De nätter när jag vaknade och grät efter min dotter i sömnen kröp du in bakom mig och höll om mig, tills jag somnade om. Det hjälpte mina celler att kunna omprogrammera från stress och smärta till frid och kärlek. Tack för denna kärleksgåva som gavs mig. 

Denna fina man fick jag ge omvårdnad under hans sista levnadsår, under en så smärtsam och fruktansvärd resa. Kärleken är större än all smärta. Inte ens döden kunde skilja oss åt. Du är med mig från din himmel och hjälper mig i det jag gör. Vi bestämde innan du lämnde det här livet att vi skulle finnas för varandra också efter din död, vilket är till stor hjälp för mig. Tack.

Ytterligare ett stort trauma har jag tvingats gå igenom som inte alls varit lätt. Men jag tror att vi inte ställs inför större prövningar än vi klarar av.

När Ida dog splittrades vi i min familj. Det blev 19 år för några månader sedan. Min son sörjer inte som jag. Hans strategi för att klara förlusten är den motsatta. Vi har varit för få i familjen, sorgen och saknaden har blivit så påtaglig. Sista året har jag inte kunnat träffa mina små barnbarn. Min sorg över detta har varit oerhörd. Men jag har kommit fram till att jag behöver sluta att be min son om att få träffa honom och hans familj. Det har inte varit möjligt att hantera sorgen, saknaden och utanförskapet annat än ur ett högre medvetandeperspektiv. Också här har Kunskapens Bok varit min bästa vän och guide.

Jag har blivit visad orsaken och ur ett logiskt perspektiv borde det vara hanterbart. Men känslorna kan inte bara blockeras för då blir man som en krutdurk som riskerar att brista helt och explodera. Det gagnar ingen, det kan leda till sjukdom, olyckor och till och med till suicid. Men trots att jag fått förstå det hela ur ett andligt perspektiv kunde jag ändå inte släppa den fokusering jag haft om att ibland kunna få träffa mina barnbarn, få följa dem och se dem utvecklas och växa upp. Alla fortsatta försök har misslyckats men min strävan har ändå varit fast. Det finns en orsak och verkan till allt. Det ultimata som hände var att den anteckningsbok som jag höll på att skriva i blev stulen ur min bil när den stod parkerad i ett parkeringshus i Stockholm. Jag hade skrivit en sista gång till min son och bett att få träffa dem.Jag sörjde att min son inte svarade på mitt mess. Därför vaknade jag och grät på natten, ljudligt snyftande i själviskhet, mot bättre vetande. På morgonen tog jag bussen till min konferens och när jag kom tillbaka hade jag haft inbrott i bilen och något mycket värdefullt för mig hade stulits. 

Min sons beslut kan jag inte ändra. Jag kan bara inordna mig och vara tacksam för de barn jag som mor fått ha till låns. Jag kan vara ett med dem i mitt medvetande, tänka på dem alla med ljus och kärlek i tankarna och det gör jag varje dag. Det finns många år av mycket lycka och kärlek att se tillbaka på! Sorgen var en nödvändighet att släppa, om jag ville anse mig vara en utvecklad människa. Om jag stannat kvar i sorgen längre, blivit bitter, levt i vardaglig sorg så snart det blev tyst och jag blev ensam efter jobbets slut, när vännerna gått hem, hade jag samtidigt inte kunnat vara till hjälp för någon annan i sorg. Jag har tröstat efterlevande till människor som av anledningar som dessa tagit sitt eget liv. För att som samhället säger, de inte orkade leva, så tyngda och pressade över att vara utesluten och utestängd från att träffa sin egen familj, sina egna barn, vilket gjort att de känt sig så djupt förtvivlade att de trots ett mycket gott kärleksfullt liv inte kunnat släppa oförrätter och meningsskiljaktigheter. Men som jag sagt innan. Det finns hjälp för varje plåga, varje lidande är en ingång till en högre medvetenhet. Stängs en dörr öppnas en annan. Jag säger inte att det är lätt, men lidandet är en port som kan leda till en högre slags andlig medvetandeutveckling. Därför finns Kunskapens Bok, därför skriver jag det här och därför lämnar jag min adress och mitt mobilnummer på min hemsida, för att kunna hjälpa en medmänniska i nöd. 

Vad vet jag om vad min älskade son går igenom, som inte kan sörja sin syster? Vad vet jag om vad mina älskade barnbarn är för själar som återvänt till vår familj och vilka vägar de ska gå? 

Så jag ställer in mitt fokus på det viktigaste jag har att utföra. Hela mänsklighetens och universumens räddning beror på hur intensivt jag och andra uppvaknade medvetanden tar oss an vårt uppdrag, att uppväcka dem som fortfarande sover. Speciellt kärleksfulla tankar skickar jag till dem som själva talar om sig som vakna. I Boken kallas de världsberusade, de som inte hörsammar Universumens röst, de som fastnat i att ta emot egna andliga budskap genom sin egen kanal och tror att de själva har de sanna svaren, utan att bry sig om att läsa gåvokapitlen från Kunskapens Bok. Hjälp oss att höja medvetenheten så pass att fler vaknar upp och förstår att vi med förenade ansträngningar genom medvetandeförändring kan transformera ett rent helvete till ett paradis. 

Boken är för morgondagarna. Alla kan inte läsa den ännu, på grund av dess höga frekvenser, även om det är bra för alla att ta del av det boken säger. 

"Från Tid till annan görs kontakter både direkt och genom Drömkanaler med de Vänner som har uppnått Kosmiskt Medvetande. Er Värld är nu inuti ett nytt Universellt Medvetande.”

”Var och en av er är en Biologisk Dator som Förkroppsligats i enlighet med Naturens villkor. Er Hjärnkraft har en mottagningskapacitet för 1,235,000 Kanaler. Emellertid kan Ni inte använda denna er förmåga.

De Meddelanden som givits Er arrangeras i enlighet med Era HjärnDatorers ordkvantitet och registerna göras i enlighet härmed. Ju rikare Er vokabulär är. Desto rikare Kunskap kommer Ni att motta. Av denna orsak kommer Vi alltid i kontakt med höga Nivåers HjärnKoder.

Vårt mål är att adressera alla Medvetanden. Det är därför som vi, sedan Århundraden, sagt till Er att ”läsa, läsa, läsa”. Målet med att läsa är inte att repetera vad Ni redan vet. Läsning ska göras inom varje fält.”

”På denna väg kommer alla konstgrenar att hjälpa Er. Tidningar, radio, TV, Målning, Skulptur, Keramik, Teater, Opera, balett och Bio kommer alltid att överföra Meddelandena till Er. Musik och och Konserter är till er hjälp på ett annat sätt. Deras Vibrationer har verkan på Era Celler.

Era Medvetandenivåer som genom dessa kanaler blir rikare, kommer lättare att förstå de Meddelanden som ges Er. Träna Er själva och uppnå Medvetande på denna väg.”*

* Ur Kunskapens Bok, Fasciucle 10

Förklaring till varför kritik och klander uppstår i familjer

”Nu kommer vi att göra en förklaring: När Frekvenserna stiger, skapas just i det ögonblicket ett Medium för Kritik, för att förhindra personen i fråga från att stiga upp för snabbt och för att gradvis vänja honom/henne vid Strömmarna. (Kritik, klander drar ner Frekvenserna). Strömmar ges genom att ta situationerna i övervägande och i enlighet med Kapaciteterna.

Till exempel tar alla Individerna i FamiljeMediumet emot de givna Strömmarna från Påverkans-Mekanismen. Men de som är nära den person som mottar dessa Strömmar mer kraftfullt, kommer i detta ögonblick att försöka avskärma honom/henne med impulsivt uppträdande och med kritik, för att försöka skingra Strömmarna för den individen. (Avskärmning här betyder hinder). På detta sätt sker stigandet gradvis. Och ingen bryts bort från Världsordningen. Detta är ett System.

Låt oss nu förklara det tydligare. Vissa Hjärnkoder avslöjas av Motsägelser och några av Frekvenserna till hans/hennes egen Frekvens. Det är varför det är sagt: ”Människan utvecklas med hjälp av sina Motsatser”. Strömmar som mottas från PåverkansMekanismen manifesterar sig själva olika i varje person.

Om ni är ett Väsen som har gått in i de höga Medvetandenivåerna, kommer Ni alltid att önska att stiga upp till Oändliga Dimensioner. Därför att Ni redan smakat den Oändliga Lyckan. Ett hinder placeras alltid framför ett sådant Medvetande. Denna situation är förberedd på förhand i Er Ödesplan, innan Ni föddes, i enlighet med Er Mission, Er Utveckling och Ert Ansvar.

De mest Olyckliga personer enligt Oss är de mest Älskade Guds Tjänare. De känner Olycklighet därför att de inte har kunnat uppnå det Genuina Medvetandet. Detta är orsaken till att Vi säger Er Allting tydligt och Vi önskar Er att vara Lyckliga, att uppnå Medvetande. Senare kommer vi att nämna detta ämne i detalj, Våra Vänner. Vår kärlek är för hela Universum.”*

* Ur Kunskapens Bok, Fasciucles 12

”Var inte en tjänare till en Guds tjänare

Ni tar det som att inte domineras av varandra. Essensen av detta sagda är att inte bli en tjänare till Er Själva.

I det ögonblick Ni antar att Ert eget Ego, Ert varande har mer insikt än skyarnas Högsta Medvetenhet, blir Ni tjänaren till Er själva och fängslar Er själva inom dess begränsade väggar. Bedrövelse till dessa Människor som aldrig kommer att bli Lyckliga i det Medium de lever i.” *

"Vi kommer bara i kontakt med de Individer som har funnit sin väg genom sitt eget Medvetande. Vi upplyser dem på denna väg och Guidar dem.

Är det nu förstått varför Vi inte kommer i kontakt med var och en? Om vi kontaktade var och en, så skulle det innebära ett ingripande i Era egna Individuella Viljor. Gud har skapat Människan och Människan har skapat sig själv. Var och en av Er är en fri Ande, en Fri Medvetenhet. Ni kommer själva att plocka upp stenarna på Er väg, inte Vi. Endast om Ni håller Er portgång ren knackar Vi på Er dörr.

Viljekraften för dem som kommer i kontakt med Oss stärks och Deras Själv-Förtroende förhöjs. Därför att de har uppnått Sanningen och har förstått allting. Endast då bryter de Kristallburen runt sig själva och andas Frihetens Genuina Luft.

Detta är den Verkliga Universella Lyckan. Er Planets Atmosfär kommer att kväva dem som har andats denna luft. Därför att där finns det en täthet som Era Energier inte kan tolerera. Alla dessa Ansträngningar är nu till för att göra investeringar för att skingra denna densitet. Vår Kärlek är för hela Universum.” *

* Ur Kunskapens Bok, Fasciucles 12

Våra himmelska vänner vill hjälpa oss skingra de Strömmar av Medvetandegörande energier som översköljer jorden, som skapar press i de som inte kan ta emot dem. Det är en stor kärleksfull plan det här, en plan för medvetandeutveckling, som är nödvändig för att rädda mänskligheten. Det är en plan som pågått under flera tusen år, som boken förklarar allt om i detalj. Det är verkligen Guds Nåd till människor, eller med andra ord, det är en plan med hjälp av himmelsk teknologi, som genom höga frekvenser, (som jordens människor ännu inte har tillgång till), höjer vår medvetenhet och blir en räddningsplan.

Hur boken kom till mig vet jag inte.

Kunskapens Bok kom, som jag sa, till mig 1997, utan att jag hört talas om den, än mindre beställt den. Boken kom direkt från World Brotherhood Union, i Istanbul. Jag hade bett Gud om något att sticka i handen på folk som berättar hur allting hänger ihop. Några gånger när jag besökt Centret i Istanbul har jag frågat hur det kom sig att jag fick hela Kunskapens Bok skickad till mig. Men ingen har kunnat svara på det. De som jag har frågat har varit lika förvånade som jag, eftersom de under lång tid skickat ut Fascicules/ kapitel ur Boken, till de mest avlägsna platser.

Ytterligare lite bakgrund till att Kunskapens Bok kom till mig. På våren 1998, när jag nästan var på väg hem från Gran Canaria fick jag till mig att jag skulle skriva böcker vid speciella datum. Vid första datumet dikterades en text till mig, som jag skrev ner. Det var som att ta emot automatskrift, som när jag fått svar på egna frågor som jag ställde till Gud, när jag var bedrövad och behövde andlig hjälp. Svaren jag fick dikterades till mig. Nu kändes det på mer allvar, eftersom det här skulle delas med andra människor. Vid nästa datum när jag skulle börja skriva dikterades en ny text och det avslutades det datumet som sagts mig. En nästan likadan text kom till mig detta datum och jag skrev ner dessa meningar. Sedan redigerade jag texten och satte ett ljusblått och ett lite mörkare blått, lite grövre papper, som fram- och baksida. På baksidan skrev jag lite text om mig själv. Dessa 2 häften lät jag trycka upp och sedan spred jag dem för vinden. Det poängterades att jag inte skulle sälja häftena utan ge bort dem till människor som gåvor. Jag spred dem när jag var på resande fot och bad olika terapeuter och bokhandlare som inriktat sig på andlig litteratur att förmedla dem gratis. Nu när jag skriver och berättar det här drar jag mig tillminnes att jag gjorde något liknande redan några år tidigare. Då ritade jag något som såg ut som en stor spiral på ett rosa papper, som jag också spred. Det var någon gång efter 1991, efter min mammas död. Jag hade kvar ISBN-nummer från 1991 som jag använde till de bägge blåa häftena. 

Nästa datum var jag tillbaka i vår svenska bostad och när jag satte mig för att skriva kom ingen text till mig. Jag som inte hade varit hemma på ett bra tag tänkte att jag istället skulle började städa i bostaden. Det första jag gjorde var att öppna dörren till garderoben där Kunskapens Bok låg. Jag blev så lycklig över att se Boken, som jag nästan hade glömt bort att jag fått, att jag satte mig ner och började läsa den. Först kändes engelskan lite gammalmodig. Den var svårläst men jag lät mig inte hindras. Nu ville jag veta vad det var för bok. Orden kom till mig. Jag ägnade mig med stor nyfikenhet åt att skriva ner det första kapitlet på svenska. Att läsa boken på svenska var det enda sättet att verkligen förstå vad orden betydde. Jag hörde översättningen i tankarna.

Nu vet jag att det första Fascicule innehåller en tredjedel av hela bokens frekvens. Det innehåller mest andliga lagar och jag kommer ihåg hur lycklig jag blev över att de inte bara var 7 (vilket någon annan bok jag just läst förmedlade). Ibland känner jag på mig när saker inte är som de presenteras och det finns inre och yttre sanningar, andliga eller världsliga uppfattningar. Idag kallar jag det medvetandenivåer. 

Min dotter hjälpte mig att läsa igenom och korrigera min översättning av Första Fascicule i Kunskapens Bok.

Sommaren 1998 spred jag det första kapitlet till människor som var intresserade av rymden, i en tidning som hette Kosmiska Familjen. Just i detta nummer slogs bägge föreningarnas tidningar ihop. De kopierades och skickades ut till något hundratal betalande medlemmar. Jag fick frågan om jag kunde hjälpa till att ge ut detta nummer, men kände inte till någon av tidningarna sedan innan. Kvinnan som brukade lägga in texterna i sin dator, redigera tidningen och skriva ut sidorna, behövde någon som kunde fylla tidningen med innehåll, sköta kopiering och utskick. Det var ingen av de hundratals mottagarna som hörde av sig, trots att jag uppmanat läsarna att göra det om de ville höra mer om Kunskapens Bok. Om du som läser detta känner igen det här, hör gärna av dig nu och berätta hur det kändes att läsa det Första Fascicule ur Kunskapens Bok då redan! Det var det första försöket att sprida Kunskapens Bok i Sverige.

Mitt första besök på Centret i Istanbul

Först gången jag besökte Turkiet åkte jag och min man dit på bröllopsresa. Vi var med på en rundresa och besökte många städer och sevärdheter under 14 dagar med spansk guide. På Centret hade jag ett uppbokat möte med Bülent Çorak, kvinnan som har tagit emot och skrivit Kunskapens Bok som dikterades till henne. Centret för Världsbrödraskapets Union ligger i den asiatiska delen av Istanbul. Vårt hotell låg på den europeiska sidan. Jag hade äntligen, 5 år efter att jag mottog boken, skickat dem ett svars- och tack-mejl och den 11 november 2002 träffade jag för första gången dessa fantastiskt kärleksfulla människor. En kvinna kom i bil och  hämtade oss på hotellet på den Europeiska sidan. Efter vårt långa innehållsrika möte, där det talades fyra språk, skjutsade hon oss tillbaka till vårt hotell. 

Mötet med denna storväxta ståtliga kvinna med de underbaraste ögon, som bar vita glasögon, varade från tvåtiden på eftermiddagen till åtta på kvällen. Vi serverades te och mat i omgångar där vi satt i hennes privata rum i Centrets lägenhet, i en lugn och väldigt rik stadsdel att döma av de boutiquer av välkända märken som kantade den numer enkelriktade fyrfiliga gatan utanför, som trots all trafik kändes ombonad och hemtrevlig i denna kolossala, nu 15-miljonersstad. Men redan på den tiden pratade de om hur bristfällig folkbokföringen var och att det säkert fanns ytterligare fler miljoner som bodde och rörde sig i staden. 

Bülent Çorak bad mig att översätta Kunskapens Bok, så jag berättade att jag redan hade översatt boken till svenska, för att själv kunna förstå den, men att jag inte var någon översättare. Hon bad mig att skicka min översättning av Boken till dem och jag kunde inte göra annat än att lova att redigera den och skicka den per e-post. Det skulle ta ett par år innan jag besökte Centret nästa gång. Orsaken till min resa den gången var att jag befann mig i en så stor chock att jag inte redde ut min livssituation. 

Hela mitt liv förändrades i den sekund jag fick höra att min dotter var död. Den 16 november 2004 dog min då 21-åriga dotter i suicid. Den 20 november hittades hon och jag fick ett telefonsamtal. Nyårsaftonen det året tillbringade jag med att skriva ett långt e-mejl till Bülent Çorak. Jag visste ingen annan som jag kunde anförtro mig åt med min stora sorg, i djup chock också över att jag inte hade anat eller kunnat rädda min dotter,  inte hade kunnat förhindrat hennes självmord. Min förtvivlan över att inte ha kunnat rädda henne var så stor att den kvävde mig. Jag hade själv blivit räddad när jag hade självmordstankar. Hur kunde min dotter dö, hur kunde Gud tillåta det?

De hjälpsamma människorna på Centret översatte mitt e-mejl från engelska till turkiska och hennes lika långa svar tillbaka till mig, till engelska. Jag ifrågasatte varför min dotters liv inte räddades, såsom jag blivit räddad till livet när jag som 11-åring hade starka självmordstankar och gjort upp en självmordsplan som avbröts, tack vare en människa som via sin intuition fångade upp uppdraget att just den kvällen bjuda hem mig på te. Jag blev räddad av en diakonissa genom orden;

-Ikväll ska jag bjuda hem dig på te.

När hon bjöd hem mig till sig, just i den stunden visste jag att Gud ville att jag skulle vara kvar på jorden, att jag hade en uppgift här. Sedan dess lever jag i den övertygelsen och har vänt mig till Gud med alla frågor och har ofta fått tydliga svar.

Idag känner jag en stor tacksamhet över att min dotter läste Kunskapens Boks första kapitel, för att hjälpa mig. Hon fick hjälp genom att en ängel kom och tog hennes hand när hon gick över på andra sidan och jag fick hjälp genom att hon kom till mig och tog farväl. Det är först nu, dryga nitton år efter hennes död som jag fått ihop pusslet av det som hände, till en sann kunskap som klingar an i min själ. Det är först nu som jag helt och hållet kan se det som skett ur en högre andlig medvetandenivå. Det har kommit gradvis. I takt med att mitt medvetande och tidsmedvetandet ökat  kan jag bära denna sanning i min cellulära medvetenhet Jag kan bara tacka och ödmjukt konstatera att det är Kunskapens Boks frekvenser som hjälpt mig till förståelse. De har gjort att jag släppt saknaden och fyllt tomrummet med förståelse. Grubbel, allt trauma och sorgen är det första att läka och på det området har jag under många år fått möjlighet att stödja andra efterlevande i suicidförlust. Det som Boken förklarar har jag kunnat förmedla utifrån var och en av de efterlevande familjemedlemmarnas egna frågor. Ett sådant stöd önskar jag att alla efterlevande familjer skulle få, i nära anslutning till sin förlust, genom att från början erbjudas tätt återkommande samtal. Efter den första tiden ses man mindre ofta och över åren som går, helt på familjernas önskemål. 

Läkningsprocesser tar sig fysiska uttryck som behöver tolkas för att djupare läkning ska kunna ske

Öron-näsgångar och halsen på mig har ibland svällt upp så att jag nästan blivit helt täppt och inte kunnat andas när minnena av chocken om Idas död väckts upp. Det har medfört att jag har lyft av mig lager för lager och också nästa lager av omedvetenhet. Dessa cellminnen har jag arbetat med sedan redan innan min dotters död. Så jag kom till detta livet med något slags trauma i bagaget, om separation, som jag haft med mig in i denna inkarnationen. 

I Fascicules 12 står det om suicid och på några andra ställen i Kunskapens Bok tas detta upp, på lite olika sätt. Det har hjälpt mig mycket och ökat min förståelse för hur lite vi vet och hur himmelska sammanhang flyter in, ett inuti det andra.

”På så sätt kommer de Essens-kamrater som kommer från vissa Dimensioner att ha upp- och nedgångar fram till de drar fördel från sina Egna Dimensioners Frekvenser. Ju Högre Frekvenserna är, desto mer verksamma kommer Depressionerna att vara.

I dessa Perioder accepterar några av Er Självmord som en utväg, som en Räddning. En sådan situation kommer att betyda förlust av allting som dessa personer har vunnit och det kommer att leda dem till en lång väntande period i Spadium Stationen. Att lämna Världen kan verka vara en lätt utväg för dem som inte känner till den tortyr det kommer att föra med sig.

Den Andliga Fridfullheten, Hjärtats Sällhet, börjar då en Människa uppnår sin Genuina Dimension. Därefter kommer Ni ha ett Fridfullt Uppstigande i ett Bekvämt Medium.”

* Ur Kunskapens Bok, Fascicules 12

Den säkraste vägen att nå till hjärtats sällhet är att läsa Kunskapens Bok. Bokens mission på jorden är att hjälpa oss, just i den tid vi lever. Om de som säger sig vara uppvaknande men som inte kan närma sig bokens medvetandenivå, säger jag att de just inte vet någonting. Utan att kunna ta del av Kunskapen i Boken kan man inte heller rikta kritik mot dem som kan det och de som ges hopp genom Kunskapens Boks texter.

Vi ska hjälpa varandra att klara av djupa depressioner, utveckla medvetenhet och individuellt och familjevis hjälpa människor genom stödjande förklaringar. Detta är i högsta grad att förebygga självmord. Våra samtal har räddat liv. Det finns också dokumenterat att en planerad antidepressiv behandling inte längre var aktuell för en kvinna, eftersom djup depression inte längre kunde diagnostiseras. Två oberoende läkare kom fram till det efter att kvinnan påbörjat studier av Kunskapens Bok. Samtalen har blivit en ögonöppnare. Själv undrar jag hur många andligt öppna, inkännande, kloka medsystrar och bröder, som idag äter antidepressiv medicin och som vårdas i psykiatrin? Jag önskar att de istället skulle ha erbjudits medvetna samtal om livets mening, om sitt inre mående och att de skulle få hjälp att sätta ord på vilka svåra upplevelser som tynger deras själ.

Situationen för planeten jorden

Luftförorening slår sig ner i städerna likt en dimma och påverkar konstitutionerna på ett negativt sätt. Speciella energier som projiceras speciellt på planeten genom påverkansmekanismen, kan mottas först när de Förenas med Frekvensen för Kunskapens Bok. De Kosmiska påverkningarna som attraheras stärker konstitutionerna.

”Det finns en Magnetisk EnergiAura som formats utanför atmosfären, som en beskyddande sköld för oss. Denna Aura är en Energivägg för att hindra negativa krafter att nå Planeten, som förstörs när de går igenom vår Atmosfärs Sista gräns. *

Medan vår världs konstitution regenereras genom de Kosmiska Strömmarna och erhåller ett kraftfullare pansar kan det orsaka depressioner i vissa Mentala Funktioner, eftersom detta Energifält avbryter Cirkulationen i Vår Planets Andningsring. *

Kunskapens Bok får vid sådana händelser en regulators funktion, på samma gång som den har en övervakande faktor och ordnar med en Frekvens som stiger upp till den 76 energidimensionen. Den låser de vidare Energierna och har på så sätt en balanserande funktion i enlighet med personen som läser den.*

Det gör att människor fortsätter att utföra både sina Jordiska och Universella uppdrag medvetet, under övervakning av sina medvetenhetstrianglar - sitt intellekt - logik, utan att ha några andlinga depressioner. *

Denna Magnetiska EnergiAura är en andra ring, som formats utanför er världs Energiring, utanför er Atmosfär, som formar Energiintensiteten så de attraherande Kosmiska Energierna kan förbli på Planeten. Därför återvänder allt som gjorts Omedvetet tillbaka och påverkar oss, det orsakar luftföroreningar som slår sig ner i städerna likt dimma. Ni är en planet som förstör sig själv. *

Att kunna gå utanför denna Energiåterspegling är bara möjligt genom att ta emot de speciella energierna som systemet projicerar på er planet och de kommer att mottas först när de förenas med Frekvensen för Kunskapens Bok. Det är absolut nödvändigt att förstå sanningen och agera genom missionsmedvetande. *

I Kunskapens Bok som dikterats genom Ljus- Foton - Cyklon - Teknik har bokstävernas Frekvenser en speciell övervakning, speciell för dem själva. Oavsett i vilket århundrade den läses har den en teknik som i sig själv kan sammanstråla tidssegmentets hela energi i vilken den för ögonblicket råkar befinna sig i. *

I denna tid, i vilken er planet förbereds för svåra förhållanden har KÄRLEKSDIMENSIONEN öppnats direkt till er planet. Var och en måste öppna sina trianglar av Intellekt, Logik och Medvetenhet.

* Ur Fascicules 40 I KUNSKAPENS BOK

"Radio, Telefoner, TV är primitiva instrument för oss. Era mest utvecklade instrument är era HjärnVibrationer. Vi upprättar mer direkta förbindelser på detta sätt utan några mellanled. Av denna orsak hjälper vi er att vinna Kosmisk Medvetenhet och på så sätt stärker vi era sjätte sinnen.

Detta är orsaken till att denna Period har blivit den ”Mediamska Perioden”. Kosmiska strålar tränar till och med en nyfödd Baby."

* Ur Fascicules 4 I KUNSKAPENS BOK

Nyfikenhetens tillfredsställelse

”Sessioner som görs och som kommer att göras av de Medvetanden på Er Planet som har Uppvaknat och som kommer att uppvakna fram till idag genom Kosmiska Påverkningar, härstammar från nyfikenhetens tillfredsställelse, på grund av det faktum att Sanningen ännu inte har Insetts.

Detta är orsaken till varför vi önskar att den uppvaknande Människan nu inte längre behöver Sessioner och att han/hon ska Övervaka sitt Medvetande genom det Gudomliga Ljus som han/hon mottar och genom Totaliteten för Intellekt - Logik - Medvetenhet.” *

”Källor som mottar Information mottar också EgoStrömmar som en nödvändighet för Programmet. På detta sätt ordnas spridning av Informationen på Er Planet och deras överförande till olika källor och på så sätt formas Nätverk för Spridning i enlighet med Medvetandenivåerna. Detta är också ett Program.

Emellertid orsakar dessa Program Åtskillnader snarare än Föreningar i Vänner som ännu inte har uppnått Universellt och Utvecklingsmässigt Medvetande. Kunskapens Bok är en Himmelsk Assisterande Guide som uppenbarats till Er Planet för att av denna orsak förklara allting tydligt för Er.

Kunskapens Bok är inte en Bok för Sessioner. Kunskapens Bok är en Gudomlig Totalitet av Förslag vilka kommer att hjälpa Er under de Svåra Perioderna i vilka Ni kommer att gå igenom medium av tvivel.” *

Oavsett hur högt de flyger, som fortfarande inte kan öppna sina jordiska kedjor, kommer alltid en av deras fötter att förbli knuten till VärldsPlanet genom den kedjan. Era kedjor är Era Tvivel - Era Egon - Era Rädslor. *

På grund av det faktum att NI fram till idag har blivit tränade på den Gudalika vägen och har blivit förberedda för de Universella Dimensionerna, flyger vi nu i riktning mot Sanningens Dimensioner, tillsammans med den Mänskliga Totaliteten som har blivit förberedd,

Av denna orsak har denna Bok i Era händer blivit dikterad till vår Universella Vän och av denna orsaken är den tillägnad Er Planet.

Detta vårt Meddelande har givits som en Tankekedja genom den Mest-Framstående All-Nådige Totalitetens Kollektiva Bemanning till Planeten Jorden. Läs - Tänk - Begrip nu Sanningen genom att bli av med Tvivel.

Notera: Frekvensen för detta Vårt Meddelande omfattar alla Frekvenserna För Omega. EnergiDimensioner 7-8-9 är Överförande Energier. Energiskikten från 1-6 inom Omega är TräningsEnergier. Men Energiskikten 7-8-9 är Överförande Energier. *

* Ur Fascicules 50 I KUNSKAPENS BOK

Om Kunskapens Boks studier och utvecklingen i Sverige

Under många år har David Karlsson skrivit OMEGA-speach på engelska som han hållit för grupper av människor på olika platser runt omkring i Sverige. Det är information om rymden, om den samtid vi lever i och ges som en hjälp till uppvaknande människor som kommer till konferenserna. KOM - KOM - KOM är Mevlanas Rop till Förening. De är en grupp på 12 personer från olika länder i världen som utgör Missionen. Under ännu längre tid har han varit med i ett Råd och läst Kunskapens Bok varje vecka tillsammans med två vänner.

David och Odd-Rune håller också introduktions-konferenser till studier i Kunskapens Bok på olika platser. De utgör det svenska LandsCentret för Kunskapens Bok tillsammans med Outi. Hon har läst Kunskapens Bok i ett Råd under 17 år, tillsammans med två vänner varje tisdag och delat ut gåvofascicules. Hon har skrivit av boken i bläck i sin egen handskrift i en anteckningsbok två gånger.

Att studera boken i ett Råd betyder att man tillsammans med två vänner studerar Boken enligt ett speciellt program på tisdagar över hela världen.

Gruppen på tre personer högläser varje vecka ett fascicule (Det ordet betyder kapitel som förmedlats innan boken tryckts).

Därefter återberättar man vad man läst för varandra.

Studierna äger rum på tisdagar, på samma sätt över hela världen och Bokens frekvens återspeglas och det stärker och utvecklar dem som läser.

Innan man träffas har var och en gett bort tre kapitel ur Kunskapens Bok till en vän som en gåva. Fascicules 1-20-25.

När man läser Kunskapens Bok i ett Råd skriver man också av hela bokens 62 kapitel med bläck i en skrivbok i sin egen handstil, ett Fascicule per vecka, eller under kortare tid om man vill.

Man kan också studera boken i ett läseprogram. Då läser alla över hela världen samma Fascicule på samma dag. Varje Fascicule har speciella frekvenser och man knyter sin aura till Bokens aura, som återspeglas runt jordens atmosfär.

När man har läst Kunskapens Bok i ett Råd under 62 veckor börjar man att ge konferenser på samma plats på lördagar. Då är allmänheten välkommen att lyssna till högläsning av veckans Fascicule och återberättandet som Solläraren gör. Maiellen öppnade den första FocalPunkten i Sverige, i Växjö 2005 när hon återvände till Sverige.

Vid 1:a novemberkonferensen i Istanbul 2005 fanns Kunskapens Bok tryckt på svenska. Vilken glädje det var att återvända till Sverige med några Kunskapens Bok i resväskan! Något senare skickades en transport med 500 Kunskapens Bok till Sverige. En mycket Kär Vän från Istanbul, Seyün Atatürk och hennes son, betalade den svenska utgåvan på 1000 böcker. Vi tackar ödmjukast för er generositet.

En person som kom till FokalPunkten i Växjö varje vecka var Maiellens pappa, Allan Stensmark. Han var förlamad efter en stroke och proppar på hjärnan och var rullstolsburen, men helt klar och oerhört intresserad av Kunskapens Bok. Han kom i sin elrullstol i färdtjänstbuss under 52 veckor i rad, för att få höra ett fascicule ur Boken läsas högt och återberättas. Han hade väntat på bokens översättning och att få ta del av Boken sedan 1997, då Kunskapens Bok skickades till Maiellen från VärldsBrödraskapets Union, The World Brotherhood Union i Istanbul.

Allan var mycket tacksam över att kunna vara med på högläsningarna på lördagskvällarna från september 2005 fram till oktober 2006, fram till en vecka före sin död.

-”Vart kommer jag när jag dör”, var Allans kanske sista fråga i gruppen efter en lördagsläsning.

-”Du föds som barn till den som älskar dig mest”, blev Maiellens svar till sin far.

Efter den kvällen ville Allan inte lyftas upp i rullstolen mer. Åtta dagar senare log hans ögon trygga, när vi tog avsked i tacksamhet över detta livet och han somnade in i total förvissning om att döden inte är slutet, utan en början. Han somnade in i sin säng på servicehuset, där han bott i sin lilla lägenhet under många år, oerhört tacksam över att ha kunnat delta i läsningarna och hört 52 av de 62 kapitlen högläsas av Maiellen.

Tack älskade pappa. Vi fann varandra och kände en essensens djupa förening innan din död.

Var och en tränas genom att tas igenom erfarenheter

”Var och en av er kommer en efter en att tränas genom att tas igenom erfarenheter. Därefter kommer ni Automatiskt att Förenas som en nödvändighet för det Förenande Fältet, som Koder som bär samma Gen - samma medvetande och samma Frekvens. För ögonblicket är ni i ett träningsprogram.

Mevlanas Nivå är Himlafästets Nivå - Medvetandets Nivå - Vetenskapens och Kunskapens Nivå. Ju mer ni kommer bort från den Låga FrekvensDimensionen som ni är i och kommer närmare denna Universella Dimension, desto mer kommer Ni att lyssna till Guds Ord och nå Er Essens Röst.

Vänner i RymdDimensionen är den Gudomliga Världens Budbärare - Helgonen och alla de Heliga Människorna, De är var och en, en Genuin Utomjordisk. Era Hjärnkoder som kommer att öppnas efter ett visst UtvecklingsMedium kommer att förstå Oss och kommer att börja ett Telepatiskt mottagande och givande med oss. *

Om ni noterar, först Religiös Information - senare Meddelanden om Kärlek - och ännu senare, har fram till idag meddelanden om Tolerans och Tålamod givits många av Er. Detta är ett System.

Först därefter har Kontakter tagits med några av Er. Våra Vänner som innerligt omfamnar sin Gud i Templen och som räds och fruktar Honom, har aldrig försökt att förstå sin Gud. *

Vi kan inte öppna Era Hjärnkoder med en Borr. Alla vägar är raka efter att Ni gör så Ni själva uppnår Ert Eget Själv. Först därefter utsträcks Hjälpande Händer i riktning mot Er.

Men det är bråttom under denna Period. Av denna orsak har vi orienterat alla Himlafästets Energier på Er jord.

De som förenas med Oss under de steg som ska tas i riktning mot Räddning, kommer en dag se hela Sanningen framför sig. De som inte kan transcendera sina Medvetanden kommer Automatiskt att förstöra Sig själva. Därför att om Mänskligheten inte kan rasera Isoleringens Vägg, kan den inte komma till Oss.”

* Ur Fascicules 52 I KUNSKAPENS BOK

När jag läste de här sista raderna kom det tårar i mina ögon. 2018 öppnar jag därför en hemsida som heter forebyggsjalvmord.se och där bloggar jag och lägger ut information om suicidprevention och efterlevandestöd. Jag har under åren fått många samtal och träffat människor på zoom-möten och i verkligheten. Också personer på andra orter med behov av att prata om det andliga perspektivet har på förunderliga sätt kommit i kontakt med mig via hemsidan. Det gör mig oerhört tacksam. Tillsammans räddar vi liv.

Sedan några år tillbaka kallar jag sidan räddaliv.se eftersom det är ett mer positivt laddat ord. Direkt i de inledande rubrikerna står det personlig och andlig utveckling. Nu är tiden mogen för att se att allting är Ett. 

Rädsla är en faktor som klipper av era frekvenser. 

”Ju mindre era Tvivel och Rädslor är, desto mer närmar Ni er Oss och desto mer frigör ni er själva från vidskeplighet. Därför att vi kommer för att bli vänner med er, inte för att skrämma er.” 

—————

”Vi kommunicerar Metafysiskt med Er, genom ett system som förberetts genom perceptionsteorin.”

—————

”Varje cell bär Hemligheterna som tillhör det förflutna. De innehar hela Universums Kraft. Och det är ett Universellt Medvetande.” 

—————

”Först av allt måste ni vinna ett medvetande i varje fråga. Rädsla är att ha tveksamhet inför det okända. Detta är er primitiva instinkt. När ni fullständigt känner till någontings ursprung och ni integrerats med det, då är era rädslor tillintetgjorda. Rädsla är ingenting annat än Primitivitet, en Betingelse.” 

__________

”En bekymmersfri person gör allt på skoj och för förströelse. Detta är ingenting annat än hans/hennes Egos tillfredsställelse. För oss, är den Genuina Människan den som kommer att återspegla sitt Gudomliga ljus på dem omkring sig själv utan att gå förlorad i sina depressioners problem. 

Gå inte förlorade i era depressioners mörker. Gå inte i dårskap från en plats till en annan för att söka lycka. Försök att dra fördel av dessa dikterade texter.” 

  *Ur Fascicules 5 i KUNSKAPENS BOK

Genom att gå igenom samma händelse under många Inkarnationsperioder, genom att bestraffa sig själv genom en UnderMedveten impuls uppnår varje människa en Mognad och Perfektion. Kontakter med Systemet startar därefter." 

* Ur Kunskapens Bok, Fascicules 30

”Det gamla Universums förstörelse är inget annat än en förstörelse av de negativa krafterna." 

  ____________

”Det finns ett naturligt tryck både Fysiskt och Andligt, genom Världsfrekvensens höjning. Det är ett tryck som inte kommer från oss. Det härrör sig från Er Värld som inte kan anpassa sig själv till de Universella förhållandena." 

* Ur Fascicules 6 i KUNSKAPENS BOK

Utveckling är oändlig.

”Där finns alltid en mer Perfekt än den mest Perfekta. Ingen ska anta att det Medium som hans/hon existerar i är det mest perfekta Medium av alla. Därför att de vägar som kommer att öppnas framför Er kommer att leda er till mer utvecklade Medium. Vår Kärlek är över hela Universum.”

  ____________

”Detta är inte en Religionsbok. Det är en Kunskapsbok som för samman alla ReligionsBöckerna. 

Varför kallar vi den Kunskapens Bok? Därför att vi avlivar Idolskap. Att kalla den en Helig Bok skulle skapa ett annat Tabumedium. På så sätt för vi er tillsammans Våra Vänner, under ljuset av denna Bok och inbjuder Er att komma tillsammans och att Förenas. Och vi välkomnar Våra Vänner som förenas under detta tak och vi hälsar dem som våra genuina Ljus-Vänner.”

_____________

”Läs, Läs, Läs. Ni kommer att finna allting och hela Sanningen i denna Bok genom det Medvetande Ni har uppnått eller kommer att uppnå. Denna Bok är Er Himmelska Guide. När ni är renade kommer ni att finna tusentals Meddelanden i varje Meddelande som ni har läst eller kommer att läsa. Läs, Läs, Läs Meddelandena om och om igen, Våra Vänner. Detta är inte en Science Fiction. Det är Sanningens Ljus. Tiden kommer att bevisa allting för Er. Vänta, Vänta, Vänta.”

                  * Ur Fascicules 7 I KUNSKAPENS BOK

”Som vi har sagt förut finns det ingen Död. Var och en av Era Celler är en Själ, är en Essens. Dessa Celler förkroppsligas i det Medium till vilket de tillhör efter att ha uppnått UtvecklngsDimensioner och efter att de har anpassat sig till dessa Dimensioners Energier.” 

      _____________

”I varje Dimensionell Energi är Ni Föremål både för Andlig och Cellulär Omvandling och Rening. Om Genuint Medvetande inte har uppnåtts, skapar detta en förvirring i några av Er. I själva verket har Ni överförts till Er Själva. 

Därför att sedan Er första Existens fram till nu, är Ni gjorda att Förkroppsligas i enlighet med Era Frekvensers Överföringar i de Tidsperioder i vilka NI Utvecklats.”

      __________

”Ni gör Era Astrala Resor genom att överföras till Era andra Kroppar. Låt oss upprepa, EnergiMediumen bortom Karena är Medium av Odödlighet.

Denna Gräns fortsätter fram till Gränserna för 7 Himmelska Skikt. Bortom den Gränsen finns det fortfarande okända Medium, och också där blir Energierna för olika Dimensioner föremål för Energiomvandling. 

Detta betyder att 7 Jordiska Skikt är Gränsen för Inkarnation. 7 Himmelska Skikt är Gränsen för Odödlighet. Bortom denna Gräns äger en annorlunda typ av Energi och Varaktighet rum, Livets Gräns här har överförts till många Universum och efter denna Station tillhör ni Er Själva. 

Där finns varken Inkarnation eller Odödlighet. Genom denna Kreativa Energi blir Ni kapabla till allting. Glöm emellertid inte att denna plats inte heller är ett stopp. För tillfället antar vi att så här mycket Kunskap är tillräcklig.” 

DIREKT ÖVERFÖRNING FRÅN 

ÄNGLARNAS VÄRLD

I dag la en vän ut en lång text om cancer på sociala medier, så som det 3-Dimensionella samhället ser på cancer. Själv ger jag inte pengar till olika fonder och galor, istället vill jag prata om hur man kan leva och läka också cancer på naturlig väg, vilket många människor idag har kunskaper om och som delas på sociala medier. Min man tänkte annorlunda än mig och gick skolmedicinens väg. Varje människa måste göra sina egna val. Men det föranleder mig att dela informationen från Fascicule 12 i Kunskapens Bok där det står.

”Orsaken till cancer är stress. I ögonblicket av Stress upprör de sekreta körtlarna i vår kropp våra cellulära fenomen”. ”Boten är andlig styrka”. Och stycket fortsätter och förklarar hur man stärker sin inre balans. Det står också att ”I människor som konstant tar Mineraler är cancer inte sedd. Järn, koppar, krom måste absolut tas. Ät råa gröna grönsaker i rå grötform. Gör gymnastik. Att vara inaktiv är högst skadligt.”

* Ur Kunskapens Bok Fascicules 12

Det får mig att tänka på Josef Östlund, som startade Mistelgårdens hälsohem under första delen av 1900-talet. Han pratade med Jesus och fick veta hur han skulle gå tillväga, också för att hjälpa svårt sjuka cancerpatienter att överleva. Så när läkevården inte kunde göra mer för en svårt cancersjuk patient som skrevs ut för att dö hemma, la de istället in sig på hans hälsohem och många av dem överlevde, vilket vården förnekade. 

Han och hans fru gav dem saft av groddade mungbönor på tesked var 5 minut hela dygn. Jag vet detta för jag pratade med honom personligen och läste hans böcker som beskrev händelserna. Han köpte vårt hus 1996 där han lät svårt sjuka människor bo i de fyra sovrummen på övervåningen. På grund av hans höga ålder lämnade de den mer omfattande verksamheten som han och hans fru bedrivit och fortsatte sitt arbete i mindre skala. 

Att bli en Integrerad Personlighet

Gul Planetarisk Stjärna, ton 10. Idag hade jag två ungdomar på besök på te och ostkaka. Vi satt och pratade om kulturer och om hur olika människor lever sina liv. En av ungdomarna som lärt känna mig ganska väl sa helt spontant och vände sig till mig:  

-”Du är en hippie.”

Det chockade mig först, så jag behövde fråga om det var positivt eller negativt.

-Positivt förstås, förklarade han och berättade sedan varför. För att Jag gick min egen väg och gjorde saker jag själv ville. För att jag jobbade mer än någon annan han hade träffat, med många olika saker och pratade om frekvenser och hade tankar om allt. 

-Men se hur jag lever, försökte jag, med en gest ut mot rummet i huset där jag har det som de flesta, ombonat och trivsamt. Kanske har jag mer saker omkring mig och mer färg? 

-Jag har arbetat och varit aktiv i samhället, försörjt mig och betalat skatt. Lagar god och sund mat, bakar goda saker och bjuder på mig själv och det jag har. På Gran Canaria träffade jag på tyskar som flyttat till obebodda dalgångar där de levde av vad naturen gav, på sitt eget sätt, utanför det traditionella samhället. De såg jag som Hippie. Själv är jag för ung för att ha tagit del av 60-talets Hippievåg, därför kunde jag inte relatera till ordet. 

I Kunskapens Bok talas det om hippies som naturfolk, som gärna omger sig av färger, av färg-frossa. Att dyka in i färgernas värld ger dem kosmiskt medvetande. Men jag har inte förstått vad Kunskapens Bok menar när de i ett Fascicule skriver att Hippies i väst offras på samma sätt som man i öst offrade lamm för att behaga sin Herre. De skriver också att den tiden är förbi nu. 

Efter vårt samtal förstår jag mer vad som avses. Det handliar om att vara helt sann mot sig själv, stå upp för ett högre medvetande och lämna sådant jag inte kan medverka i. Det har varit viktigt också i arbetslivet.

Efter min dotters död, begravningen och de 7 veckorna i Istanbul återvände jag till Sverige. Strax innan pratade jag med Bülent Çorak. Jag förstod hur mycket enklare livet skulle bli om jag återvände till det traditionella arbetslivet för min inkomst. Första tiden var jag personlig assistent. Sedan läste jag ytterligare kurser på universitet och blev behörig lärare i spanska och samhällskunskap. Att arbeta som alternativterapeut är inte möjligt frekvensmässigt när man studerar Kunskapens Bok. Boken i sig stärker och guidar sin läsare och i den gemenskapen levde jag.

Healing är ingen viktig sak står det i Kunskapens Bok. De som förtjänar hjälp får hjälp och andra människors öppna kanaler används av systemet. Utan att vi är medvetna om det kommer läkning genom oss som healing till andra. Vi har ingen rätt att ta betalt och kan inte ge andlig vägledning sedan vi gått in i den nya 26000-åriga cykeln vid milleniumskiftets inträde. Där vidgades porten att omfatta några år. Vi har inte längre rätt att livnära oss genom sin egen öppna kanal och bryta med samhällets sociala föreställningar.

Att visa respekt för människan är en mycket viktig utvecklingströskel. Vi behöver bemöta varandra som jämnlikar. Målet för Kunskapens Bok är att förena alla som bröder och systrar under ett tak också om vi är på olika koordinat, på olika medvetandenivå. 

Kärlek till sin nästa, medkänsla och att visa förståelse har kunnat lösa knutar och förenat, istället för att dela upp människor.

Tacka också för det svåra. Det leder till mognad och utveckling. Solen skiner över alla. Det har lärt mig att skina tacksamhet och ljus från mitt hjärta i de svåraste situationer. Annars kan det jag upplever som fel få mer kraft och höjas genom min kritik. 

Det handlar om hur jag tar det, vad jag kan läsa in i det som sker, om varför saker och ting blir och släppa det jag inte kan påverka. En händelse kan vara ett beskydd, en högre omtanke och medvetenhet, som räddar mig från något ännu svårare, Det kan ha räddat någon annan och blivit så här eftersom vi behöver vänta in någon. Att bli bortvald handlar inte om den personen, utan om andra människors behov att ha det som det alltid har varit. Att hålla kvar den medvetenhet jag uppnått i tacksamhet innebär ibland att släppa sammanhang och tidigare vänner.  

”För ögonblicket bär Ni Århundradens påverkningar i Era gener, de Goda eller de Dåliga aspekterna av Era Liv. Ni äger ett Tusen Personligheter i en enda Fysisk Kropp. Att nu Förena den Ursprungliga och den Sista, att avlägsna Personligheterna emellan, sker både genom Våra och Era Ansträngningar. 

 

Ju snabbare Ni slår samman Era Personligheter inuti Er inre pott, desto snabbare kommer Ert Ursprungliga och det Sista Självet att komma i dagen som en Genuin och Integrerad Personlighet. Först då kommer Ni att upptäcka Genuin Lycka. 

För ögonblicket finns det många överförda på Er Planet från olika Kulturer och Plan. Varje Personlighet kommer mycket naturligt att förevisa sina egna synsätt. De motsäger Er vanliga kultur och synsätt. Men glöm inte att dessa konflikter i Synsätt är grund till att Ni går igenom MognadsTester.” 

  * Ur Kunskapens Bok, Fascicules 24

”Era profeter var de Gudomliga Auktoriteternas Gudomliga Budbärare, var och en, en Upplysningsmissionär. Böckerna som de har skrivit tillhör inte dem. Dessa böcker är Guds Uppdrag överförd till Er från en mycket Hög Nivå av Himlafästet. I de Universella Dimensionerna är betydelsen av Islam GENUON MÄNNISKA.

Nu har Vi avslöjat Sanningarna för Er hela Planet. Och Vi avslöjar dem fortfarande i riktning mot det okända. Nu samlar Vi var och en, under Mänsklighetens Tak genom Kärlek, Broderskap, Tolerans och Gudlikt Medvetande. Detta är den faktiska SANNINGEN och det ÅTERUPPVÄCKANDE som nämns i Boken om Islam. 

Denna KUNSKAPENS BOK öppnar nu de okända Horisonternas Portar för Er Planet genom att ge Er morgondagarnas Goda Nyheter. Och den projicerar hela Sanningen i enlighet med varje Medvetande, varje Sätt att Se. 

Det finns grymhet, det finns lidande i Samhällen i vilka ordet ISLAM är missförstått. Mänskligheten som har Medvetandet av att snarast möjligt uppnå Sanningen gör alla Ansträngningar de kan på denna väg. (De som kan nå Oss). Vi kommer mycket lätt i kontakt med dessa Vänner. Och Vi guidar och Upplyser dem på denna väg genom samma teman, Vi rättar till misstolkningarna. 

Låt Oss igen upprepa att ordet Islam aldrig skulle bli värderat i enlighet med Religiös värdesättning och Synsätt. KUNSKAPENS BOK som dikteras för ögonblicket, är dikterad genom de Religiösa Dimensionernas mycket Avancerade Frekvenser. 

Missioner av Vänner vars MedvetandeKanaler är öppnade under denna Sista TidsÅlder är fantastiskt stora. De Himmelska Meddelanden som mottagits av var och en är för att Påvisa Kunskapens Bok för det Allmänna Medvetandet som vi uppenbarar för att tillkännage Sanningen för Er Planet. Meddelandena distribueras för närvarande Fascicule för Fascicule och förbereder var och en för RäddningsDimensionen. 

Er Planet har ännu inte insikt om det sätt på vilket KUNSKAPENS BOK tränar Mänskligheten. Den är ett Ljus som bär alla de Heliga Texternas Frekvenser. Och den tar tar Er in i Programmet för Framåtskridande mycket snabbare än era Heliga Böcker som har försökt att förbereda Er under Århundraden. 

Av denna orsak bär hela den undervisande bemanningen på Er Planet ansvaret för Kunskapens Bok. Att uppnå detta Medvetande, att Förenas till en Helhet, är ett Måste för Mänskligheten. 

De bedömningar som kommer att göras genom att särskilt betona personligheterna kommer att bli Mänsklighetens besvikelse. Tjänande är för den ENDE, det är för Världarna, för Kosmosarna. Det är önskat att var och en skulle samlas i detta Medvetande. Detta Meddelande har dikterats som ett svar på den mottagna TankeSignalerna. Det är presenterat för Er Information.”

* Ur Kunskapens Bok, Fascicules 26

”Under individuellt mottagande och givande av Information, gör felaktiga tolkningar att Ni mottar Negativa saker. Det är till fördel för Er att känna till också detta.

För en snabbare utveckling har vi förbundit Ovännen med Ovännen. I detta System kommer hans/hennes tankar, för vem som än Misstror eller inte Älskar någon annan, att kväva hans/hennes eget själv. (De som ser sitt Samvetes Ljus är Räddade). 

Mänskligheten som på detta sätt blir Medveten kommer att förpliktigas att Älska dessa som den inte Älskar för dess egen Sinnesfrid. Eller kommer den att uppnå vanan att inte Producera Negativitet genom Tankar.”

* Ur Kunskapens Bok, Fascicules 28

    Kunskapens Bok förklarar upplevelser i det vardagliga

Vit elektisk Trollkarl - ton 3. Vi är i Människans vågformel. De sista dagarna har jag inte mått bra, jag som mycket sällan är sjuk. Jag har inte heller fått så mycket gjort som jag brukar, eftersom både magen och ryggen har värkt. Hela dagen i förrgår låg jag bara på sängen, utan att veta vad jag skulle ta mig till. Jag försökte gå ut min vanliga runda som jag ofta går varje dag. Det ömmar vid magmunnen och detta magonda höll mig vaken inatt eftersom jag inte kunde ligga på sidan som jag oftast gör när jag sover. Vad är det jag inte kan smälta?

Idag på morgonen låg jag kvar i sängen och försökte hitta inre orsaker till symptomen. Vad är det för oro som inte släpper? Efter en stund lät det som vatten som droppade inne i rummet. Nästan på samma ställe där vi hade ett läckage för ett år sedan. Det var ett oavslutat plåtarbete som var orsaken. Skadan hade lagats av en byggfirma och försäkringsbolaget väntade på uppgifter från dem. Nu sitter denna byggherre i min blå fåtölj. Han är lika bestört som jag är över hur vatten kan ha trängt in och vi försöker hitta orsaken.

Idag Gul Människa - ton 5 fick jag chans att möta samma droppande igen på mitt sovrumsgolv, utan att det på något sätt gjorde mig upprörd. Byggherren ringde snart upp mig, sedan jag skickat bilder och meddelande på mess. Han kom senare under dagen och gjorde vad han kunde för att inte en droppe vatten till ska kunna tränga in. Jag har fullständig tillit till att detta nu blir bra!

Jag hade haft förringande tankar om varför han inte hade svarat när jag ringde och inte heller svarat på mejlet från försäkringsbolaget. Det visade sig att mejlet hamnat i skräpposten och inte förrän jag vidareförmedlade mejlet från försäkringsbolaget fick han det. Skadan hade först nu efter den senaste händelsen blivit riktigt åtgärdad, vilket varit orsaken till att handlingarna till försäkringsbolaget inte hade kunnat skickas in tidigare.

Tack, svaret till mig kom med i dagens läsning ur det 28 kapitlet ur Kunskapens Bok. Ja, ”vem som än Misstror eller inte Älskar någon annan, kommer hans/hennes tankar att kväva hans/hennes eget själv” och felaktiga tolkningar gjorde att jag mottog Negativa saker. Nu i form av vatten som droppade in på sovrumsgolvet. Det ledde till ett helande samtal, att vattenskadan blev helt åtgärdad och att försäkringsskadan äntligen kunde  handläggas. 

Jag läser i en bok som följt mig under många decennier ”Du kan hela ditt liv” av Louise L. Hay, som beskriver troliga tankemönster och hur man istället omprogrammerar tankemönster vid olika kroppsliga åkommor. ”Jag kan göra mig av med det förflutna på ett glädjefyllt sätt. Livet är härligt”, är vad jag upprepar för att ta mig bort från gamla omedvetna tankemönster. 

I Kunskapens Bok liknas vatten vid kunskap. Tack för kunskapen! Nu är den inlärd kunskap att ta allting med saktmod och tillit! 

"Människor inte ska bli kvar inrotade i den vanliga Informationens gamla Mönster medan de förevisar sin egen Essens-Kunskap för Er Planet 

Vars och ens Esses Penna är för honom/henne själv. Av denna orsak har detta meddelande givits Direkt från Realitetens Kanal på Uppdrag av Rådet, så att människor inte ska bli kvar inrotade i den vanliga Informationens gamla Mönster medan de förevisar sin egen Essens-Kunskap för Er Planet och också för att förebygga haltande och uppehåll i deras framsteg."

* Ur Kunskapens Bok, Fascicules 31

DET ÄR INFORMATION FÖR VÅRA JORDISKA VÄNNER 

"Våra Vänner, 

Vi har gradvis öppnat Strömmarna för Omega-Kanalen till Er Planet (21-06-1988) vilka vi har undvikit att ge fram till idag, för att alla de Universella Föreningarna skulle bli provocerade av en konstruktiv FocalPunkt.

NI kommer personligen att bevittna de extraordinära händelser som kommer att ske på Er Planet som bara genom dessa Strömmar kommer att bli guidad mot en Integrering. Låt oss nämna vissa karaktäristika för dessa Strömmar som orienteras emot Er Planet på Planens Speciella Uppdrag. 

Dessa Strömmar som bär Övernaturlig påverkan, skapar en påverkan parallell med den Naturliga Jämvikten och de kan skapa vissa förändringar i klimatförhållandena och i den Naturliga Jämvikten." 

* Ur Kunskapens Bok, Fascicules 31 

Idag Vit Spektral Vind, ton 11 vaknade jag och kände att jag såg ner på planeten. Det har aldrig hänt mig förut. Det var tjusigt, lite hissnande. Jag blundade och öppnade ögonen igen. Synfältet var som i strut, vidsträckt nära mig och som i en tratt kunde jag se planeten rakt under mig. Jag vill tacka himlens krafter och buga mig inför universums storhet.  

Jag är helt trygg i det stora. I det lilla kan jag verka orolig, men Jag ser en stor plan fullkomnas. Vi lever här på planeten, utan att kunna göra mer än att gå in i oss själva för att där möta oceanerna och glädjas över denna oändliga kärlek. 

Idag Blå Kristall natt, ton 12 vaknar jag redan mycket tidigt på morgonen. Klockan är inte mer än tjugo i fyra när jag sätter mig med datorn och börjar skriva det här. Jag har bett om att få förstå varför det som hänt de sista dagarna påverkar mig så starkt. Det är tryggt och helt sant att jag fullföljer det här. Det är ett underbart uppdrag att dela med sig av insikter om Kunskapens Bok. Vi behöver Enas och Förenas, alla som kallar sig uppvaknande!  Detta är en räddningsplan för oss, för Jorden och för Universumen.  

Detta är ännu ett Mirakel som händer mig. Det började egentligen i förrgår, Röd Planetarisk Drake, ton 10. Draken är symbolen som inleder Tzolkien i Dreamspell Tzoliken 260 Day Calender. Den 260 dagars Månkalendern som jag lärde mig om på 1980-talet och fortfarande, eller igen, har tagit upp och följer. (Läs mer på räddaliv.se, under Tips och Du är en annan Jag.) 

Kalendern förbinder mig till jordens rytm och till månens dragningskraft. Fullmånen skänker mig klarsyn, då mycket information når den som lyssnar och ingen skulle sova. Nymånen manar oss att växa! Jag la mig i badet. Ingenstans mår jag så bra som i varmvattnet som täcker hela min kropp. Där brukar jag kommunicera med mina himmelska hjälpare, utom räckhåll för tredimensionell jordisk påverkan. 

Dröm om min förvåning när jag på sociala medier hittar till en film med en man som förklarar symboliska innebörder och gör nummerologiska beräkningar. 

Det tar en stund innan jag förstår att han pratar om mängder av beräkningar han gjort över en film som släpptes i USA den 22 november 2023, med Julia Roberts, Sam Esmail, Lisa Gillan och Michelle Obama m.fl. som producenter. Filmen Leave the world behind handlar om en kollapsad värld, om hur ett slut kan komma helt abrupt, om hur man kan överleva och förbereda sig inför en strålnings- och kärnvapenkatastrof. Namnet är som lånat från låten med Swedish House Mafia (2009) och novellen av Rumaan Alam från 2020 med samma namn. Hade inte numerologin väckt mitt intresse för filmen hade jag säkert inte sett den.

Därför delar nu med mig av det jag behöver säga om Kunskapens Bok. Jag vet att du vaknar upp genom bokens Ljus-Foton-Cyklon -teknik, vilket är orsaken till att Kunskapens Bok tagits ner till jorden som en Räddningsbok för oss i vår samtid.

 _____.    _____.    _____.    _____.    _____.    _____.    _____.    _____.    _____.     

Vilken uppgift är din i det här uppvaknandet? Du finner lättast svaren inom dig när du läser texterna i Kunskapens Bok, naivt utan att analysera, utan förutfattade meningar. Det sätter igång din egen hjärndators kapacitet och din kunskapstörst! Det renar och utvecklar var och en för att bli en Genuin Människa.

Ur Kunskapens Bok /genom Maiellen

KOSMISK LYCKA

Jag vet inte varför jag agerade så här. Hitintills hade jag varit mer och mer nöjd med livet igen, i mitt vackra hus, med båten vid bryggan bara en bit härifrån. Med bubbelbad och vacker kakelugn och trägolv i huset. Mina tavlor prydde väggarna och jag kände stor glädje över avståndet till andra människor. Mina sex stora ekar i trädgården gjorde sitt för att jag skulle kunna andas in naturlig kärlek i mängd. Jag hade i år varit med om den underbaraste älskog och ville ha levt kvar med mannen jag träffat vars kärlek till mig hade sina rötter några århundraden innan Kristi födelse och vår tidräkning. Jag såg nu allt ur en högre dimension men var fortfarande fast i kroppen som föddes den 29 maj 1957, av en mamma som inte smakat på riktig kärlek i detta livet, men som hade drömmar som förverkligades först när hon befann sig i himlen, efter en mycket kort tids sjukdom, redan vid 59 års ålder.

Allt har gått fort i varje litet steg av frigörelse och med mig, har jag haft himlarnas hela kraft. Det står omnämnt att 1000 års karma lyfts av på en dag, senare på en timme och därefter under varje sekund. Hur kan jag bara tro att samstämmigheten med en annan jordisk människa, som fortfarande har sina tankar på det halvåtta-nyheterna på TV förmedlar och hur boulen ska gå i pensionärsgänget i tävlingen, hur hans och mina drömmar ska kunna fogas samman, eftersom han har sitt kitt i kärleken till mig från ett liv där vår kärlek innebar det största lidandet en människa kan möta. Hans andra hälft blev offrad och hennes medvetenhet användes för att hålla ihop försvarsmaktens borg, medan han står kvar helt över-sig-given med barnet, som följer mammans smärtsamma slut. Bröstmjölen sipprar enligt legenden under årtusenden, fram tills vi kom dit och stoppade flödet i våra återuppståndna kroppar. Inget lämnades på mitten, allt fogades samman och helades igen.

Hade detta fått pågå, som nu fått ett slut, hade den vackraste kärlekssagan levt och ny karma uppstått. Hans barn tålde inte pappans förvandlingpå sin ålders höst, som partner till en ny kvinna. De avslutade pappans relation till denna kvinna. Deras världsbild var en annan. De kunde inte ana storheten i deras möte. De hade inte ens hört talas om Boken som la kraft till hennes kraft. Ändå hade sonen mött denna märkliga kvinna och hon hade betraktat mannens son som en trevlig och sympatisk människa. Men när det kom till frekvensen i hennes budskap blev de livrädda, de skydde inga medel. Hon behövde tas bort ur deras värld. Deras förhäxade pappa skulle få åldras på sitt livs höst och ha det bra i den lägenheten dit han flyttat bara året dessförinnan, på andra våningen utan hiss. Han skulle ha det lugnt och skönt till livets slut. Det var deras uppgift att ombesörja. Säkert var de nöjda med sig själva och kunde inte ana vilka efterdyningar av uppvaknande som detta skulle leda till.

Själv grät jag och var arg, till och med på växterna i trädgården som han lagt sin hand vid. Jag ville inte leva i flera världar på samma gång, i flera tidsåldrar inom mig och jag kunde inte förstå alla olika känslor som behövde förenas inom mig. Därför kändes boken som en oerhörd befrielse, att jag varje dag kunde läsa ett kapitel som tog mig ur min fångenskap i mig själv. Det gällde bara att stå ut en dag, en enda dag. Då brukade lösningen springa fram igenom en förnimmelse, ur texten, eller genom nattens befriande dröm. Idag hände det. Jag ser klart hur denna kärlek inte går ihop. Det är en längtan i min kropp som fortfarande finns kvar. Jag behöver befria mig den, eller få den tillfredsställd, för att kunna klara av den fysiska tillvaron, vaket och med öppnade ögon. Mitt uppdrag är att skicka kärlek och ljus i min tanke till alla människor. Istället kände jag alla möjliga känslor. Ibland också avund, över att deras liv verkade så lätt. De lever så nära sina barn och barnbarn, de äter och dricker gott, har underbara boställen att variera mellan, de lever i högsta välmåga, är omtyckta och erkända av sina omgivningar, vanliga hederliga, fantastiska människor. Hur kan jag lära mig se på dina barn med kärlek frågar jag mig? Kan jag tänka negativa tankar om deras handlande, för att de inte ser, när inget tidigare öppnat deras ögon?

Allt detta behöver transcenderas och löses upp inom mig. Jag har lust att skrika, att sparka och slå. Jag skulle behöva ut och springa en mara, trots att benen knappt bär runt södra ön. Jag skulle behöva simma mig trött, men skulle sjunka efter någon meter, eftersom sorgen tynger så i mitt bröst. Jag skulle behöva cykla ut på landet, på grusvägar och in igenom skogar på små stigar och se solens strålar bryta sig in genom lövverket, men kan inte sitta på en sadel. Hur ska alla dessa känslor som finns innestängda i mig befrias? Det går inte genom yoga och trumresor, genom meditation och healingsessioner. De leder inte fram till roten för mina cellminnen, eller de kaotiska känslor som fyller mig sedan du bröt med mig, hur kraftfulla dessa frekvenser än må vara. Böner förmår inte lösa upp frekvenskraften av dessa tusenåriga minnesberg som ligger fördolda och hindrar våra själars utveckling. Denna längtan är hopsnärjd med alla kärleksdrömmar som följt mig under hela detta liv, som sagt mig vad som känts bra och vad som inte känts bra, om hur kärlek skulle vara. Jag har sörjt kärleken, inte trott mig finna den, funnit den för ett tag i någon annan, men fått söka vidare. Äntligen fanns kärlekenhos mig, innan du gjorde slut, på grund av en sällsam orsak. Allt är förgängligt, ingenting av det fina jag varit med om lever kvar, bara som nya spår, som ger upphov till ny karma om jag följt känslan att återigen tro på kärleken.

Sånger och gamla texter kändes bara patetiska när vi dansade och jag hörde i dem alla negativa förljugna budskap. som trummas in igenom hörselgången. Högljudd musiklugnar de, vaggar in och ger lite lättnad, en stunds avkoppling från det mest kompakta sorlet av röster i tillställningar av alla slag, som gör att alla behöver skrika för att nå fram med ord till varandra. Budskapet i texterna kan alla och i ordens gemenskap sjunger alla med, eller tyst inom sig själva, i tankarna, i rytmen eller extatiskt med hög röst, i myllret av röster utan att för en sekund fundera på om tonläget är det rätta.

Jag står utanför allt detta. Jag älskar också mitt liv, men lider i samröre med de som fortfarande är kvar i detta högljudda utbud. Ibland tror jag fortfarande att det är mig det är fel på, men den tanken skingras snart i vinden. När jag tänker negativa tankar om varför inte jag kan vara som andra har de funnits omkring mig, som på motsvarande sätt tänkt ifrågasättande tankar om mig, om varför jag inte deltar eller vad det är jag delar. Hur kommer det sig att jag längtar efter dig, när jag annars inte kan vara så nära inpå? Varför kan vi inte känna lycka över samma saker du och jag?

Samtidigt är jag verkligen lycklig i min värld och skulle inte vilja byta med någon! Ibland går det så fort att jag inte får med mig min kropps alla viljor, för hur ska jag hinna vara överallt och göra allting som jag vill? Hur ska jag kunna vara som innan och möta mannen som jag älskar och finnas i hans närhet, på hans nivå, när jag befinner mig på en helt annan, bara sedan vi skildes åt efter vårt sista kärleksfulla möte? Om vi kommer från samma planet? Ja, det kanske vi gör, men även om så vore skulle din reningsprocess se annorlunda ut än min. Men bland mycket vi har gemensamt drömde vi om sann kärlek.

Kärleken är det enda som läker, som hjälper oss framåt i stora kliv över detaljer som ingen mening har. Allt är förgängligt, inget har en högre mening där de mest futtiga känslor har tagit kärlekens plats.

Vad är då kärlek? Moderns hand som stryker över sitt barns hår, ser barnet växa och bli en helt egen individ, en stor människa i sina egna ögon. Att bara rikta kärlek, bara tänka gott, bara se med kärleksbindeln framför ögonen i sin vandring framåt, det ger bestående lycka!

Enheten jag känner i ögonblick av sann gemenskap, som fyller hjärtat till bristningsgränsen, så själen skummar av innerlig glädje, med tårar i ögonvrån och känslan av endräkt som genomsyrar. Att gå ut ur denna vackra förening smärtar. Man vill vara kvar där för evigt, i folkhavet som möts i samma känsla. Vi är Ett, alla människor. Därför är det så oerhört tröttande för öronen och själen att höra nyheter om krig, om våld och mördande. Det värsta kommer upp till ytan tillsammans med det bästa, det högsta och vackraste. Vi har så mycket att rena när alla oansvariga människors cellminnen visar upp sitt register, att vi nästan faller till marken av trötthet, bara i den vetskapen om hur lång väg vi har kvar. Min levnadsväg vill jag dela med nära och kära, jag vill dela den med dig.

Därför är teknikens värld vår tids under. Vår forskning och vetenskap som utvecklas mycket snabbt nu behöver få den gamla vetenskapen att rämna. Men människor håller hårt om sina positioner, om den rätt de surt förvärvat och kämpat för att uppnå. De blir ärade och låter utnämna sig själva till stora förtjänster utan att minnas att den största förtjänsten är tjänarens ödmjukhet med kunskap som visar att ju mer jag tror mig veta, desto mer förstår jag hur lite jag förstår.

Den sanna synkroniciteten måste vara att bli medveten och upplåta sin medvetenhet i det sannas tjänst. Allt kommer till oss, allt finns i överflöd, det finns ingen gräns för den kärlek jag visas av livet själv. Allt beror på med vilka ögon jag beskådar skådespelet av största format som jag bara kan förnimma i ljuset av en stjärnklar natthimmels vidunderliga kärlek.

Tankar efter en sällsynt jobbig dag, skrivet på morgonen torsdagen den 4 juli 2024

Maiellen Stensmark