DIREKT EFTERLEVANDESTÖD ÄR DEN BÄSTA SUICIDPREVENTIVA INSATSEN


Idag den 19 november uppmärksammas den Internationella dagen för Efterlevande efter närståendes självmord


2022-11-19


Min dotter dog i självmord. I morgon den 20 november blir det arton år sedan hon hittades. Ett förspillt liv, en alltför tidig, onödig död. Med vetskap, närstående inkluderade i vården och helhetsgrepp, rätt stöd och omvårdnad hade min dotter levt idag och tagit sig igenom livets utmaningar och svårigheter: Det här att vara ung, inte få jobb trots alla ansökningar till skilda verksamheter och utan helhetsgrepp hos dem i stödverksamheter, som år efter år pågår i olika former, som projekt, fristående annan samhällskompetens. Utan att samtidigt få bukt med självkänslan som sjunker efter varje misslyckande kan det vara svårt att på egen hand sätta och revidera högt ställda mål. Hon kom inte in på den utbildning hon ville gå, trots försök under fler år, med arbetsprov som tog henne vidare till ny gallring. Kärleken tog slut, livsförutsättningarna förändrades… (Boken Såphalka och Lingontuvor finns att beställa via spesblekinge.se ).


Tidiga interventioner räddar liv! Fånga upp alla unga, alla människor oavsett ålder. Samtala och stöd enskilt och i grupp där man får möta andra i samma situation, ledd av personer med hög kompents, som klarat av liknande prövning i sitt eget liv, som ger hopp, som aldrig ger upp. Fånga upp människor som av olika skäl söker vård, i komplexa livssituationer. Se inte bara den medicinska åkomman, stor som liten, Se hela människan. Ge utrymme och sjukskrivning för vila och gemensamma aktiviteter för de med likande problematik under kvalificerad ledning, av morgondagens mest eftersökta personalkategori. Människor kan hjälpa sig själva och varandra att ta sig igenom motgångar och svårigheter. Det leder till utveckling! Kunskap räddar liv. Ge människor självhjälpsstrategier, motivation och möjlighet att förändra sin tillvaro. Verka för bostad först, socio-ekonomiska-kulturella- hälsoförebyggande insatser! Detta har förts fram i decennier. Men istället har kortsiktiga vinstintressen och ekonomisystemet New Public Management införts och tillåtits styra samhället sedan sent 1980-tal, vilket gynnat läkemedelsindustrins monopol som hälsofrämjande insats. Se igenom det här, till samhällets, mångfaldens och varje människas bästa och lägg till ett andligt perspektiv, som idag är påväg att helt raderas.


Som efterlevande har jag i stort sätt gett upp mitt eget liv efter min dotters död i självmord - först i en kamp för att bli hel själv för att kunna ta hand om min familj och försörjning, sedan för att på all min lediga tid hjälpa andra igenom en självmordskris. Då syftar jag alltså på medmänniskor med självmordstankar, som gjort självmordsförsök och efterlevande efter självmord. Under dryga 11 år har jag dragit ett tungt lass, ordnat och genomfört samtalsgrupper för andra efterlevande, eftersom det inte finns något sådant stöd oavsett hur vi mår. Insändare har skrivits, manifestationer har arrangerats och genomförts. Under de senaste 7 åren har jag samtalat med efterlevande familjer, helst direkt sedan en närstående dött i självmord, eftersom det ger den bästa hjälpen; besparar människor posttraumatik och underlättar omställningen till ett liv utan den älskade som dog i självmord, vilket är en mycket komplicerad förlust och sorg att ta sig igenom. För 4,5 år sedan startade jag den här hemsidan och bloggade varje vecka för att bilda opinion och rädda liv! För drygt tre år sedan tog vi saken i egna händer och genom EU-medel, ett Erasmus+projekt, har människor med hög kompetens från fem länder samverkande  tagit fram en grundlig utbildning i Suicidprevention och efterlevandestöd, för yrkesfolk, också för Media och Journalister, som snart finns på 6 olika språk och erbjuds gratis till alla utbildnings- och lärosäten och till allmänheten. En 12 Stegs säkerhetsplan är ett redskap som alla hjälpare gratis kan utvecklas igenom. Se webbsidan: ellipse.12stepsplan.com 


Konstigt nog skriker anhörigföreningar och intresseorganisationer efter ekonomiska medel för verksamhet som borde tillhöra samhällets och vårdens förebyggande och akuta insatser - som vid all annan sjuklighet med behov av sjukskrivning, vid grav psykisk ohälsa i behov av akut och långvarigt adekvat samtalstöd/terapi med tidiga och omfattande insatser, behövs specialiserad, erfaren professionell insats och eller medmänniska med egen erfarenhet och utbildning i just suicid- prevention - intervention och postvention (efterlevandestöd). Varför gör samhället tvärtom och fortfarande ensidigt satsar ekonomiskt på frivilligverksamheter som bygger på enskilda drabbade människors insatser, som inte själva erbjudits tidiga adekvata stödinsatser, som saknar kunskap som bygger på genuint vetenskaplig grund. Dessa stödinsatser kommer in för sent, är inte nog omfattande och erbjuds inte alla drabbade och varierar då i kvalité och kompetens. Hur länge ska samhället se ut som det gör? Lappa och laga sänker inga självmordstal och har istället bidragit till växande psykisk ohälsa i samhället.


Stora ekonomiska resurser behöver ombesörja en nationell praktisk omstrukturering av alla verksamheter i kedjan; från tidig insats i skola och verksamheter, med uppföljning av samma kunniga insatspersonal. Preventiva specialenheter i varje Region och med lokal förankring, som leds och utvecklas av praktiskt fotfolk inom varje verksamhet, som vet vad det handlar om och som förstår vikten av smidigt samarbete mellan sig! Tidiga direkta samhällsinsatser vid varje suicidkris; med utredningsförfarande som leds av kunnig oberoende personal, som sammanställer avvikelser som rutin, alltså när en människa första gången inte fick den behövliga insatsen, rapporteras resultatet tillbaks till berörda enheter, för att förbättra verksamheter. Gör därför Prevention av suicid och Postvention till ett eget kommunalt /regionalt/nationellt ansvarsområde med tillhörande resurser och lyft ämnet att bli en gemensam angelägen samhällsuppgift!


Efterlevandestöd är den bästa suicidpreventiva insatsen. ❤❤❤




Ofta behövs praktiska, små insatser och tät uppföljning för att rädda liv


2022-11-07


Olika syn på självmord i kulturer i världen lever kvar som nedärvda mönster också i människor idag. Jag sitter just och bearbetar översättningen till svenska för Ellipse-projektets Erasmus+ utbildning för Media och journalister, om hur man räddar liv genom bättre kunskaper, vetenskaplig fakta enligt experter och forskare på området. Utan att möta sitt eget motstånd, sina nedärvda föreställningar och egen rädsla, nonchaleras varningssignaler. Den omedvetenheten leder till att människor hålls kvar en ohållbar livssituation. Fördömandet av självmord i en kultur kunde ha en livräddande effekt ur det högre perspektivet att se. Men det bygger också på att verkligen ge den människa som befinner sig i självmordskris praktiskt stöd. Lyssna in orsakerna till deras psykiska lidande. Det visar sig då att det behövs praktiska, ofta små insatser, i rätt riktning för att rädda liv. Här behövs en öppenhet, mottaglighet och praktiska redskap. Det gäller i högsta grad i vårt samhälle idag.


Vi kan rädda liv genom samverkan och kunskap! ❤❤❤

Att hitta sin eget värde, inre vägledning och leva i sitt högre jag på jorden

2022-10-28

Män kan uppleva det på samma sätt som kvinnor

En kvinna ringer och berättar att hon är utmattad, helt slut, att hon inte längre orkar ”spela teater” eller vara på ett visst sätt, varken i familjen eller bland vänner. Hon känner att hon hela tiden måste anpassa sig till det andra förväntar av henne. ”Det går inte längre, jag går sönder inombords”, berättar hon och lägger till att ”när jag träffar mitt lilla barnbarn går mitt hjärta sönder, på grund av frustrationen jag känner över att han hela tiden håller på med sin mobil och sin dator”. Så berättar hon hur han sitter på sitt rum vid datorn med stor skärm och en strålning som hon förstått är dålig, speciellt för ett litet barn. ”Vi leker inte längre, vi gör inte längre saker tillsammans. Vi har förlorat kontakten och det tär på mig.”

En kvinna berättar att hon inte längre kan bolla saker med sin man. De har ingenting att prata om längre, så de går om varandra och lever ”på var sin våning”. Det gör så ont att det skär i henne att se på sin man, se att han inte är öppen och kontaktbar och han sårar henne genom sina hårda ord mot henne, sin okänslighet och oförståelse. Honom som hon älskat och stått så nära. ”Nu känns det som en mur mellan oss”, berättar hon. Hennes man sätter sig och tittar på TV som avkoppling och hon klarar inte längre av att ta in det som sägs, orkar inte höra om krig, våld och matas med samma ”nyheter”. Nu närmar sig klockan… hur kommer det att bli? ”Oron är så svår, jag har ont i magen och börjar nästan gråta när jag tänker på ovissheten, vad som ska hända. Jag är rädd för hur det ska bli, eller är jag bara helt slut? Det är så hemskt att det har blivit så här mellan oss.”

En kvinna lider efter sviterna av Covid-19-åren och restriktionerna som förstärkte rädslor i människor. Hon berättar att hon mött hat från vänner som inte längre ville träffa henne eftersom hon inte tagit någon spruta. Själva har de tagit sin femte. Hon har läst om personer som blivit skadade och som dött efter att ha tagit sprutan, hon vet sådant som vanlig media inte talar om. Hennes hjärta blöder för nära familjemedlemmar och vänner som fortfarande tar spruta efter spruta. Samtidigt som alternativ media berättar om domstolsprocesser i andra länder och där 1000-tals människor protesterar och vägrar ta den. De sprider information med fakta som inte våra traditionella tevekanaler och tidningar skriver om. Därför har hon börjat ifrågasätta om ens något av det som förmedlas här hemma är sant. ”Det känns som det är fel på mig, att jag inte passar in”.

Livet är inte slut, även om det känns som det inte går att leva med känslan

Det är nu som du äntligen kan börja utvecklas, blir mitt svar. Hur? Släpp alla gamla betingade mönster och vanor, det som du alltid har gjort. Livet är inte längre så som det har varit. Du har det inte längre som du haft det, men du klarar av att ta dig igenom det här - om inte på egen hand, så i samtal med någon du är trygg med!

Det kan komma över en natt, kännas skrämmande och otäckt

Det var som ett slags uppvaknande när jag insåg att jag inte längre kan vara kvar i det här.”  ”Vart ska jag ta vägen? Hur ska det här sluta? Vem är jag? Varför händer detta mig? Jag orkar inte med det här längre”. Ja, du kan undra på riktigt om det här går att överleva?. Händer det inte andra? Jo det gör det. Det har hänt och händer många av oss, både män och kvinnor, unga och gamla.

Många omkring oss blir utmattade och kämpar i det tysta. Men av skam och på grund av hur vi blir bemötta av andra pratar vi inte om det här. Vi kanske inte har någon att prata med? Mångas erfarenhet är att läkaren skriver ut antidepressiv medicin och menar att ditt tillstånd är sjukt, när det egentligen är samhället som är sjukt och din reaktion är ett friskhetstecken. Starka mediciner gör att du tappar fokus och kan vända känslorna inåt. Det kan låsa in dig så du blir kvar i det här otäcka, som kan ta lång tid att ta sig fri. Men det är inte fel på dig.

Ingen har rätt att kränka dig, din känsla, ditt mående. Du har rätt att bli tagen på allvar. Det kan bli kaos i tankarna. Men lugn. Det ordnar sig. Inom dig själv finns lösningen! Du behöver bara veta att du kan ta hand om dig själv! Var med dig själv! Titta inåt! Säg till dig själv att Du älskar dig Själv! Det är första steget.

”Jag är sårad ända in i själen”

”Förr kom barnbarnen hem, de älskade att vara med mig” "Så fort det varit osämja mellan oss har vi alltid kramats. Nu är det terror hemma” ”Min familj vänder sig mot mig, vi har ingenting att säga varandra, de träffas utan mig” ”Mina vänner är inte längre mina vänner.” : Vad gör jag?

Mala saker i all oändlighet ger energi till det du inte vill

Gör dig fri från jobbiga tankar! Du blir ännu mer stressad. Du behöver ta ett steg bakåt och tillåta dig tänka och göra det motsatta! Lev i nuet. Var i och tänk på just det du gör, det som sker just nu. Håll ihop tankarna. Stäng av yttre flöde av negativa ochj jobbiga meddelanden och nyhetsflöden.

Distrahera tankarna genom att hålla på med något speciellt om stressen är för svår.

Ta djupa (avslappnande) andetag (andas in ända från magen). Andas in genom näsan, håll andan och andas sedan ut genom munnen eller näsan. Andas in djupa andetag.

Släpp med din utandning ut känslor och tankar som du inte behöver, sådant du inte mår bra av. Släpp det du inte kan förändra eller påverka.


Andas in Frid, Ljus, Harmoni och Kärlek och låt det fylla din kropp.

Skriv vid något tillfälle ner vilka oroliga tankar som kommer och stör. Vilka är dina jobbiga känslor? Då har du koll på vad det handlar om och du behöver inte lägga energi på att tänka tankarna eller motverka att de kommer.

Du kan släppa iväg känslorna, smärtan och obehaget på samma sätt. Det är inte farligt att släppa fram känslor och tankar (Du kan behöva stöd av en medmänniska eller terapeut som själv vet vad det handlar om, som själv har gjort en liknande resa innan).

Vila och var snäll mot dig själv. Släpp alla krav och överkrav på dig själv. Fyll dig och din tid med upplevelser och saker du gillar att göra, som ger dig endorfiner, välbehags-känslor och lycka. Även om du inte känner samma glädje som tidigare, fortsätt att göra och tänka sådant som tidigare gjort dig lycklig, som varit bra, som distraherar din förvirring/ olust/ oro/ smärta/ sorg/ utanförskap.

Tillåt dig vara lycklig och känna lycka! Du är värd att må bra (Läs Mio min Mio av Astrid Lindgren, om Min fader Konungens trädgård, om vad acceptans och kärlek är.)

Det är vårt ansvar att bära både Ljus och Hopp, också för dem som inget hopp har, som inget ljus når. Så se dig som ett ljus som lyser i mörkret, både för dig själv och andra!

Tillsammans kan vi rädda liv! 

Svar på artikel om förslag att ge dödshjälp till svårt psykiskt sjuka, som Blekinge Läns Tidning skrev om fred 14 oktober 2022

Måndag 17 oktober 2022

Tillsammans kan vi rädda liv!

Det framgår inte av din artikel med rubriken ”Läkarkåren behöver diskutera dödshjälp” vem det är du Ingemar Lönnbom citerar. (BLT 14/10-22). Vill du genom det du skriver förorda dödshjälp? Vems ärende går du som skriver att frågan ”behöver diskuteras utan gälla övertoner och med argument som är fast förankrade i vetenskap och forskning”.

Peter Valverius, chefläkare i psykiatrin i Blekinge tonar ner hela frågan. (BLT 14/10-22) Är påståendet ens relevant? Liksom Peter Valverius, vill jag betona att psykiatrin 2022 inte är detsamma som för 30 år sedan.

Enligt suicidpreventiv forskning vet vi hur viktig media är för att rädda liv: ”ta hänsyn till samhällsnyttan för människor som är mottagliga för denna typ av rapportering, som personer som kämpar med en självmordskris eller annan psykisk kris. Professionell mediabevakning på de här områdena spelar en viktig roll för att förebygga självmord. Närma dig självmord på ett professionellt sätt. Säkerställ kvaliteten i informationen. Kom ihåg att ditt val av ord, fraser, illustrationer, rubriker, ämne och budskap kan rädda ett liv.Källa; Medias roll i främjandet av psykisk hälsa och förebyggande av självmord. En guide för anställda i media. Baran A. m.fl. Mediagruppen i Arbetsgruppen för förebyggande av suicid och depression vid Folkhälsorådet, Hälsoministeriet. Warszawa 2018.

Att dra slutsatsen från Ann Sofi Ahlbergs erfarenhet (BLT14/10-22) med önskan om dödshjälp för svårt psykiskt sjuka personer som medicinerat i många år är att bortse från modern suicidpreventiv forskning, som vården behöver anamma mer. Varje människas liv har ett högt värde. Livet är oantastligt, en gåva för inre växande och utveckling, samt en biologisk process. Att försöka avsluta det på egen hand ger ångest, det är inte en handling av en frisk person.

Ingen ”väljer” att ta sitt liv. Ordvalet här är mycket viktigt, vilket media behöver ta till sig för att minska stigma och tabu. Forskning visar att hjärnan är anatomiskt annorlunda hos en avliden i självmord, som en effekt av kemiska processer och kronisk inflammation i hjärnan. I ett tillstånd av bl.a. psykos eller djup ångest sker självmord om inte hjälp, interventioner, sätts in i tid. Ångest kan förstärkas av tankar på självmord. Rigida, förvrängda, fastlåsta tankar behöver motverkas individuellt genom t.ex. motiverande aktiviteter, musik, rörelse. Det finns kunskap om hur man kan hantera omöjliga känslor, t.ex. 12stepsplan.com

”Nicke” Niklas Ahlbergs liv beskrivs av mamman som ett ”olevbart liv”. Läkare, terapeuter, behandlare, tillsammans med närstående behöver hjälpa människor finna den bakomliggande orsaken, och tillsammans med samhällsorgan ge förhöjd livskvalité genom lämpliga aktiviteter, socio-ekonomiska-gemenskapsfrämjande insatser och göra allt för att ge patienten hopp.

Att blanda ihop suicidprevention och dödshjälp är mycket olyckligt. Att införa dödshjälp även i begränsad form kan öka självmorden i en region eller i ett land, visar forskning. Mer om bl.a. den forskningen finns i Ellipse Gatekeeper+ utbildning, som är klar januari 2023. Närstående, organisationer behöver finnas som en del av vården-eftervården och skyndsamt och tätt återkommande efterlevandestöd ges den efterlevande familjen efter en närståendes självmord. Jag står till förfogande i det sistnämnda, såväl för tidningens journalister som för efterlevande.

Maiellen Stensmark Ordförande i SPES Blekinge - SuicidPrevention och EfterlevandeStöd, åren mars 2011-juni 2022; www.spesblekinge.se

Partner i Erasmus+projektet ELLIPSE- Nätbaserad utbildning i Livslångt Lärande I Prevention av Suicid i Europa, ellipse.12stepsplan.com

Egen hemsida www.räddaliv.se

Socionom/samhällsplanerare, högstadie- och gymnasielärare, med egen erfarenhet av självmordsförlust, Livskonsult, med samtalsstöd för familjer och enskilda.

 

 

2022-09-08

Folkhälsomyndigheten sände live idag inför den Internationella SuicidPreventiva dagen den 10/9 med olika talare; om barn, unga, efterlevande och med lättbegriplig statistik. De i panelen med egen erfarenhet av Suicid sa att inget hänt på 10 år. Antagligen sant. Och trots kunskap och pengar så efterlyser man från panelen fortfarande evidensbaserade studier?

Flera av inläggen var känslomässiga, men leder det till stöd? Om död i cancer, hör det hemma här? Barn till vuxna som känner oro över vad man svarar sitt barn efter en förälders självmord, får de möta en vuxenvärld utan utbildning i efterlevandestöd, som kanske inte heller varit med om att en egen närstående tagit sitt liv? Att man berättar för små barn om att mamma tog sitt liv och hur mamma tog sitt liv, det var det mest chockerande. Vi ska aldrig tala om på vilket sätt någon tagit sitt liv. Hellre ska vi säga att mamma fått en skada i hjärnan och dog av det, att det är mycket ovanligt att man dör av det.

Biologiskt sätt visar forskning att det är precis vad som händer, att hjärnan ser helt annorlunda ut än hos människor som dör på andra sätt än av självmord. I dagens live-sändning berättades det också om ett förslag om att göra orosanmälan när en förälder tagit sitt liv? Tyngden på den drabbade familjen är redan tillräcklig. Att barnen tas omhand på bästa sätt tillsammans i den kvarstående familjen i chock är att bygga på det fungerande. Givetvis behövs ibland stöd utifrån, men inte kan väl det automatiskt behöva utredas av socialtjänsten? Det skulle i så fall bli en extra belastning som kraften ska räcka till för, i den svåraste och mest utsatta situation man någonsin befunnit sig i - den som efterlevande. Förslaget är helt hårresande och jag kan inte se det som ett seriöst, genomtänkt förslag. Tillsätt istället ett Preventivt Team i varje Region som ser till att efterlevande får tidig gemensam Postvention, att alla som gjort självmordsförsök och deras närstående får en ett-årig suicidpreventiv uppföljning och lyssna på människor. Teamets uppgift behöver även vara att stödja vittnen, arbetsplatsen och de yrkesgrupper som deltagit i räddningsinsatser och vårdpersonal, informera och ge utbildningar osv.

Det går inte för mig att vara tyst längre  Det som gjort mig mest skärrad under Folkhälsomyndighetens livesändning var hur delar av den svenska suicidpreventiva eliten anser att de bäst stödjer efterlevande barn och vuxna. Jag menar att Vi har redan skyhög psykisk ohälsa i vårt samhälle. Låt därför små barn vara barn, hjälp barnen med korta svar, utifrån deras egen personliga mognad och sina egna ställda frågor. Berätta bara för barn sådant de kan leka, tillsammans med andra barn.

Skilj inte individen från sin "familj", från sitt sammanhang, se efterlevande som "kluster" i positiv bemärkelse. Efterlevande mår bra av att ge stöd till varandra med hjälp av samtalsstöd av en utomstående med egen erfarenhet, att få veta om hur de andra i familjen klarar av att bära sin sorg, vilka strategier de använder - hjälp oss att hjälpa varandra att själva klara ut att bära varandra genom sorgen och hålla ihop som familj.

Bygg på det friska och låt sorgen ta sin tid. Efter att själv förlorat min unga dotter, då 21 år som tog sitt liv, har jag säkert sammanlagt gått några år i olika samtalsterapier under de snart 18 år som gått. Efter några år kände jag att jag ville medverka i frivilligarbete i suicidprevention och efterlevandestöd. Nu har jag många års erfarenhet av att stödja drabbade familjer. Mina förslag bygger på mina och andras erfarenheter och är också påverkade att att jag deltagit i Ellipse-projektet under 3 år och läst och lyssnat till massor av forskare. De förslag jag vill framföra är att:

* Ge tidigt och adekvat efterlevandestöd, medmänsklig krisstöd i familjegruppen, på arbetsplatsen, i kompisgänget (även individuellt) av personer med egen erfarenhet. Det ger hopp!

* Låt senare de som själva vill omvandla sin egen sorg till stöd för andra, (när de fått perspektiv på sin egen förlust och utbildning i Postvention) göra det i samhällets regi, på samma sätt över hela landet. Ersätt lönebortfall, resor och ge symboliskt belopp, ungefär som en nämndeman fungerar i våra domstolar. Det lyfter erfarenhet och motverkar stigma.

 

Sista veckan i augusti hölls den 19 Internationella suicidpreventiva konferensen i Köpenhamn. Fotot nedan är taget där, av mötet med två av mina idoler, som bägge gör mycket för suicidpreventionen i världen. Då bekräftades också mina egna erfarenheter från frivilligarbetet med Postvention i Blekinge, (tidigt efterlevandestöd till hela familjer, mycket tätt inledningsvis och utsträckt över år, i den omfattning som den efterlevande familjen önskar, en metod som är en del av Ellipse utbildning). Även Ellipse-projektets psykiatriker från olika länder är överens om att:

Minst traumatiska efterverkningar efter ett självmord ger stödjande insatser för den efterlevande familjen om stödet sätts in tidigt: Ge efterlevandestöd inom 1 timme, inom 24 timmar absolut. Inom mindre än en vecka efter självmordet är det sent att nå in i sorgen hos den som fastnat i egenskuld av att inte ha räckt till, av skam och stigma (man anade inte, visste inte att ohälsan skulle kunna leda till självmord). Skrämmande exempel som jag själv stött på är; När det ung-vuxna barnet informerade psykiatrin om självmordstankar och planer, men föräldrarna inte fick veta något trots att sonen lämnat samtycke till att vården fick prata med föräldrarna. Sonen bodde fortfarande hemma och mamman ringde och bad om hjälp för sin son och var länken till vården när sonen inte klarade att ha den kontakten.

Riskbedömning fungerar inte. Våga samtala, ta in närstående i behandlingen.... också innan eventuella antidepressiva satts in. Det motverkar självmordsrisken och patienten vet själv om farorna. Slutenhet och sekretess har fått styra alltför länge. Likaså har människor blivit bollade mellan instanser, istället för att få samverkande stöd.

Medicin ska inte sättas in först, eventuellt efter samtal och samverkan, om SIP inte fungerat! Ge hopp! Människan har rustning för smärtsamma erfarenheter med rätt stöd, kunskap om hur vi fungerar som biologiska varelser, i sociala sammanhang, i en etisk och kulturell kontext. Det rår inte medicin på.

I media vill vi höra om läkande, hoppingivande exempel på hur man läkt sig, överlevt och tagit emot hjälp, när det handlar om suicid och efterlevande, om vad som positivt förändrat livet och stärkt livsviljan. Det räddar liv!

Ellipse-projektet har tagit fram en gratis webbapp; 12stepsplan.com på 7 språk;

e-llipse.com Ellipse gatekeeper+ Utbildningsprogram i 10 lektioner, bygger på erfarenheter om vad som saknas, med forskarsynpunkter, med praktiska exempel på vad en blivande kurator/ socialsekreterare lärare/ räddningstjänsten/ polis/ psykolog/ präst/ psykiatriker/ chef i psykiatrin / samordnare i suicidprevention och journalist behöver veta för att bemöta, skapa allians och hantera svårigheter i yrket. Det är yrkesverksamma som tillsammans delat med sig av sina synpunkter och erfarenheter med oss i Fokusgrupper i olika medverkande länder. (Också tryckt i bokform). Den är klar på engelska för digitala universitetsutbildningar i hela världen. Snart finns den även på svenska. Det här vill jag berätta om.

Tillsammans kan vi rädda liv!

Foto av mig Maiellen med mina idoler i suicidpreventiv kunskap Andreissen och Baran, Köpenhamn augusti 2022

Foto av mig Maiellen med mina idoler i suicidpreventiv kunskap Andreissen och Baran, Köpenhamn augusti 2022

Tidigt efterlevandestöd är suicidprevention!

2022-08-27

Hemkommen från en av fyra dagar på den 19:e Internationella konferensen om Suicidprevention, i Köpenhamn. Fylld av tacksamhet över att Anna Baran, min vän och närmaste arbetskamrat i Ellipse-projektet, anmälde mig på mycket tidigt stadium och till största del skapade min Poster, om Postvention, som hängde uppe bland alla andras. Den fick tillstånd så mycket samtal med människor från olika håll i världen att jag blev alldeles betagen.

Jag var med på den av konferensdagarna då våra Posters hände uppe. Folk stannade upp, läste och samtalade på för- och eftermiddagsrasterna samt under lunchen. Många tog en bild och de blev glatt överraskade över boken som Anna m fl och tryckeriet hjälpts åt att göra klar till konferensen. Men hjälp av den kunde vi lättare berätta om ELLIPSE Gatekeeper+ utbildningsprogram och webbappen 12 Stegsplan.com, som bygger på erfarenheter och behov hos de deltagande i Fokusgrupperna. Det är alltså yrkesverksamma från fem länder, deras uppfattning om vad en utbildning, som vänder sig till studerande på universitet, behöver innehålla för att rädda liv.

Frågorna vi ställde till dem i Fokusgrupperna handlade om vad en nyutbildad psykiater, psykolog, kurator, sjuksköterska, socialsekreterare, präst, brandman, polis eller journalist behöver veta om suicidprevention och postvention när de kommer ut i yrkeslivet? Projektet har tryckt upp boken med de yrkesverksammas svar, för att lämnas ut gratis under konferensen. Hela utbildningen vi tagit fram bygger på andras erfarenheter, håra arbete och forskning för att få ner antalet självmord samt visa på tidig Postvention, att ge tidigt efterlevandestöd till hela den efterlevande familjen av närstående, om det tragiska som inte får hända skett. Tidig Postvention, tidigt stöd till hela familjegruppen efterlevande är rätt väg att hjälpa de efterlevande! Många här kunde instämma i den uppfattningen, genom egna erfarenheter. Man arbetar redan så på på flera håll i världen, organiserat tillsammans med polis, räddnings- socialtjänst och vården. Bland annat i Australien och på Irland. Det här kommer jag att återkomma till! Läs gärna mer på www.räddaliv.se

Blogg 27 augusti 2022 Tankarna om vad som händer efter döden har upptagit människors tankar under alla tider. Några är bergsäkra på att döden inte är slutet, andra har inte vågat tänka sig det. Döden väcker något något hos alla. De som har tittat in i tunneln som slutar med döden men överlevt operationen där livet hängt på en skör tråd och igen fått möta livets mirakel talar om döden som ett ljushav. Det finns de som pratar om ett liv efter döden, några kan se och känna händelser i sina cellminnen från tidigare liv. Döden vill jag välkomna som något vackert när den inträffar som ett naturligt slut på ett längre liv, som en befriare, ett oundvikligt slut, som för en del kan verka skrämmande. Döden är en högst närvarande del av livet. Rädsla inför döden gör något med människor. Därför har döden gett upphov till både musik, texter och konst i alla dess former. Att få dö en naturlig död borde vara det mest naturliga i världen. Lika naturligt som att vi föds till livet. Postvention är hjälp för livet. Orsaken till varför jag väljer att vidga utgångspunkten här är att jag vet vad dödsångest handlar om, både i mig själv och dödsrädsla hos människor i självmordskris. De behöver möta medmänniskor som förstår, som kan ge den hjälp de behöver. Jag har haft förmånen att få samtala med och hjälpa självmordsnära hålla kvar i livet. Jag har även samtalat med äldre människor som naturligt väntar in döden och samtalat med dödssjuka, som kommer att lämna dem de älskar mest, mitt i livet. Det har gett mig ovärderlig kunskap som är till stor hjälp i Postvention. Postvention är återkommande stöd för hela familjen efter att en närstående tagit sitt liv, av en medmänniska med egen erfarenhet. Familjen står bättre rustad för att ta sig igenom ett svårt sorgarbete tillsammans, än om var och en ska behöva ta hand om sig själv på egen hand. Detta är suicidprevention, eftersom efterlevande till någon som tagit sitt liv, som inte får hjälp att bearbeta sorg och saknad, smärta, oro och ångest har en högre risk att själva ta sitt liv. Omgivningens reaktioner, föreställningar om vilka reaktioner man som efterlevande kommer att bemötas av, bygger på tidigare erfarenheter av reaktioner som omgivningen visat. De kan bidra till en ännu svårare livssituation, i en redan mycket svår och chockartad upplevelse, otroligt svår att relatera till om man själv inte varit med om den. Jag vill visa hur stort problemet är med att människor tar sitt liv, inte med hjälp av statistik, utan vill låta människor som inte förstår problemets natur att ta del av berättelser från Postvention i Blekinge. Deras anhöriga tog sitt liv. De efterlevande mötte inte tillräckligt stöd från samhället. Det måste bli en obligatorisk uppgift för varje region att inrätta en speciell Suicidpreventiv enhet. Idag får de efterlevande (I Sverige) på egen hand kontakta kurator vid Vårdcentralen, via hemförsäkringen eller hos arbetsplatsens företagshälsovård för att kontakta samtalsterapeut. Många upplever dessutom att även terapeuter har svårt att lyssna och vara till stöd när det gäller att komma in på detta svåra område. Men flertalet söker inte ett sådant samtalsstöd. Inte för att de inte behöver det, utan för att de inte förstår hur det skulle hjälpa dem. Det finns arbetsgivare som menar att problemet inte är arbetsrelaterat. De finns därför inte med i bilden innan den anställde kommer tillbaks till arbetsplatsen. Det saknas oftast handlingsplaner. Många drabbade vet inte att de skulle må bättre av att prata med någon utomstående. Deras sorg förblir obearbetad och kan med tiden bli en självmordsrisk. Efterlevande söker ibland psykiatrisk hjälp uppmanade av andra. De tror att akutpsykiatrin är dit man vänder sig när man inte mår bra i själen eller sitter fast i sina tankar. Men sorg är ingen sjukdom. De hänvisas till Vårdcentralen, som oftast vill att patienten ska ta antidepressiv medicin, vilket inte löser några av de problem den sörjande behöver hjälp med, som kan handla om allt från sanering i hemmet till att få bort svåra bilder ur tankarna. I ELLIPSE-projekt har vi intervjuat efterlevande i grupp, om vad Postvention i Blekinge, eller att komma till SPES självhjälpsgrupp, har betytt för dem. Svår sorg påverkar kolossalt, från början under dygnets alla minuter och timmar, sedan avtagande, men fortfarande efter flera år. Det är saknad, smärta, vanmakt, ibland också ilska och ångest, mycket mer än vad som går att ta in för en som inte vet vad det handlar om. Det kan också bli förlösande att efter en tid träffa andra utanför den egna familjen, som förlorat sin livskamrat, ett barn, syskon, eller som ung ha förlorat en vän; att kunna prata, gråta och skratta tillsammans med andra i liknande situation. Rädsla för att dö i Covid-19 förstärkte dödsångest så starkt att ångesten övervann rädslan att dö, vilket ledde till postvention för en familj. Människor behöver förhålla sig till döden, återfinna kontroll i en föränderlig tillvaro. Förlorar man fotfästet behöver man snabbt stöd från omgivningen. Det kan vara samtalsstöd eller praktiskt stöd för att komma på banan igen, för hitta strategier och kunna hantera rädsla och oro, få kunskap och stöd tillsammans med sin familj, så att livet kan normaliseras igen. Vården organiserar inte verksamheten efter sina misstag. I Sverige rörde hälften av sjukskrivningarna i juni 2020 psykisk ohälsa. Den siffran har nära fördubblats de senaste tio åren. Några har talat om att sätta ett tydligt mål för sjuknivån, att riksdagen skulle besluta om vad som är en rimlig nivå för sjukfrånvaro. Man talar om sjukfrånvaro på samma sätt som att sätta inflationsmål för penningpolitiken. I en tid då vi borde samverka för allas och planetens bästa, ökar istället skillnaderna i livsförhållanden mellan människor. Om människors oförmåga till empati och oförståelse, ointresse av att sätta sig in i andra människors livskamp ökar och endast det som gäller en själv röner intresse, om den djupaste önskan är ekonomisk vinst och utdelning, leder en sådan omedvetenhet till ökat lidande hos andra. Korttänkta reflektioner, ovilja att lära känna människors livsvillkor, om hur regler och beslut påverkar den enskilda människan, har gjort att personliga, okunniga synsätt hos dem som själva saknar erfarenhet av suicid, blockerar utvecklingen för andra. Därför finns det stora brister i hur Suicidprevention och Postvention ser ut i samhället idag. Trots att vi i Sverige haft Noll-vision i självmord sedan 2008 finns fortfarande oförmåga att tränga in i vad det handlar om för människor som arbetar med det här. Omgivning, familj, arbetsplats, vänner behöver någonstans att vända sig Vilken enhet finns idag för att förhindra att självmord sker? Anar någon att det inte står rätt till behöver man konfrontera personen med sin oro. Det gör man bäst och lättast tillsammans med en utomstående, kunnig på området, som direkt kan vara länk till den omsorg, behandling eller intervention som är nödvändig för att rädda liv. En Preventiv enhet i varje region kan rädda liv! Dit ska personen själv kunna vända sig med sin oro för sitt liv, personen i självmordskris behöver kunna lätta sitt hjärta och berätta vad som är påväg att hända. Tillsammans benar man ut de svåraste problemen (intervention); tillsammans med familjen, på hemmaplan, man bär varandra mer medvetet och i stor omsorg om varandra. En vårdgivare eller socialarbetare kan tillsammans med en suicidnära person kalla ihop de aktörer från olika verksamheter som behövs för att gemensamt göra en plan, för hur livsbetingelserna ska göras möjliga att utveckla, eller så att nog stöd sätts in. Hit ska också anhöriga och nära vänner kunna vända sig. Den som känner oro och risk för självmord om inte situationen förändras behöver kunna kommunicera det, för att liv ska kunna räddas. Vi accepterar inte att sådana samtal sker först när självmordet redan har hänt. Arbetsgivare och vänner har också ansvar. Arbetsplatsen behöver möta upp, kalla in till regelbundna samtal för att skapa ett klimat som tar ner press, mobbning, utanförskap. Under klargörande och stödjande samtal görs en plan över vad som ska ske i varje svår situation. Det gäller till varje pris att rädda liv. Individer som blir skörare i vissa situationer behöver ha omgivningens stöd just då, inte göra saker svårare än vad de är. Se varje människa öppet och möt varandra med respekt. Utrymme att ta emot information om vilken belastning som blivit för mycket, behöver finnas i en grupp av människor, Man ser tidigt på sin arbetskamrat eller vän att något inte står rätt till. Fråga, samtala, planera för hur stödet ska se ut, följ upp och finns där för varandra. Hej, behöver jag känna oro för dig idag? Hur mår du? Ska vi promenera, eller ta en sväng till gymmet tillsammans? Ses vi över en fika på rasten? Frågorna måste ställas. Möten som måste ske idag kan inte skjutas upp till måndag. Bestäm en ny tid, så planen alltid följs upp och se till att ni träffas regelbundet. Det är genom trygghet, att ingen utsätts för ohållbar press, som liv kan räddas. Självmordstankar är primärt inget kliniskt tillstånd, ingen sjukdom. Internvention kan handla om existentiella frågor, eller praktiska, som varje människa söker svar på i sin takt. Tala om hur sorgen ser ut, vilka tankar som smyger sig in eller bombarderar … det är en nödvändighet. Allt går att tala om. Inget är för svårt. Livet har svaren. Klargörande tankar ger medvetenhet inom oss själva, som väcks när vi delar och sätter ord på saker. POSTVENTION - En hjälp för livet Medmänskligt stöd, över lång tid, till hela familjegruppen efterlevande Med början direkt efter en självmordsförlust Tätt återkommande och på den plats som den efterlevande familjen önskar Stödet ges av Personer med Egen Erfarenhet av att ha förlorat en närstående i suicid. Trots att stödet fortfarande finns på min ort är det nu inte längre någon som hittar till hjälpen, från att ha varit en tydlig efterfrågan bara för något år sedan? Jag undrar hur det kommer sig? Är psykiatrin så mycket bättre på att själva ta sig an uppföljningen (och att hålla den mellan inblandade myndigheter. Då riskerar den drabbade människan eller familjen att få svar utifrån det vården vill förmedla om orsak och de sätter in antidepressiv medicin för att lindra smärta och symptom hos efterlevande. Vi med egen erfarenhet, människor som drabbats och som kunnat komma i kontakt med flera att samtala med, vittnar om hur viktiga alla dessa kontakter har varit för att kunna ta sig igenom sorgbearbetningen, utan att skjuta upp den, det som gjort för ont, som har kunnat gå framåt i sitt eget liv, kunnat känna glädje igen och komma vidare, trots att den smärtsamma sorgen som finns kvar parallellt gjort sig till känna, men då i mindre och mindre omfattning. Jag har brukat berätta för dem jag träffat för första gången, att den här förlusten gjort mig till en bättre människa. Det tar några träffar, men någon vill alltid veta på vilket sätt, hur jag menar. Dessa ord satte igång en mental process när vi träffades första gången. Denna enda mening gjorde att de ville undersöka på vilket sätt och hur jag menade, men i sina egna liv. När vi träffats en tid längre fram, det kan ha gått flera år, har människor återkommit till det här och kunnat berätta hur de steg för steg kunnat lämna den jobbiga delen av sorgen bakom sig och kunnat fylla sina liv med livskvalité, börjat välja till istället för att bara överleva och det känns fantastiskt. Det har väckt en del avundsjuka i dem som tvingats till en betydligt svårare sorgeprocess, där ingen med egen personlig och genomarbetat egen erfarenhet funnits till hands. Min önskan är att samhället, Karolinska Institutets Suicidpreventiva enhet, Folkhälsomyndigheten, alla psykiatriska enheter vid alla Sveriges sjukhus och andra intressenter kan ta till sig det här budskapet och välkomma en utveckling med Preventiva Team i varje region och tillsammans med kommunerna i varje län erbjuda Postvention till alla drabbade. Läs mer på www.e-llipse.com och på spesblekinge.se

Kunskap räddar liv!

Studiebesök i verkligheten

Lördag den 6 augusti, någonstans i Blekinge

Min väninna som inte dansat på flera år drog med mig, så för hennes skull gick jag ut på dans. Hennes grannar var också med och vi fick en fin kväll tillsammans, i en kyla som ingen av oss förväntat sig. Jag längtade inte efter att gå på dans, möjligtvis efter att se om det fanns en singelman, gärna med vaket utseende, skägg, utan tatueringar, atletiskt byggd, som ville dansa. Det är en dagdröm, men så viktigt det är att drömma och våga drömma stort, tänka längre, högre och bortom det som är.

Kylan kröp på och jag som fått med mig långbyxor, men av misstag lagt dem hos min väninna och inte heller lyssnat till den inre rösten, som påmint mig om att ta med den riktigt tjocka ylletröjan, Jag bad till försynen! Det finns hjälpare i alla situationer! Jag tackar innan hjälpen kommer och väntade inte länge, innan mobilen vibrerade. En annan väninna, som jag inte träffat sedan innan coronan bröt ut, satt i pyjamas i sommarstugan och påmindes om lusten att dansa! Hon ringde för att fråga om jag hade lust att följa med ut. Jag som redan var på plats bad henne ta med en kofta och ett par tajts. Det löste sig!

Precis som för den unga killen ett bord bort. Vi började prata med dem, eftersom vi kände igen en av dem från skolan där vi arbetat. Killen berättade att han inte fått slutbetyg från gymnasiet. Hans pappa söp, familjen fick flytta och ta skydd, skolan blev lidande, men trots det så tjänade han redan bättre än de andra, trots att han inte hade någon utbildning. Han hade redan fast jobb, i Norge, var målmedveten, med planer för livet och var mycket stolt.

Under perioder har jag dansat mycket, gått kurser och varit på sociala danser (med i stort sätt nykter publik) men har mycket sällan varit på livekonserter, antagligen mest för att jag inte tål högt ljud och inte vill stå, så tätt tillsammans med så många andra. De unga samlades som en klump framför scenen och rörde sig till musiken, men hoppar mest och uppmanades från banden att just hoppa. Är det för att de inte kan dansa, tänker jag? Mellangenerationerna buggade, några äldre satt mest, många släppte loss ordentligt! Alla verkade ha kul på sitt sätt. Kvällen avslutades med hårdrock. Inte heller den näst sista var en mjukis. Det påminde mig om min ålder!

Vårt gäng dansade hela kvällen, mest med varandra, jag med öronproppar som tar bort det mesta av ljudet, för att stå ut. (Dock försvinner inte tillräckligt med bas och jag kan inte förstå hur man kan vistas i en så högljudd miljö utan att splittras i atomer… Det är kanske där alkoholen kommer in tänker jag, att den underlättar för att en del ska orka?) I pauserna var det möjligt att prata.

En annan av killarna kunde inte fatta att jag är lycklig varje dag när jag vaknar och tackar varje morgon för en ny dag. Inte heller kunde han förstå att jag har kul utan alkohol och dansar (själv eller bjuder upp och för mina väninnor). Han hade också ett mycket välbetalt jobb, i Sverige, men tjänade hälften av den andres lön. Han sa att han hatade sitt monotona jobb, där man gör exakt samma sak hela långa arbetspass. Han jobbar skift och det är välbetalt eftersom ingen vill jobba så. Killen jag pratat med först sa att han aldrig förr hade lyssnat på någon lärare. Han lyssnade, stort förvånad, över att jag var spik nykter och jag hade några viktiga minuter på mig att säga att man styr sitt liv, det blir inte bara. Tankarna är viktiga, de skapar ditt liv. Ta det lugnt med alkoholen och du, använd inga andra droger. Stå inte bara ut, utan dröm, skapa mål och skapa stort. Ha tålamod och njut också av det som ska ske i framtiden, redan nu!

Det blev kvällens viktigaste möte både för oss och dem! Vi lyssnade och bekräftade varandras upplevelser, det är kunskap som räddar liv!

Kulturen och media behöver medvetandegöras

31 juli 2022

I en tid när vi talar om karma, parallella liv och medvetenhet, önskar jag att ingen ytterligare människa ska skada sig själv, eller att du vänder negativa saker som någon sagt om dig, mot dig själv. Vad som än händer i livet, vilka tankar som än dyker upp, handlar livet om att lära sig att se på sig själv med mycket kärlek. Släpp skadliga föreställningar om dig själv, som händelser eller andra personers agerande fått dig att anta, släpp sådant med ett förlåtande sinne.

Som barn och ung läste jag en massa böcker men tror inte jag stötte på något om självmord. Kanske för att jag inte tvingades läsa sådan litteratur i skolan. När jag gick på lärarprogrammet något år efter Idas död och läste en kurs i spanskspråkig modern skönlitteratur fanns det en. Men jag fick läsa en annan bok och lämnade in ett referat om den, där jag analyserat och svarat på frågor helt på egen hand, utan att diskutera bokens innehåll med andra. Precis som Ida gjorde om en massa klassiska böcker om kärlek och självmord i ämnet svenska på IB-programmet. Hon pluggade på egen hand eftersom vi bodde utomlands och hon läste in all svenska under ett år, med handledning från en gymnasieskola i Sverige. Jag läste några av böckerna som var obligatorisk kurslitteratur.

Vi pratade en del om att den klassiska litteraturens stora kärleksromaner slutade med självmord. För mig var det konstigt och långt ifrån de erfarenheter jag hade. Det kändes fruktansvärt att hon skulle behöva läsa allt det där, men jag kunde inte skydda henne från det. Inte heller anade jag att det skulle komma att bli en bidragande orsak till hennes självmord. Hon var 17 och behövde hantera det här alldeles själv, utan några kurskamrater att diskutera med. Idag frågar jag mig vad det gjorde med henne? - så ung och utan egen erfarenhet av lycklig kärlek.

Det fanns säkert många bidragande orsaker till att Ida tog sitt liv, men först nu, när jag granskar översättningen av texter för Ellipse-projektets utbildningsprogram Gatekeeper+ för mediafolk, kommer tankarna tillbaka till mig, snart 18 år efter hennes död. Hade jag förstått hur farlig kurslitteraturen på gymnasieprogrammet var för hennes självförtroende, hur hon matades med hur klassiska kärleksromaner slutar, hade jag säkert kunna rädda henne från detta. Man gör allt för sitt barn, sin man eller vem det än är som förändras. Tankar på självmord kan bli som en utväg från en smärta som det inte gick att tala om. Med den kunskap jag har idag tror jag att jag skulle hanterat det här helt annorlunda.

Något år senare träffade hon sin första kärlek. Hennes pojkvän hade förlorat sin mamma i självmord när han växte upp. Den familjen var helt annorlunda än vår,  berättade hon. De pratade inte med varandra om saker och de åt aldrig middag tillsammans. Han ville ha henne för sig själv och tyckte inte att hon behövde umgås med sin familj. Därför gick hon på något sätt ut ur sig själv, för att vara sin kille till lags. Hon blev på så sätt fängslad och styrd av honom. Men med vår hjälp kunde hon tillslut bryta sig ur den fångenskapen. Istället förverkligade hon sin dröm, att åka till Amerika. Han hade hotat henne med att göra slut om hon satte sina drömmar i verket.

Vi var flera stycken som pratade med henne om hur vi såg på deras relation. Vi sa som vi tyckte, att det var egoism och osunt, inte av kärlek till henne, som han försökte bestämma över henne som han gjorde. Då visste jag inte heller vad internalisering är. Om hur något negativt som händer kan få en person att tro att det blir på samma sätt för en själv, eftersom man inte kunnat hantera sina tankar och gett dem nytt innehåll. Också det att något som någon säger om dig kan ta över hur du själv blir och ser på dig själv.

Hennes nästa förälskelse sa sig älska henne, men ville ha en paus i relationen och de befann sig snart på var sin kontinent. Det berättade han på telefon efter hennes död. Det blev antagligen en ytterligare händelse som fördjupade hennes suicidkris. Den kan ha börjat redan på högstadiet när hon fick veta att en kompis på hennes tidigare skola tagit sitt liv. Den sorgen hade hon inte kunnat bearbeta tillsammans med de andra eftersom hon inte gick på skolan när det hände. Ingen anade hur djupt allt detta om självmord hade satt sig i henne.

Förstår du då hur jag menar med att kunskap är barmhärtig? Jag läser ELLIPSE utbildning för media-folk, om olika perspektiv på suicidprevention. En professor i Media vid universitetet i Warszawa, Radosław Pawelec, har skrivit den delen, om hur oerhört viktigt det är hur det som handlar om självmord presenteras. Det kan ha en förebyggande effekt, men kan annars bidra till ännu ett självmord.

Självmordstalen i Sverige har inte minskat i takt med att vi pratar så mycket mer om självmord. Varför det? Det handlar om att ha respekt för komplexiteten i att vara människa när man man skildrar självmord. Om detta behövs mycket mer forskning.



Gör inget i omedvetenhet. Skriv inte om så svåra saker utan att ha läst på och utbildat dig. Det vill jag säga till hela journalistkåren, men också till alla er som skapar film, underhållning, skriver, bloggar, gör poddar och yttrar er på olika sociala medier. Vilket är ert syfte med att skildra självmord? Vem vänder ni er till och vilket är ert budskap? Hur kommer mottagaren att hantera det?

Kunskap är makt att rädda liv!

Jag omfamnar alla mina erfarenheter varje dag

2022-07-16

Min väninna skulle resa bort ett par veckor och bad mig sköta om hennes lilla katt. Det gjorde jag så gärna. Vi har känt varandra flera år, sedan en fest hos en gemensam vän. Hon kom hem till mig för att skola in katten, men jag hade aldrig varit hemma hos henne. Jag erbjöd mig vattna hennes växter. Första veckan skötte en annan person dem. Nu kände jag mig tvungen att se till att det var fint när hon kom hem.

Min första plan var att hämta henne vid tågstationen, men det var viktigare att se till att växterna överlevt och köra hem katten. Hon bodde nära stationen, så hem tog hon sig själv. Sagt och gjort. Jag körde till lägenheten med katten i buren och parkerade bilen precis utanför. Bar påsen med kattmat i samma hand som jag balanserade kattburen, som jag höll i den andra. Två trappor upp. Jag läste namnen på alla dörrarna, gick förbi och fortsatte till min väninnas lägenhet, rakt ovanför, låste upp och gick in i en rymlig och trevlig hall. Satte ifrån mig kattburen, stängde dörren bakom mig. Öppnade den igen och tog ur nyckeln på utsidan. Stängde på nytt och försökte öppna kattburen. Katten rev och försökte hjälpa till. Jag såg inte riktigt hur man öppnade den. Äntligen gick den upp och katten var fri. Det syntes på henne att här kände hon sig hemma.

Tittade till alla växterna och hällde upp torrfoder till katten i skålarna. Hittade en skål i skåpet till kattens vatten, backade ut ur lägenheten och låste dörren. Då kom tårarna. Ymnigt, flödande nerför kinderna tills halsen blev alldeles blöt. Jag djup-andades för att kunna gå förbi dörren. Det gick bra. Entrén såg välkomnande och trevlig ut. Jag gick ut och porten slog igen bakom mig. Bilen stod precis där, vilket var tur för jag raglade in i den och skulle kunna ha ylat. Hjärtat värkte som om någon stuckit in ett svärd.

Jag tvingade mig titta upp mot den franska balkongen, såg fönstren en trappa upp, också de på gaveln som tillhörde en annan lägenhet. Försökte köra bilen ut mot korsningen och tänkte att jag klarar det här, jag är snart hemma. Men gråten steg. Tänkte på alla gånger jag tvingats köra hit, till kulturskolan i huset mitt emot. Flera dagar i veckan skjutsade jag barn, men förträngde det här huset. Det har tagit mycket energi. Men inga tårar. Då hade jag inte hållit ihop och fixat livet.

Alla år i samtalsterapi, som var så oerhört nödvändiga, alla sömnfria nätter eller när jag vaknat mot en genomblöt kudde, men ändå kunde njuta av andra sidor av livet. Trots att det gått 17 år och 8 månader, exakt på dagen idag, den 16 juli 2022, så flödade tårarna nedför mina kinder.

Ändå har du och jag en fin relation idag. Vi pratar så gott som dagligen, Du berömmer mig, eller jag dig. Ibland skrattar jag till över något minne vi delar från din barndom. Du blev bara 21 år och tre veckor. Jag anade ingenting, förstod aldrig att du mådde så här dåligt och du kanske hade burit de här förödande tankarna själv under en lång tid? Jag vet ingeting om den tiden i ditt liv.

Du såg till att jag ingenting skulle veta och återvände hem tidigare än planerat. För att inte jag skulle kunna rädda dig.

- Mitt älskade barn, min vuxna idiot till dotter hade jag skrikit många gånger: Hur kan du bara avsluta livet som jag gett dig? Det hade känts helt förgäves att jag haft tålamod, ödslat med min kärlek och så går du och gör så här med livets gåva, din dumsnut.

Sedan en tid vet jag bättre. För ett par dagar sedan hade jag en grupp andligt öppna kvinnor på besök i galleriet. Jag sa till dem att jag håller på att ömsa skinn, men fortsatte inte min berättelse förrän jag påmindes av en kvinna som ville höra varför. Det här är inget att ta lätt på. Det är ett brott mot själva livet att avsluta det för egen hand. Det har tagit mig de här 17 åren att fullt ut inse att alla personer med självmordstankar kan jag inte rädda, även om jag tror att det går. Jag behövde den här erfarenheten i det här livet och har en svag aning om att vi kom överens om det här redan innan vi gick ner på jorden. Flera år innan din död, min älskade dotter, stod jag vid stafflit och fick se en målning växa fram. Där går du i förväg. Jag försökte ändra vilka vi var, men ser att det är vår lilla fina familj. Du går först. Jag ville inte ha målningen så. Men det stod inte i min makt att förändra den, förstod inte då vad den innebar. Men kände något mycket subtilt inom mig som inte gick att sätta ord på. Den tavlan har stått undangömd i många år, bara för några månader sedan fick den sin plats i galleriet.

 I min stora bok i purpur, som har guldblad och guldemblem, berättas det om allt som är värt att veta. Kosmiska strömmar sköljer över oss i denna uppvaknandets tid. De stärker min essens, lär mig vem jag är. Livet utvidgas, blir större, underbarare och ljusare, om jag bara vågar gunga med i transformationsprocessen, igenom reningen. Livet låter mig spela upp allt det jag känner. Är jag rädd, om jag har ett Ego som bara släpper taget, lite i taget, tar det längre tid. Men det är ingenting att vara rädd för.

När förädlingen är ett faktum kan känslorna bli så tvingande att tanken finns där att göra av med sig själv. Det är kritiskt. Många runt omkring har för dålig träning för att förstå vad som är påväg att ske. Intuitionen hos någon nära hinner ibland stoppa den besinningslösa, vettlösa, överilade handlingen som avslutar ett liv. Bara sorg blir kvar.  17 år och 8 månader har jag levt och hanterat sorgen efter dig i tron att kampen var över för länge sen. Men nu vistades jag där jag trängt undan att vara. Det var möjligt för någon annans skull. Jag är redo att alltid finnas där för att hjälpa en vän, bortsåg från vad som skulle kunna hända. Stoppade mig inte, utan såg sanningen i vitögat. Det gjorde riktigt ont en stund, som om hela hjärtat skulle brista. Jag andades djupt och kunde komma ihåg vad jag tagit mig igenom. Nu är säkert den sista pusselbiten lagd.

När jag kom hem fick jag sjunka in i en varm kram. På gården lekte rödstjärten som tidigare hjälpt mig med budskap från de döda. Minnet gjorde ont, men närheten till dig är verklig, trots dimensionerna som finns mellan oss. Trots att vi inte kan ses som tidigare, så ingjuter du så mycket mod och styrka i mig. Det hjälper mig att stödja och förmedla hopp till många andra, ledsna familjer i sorg. Många läser min bok, känner stöd och närhet till något inom dem själva. De läser min bok, om igen. Det är stort det som är. Ångesten är som en portklapp som öppnar upp för mer ljus. Livet är evigt.

Ta tillvara på ditt liv och fyll det med kärlek. Kärlek till dig själv, till den som skapat dig, till din familj och dina nära. Se med tillförsikt på morgondagen. Möt ljuset i gryningen, känn glädjen över fågelsång och trädkronornas susning. Sträck på dig och möt en ny dag. Livet ger HOPP! Tankarna skapar. Hjärtat pumpar fram kärlek och fyller varje cell i kroppen. Jag omfamnar alla mina erfarenheter, varje dag.

Tillsammans räddar vi liv!

Vad är en Krisintervention?

2022-07-03

Sedan många år har jag talat mig varm för att direkt ge stödjande samtal till hela familjen av efterlevande efter ett självmord. Jag har själv samtalat med många otroligt tacksamma familjer men aldrig mött förståelse för behovet från kommun- region, eller Folkhälsomyndigheten, trots att det är de som har ansvaret för människors hälsa och välbefinnande och hur någon efter en så svår händelse som en närståendes självmord ska kunna hitta tillbaka till en fungerande tillvaro igen.

Närstående lämnas oftast hela ensamma och för många leder situationen till ytterligare förluster. Att förlora en kär, nära person i självmordsdöd är en oerhört svår upplevelse. Att därtill ”förlora” andra familjemedlemmar för att man inte längre kan prata med varandra, inte orkar träffas för att man påminns om något som gör så ont, är mer än vad någon ska behöva uppleva. Jag vet precis hur det är, hur enormt påfrestande livet blir.

Själv känner jag vilka resurser jag har genom min och andras erfarenhet att dela med mig av. Min dröm är att få ägna mig åt att bygga upp en stödjande enhet som välkomnar alla människor som inte tycker sig fått den hjälp de behöver, för sig eller sin närstående. Det är viktigt med INTERVENTIONER. De räddar relationer och knyter oss närmare varandra på ett friare och enklare sätt.

Våga tala klarspråk, berätta för varandra hur viktiga ni är för varandra, njut och umgås! Utgå från det som förenar, inte från det som separerar, åtskiljer som känns jobbigt. Prata bara om det tillsammans med en utomstående Möjliggörare, likt en Doula, som har egen levt erfarenhet och visdom som hjälper till att knyta upp knutar, som ser längre och förbi de hinder som skymmer sikten!

Förklaringen om vad en Krisintervention är kommer från ELLIPSE - E- Livslångt Lärande i Prevention av Suicid i Europa - www.e-llipse.com Ur ELLIPSE Gatekeeper+utbildningsprogram, om Terminologi, som är del 1 av 10 lektioner. Hela programmet blir klart till den 1/9 2022!

Det kostar ingenting att ta del av det och det blir tillgängligt på 6 språk och för människor från hela världen. Här kommer förklaringen: ”En procedur som använder inslag av psykoterapi. Dess syfte är att lindra spänningen hos individen i kris, att hjälpa personer att hitta gemensamma vägar ut ur krisen, att acceptera en ambivalent attityd och att mobilisera sina egna krafter. Stödjande terapi, där hjälparen ska ta hänsyn till svårighetsgraden av sårbarhet, individens nuvarande förmåga till anpassning, själveffektivitet och tillgänglig extern hjälp. Personen i kris är känslomässigt överväldigad, påverkad, vilket kan underlätta hjälpen, men kan också leda till avvisande beteende.”

Tillsammans räddar vi liv! Sommarhälsningar Maiellen

Viktigt att kroppen utsöndrar oxytocin

2022-05-06

Oxytocin är ett naturligt, välmåendehormon, med uppgift att stärka sociala band, öka tillit och öppenhet, som kroppen utsöndrar när den känner sig trygg, alltså när kroppen inte upplever flykt eller kampsituation.

Ögonkontakt ger förhöjda nivåer! Se varandra i ögonen, att möta en stadig blick ger förtroende och skapar tillit. Om oxytocin inte utsöndras när jag tittar någon i ögonen beror det på att det evolutionärt fanns en fara i att visa tillit vid första ögonkastet. Det är viktigt att se vem jag möter, se till att inte bli skadad.

Det här hormonet finns hos kvinnor, män, barn, yngre och äldre och det finns hos djur. Vid långvarig utsöndring minskar stresshormoner, smärta, blodtrycket sänks, nervsystemet går i antistressläge, vilket ger bättre matsmältning och återhämtning. Utan oxytocin dör vi.

När en moder skapar band till det nyfödda barnet, ammar sitt barn, i en kärleksrelation, att vara med människor vi älskar, när vi tar emot eller ger skön och behaglig beröring utvecklas oxytocin. En symbios ger oxytocin, en separation gör att man har svårt att klara sig. Därför det är viktigt att upptäcka 1000 nya sätt att må bra på! Gör saker som du mår bra av att göra, finn tid för dig själv, gå en promenad, simma, träna, yoga, arbeta med dina händer, handarbeta, jobba i trädgården, laga själv och ät bra och balanserad kost, med gurkmeja och ingefära för att motverka inflammationer i kroppen, att vara tillsammans med människor du trivs med, men också när du gråter får du oxytociner!

Meditera är ett sätt att fylla på oxytocin! Det är bra att göra till en vana att sitta med sig själv, tänka på något vackert och återgå till den bilden så fort en störande vardagstanke kommer upp. Vila i mellanrummen mellan hjärnans aktiviter! Börja med att ta några djupa rogivande andetag, ända från magen och vila dig till bättre hälsa och självkänsla!

Tillsammans räddar vi liv!

Synpunkter och svar på Riksrevisionens granskning

2022-04-22

Vi som varit med om ett självmord i familjen vet vilken otroligt svår situation som människor förutsätts klara av själva. Efter att ha stöttat ett 30-tal familjer tidigt efter ett självmord och ha lett självhjälpsgrupper för efterlevande under mer än 10 år, står jag inte längre ut med att det inte finns något fast nationellt program, med konkreta insatser genom en verksamhet som följs upp, utvärderas och granskas, eftersom de stora summor som satsas idag visar sig leda till just ingenting. Ett självmord kostar samhället oerhörda summor.

I går på EKOT, Radio P1 kl 8.00, en bit in i sändningen handlar det om ungas självmord https://sverigesradio.se/avsnitt/1916987 Reglerna har snarare mildrats för anmälan om självmord till IVO, sedan kravet på anmälningar enligt Lex Maria togs bort 2017 av socialstyrelsen. Verktyget var tänkt att visa varför ett självmord skett, men i den formen blev det helt meningslöst.

Man drog inga slutsatser, det gjordes ingen uppföljning, man lärde sig ingenting som förbättrade den bristande verksamheten, utan det här behöver göras mycket mer specifikt, är min slutsats.

Danuta Wasserman, Karolinska Institutets chef för Suicidforskning och prevention sa i nämnda inslag att ”man glömmer bort denna fråga om och om igen”. Hon kan förstå att det kan finnas bristande resurser men säger att man bör återinföra anmälningar och behöver börja med självmorden bland unga. ”Det är först när närstående till unga som tagit sitt liv, som vården blir varse vilka brister som finns”.

Det debatterades även i Riksdagen igår, den 21 april. Riksrevisionens granskning med konkreta punkter, av statens insatser på det suicidpreventiva området behandlades (Betänkande 2021/22:SoU23). Samtliga partier var överens om att staten måste ta ett större ansvar för det suicidpreventiva arbetet, som inte är tillräckligt effektivt. Det här fördes fram: Ansvariga statliga myndigheter behöver utveckla arbetet, uppföljningen av IVO enligt Lex Maria måste återinföras. Lidandet i form av livskriser, stressande livshändelser som leder till självmord kan hända vem som helst, men ingen ska behöva hamna där att det leder till självmord. Fördubblade särskilda medel har riktats till regioner och kommuner för suicidprevention, men har inte lett till förändring. Regeringen har vänt sig till 23 myndigheter för att få in synpunkter. Det gäller nationell enhetlighet vid hot om suicid till larmnummer 112, nationell stödlinje till suicidnära, närstående och efterlevande. Konkreta, förbättrade insatser för barn och unga. Ökad trygghet behövs till dem som utsätts för hot och våld i sin vardag. 2008 antogs en nollvision, men trots det har självmorden legat på samma nivå.Det saknas konkreta mål och verkningsfulla insatser.

Det krävs ett krafttag; få till en Nationell samordnare som kan strukturera det suicidpreventiva arbetet, med konkreta och varaktiga resultat. Frågan måste hanteras ur ett helhetsperspektiv. Skapa nya strukturer, nya relevanta aktörer, med långsiktiga varaktiga resultat, med en långsiktig plan, nationell kommitté med annan lämplig expertis på området. Det ska inte ligga på anhöriga att göra en anmälan. En haverikommission handlar inte om att hitta syndabackar, utan om att rädda liv. Stöd till efterlevande är väldigt viktig. En människa ska inte behöva vänta med suicidpreventiva insatser, bli av med sitt missbruk för att få hjälp med psykiska problem, inte kunna ta snabba lån. Spelmissbruk med ödesdigra konsekvenser några knapptryck bort ger inga fysiska symptom vilket gör att man inte upptäcks. Förebygg och förhindra självmord. Cirka 1500 tar sitt liv per år, 15000 gör självmordsförsök och 150 000 har allvarliga självmordstankar. Bland unga ökar självmorden idag i Sverige. Många behöver göra mer, inom hälso- och vården, tydliga och långsiktiga uppdrag, åtgärdsplan med rapportering av arbetet. Konkreta verksamhetsanpassade åtgärder. Det blir väldigt olika i Sverige och så kan det inte vara.

Det är bara att instämma i all saklig kritik. Till Barbro Westerholm skulle jag vilja säga att telefonlinjer är inte tillräckligt. Man behöver återkommande träffa en stödjande person, både den som är självmordsnära och de efterlevande. Samverkan och SIP-möten tillsammans med närstående och Personer med Levd Erfarenhet inom verksamheter kan rädda liv! Idag delas det ut pengar till organisationer och verksamheter, som gör av med pengarna, men utan enhetlighet i vad vi ska ha för inställning, attityd och kunskap, utbildning och helhetsyn. Vi har tagit fram produkter i Ellipse-projektet, Region Blekinge och är beredda att dela med oss av dem med början 1 september i år.

Det är en billig investering att ett Preventivt Team i varje Region (eller större kommun) blir ansvarigt för all verksamhet för suicidnära och efterlevande för att garantera kvalitet och kontinuitet. Dit kan man vända sig; *som självmordsnära som inte ges stöd i den traditionella vården, * som närstående till personer som drabbats av personlighetsförändring, som inte själva kan vända sig med sin oro till vården. Du kan söka vård till dig själv, men inte till en närstående som inte själv kan eller förstår, på grund av funktionsvariation/diagnos eller avsaknad av sjukdomsinsikt, * dit du som behöver dela din smärta och förgäves söker stöd är välkommen att vända dig INNAN SJÄLVMORDET ÄR ETT FAKTUM.

* Händelseanalyser behöver göras och sammanställas, efter självmordsförsök och självmord för att ge feedback till verksamheter, för att förbättra strukturer och insatser i verksamheter. * En bank av PERSONER MED LEVD ERFARENEHET som är beredda att stötta en annan familj eller person som förlorat en närstående i självmord och * yrkesverksamma, som kan stötta en kollega i den egna eller i annan verksamhet. * Vi blir en växande skara, som själva erhållit kvalificerat stöd och utbildning, som efter en tid känner sig redo att stödja någon annan, genom den kompetens vi erhållit genom det egna sorgearbetet. * Vi kan lyssna, bekräfta, dela med oss av verktygslådan med första hjälpen-insatser och ge hopp. T.ex. kan en mamma som förlorat en dotter och ett barnbarn i förlossningspsykos hjälpa andra genom att hon själv tagit sig i genom sitt eget sorgarbete. Jag har kommit i kontakt med en kvinna som efterlyser ett sådant stöd, eftersom just en annan människas erfarenhet är så viktig pusselbit i läkningen, (utöver samtalsstöd och krisgrupp som pågår ett begränsat antal träffar och kanske aldrig når in på djupet i bearbetningen, vilket är den bekräftelse man söker för att själv kunna leva vidare med sitt eget samvete, för att på djupet kunna förlåta sig själv och andra. Den här stöttningen behövs ofta över lång tid. * Det avlastar vården, som genom feedback efter händelseanalyser kan förbättras, personal i utsatta yrken behöver inte känna utsatthet, bearbeta skuld eller gå i försvar gentemot andra yrkesgrupper eller efterlevande.

Gör din egen säkerhetsplan, utveckla din kunskap om vad som bygger självkänsla och förebygger självmord genom gratis webbappen: http://12stepsplan.com som Erasmus+projektet ELLIPSE, (under koordinator Anna Baran) tagit fram. Längre ner finns också en länk till presentationen som visar hur du arbetar med webbappen 12 Stegs Säkerhetsplan, om hur du loggar in, så du lättare kommer igång att göra din egen säkerhetsplan. Därefter kan du förklara och dela webbappen och presentationen med andra, i familjen, kolleger och personer du möter på arbetsplatsen.

https://youtu.be/UoQDqncT7WY

Region Blekinge och kommunerna i Blekinge behöver (liksom alla regioner i Sverige) utveckla PRAKTISK SUICIDPREVENTION OCH POSTVENTION I SAMHÄLLETS REGI: Interventioner och praktiska insatser för att förebygga självmord, tidigt stöd till alla efterlevande, till hela familjer efter självmord och svåra förluster mitt i livet. Det är verkligen att förebygga självmord! Utveckla ett bredare system för rapportering av brister i vården. DET MÅSTE HÄNDA NU!

Maiellen Stensmark

Person med Levd Erfarenhet av närståendes självmord Socionom-samhällsplanerare, högstadie- gymnasielärare i samhällskunskap och spanska, Ordförande i SPES Blekinge - SuicidPrevention och EfterlevandeStöd krets i Blekinge, Partner i Erasmus+projektet ELLIPSE - Livslångt Lärande I Prevention av Suicid i Europa www.e-llipse.com, Författare till boken Såphalka och lingontuvor, om att hantera smärta och sorg och om att förebygga självmord (2015) Jordmånens Förlag, förmedlas genom www.spesblekinge.se, Hemsidan: www.forebyggsjalvmord.se med bloggar, Du når mig genom också per e-post: maiellenstensmark@hotmail.com

Efterlevande kan sitta fast i något som behöver befrias

2022-04-14

Jag tänker att det är bra att ni hör något ifrån mig ibland. Nu ska jag försöka säga det jag vill säga riktigt tydligt. Jag hade just kommit ifrån en underbar träff med fantastiska unga kvinnor där jag skrev ner och fick lyssna in det här. Först lite om själva mötet:

De är underbara i sin öppenhet, kloka, fina rakt igenom och samtidigt bär dessa unga kvinnor en otroligt tung sorg. Utan att ha haft mer än ett behov gemensamt, innan vi började träffas så här i en självhjälpsgrupp, behovet av att bli buren en bit genom livet, bär de nu varandra sedan en tid tillbaka.

De har gjort en stor förlust. De har förlorat en otroligt värdefull person i sitt liv, i självmord, i ett psykologiskt olycksfall som aldrig borde få ha hänt. De har förlorat sin älskade mamma.

En av dem har just läst min bok, Såphalka och lingontuvor, som handlar om hur jag själv klarade av att balansera på avgrundens kant och hur jag lärde mig att stå allt starkare, ju längre från avgrundens kant jag tog mig, genom sorgearbetet efter min älskade dotter, då mitt liv helt höll på att tippa över.

Jag har själv tagit mig igenom denna fruktansvärda smärta och sorg, men inte på egen hand. Därför orkar jag och är bra på att våga stå kvar där, i tanken, med hela min känsla och närvaro, i möten med en annan människa kan jag lyssna in och bekräfta dessa så otroligt smärtsamma upplevelser.

Men vi har trivsamma ljusa möten måste jag tillstå. Vi skrattar också. Mycket Igenkänning. Det känns som om vi alla har lättat betydligt när vi lämnar lokalen. Lyckligare, mer medvetna, starkare i en känsla av gemenskap.

Livet innehåller verkligen allt och det som inom bara några ögonblick förändrade oss. Det är verkligen som om sorgen och glädjen vandrar tillsammans. När äkta tillbakahållna känslor släpps fria leder det till äkta glädje.

Tack fina du för din recension av min bok, som lyder:

”Jättefint skriven och med ett vackert språk. Du har förmåga att sätta ord på känslor och jag kände att en sådan här berättelse är så personlig att jag känner det lite ärofyllt att få ta del av den.

Så kände jag och jag kände mig lite.. du beskriver hur du själv varit nere i det där mörkaste, att du kände och hade tankar om att ta ditt liv och så har jag aldrig upplevt dig när vi har träffats.

Och så hade du bland de sista kapitlen något om samhällets brister. För varje självmord är det ett misslyckande för samhället.

Jag är så inlåst, i det här att det var någonting som mamma gjort, att det var mammas handling. Men det sista kapitlet beskriver verkligen att det är ett misslyckande för samhället och där smittar din syn av sig på mig."

Hon berättar om sig själv och säger. "Mitt liv är som ett nytt liv nu, att börja göra de här vanliga sakerna igen känns overkligt. Jag har varit rädd för andra och rädd för mig själv. Jag har gjort saker som jag egentligen inte orkar. Jag fejsar mer, det känns bra. Det är tack vare samtalen.

Här är jag och nu har jag kontroll över mitt liv. Jag hade så mycket skuld i mig. Ens barn får betyda allt men får inte vara det enda man som förälder lever för."

Vi har talat med varandra om hur våra föräldrar i sin tur påverkades, av händelser som deras föräldrar varit med om. Allt det lidandet som vi tvingas gå igenom tillhör egentligen det förflutna, som vi som lever här behöver frigöra oss för att kunna leva vidare.

Efterlevande kan sitta fast i något som behöver befrias. Självmordskrisen och den här sorgen är svår att prata om, men livsviktig!

Tillsammans räddar vi liv!

LJUS OCH NYA STRUKTURER

2022-03-19

Vi har kraft och makt själva, genom att lyssna inåt, till sig själv, för att utvecklas och gå ut ur mönster och strukturer, för att hela och läka oss själva i total frihet och kärlek till hela kroppen, mentalt och emotionellt. Släpp dig fri känslomässigt och släpp tankar som distrahera dig.

Det här är ett förslag på meditation och vila som du kan vara i: Hierarkier och strukturer som låser fast människor, till skuld och skam, att vi behöver vända oss till någon annan, istället för att hitta svar och ledning inifrån sig själv, det är något som i den tid vi lever nu löses upp och avslutas i det kollektiva. Istället är det allt som gagnar livet, livsglädje och kärlek till sig själv, till de och det positiva och bärande du har i ditt liv som lyfter dig.

Meditera och vila i den egna essensen, djupt inne i ditt hjärta. Tona in dig på ditt inre ljus. Koppla upp dig i den fysiska verkligheten som är förankrad till jorden i en högre frekvens. Släpp in ett kraftfullt, rent, vitt ljus och låt det komma in i din kropp. Fyll på med ljus och öppna upp varje cell i din kropp, rena och uppgradera dig i detta ljuset. Vi är alla del av i ett gyllene ljusnätverk som omger moder jord och vi höjer härmed hela jordens frekvens. Mitt eget energifält, energinätverk, tvättas av det starka ljuset. Låt det få rena bort allt av ofullkomlighet i min egen energikropp.

Du är så älskad och kommer alltid att vara så älskad. I evigheten, i kärnan, i källan, är vi helt rena, i vår oskuldsfullhet och hela. Alla är välkomna i känslan av att vara helt fri och helt älskad. Du är helt perfekt i skapelsen, du är ljus och kärlek!

Lös upp kollektiva programmeringar, rädslor, ångest, depression och dystopi. Att arbeta tillsammans i ljus kan rädda liv!

”Är det meningsfullt att vara rädd för saker som vi ändå inte kan påverka?”

2022-03-06

 ”Om att inte låta sig skrämmas” handlar ett lågmält samtal mellan tre personer på https://swebbtv.se som jag varmt vill rekommendera. Lördagsintervju 97, med Martina Edoff som också bidrar med sin musik och Lennart Matikainen som bägge intervjuas utanför ramarna av Mikael Willgert. Vad vinner jag på min rädsla? Skriv gärna ner allt du är rädd för. Res dig sedan upp och fråga dig vad du vill ha mer av, ring en vän och byt energi. Sök dig till människor som är öppna för samtal, för nya möten. Många frågor har på senare tid skapat polariseringar mellan människor. Tidigare var det uppfostran och kultur men mycket annat skiljer människor åt i vår kaotiska tid. Nu gäller det att hitta det som förenar. Kan man ha en gemensam längtan om att söka sanningen i olika frågor? Fred, frihet, kärlek och gemenskap vill vi ha och frågan ställs om vad kan vi bidra med för att hitta dit?

Tillsammans räddar vi liv

 

Det saknas arbetsterapeuter!

2022-02-13

Någon har problem med att inte klara av sina känslor, att hantera livet eller vardagliga saker. De saknar färdigheter som man kan lära sig.

Kan man lämna en patient som har fått stroke utan rehabilitering? Nej. Man kan träna upp färdigheter, lära sig träna upp att tala igen, att gå och klara dagliga saker.

Men om ingen finns som kan rehabilitera patienten? Hur anpassar vi samhället till människor som har problem och som har nedsatta förmågor; till exempel med att organisera vardagen, planera och att prioritera rätt för att kunna förverkliga drömmar och mål? Hur ser vi dem och hur bemöter vi dem?

De behöver rätt verktyg men också stöd från människor i beslut av olika slag, beroende på graden av funktionsförmåga. De vet kanske inte själva att det finns möjligheter att träna upp sådana förmågor, för att må bättre psykiskt och komma till sin rätt i samhället!

De som inte själva förstår, de vet inte om sina rättigheter och möjligheter och de har rätt till skydd. De kan också behöva bostad först, anpassade anställningar, praktiskt stöd och trygghet.

Deras anhöriga kan förgäves be om hjälp och tala om vad de behöver. Men deras behandlare, socialtjänst och psykiatrin, förstår inte alltid; att de behöver få hjälp att träna upp förmågor, tolkar dem fel eftersom de inte själva är kommunikativa, eller inte kommunicerar på *rätt sätt”; om de inte kommer i tid till avtalade möten, inte svarar i telefon eller släpper in socialtjänsten på hembesök.

Samverkan mellan verksamheter runt dem fungerar inte alltid, de kan bollas emellan verksamheter, utan att ges stöd. En autistisk person som inte har möjlighet att uttrycka sina behov har ett stort behov av rehabilitering. Men hur ska de personerna kunna rehabiliteras när det saknas till exempel arbetsterapeuter och program som de behöver. De finns inte i den omfattning att de hinner med sina vårdtagare och blir utbrända eller slutar.

De anhöriga kan be om stöd, utan att bli hörsammade och till och med bli ifrågasatta av behandlare som gömmer sig bakom sekretess, som inte släpper in de närstående. De vet till slut varken ut eller in och ser sin familjemedlem, kanske son eller dotter gå under, då många av dem har självmordstankar. Unga människor förlorar tron på att det någonsin ska finnas stöd för dem och tar sitt liv. Så ser det ut i det Sverige vi har idag.

Genom efterlevandestödet Postvention i Blekinge går jag hem till familjer efter självmord, där det redan är för sent. Men det är aldrig för sent så länge man lever. Men hur länge ska de behöva vänta på hjälpen? Vad har de för rättigheter?

Politiker och tjänstemän i Psykiatrin, i hälso- och sjukvården i varje Region och på riksnivå, förstår ni att ni nu, för att rädda det som räddas kan, behöver lära ut till andra personalgrupper, till exempel till skötare i psykiatrin att kunna coacha med vad dessa personer behöver, eftersom det inte finns tillräckligt, om ens några arbetsterapeuter eller team som kan hjälpa dessa personer.

På vilken beslutsnivå ligger ansvaret att se till att det fungerar för enskilda personer? Vi säger så ofta att ”vi ska hjälpa”, att ”det finns hjälp att få”, men så har vi inga verktyg för att hjälpa. Ord är bara ord, så länge det inte följs av smarta lösningar och praktiska förändringar på golvet. Det blir till stigma runt de här personerna som inte får den omvårdnad de enligt lag har rätt till. Finns det stigma runt människor med psykiatriska problem som gör att de inte kan få samma insatser som människor med somatiska problem?

Hur tillverkar vi redskap som kan hjälpa den här gruppen? Om du inte kan gå får du rullstol, men de som har kognitiva svårigheter, vilken hjälp får de, hur snart och av vem?

I ELLIPSE-projektet har vi tagit fram en webb-app, 12stepsplan.com som hjälper till att förklara för alla omkring, för allmänheten, för dig som i ditt yrke stödjer människor, för dig som är närstående, så du kan stärka dig själv och andra genom enkla övningar. Det finns också andra appar som arbetsterapeuter brukar vara experter på.

I psykiatrin i Väst i Region Blekinge saknas idag arbetsterapeuter. Hur ser det ut på andra håll? Finns arbetsterapeuter eller andra i verksamheterna som kan utföra arbetsuppgifterna? Var finns fungerande team som kan lära ut till andra? Finns det utvecklat material som vården har tillgång till? Hur kan människor som behöver, få del av den hjälpen? Vart vänder man sig för att få stöd av sådana verktyg?

I det här behöver vi hjälpas åt allihop!

Maiellen Stensmark

Samhällsplanerare/socionom, behörig högstadie- och gymnasielärare i samhällskunskap/spanska,

Ordförande i spesblekinge.se anhörigföreningen för SuicidPrevention och Efterlevandestöd krets i Blekinge spesblekinge.se

Partner i Erasmus+projektet ELLIPSE, Livslångt Lärande i Prevention av Självmord i Europa, www.e-llipse.com

(skickades till olika media och till politiker och chefer)

Kaos ger hjälp att återfå medvetenheten om sitt inre jag

2022-02-04

Lite i sänder når oss information från omvärlden om vad som faktiskt sker, trots tystnaden i svensk media. Narrativet som svensk massmedia försöker förmedla är att vi skulle vara högerextremister allihop som delar sådant här och uppmanar till självrannsakan. Så är inte fallet. All motsägande info till trots är många vilseförda och har tagit både en, två och kanske även tre doser. Många vurmar för covid-pass, som om det kunde skydda? Man menar att bara restriktionerna tas bort så kan vi leva som vanligt. Men jag är orolig för att det då kan bli riktigt farligt. Tvärtom kan nästa mutation bli betydligt mer allvarlig för människors hälsa, Gud hjälpe oss 🙏 Jag kan se ett scenario då skulden för mutationen läggs på dem som ingen spruta tagit, för att vända frågan från dem som ger den och dem som ”beslutar” om den och genom det få rädda människor att säga ja till ytterligare en och fler. Vi behöver få ett stopp på det här, inte tillåta att läkemedelsbolagen och ekonomiska vinstintressen styr och än mer skadar friska och redan sjuka, unga och gamla. Vi behöver kämpa för en fortsatt demokratisk utveckling och öppenhet mellan och till medborgarna i vårt land. Vi behöver få en utveckling av det naturliga läkandet, med huskurer och ökad användning av oprocessade naturliga livsmedel, av läkande örter och växter från naturens läkande skafferi, som hjälpt människor i århundranden före vårt, till framgång och överlevnad för mänskligheten 🍎 vid sidan om kirurgi, akutsjukvård och terapier, på grupp och individnivå, för att hjälpa människor hitta hopp och förtröstan, tro på sin egen inneboende kraft och intuition och våra kroppars fantastiska självkäkande förmåga, med medvetenheten i varje cell om vilken slags cell den är och vilka uppgifter den har! ❤️ Tillsammans räddar vi liv! ❤️❤️❤️

Om någons tankar talar om självmord - hur jag kan intervenera

2022-01-30

Hur skulle jag ha pratat med honom, frågade mannen som förlorat sin vän i självmord. Jag visste att han hade problem, han berättade för mig vad det handlade om. Inte förstod jag allvaret? Vad skulle jag gjort? Han sa aldrig hur han kände sig.

Det är inte säkert att ens psykiatrikern kan det här. Vi kan tro att det finns experter, men experten är oftast jag själv. På samma sätt är det jag själv som har alla svaren.

Hela familjen bestämde sig för att gå hem till en djupt deprimerad ung kille som alla visste hade det lite svårt, som alla var oroliga för. De överrumplade honom, steg bara in allihop. En efter en berättade de för honom hur viktig han var för dem, vad han betyder i deras liv, hur viktig han är. De frågade på vilket sätt han behöver deras hjälp. De gjorde upp en plan, där och då. Någonting vände inom honom. Han vågade uttrycka vad som var det värsta. De räddade hans liv, berättade han. De kom överens om att klara ut det här tillsammans. Han lever idag och mår bra. Han stöttar andra, för han har lärt sig att det är inte farligt att ha självmordstankar, det går att prata om allt och det finns hjälp närmre än man tror.

Många är rädda att besvära, tror att man sätter igång något ännu värre bara man pratar om det. Tvärtom leder det till räddning, ökad gemenskap och ger hjälp tillbaka till den som faktiskt vågade sträcka ut en räddande hand.

Sanningen räddar en, var inte rädda för att prata klartext. Har du självmordstankar? Jag är rädd för att det här slutar med att du tar ditt liv och inte längre lever med oss, så jag måste få prata med dig om det här. Jag vill verkligen hjälpa dig.

Släpp in människor i ditt liv, berätta om ditt helvete. Tillsammans kan ni hitta små steg mot hopp igen! Släpp inte taget!

Verksamheter som vi tror har kunskap och ska fungera som hjälp har varken kunskapen eller stödet som behövs och som en närstående kan ge. 

Det får en mamma erfara, som ber om hjälp för sin son, för att själv orka. Men stödet kommer till henne när hon vänder håll och verkligen öppnar sig själv och delger hur hennes situation är.

Är man terapeut, jobbar i vården, på socialen, Af, eller i annan verksamhet där man möter människor med trauma, sorg och depression, om ord och förhållning saknas, om ens egen rädsla över egna nära och kära istället väcks, kan inget stöd förmedlas.

Vi satt i analysgruppen och kände hur vi själva skulle vilja kunna hjälpa människor mer direkt, genom ett kunnigt verktyg att sticka i deras hand, eller i handen på terapeuten, på handläggaren eller vännen som saknar kunskap om hur man gör.

Det ledde till att vi har tagit fram en gratis app som verkligen kan vända och göra gott. Lär dig själv hur webbappen fungerar och lär sedan ut till andra. Lär dig tankesätt och vidga dina kunskaper, så du kan finnas för människor som kommer i din väg.

Webbappen ger vägledning i sig, men du själv programmerar den med dina egna behov. Inget är för litet, inget är för stort för att analyseras, tolkas genom tankar och känslor och genom att vända på saken. Det finns akronymer till din hjälp för att ta itu med livsresans turbulens, som varje människa behöver brottas med i sitt liv för att utvecklas.

Jag tror att livsresan varje människa gör handlar om att visa sig själv mer och mer kärlek, förståelse och ömhet. Jag ser en högre mening med varje människas liv och sammanhang hon är satt att leva i. Allt leder tillslut till gott. Livets kärna är kärlek.

Tillsammans kan vi rädda liv!

Hör av dig, kontaktuppgifter finns i menyn, om du vill vara med på en digital genomgång på svenska om hur webbappen fungerar!

Den är framtagen av Erasmus+projektet ELLIPSE, www.e-llipse.se och är gratis att använda. 12stepsplan.com finns på svenska, engelska, norska, tyska, polska och ungerska.

Här i menyn hittar du också information om verktyg och tillvägagångssätt för att må bättre, som syftar till att utveckla dig som person! Ditt liv är en gåva, vårda ditt liv!

För vår demokrati och frihet i Sverige

2022-01-22

Ropet skallade från folkhavet: Ja till Frihet - Nej till vaccinpass. Det blev en otrolig och oförglömlig upplevelse när människor i Sverige samlats för frihet.

Sverige har vaknat. 17000 människor protesterade på Stockholms gator.

14516 personer hade anmält sitt deltagande till sammankomsten i Stockholm idag den 22 januari 2022, som började vid Norrmalmstorg och tåget gick därifrån till Sergelstorg där flera tal hölls. Jag följer allt genom en livesändning som en demonstrerande kvinna spelar in via sin mobil. Det är ett ökande antal som följer hennes livsändning. När hon närmar sig Sergelstorg är det 432 personer, 450 personer som genom hennes initiativ får följa det hela. Det är många fler som tack vare henne kan ta del av demonstrationen i efterhand, då webbkanalerna som skulle ha sänt det här live hade tystats.

Hennes livesändning började vid gamla Riksdagshuset, där ett 60-tal sjuksköterskor samlats i protest mot de så kallade covid19-vaccinerna och vaccinpassen. Där hölls en tyst minut. Hon pratar med människor längs vägen och filmar hur man samlas till en fredlig demonstration på Sergels torg. En av talarna där tackade polisen för deras arbete under den fredliga demonstrationen.  

EU-parlamentarikern Christian Terhes var den talare som inledde och han följdes av en rad talare. En aktivists tal löd ungefär så här: "Enhet över alla gränser, där vi som människor kommer samman oavsett medicinsk status, om vi är vaccinerade eller inte. Tillsammans är vi starka. Vi står tillsammans. Vi har ett ansvar att stå upp för våra äldre, för våra barn och för vår egen hälsa. Vi har en fri vilja och vi väljer alltid själva, vi har ansvar för vår egen utveckling, vi ska leva tillsammans i hälsa och välstånd, i transparens och låt oss skapa det bästa för alla, i kärlek. Tillsammans är vi starka, Sverige och folket kommer att vinna".

En massformation, likt en kollektiv psykos har skapats över världen. Många människor tror på nationernas ledares narrativ och har följt uppmaningarna att ta både en, två och en tredje spruta. Man har inte fått tillräcklig information om att vaccinet inte är utprovat och endast nödgodkänt, och inte heller kan bli godkänt 2023 eftersom studien avbröts. Det har varit en ensidig rapportering i massmedia. Alternativa medier på nätet har haft svårt att nå ut med information eftersom plattformar har stängt ner och tystat andra budskap, som har censurerats, liksom enskilda människors försök att sprida inlägg till exempel på Facebook. Men fler och fler vaknar upp och förstå viket övergrepp det är. Detta är den första riktade oppositionen i Sverige, för demokrati och frihet.

Tillsammans kan vi rädda liv!

 

Att detaljerat visa självmordsscenarion kan ge mycket tragiska konsekvenser

2022-01-06

Svts serie om Gustav V och Kurt Haijby skapar och vidmakthåller stigma och tabu om självmord Serien slutar med ett självmordsscenario, långt ifrån verklighetens och följer inte heller god sed för hur självmord kan skildras.

Efter att ha sett de första tre avsnitten, såg jag det sista utan tanke på om det var helt verklighetsbaserat. Men sökte sedan på nätet och förstod att utpressningen var något som Haijby fällts för i verkligheten. Sedan hittade jag informationen om självmordet.

I slutet av sista avsnittet släpps Kurt Haijby ut ur fängelset. Ingen möter honom. Vi får se när han går till restaurangen där Anna Haijby just serverar kaffe till några gäster. Han står kvar i dörröppningen och tittar in i restaurangen. Deras ögon möts efter en stund. Man ser hur ett trevande leende sprider sig i Kurt Haijbys ansikte. Anna Haijby återgäldar inte leendet, varpå Kurt Haijby lämnar restaurangen. Han går till (den gemensamma?) bostaden där vi detaljerat ser hur Kurt Haijby tar sitt liv.

I verkligheten dör inte Haijby i självmord efter att ha sett Annas ogillande blick och precis blivit släppt ur fängelset. Anna är redan död, sedan ett år, när Kurt Haijby tar sitt liv.

Efter att ha gjort en hyfsat verklighetstrogen filmatisering om Haijbys liv är slutet helt uppdiktat. Av vilken orsak? Varför framställs Kurt Haijbys självmord som utlöst av att Anna inte mötte hans leende på restaurangen? Varför detta stigma?

Vad gör det med oss som åskådare? Vilka fördomar späds på och vidmakthålls? Vad finns det för orsaker för att framställa Kurt Haijby på ett helt felaktigt sätt i en stor lansering som svt gjort inför julen? Det är helt rättsvidrigt att man kan göra så.

Fanns det inte nog av intriger med allvarliga följder som det var, utan att hitta på ett självmordsscenario där Anna Haijby blir ”skuld” till att Kurt Haijby tar sitt liv? Han skildras i ett totalt utanförskap. Det tar hans liv, vilket späder på det stigma som finns i samhället på ett mycket negativt sätt. Vilket är SVTs ansvar?

I nutid arbetar många krafter i samhället för större öppenhet kring psykisk ohälsa, för att göra upp med tabun om självmord På många plan försöker människor bryta gamla föreställningar och skapa medvetenhet kring självmordskriser. Utbildningar i suicidprevention, om hur man förebygger självmord, lär ut hur psykiska och psykiatriska tillstånd påverkar människor och att det finns hjälp och stöd att få.

God journalistik och filmatisering visar inte och talar inte i detalj om tillvägagångssättet vid självmord, eftersom självmordsnära människor kan triggas och det kan leda andra till självmord. Idag visas också ofta telefonnummer till stödlinjer i anslutning till självmordsskildringar, som en preventiv åtgärd. För 13 år sedan, 2008, antog Sverige en noll-vision i självmord och vi vet att jul- och nyår är en svår tid för många människor. Det finns pressetiska regler om viktiga överväganden som behöver göras när självmord skildras.

En regel är att aldrig med detaljer beskriva tillvägagångssätt och inte visa närgångna bilder. Efterlevande som varit med om en närståendes självmord kan få det mycket svårt eftersom slutscenerna visar självmordet. Jag känner inte bara avsmak. Serien förlorar helt i värde genom dessa sista scener, som gör att historia inte bara är historia. Slutet kan upprepa sig, dåtiden kan dras in i nutiden.

Självmordsnära och människor med självmordsproblematik i sitt bagage får bilder som i senare sammanhang kan leda till imiterade självmord Därför behöver självmord skildras indirekt och framgå av handlingen, eller i form av en text som berättar för tittaren om självmordet, att "Kurt Haijby tog sitt liv 1965".

Maiellen Stensmark, samhällsplanerare/socionom, lärare och terapeut, Ordförande i SPES Blekinge, SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd krets i Blekinge, Partner i Erasmus+projektet Ellipse: E-Livslångt Lärande I Prevention av Suicid i Europa (www.e-llipse.com) och har hemsidan forebyggsjalvmord.se

Den här insändaren har jag idag skickat till en massa tidningar och jag har skickat en anmälan till svts granskningsnämnd. Om du ser att den är publicerad så skriv gärna till mig om det. Stort tack på förhand! maiellenstensmark@hotmail.com

Idag på Trettondag jul översätter jag intervjuer med suicidpreventiva forskare, som vi gjort i Ellipse-projektet. Jag översätter just att "de första internationella rekommendationerna för hur media ska skildra självmord kom 1987, berättar den Österrikiska suicidforskaren Thomas Niederkrotenthaler, forskningsledare vid Wiens Medicinska universitet. Det var efter att många människor tagit sit liv och media gjort närgångna fotograferingar och skrivit med detaljer om självmord som forskare föreslog att man skulle göra motsatsen. När man inte längre skrev om självmord sjönk antalet." Det ska vi ha med oss och se till att filmskapare, svt och andra mediebolag också får till sig, så alla verkar för nollvisionen som Sverige antog 2008. Tillsammans räddar vi liv

GOTT NYTT ÅR ÖNSKAS ALLA SOM INSIKTSFULLT ARBETAR FÖR ATT RÄDDA SITT EGET ELLER EN ANNAN PERSONS LIV

2021-12-31

Det här året har jag fått tala på en stor konferens, tacka för två fina utmärkelser och SPES Blekinge har under året 2021 blivit kontaktad av en kvinnoförening som vill sponsra vårt viktiga arbete i SPES Blekinge. Vi verkar inom 3 områden helt ideellt:

FÖREBYGGER SJÄLVMORD genom deltagande i arbetsgrupp på regional nivå, uppvaktningar av beslutsfattare och nyckelpersoner, tal, e-post, stöd till efterlevande vid t.ex. läkarbesök. Vi har hjälpt familjer att anmäla brister.

Detta för att samhället /läs socialtjänst, funktionsstödsförvaltning, arbetsförmedling, skola m fl ska hitta samverkansformer och rutiner med checklistor, för att rädda liv och hitta former för samverkan också med vården, som inom sig också behöver utveckla rutiner för SIP-möten (Samordnad individuell Plan, lag sedan 2010 för såväl kommun som region) och andra samverkansformer inom regionerna, med vårdcentraler och i förekommande fall specialistsjukvård, som  t.ex. Barn och vuxenpsykiatrin, beroendeenheter m fl. 

INTERVENTION - genom återkommande samtal med människor i livskriser och självmordskriser räddar vi liv. Genom att finnas kvar också i de svåraste passager och stödja människor att praktiskt hitta former för ett värdigt liv.

POSTVENTION - vi ger stöd till efterlevande familjer i nära anslutning till deras närståendes självmord. Vi träffas tätt återkommande och uppföljande över tid. Därutöver välkomnas efterlevande till månatliga träffar. 

INFÖR 2022 önskar vi att samhället på alla nivåer och på ett jämlikt sätt över hela landet skärper sitt ansvar på dessa tre områden. Tillsammans räddar vi liv!

 

https://www.youtube.com/watch?v=HGktXWbsYlo

 

https://kenes.cloud.panopto.eu/Panopto/Pages/Viewer.aspx?id=3146fa22-a9f6-4bdc-a067-acdd00e62925

 

12stepsplan.com - appen som gör skillnad - Lär dig använda den och ge bort den!

2021-12-24

12stepsplan.com är Ellipse-projektets JULKLAPP TILL DIG, i kärlek till människan, att sprida vidare i kärlek till den som behöver boosta sin självkänsla eller ta itu med rädslor eller svårigheter som ju livet kantas av. Det yttre beror av det inre, så genom att arbeta med tankar, hjärnans kapacitet och inre värden påverkas våra liv på ett helande, mer kärleksfullt och livsbejakande sätt också i det yttre! Varma hälsningar

https://www.facebook.com/groups/309488077526326/permalink/398261895315610

Kommun tar ansvar för att Efterlevandesamtal erbjuds. Men vi nåt inte ut till alla.

2021-12-19

För några dagar sedan var jag med på efterlevandeträff på Träffpunkten i Karlshamn, tillsammans med andra som förlorat en närstående i självmord. Det kan låta tungt, men det är det inte, snarare är det befriande att få prata med andra som vet vad det handlar om. Skratt och prat om ljust och lättsamt varvas med sorg och tyngre tankar. Två av deltagare hade aldrig varit med tidigare. Men vi som var där, även vi som aldrig träffats förut, kom varandra väldigt nära. Det blev ett varmt och behagligt samtal, med känslor av igenkänning och förståelse mellan oss. Alla lyssnar till den som pratar och det finns utrymme att prata klart. Alla äger sin egen berättelse och har mycket att delge om hur deras väg genom sorgen har kantat sig.

Ingen hade fått någon egentlig hjälp direkt efter självmordet Det har gått olika många år sedan förlusten, en tid som var och en fått klarat ut på olika sätt. En har skrivit en bok, som egenterapi, för att på egen hand kunna ta sig upp, men sorgen finns fortfarande där hela tiden. Någon talar om den andliga dimensionen, om känslan att den kära familjemedlem som lämnat dem, ändå finns ibland dem. Andra berättar om otillräcklig psykiatrisk vård som deras anhörige fått, att de som närstående aldrig fick insyn i vården och har saknat förståelse för vad som egentligen orsakade självmordet. Det händer att familjer inte längre kan hålla ihop, inte längre kan tala om det tillsammans.

Inledningsvis behövs gemensamt, tätt återkommande samtalsstöd för hela familjen som hjälp att gå vidare som familj, efter en så svår och omskakande händelse. Efter en tragisk och smärtsam förlust behövs stöd av en person med egen erfarenhet av att ha förlorat någon i självmord, men som fått hjälp att bearbeta och har sitt på distans. Familjemedlemmar som tidigare levt i närhet till varandra kan behöva stöd för en fortsatt öppenhet i relationen, för att kunna bära varandra igenom upplevelsen, kunna bära sig själv och sin familjs historia.

Att ge varandra stöd i detta svåraste är en nödvändighet. Vad brast, räckte vi inte till? Frågorna är många. Svar kan komma genom att gemensamt berätta för varandra och få dela med sig av upplevelser, genom att lyssna till varandra, få förståelse genom att dela en annans synsätt. Utan det gemensamma samtalet kan någon tänka att någon annan borde gjort mer. En familjemedlem kan tolka något som sagts som anklagelser, utan att det varit menat så, utan att kunna beröra det. Så kan relationer försvåras framöver, i en familj som just varit med om det värsta.

Ingen av oss visste hur vi skulle klara av att själva överleva det här. I samtalet ges tips om andningsteknik och strategier för att ta sig igenom chocken, panikkänslor och ångest som kan uppstå, om vikten att finnas som hjälp och stöd för varandra, varvat med fortsatta täta gemensamma samtal med hjälp av den utomstående möjliggöraren. Familjen bestämmer när och hur ofta de vill träffas och den utomstående styr upp så det känns bra för alla de inblandade. Det gäller att ödmjukt och storsint se det goda och kärleksfulla i varandra. Det är svårt nog att kunna förlåta sig själv och personen som avslutade sitt liv i en förtidig, ångestfylld död. Ofta lämnar det frågor som aldrig riktigt besvaras om inte de närstående tillsammans kan lägga det pusslet.                                                                                                                                                                                                 

Poliser beskrivs nästan alltid som fantastiska människor. Men ingen återkom. Ingen annan uppföljande verksamhet finns i kommunerna och i regionerna för en familj i en sådan djup kris. Ingen från det offentliga kommer till hjälp. Ingen ser till att en mamma med små barn får stöd i sin utsatthet. Ingen samverkan finns mellan räddningstjänst, vård & omsorg och stödföreningen för efterlevande med egen erfarenhet, som kunde ha stigit in hos de här människorna och gett hopp.

De kände inte till vår stödförening då, utan har behövt att själva klara av den svåraste av upplevelser på egen hand. Några berättar om goda vänner som funnits där. Familjen  har försatts i en otroligt svår situation, man har befunnit sig i ett stort tomrum, av vars och ens djupa sorg och saknad. Någon har fått bra hjälp av kyrkan, som ju är tränade på att ta hand om människor i situationer som det inte går att göra något åt. Det lindrar och ger den personen stöd i stunden. Men efter en tid står personen fortfarande kvar i samma tankar om skuld, ibland av skam, otillräcklighet och kan ha hamnat i ett än djupare lidande. Alla familjer behöver ges kunnigt stöd i det akuta skedet. 

Sorgeprocessen efter ett självmord inte kan jämställas med sorgen efter annan död. Inte heller psykiatrins ansatser att kalla de närstående till samtal väldigt snart efter ett självmord är till stöd utifrån de efterlevandes behov, i deras process. Det kan kännas konstigt för de efterlevande vars närstående behandlades av psykiatrin när självmordet ägde rum eller i närtid, när den bristfälliga psykiatriska behandlingen deras närstående fått inte förhindrade självmordet, att själva sedan gå dit för att få stöd? Det kan nästan verka som ett sätt att två sig fria från misslyckandet, som ett behov från vårdens sida att beklaga självmordet, mer än det är ett stöd i de efterlevandes process. De samtalen behöver komma rätt i tid, när de efterlevande har kraft att formulera sina frågor och har förmåga att ta hand om svaren de får. Brister ska anmälas för att vården ska kunna bli bättre. 

Första tiden förstår alla hur svårt det måste vara, kanske kommer det blommor till de närmaste. Men efter ett tag tycker folk att *nu kan du inte kan sörja längre*, du möter kritik istället för förståelse, istället för stöd och uppbackning.

Ja det finns mycket att samtala om och dela. Vilka är våra änglabarn, änglasyskon och förälder som lämnat oss i förtid? Vi slås av tanken att de som inte längre finns hos oss var andligt öppna människor som inte passade in, som inte fann sig tillrätta, men på sitt sätt levde passionerat, skapande och med ambitioner.

Använd människor med egen erfarenhet, deras kunskaper om vad som räddar liv. Låt närstående bidra med sin kunskap. Låt dem vara aktiva anhöriga också i psykiatrin och komma in i ett tidigt stadium. Vi vet nu också vad efterlevande behöver för stöd. Det hjälper även oss i vår process att kunna finnas för någon annan.

Det skulle finnas en suicidenhet med en "bank" av personer, namn och telefonnummer, för polis och distriksläkare m.fl. att tillgå, med människor som skulle kunna stötta en självmordsnära, då kemin stämmer.

De med egen erfarenhet av suicid i familjen kan finnas för en annan familj i sorg, direkt efter ett självmord och över tid, mycket tätt från början. Varje region, varje större kommun skulle bygga upp en suicidenhet med hjälp av intresserade människor med egna erfarenheter, som finns i olika yrken. Till en sådan enhet kunde också de vända sig som psykiatrin nekar vård och deras närstående med sin oro. Händelseanalyser behöver göras efter varje självmordsförsök som vården får kännedom om och efter varje självmord. Ingen verksamhet ska heller kunna granska sig själva. Vi behöver öppenhet, tydlighet och varfrihet i vården även inom psykiatrin.

Tillsammans kan vi rädda liv! ❤💔❤💔

SPES-Blekinge har fått motta både Region Blekinges psykiatriveckas Eldsjälspris och Folkhälsopriset 2021 i Karlskrona kommun

2021-11-23

Folkhälsopris 2021 har tilldelats SPES Blekinge med följande motivering;

"Ett självmord påverkar många och det finns en stor risk att även de efterlevande drabbas av psykisk ohälsa. SPES (SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd) Blekinge är en ideell organisation som erbjuder hopp och stöd till närstående när någon tagit sitt liv - och förebygger att fler drabbas imorgon. Alla som verkar inom SPES har själva mist någon genom självmord, så stöd ges från efterlevande till efterlevande. Att snabbt och över tid fånga upp och stötta de som blir kvar är ett mycket viktigt och värdefullt arbete."

Karlskrona 23 november 2021

Marianne Ehn Thorell, Ordförande, Folkhälsorådet i Karlskrona

 

 

Bokrecension och kort om Nationellt kompentenscentrum Anhöriga (NkA)s arbete

2021-11-11

Ny recension av läsare av min bok om suicidprevention: "Nu har läst din bok Såphalka och Lingontuvor. Du beskriver öppet och nära förlusten av din dotter. Jag kan tänka mig att det är många människor som kan känna tröst i sin process genom att läsa din bok. Jag förstår att du använder boken i ditt arbete med SPES

Jag hade inte förväntat mig att läsa om dina tankar om hur vården fungerar och hur den skulle kunna fungera bättre. Det tycker jag är både modigt och intressant skrivit. Sverige behöver verkligen ett mer holistiskt perspektiv i vården. Jag delar dina tankar gällande mer behandlingsformer med holistiskt hälsokunskap . Detta är absolut livsnödvändigt. Mycket hälsokunskap är redan vetenskapligt beprövad sedan många år i olika länder och kulturer. 

Det borde kunna appliceras även i Sverige. Jag tycker det är ett systemfel att det inte finns tillgång och närhet till mer kvalitativ samtalsbehandling som ett fritt och bredare vårdval. Samtal i kombination med holistiska behandlingsformer hade besparat individer mycket smärta och tid till att komma tillbaka till livet. Jag har själv använt mig av kombinationen för klienter som haft psykiska som fysiska symtom. Men problemet är att det blir för dyrt för individen över tid eftersom kostnaden inte täcks i högkostnadsskyddet.

Att förebygga självmord genom att lära ut skydds respektive riskfaktorer redan i grundskolan borde vara en självklarhet år 2021 då ohälsan bland barn och ungdomar ökar. Det som dock kom som en liten ljusglimt för några veckor sedan är att Nationellt centrum för Anhöriga (Nka) äntligen fått gehör att involvera anhöriga i patientens vård. Att vården nu öppnar upp för att se den anhörige som en tillgång och samspelare, med respekt för tystnadsplikt, ser jag som ett ljus i tunneln. Detta kan också förhindra lidande för patienter/klienter. Tack för att jag fick läsa din bok."

Boken Såphalka och Lingontuvor - om att hantera smärta och sorg och om att förebygga självmord (Maiellen Stensmark, Jordmånen förlag 2015) finns att beställa via SPES Blekinge, då boken och dess intäkter är skänkta till anhörigföreningen SPES Blekinge, SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd Krets i Blekinge.  Du kan också läsa fler recensioner av boken på facebooksidan Såphalka och lingontuvor. Skrolla en bra bit, igenom år av bloggar, till 2017 april, och ända från början, så finner du många recensioner av boken.

Läs mer om SPES Blekinges arbete för människor efter en närståendes självmord, om efterlevandegrupper och Postvention som är stöd till hela familjen på www.spesblekinge.se

Tillsammans räddar vi liv!

 

 

Vad avgör hur jag blir bemött i vården och vilken vård jag får?

2021-10-09

När jag läser forskningsrapporter, väger in och ser min omvärld och till det har mina egna och andras erfarenheter, desto mer förstår jag att vi är olika människotyper, med enorma skillnader i världsuppfattning vi människor. Det är spännande läsning, med stor spännvidd. Mer om det i nästa blogg då jag ska berätta om suicidpreventiv forskning, av forskare från hela världen som jag översätter till svenska för Ellipse-projektet; www.e-llipse.com

Det har hänt att jag följt med någon till läkaren, ibland har jag själv tagit med mig någon dit, vilket varit rena rama turen. Det kan vara mycket provocerande, kännas riktigt avståndstagande att följa en snabb diagnosticering, att lyssna till en läkare som pratar om psykiska disorders - om störningar. Hur är det där med sjukt och friskt? Det handlar kanske om att ges utrymme att klara av att tackla jordiska prövningar? Har man varit med om ett självmord indikerar det tydligen psykisk sjukdom, inte bara behov av tidig Postvention - tidigt efterlevandestöd för hela familjen och att man ges tid för återhämtning. Hur kan sorg vara en indikator för att förskriva antidepressiv medicin? 

Det är som om vi var gjorda av olika virke, läkaren på vårdcentralen och jag. Han som tittar stint på mig och förklarar att jag är psykiskt sjuk och behöver antidepressiv medicin, utan att ha lyssnat till hur jag mår, utan undersökning. Jag bytte vårdcentral och kom till en fantastisk läkare som ville undersöka mig; lyssnade på hjärtljuden, berättade att blodtrycket var skyhögt och de symtom jag känt fick sin förklaring. Inte konstigt i min livssituation, tyckte den läkaren. Utmattning och stress var diagnoser i hennes värld, men inte enligt de två läkarna vid den vårdcentral jag tillhört tidigare.

Det egna ansvaret är att inte ge upp innan du får den hjälp du behöver! Det är oerhört viktigt. Vårdcentralen kallas idag för första linjens psykiatri. Det är dit man hänvisas vid såväl grav fysisk som psykisk ohälsa. Det sker en stor förskrivning av antidepressiv medicin vid våra vårdcentraler. Varför undrar jag? De efterlevande jag har i min närhet som går till doktorn gör det för att de behöver sjukskrivning en tid och samtalstider hos en bra terapeut.

På den vårdcentral jag tillhör nu finns det en sjukskötare som är utbildad dialektisk beteendeterapeut. Min läkare rådde mig att samtala med terapeuten och dit var det nästan ingen väntetid. Jag kände mig professionellt omhändertagen och det var mycket bra för mig! Vilken kompetes! 

Jag kommer att anmäla den första vårdcentralen för grava brister i bemötande och behandling. Då skriver man till Patientnämnden och berättar hur besöket var och vad man är missnöjd över. Självklart ska jag göra det. Hur ska vården annars kunna förbättras för att passa oss alla olika patienter?

Biologiska, psykiska och sociala faktorer har självklart en stor påverkan på hur vi mår och hur våra liv ser ut. Vilka fördelar och sammanhang man har kan säga mer om en människa men behöver inte göra det. Hur förstår vi om en person brottas med självmordstankar i det tysta, om vi inte låter personen själv komma till tals och tar in det som sägs?

Så här beskriver jag en människa; Människan är emotionell, som uttrycks genom olika  känslor, om personen inte är känslomässigt avstängd på grund av trauman, efter tidigare eller nuvarande jobbigheter. Människan är psykisk och mental, och genom sina tankar skapar var och en sina liv. En människa är också en själslig och andlig energi. Vi har olika medvetande, frekvenser som påverkar hur vi mår. På så sätt ger vi ifrån oss kunskaper, som berättar hur vi mår djupt inifrån oss själva och det visar också vilken läkning vi behöver.

Idag finns ännu inte maskiner för att mäta frekvensen av kärleken från en moder till sitt barn som hon fött till världen. Men genom högteknologi finns nu uppfinningar, vars frekvenser ger oss holistiskt stöd, till självhjälp och läkning. Det är ungefär på samma sätt som människor i alla tider gett sig själva och andra healing genom olika former av det som idag kallas för "komplementär medicin". Men nu finns det en liten apparat som tillsammans med bluetouth på mobilen gör att frekvenser av det vi behöver kan riktas till behövande, både på distans och genom nära överföring. Jag berättar gärna mer om du vill!

Vet vi hur cellminnen från obearbetade jobbiga upplevelser av relationer och händelser lagras? Att de behöver bearbetas för att vi inte ska fastna i djupa lager av svåra minnen och blockerade energier! Dessa tillstånd leder till "sjukdom och sjuka relationer" om vi inte vågar möta och frigöra sådana dåliga minnen från något vi varit med om. Det gäller att kunna leva sitt liv frisk och modig,  förutsättningslös och öppen, mottaglig för nya tankar och uppevelser, så att du med kärlek och omtanke om dig själv och andra vågar leva ditt liv, utan rädslor, skuld och skam, men i harmoni, med lust och livsglädje.

Vi kan öppna ögonen, men vad är det vi ser? Hur vägleder vi barnet genom separationer av olika slag, genom drömmar och längtan? Holistiskt läkande betyder att hela människan behöver bli sedd, bekräftad och älskad.

Vem älskar mig bättre än jag själv? Vem kan bättre förlåta mig själv, ta mig upp på fötter och låta mig utvecklas genom svårigheter, än jag själv. Med rätt stöd går det mycket bra! Det här behöver göras om och om igen beroende på hur livet far fram med mig. Jag ville inte ha antidepressiva. Vissa människor lär behöva och mår bra på just dessa mediciner. Det har räddat liv, säger min vän som är psykiatriker. Men samtidigt sa hon till mig, tvärt emot vad läkarna på den första vårdcentralen sagt; "Du behöver inte äta något sådant, du är inte deprimerad!" Ja, vad ska man tro? Jag sökte mig vidare i vården och fick det stöd jag ville ha. Så länge min livssituation ser ut som den gör idag behöver jag ta blodtrycksmedicin. Jag lyssnade inåt, förklarade för mina vänner hur jag hade det och självklart hjälpte det mig att de lyssnade och stöttar.

Ta med dig någon till doktorn du också, om det känns svårt att gå dit själv. Allt handlar om att du ska må bra, så kämpa på. Utveckling är oändlig!

Tillsammans räddar vi liv!

 

Ta del av ELLIPSE-projektets seminarium

2021-09-28

Erasmus+projektet Ellipse bjöd in till Första internationella suicidpreventiva seminariet den 10 september 2021, på den Internationella Suicidpreventiva dagen. 

Gå in på länken https://regionblekinge.kommunetv.se/archive/235

Ta del av Ellipseprojektets gratis självmordsförebyggande app som är under utveckling, några av de föredrag som hölls och se sammanställningarna av åhörarnas svar på våra frågeställningar till deltagarna. 

En av frågorna som ställdes på seminariet är VARFÖR INTE FAMILJEN TILL DEN NÄRSTÅENDE SOM TAGIT SITT LIV, SKYNDSAMT GES POSTVENTION?

Tidigt efterlevandestöd minskar posttraumantiska följder för efterlevande, som annars själva har större risk att få självmordstankar. Efterlevande efter en närståendes självmord behöver träffa och samtala med en person med egen erfarenhet, som själv förlorat en närstående i självmord. Det ger hopp när det värsta har hänt.

Tillsammans räddar vi liv!

 

Skapa hopp genom handling!

2021-09-03

Välkomna till den Första Internationella utbildningen i att förebygga självmord! 

Nu på fredag, 10 september. Gratis utbildning, på engelska! Här hör du några forskares röster:

https://www.youtube.com/watch?v=H4EUYnhB6gg

Du registrerar dig till utbildningen eftersom Ellipse-projektet behöver veta hur många som tagit del av utbildningen, var vi finns och vad vi arbetar med.

Här anmäler du dig: https://regionblekinge.se/om-region-blekinge/konferenser/internationella-dagen-for-suicidprevention-2021/anmalan-till-internationella-dagen-for-suicidprevention-2021.html

Dela och skicka inbjudan till kolleger, vänner och familj. Tack för din hjälp att sprida kunskap! Skrolla ner så hittar du hela programmet.

Tillsammans kan vi rädda liv!

Anmäl dig till Första Internationella Utbildningen i Suicidprevention

2021-08-29

Det är spännande att det snart är dags! Den 10 september 15-18.30, på plats i Stora Regionsalen, Wämö Center i Karlskrona eller med på länk som du får när du anmäler dig.

Varför anmälan?

I Erasmus+projektet ELLIPSE behöver vi redovisa vilka som deltar, från vilka länder vi är vi som deltar, vad vi pysslar med till vardags, om vi representerar någon organisation. Vi har deltagare från fem länder, det vet vi redan. Länderna som ingår i projektet är förutom Sverige, Norge, Polen, Ungern och Österrike. Samtalen sker på engelska. 

Det kostar inget att delta!

Vad handlar seminariet om?

Vi kommer bland annat att presentera ELLIPSE-projektets Safty Plan, Säkerhetsplanen som räddar liv! Du kommer att få ta del av hur vi arbetat med fokusgrupper. Yrkesverksamma har delat med sig av sina erfarenheter och kunskaper om vad som behövs för att rädda liv, vad som skulle göra yrkesutövningen bättre, om vad unga människor behöver lära sig om att förebygga självmord och rädda liv när de går sina utbildningar.

Här finns mer information om seminariet:

https://regionblekinge.se/om-region-blekinge/konferenser/internationella-dagen-for-suicidprevention-2021.html

Tillsammans räddar vi liv!

 

Riktlinjer för fler branscher än för journalister

2021-08-22

Genom kunskap och ansvar kan självmordstalen minska! Hur kan musik, film, sociala medier och media behandla självmord? Hur påverkas en känslig individ med egna självmordstankar? Hur viktigt är identifieringen?

När globala riktlinjer för hur media ska skildra självmord fastställdes för första gången, 1987, så sjönk det stora antalet på flera platser. Man slutade att ingående skildra den som dött och de som sörjde, nämnde inte tillvägagångssätt och visade inte närgångna bilder. Det gav resultat!

Strategier för att leva i balans och hälsa! Det är viktigt att prata om hur man mår, få stöd och livsutrymme! Man kan lära sig hantera självmordstankar med rätt stöd och genom att ha tänkt igenom tillsammans med någon vilka strategier man har för att rädda sitt liv om självmordstankar kommer över en. Forskning visar att detta är mycket förebyggande, det räddar liv.

Hur påverkar självmordsskildringar i olika sammanhang? I massmedia, sociala medier, i TV på bästa sändningstid, i TV-soffor, på film som enkelt laddas ner från unga år når oss självmordshändelser. På nätet talas det om självmord på ett sätt som kan vara smittande. Även musikbranschen behöver ta medvetet ansvar.

Det är straffbart att uppmana någon till självmord. Det blev också därför en riktig chock för mig när jag hörde en svensk trallvänlig sång på vanlig musikkanal om självmord och metod.

Forskning visar att det inte är lämpligt att tala om metod. Däremot hur någon gjort för att ta sig fri från självmordstankar är bra info, ur suicidpreventivt perspektiv. Och vi vill minska antalet människor som tar sitt liv. Det är fruktansvärt för känsliga, vars närstående tagit sitt liv att höra hur okänsliga inte förstår bättre utan sjunger det här, förhoppningsvis utan att mena det de sjunger.

Det behövs undervisning och riktlinjer för musikbranschen, radio, TV, filmvärlden, för att ge förståelse för hur vi tillsammans måste ta ansvar, så att inte fler personer finns med i siffror över antalet som dött en förtidig död i ett psykologiskt olycksfall. Cirka 1600 människor tar sitt liv per år i Sverige; yngre, vuxna, äldre och riktigt gamla. En människa var 6 timme, 4 personer per dag.

Det är ett misslyckande för samhället att inte någon förstått tydligt nog, i tid, vilket svårt lidande en människa burit, tydligt nog för att förhindra en tragedi. Chocken och sorgen stannar nästan också närståendes liv. Det går nästan inte att ta ett andetag. Det spränger i hjärtat av djup sorg, som påverkar resten av livet. Smärtan lämnas över till de närstående att bära. Lidande sprider sig och lever genom depression i vårt samhälle.

Protesterar någon mot sångtexterna, närgångna självmord på TV och på film? Vad är det som gör att fler inte förmår säga ifrån: Det räcker nu. Inga fler människor ska behöva dö i självmord. Jag vill leva i ett samhälle som har fattat!

Tillsammans kan vi rädda liv!

Förändra genom att stilla dig en stund varje dag

2021-08-03

Det viktigaste vi kan göra för att sprida ljus, kärlek och fred är att stilla oss så ofta vi kan, en eller flera gånger varje dag. Tillsammans förändrar vi oss själva och alla andra genom att var och en av oss stillar sig själv under stunder varje dag.

Lyft människor omkring dig genom att öppna ditt hjärtas kärlek

Tillägna en stund av dagen till att förenas i vibration om frihet här på jorden. Vi är tillsammans en kraft att verkligen räkna med. Nu är tiden här för oss att hjälpa Moder Jord genom våra egna vibrationer av kärlek.

Låt ljus och kärlek resa jordens ljus

Är jag är en ljusarbetare som lär mig att transformera, dela kärlek och ljus i mina tankar,  lär sig också andra på samma sätt. Jag tänder mitt ljus så att andra också kan tända ljus i sitt liv. Jag förlåter, så att andra också vill förlåta. Jag lever för att ge hopp, ge sanning och ge kärlek. 
Om du inte vore del av denna kärlek hade du inte fått ögonen på denna text. Låt ditt eget inre ljus flöda av kärlek.

Tillsammans räddar vi liv!

Om att hålla goda eller dåliga hemligheter om sitt mående

2021-07-07

Goda och dåliga hemligheter!  Det finns sekretess i olika sammanhang. När ska man prata och när ska man vara tyst? Det är mycket viktigt att kunna skilja på det. Om du är tyst om hur du mår kan det ta ditt liv. Du måste våga berätta om dina värsta tankar, dela dem med någon som du kan prata med.

En antilop kan inte prata med ett lejon. Tänk dig att vi har savann-beteende i oss. Det finns symboler i oss, till exempel ett dåligt bemötande från en person, som blir till symbolen lejon för antilopmänniskan.

Om du är en antilopmänniska måste du får hjälp av en annan antilopmänniska - du måste tycka om behandlaren - den som ska hjälpa dig, annars upplever du att det bara är lejon runt omkring dig. Om du är antilop så dör du, du kastar in handduken redan innan du kämpat. 


Vi har dessa rigida symboler i oss. Det är som att ha bränt sig på elden, det har skrämt dig så du gör inte om det. Därför behöver vården utan prestige byta behandlare när klienten/patienten inte känner sig bekväm.

När vi lär oss att prata med varandra får förhoppningsvis inte antilopmänniskorna lejonsignalen. Vi behöver därför lära oss ställa rätt frågor och lyssna på rätt sätt.

Stigmatisering. Det finns ingen som är sämre eller bättre än någon annan - om man inte har det tänket kommer man inte, om man är lejon, att kunna närma sig en antilop eller tvärtom. Lejonsignaler - livlinan kan ha lejonsignaler, - att man vet bättre än den man ska hjälpa fungerar inte, för då behöver antilopen springa. Det behövs bara en liten nyans för att upplevas av mottagaren som en stor kränkning.

Övergeneralisering. Som att beroende av vilken del av elefanten du rör ser du helheten. Om du tänker på öronen på elefanten tänker du på en matta. Om du tänker på svansen ser du en lina framför dig. Du generaliserar och tar fel när du handlar för snabbt. Det handlar om att se helheten, inte bara ett fragment.

Så är du antilopmänniska får du inte ha för bråttom. Det handlar om hur du tolkar verkligheten, om du överlever. Handlar man i stress och i affekt så handlar man för fort och det kan vara livsfarligt, för då springer man bara iväg och stannar inte upp så länge  man ser konsekvenserna. Det kan kosta liv.

Vi är anpassade för olika regioner i världen, evolutionärt. Du har bott någonstans i världen där det varit hög strålning, medan vissa inte förstår var du menar. Man kan ha tagit med sig anpassningarna beroende på var man varit.

Om det överskrider våra gränser är den naturlig instinkt. Känner du så så är det så. Det som fungerar är viktigast.

Bekräfta istället för att ogiltigförklara någon. Hur går det till? Vi är olika och därför måste vi tillåta nyanser. Om du är tyst - reagerar du ingenting. —- Ibland kan man bekräfta någon genom att vara tyst.

Men du ogiligförklarar någon om du inte bekräftar. För du fram din egen åsikt och därmed inte bekräftar, betyder det att du ogiltigförklarar.

Om du ger bekräftelse - validating - bekräftar du någon, eller ger du inte bekräftelse.

Läkaren pratade med en patient, som mådde jättedåligt, om att söka akut vård. Men patienten skickades tillbaka och akutvården tog sig inte an personen. Vi har mekanismen inbyggt i vårt samhälle. Det betyder att den första läkaren ogiltigförklarade den andra läkaren. Det bygger på stress, på rädsla.

Vi har ett system som ogiltigförklarar vissa personer och deras känslor. Den enda möjligheten är att lära sig att revalidera - omvärdera - varandra, och sig själv.

Min pappa kunde göra det genom den nya livssituationen han fick efter stroken, då han helt gick ur stresshjulet. I sitt beroendetillstånd, i den funktionsvariation han levde, tvingades han blev mer sig själv. Jag fick en pappa!

Funderingar vi delat min väninnna Anna och jag, om varför vården inte hjälper alla. Hälsningar Maiellen

Tillsammans kan vi rädda liv! 

Skäms inte för att prata om dina problem - prata hjälper!

2021-07-01

Det finns mycket på stödfronten för att unga ska få forum att prata med andra och förebilder av personer med erfarenhet, av att livet är en berg- och dalbana med allt vad dit hör. Det finns alltid stöd att få! 

Du är också en viktig person, för alla du har omkring dig och möter, genom din egen kontakt, dina kärleksfulla tankar och den förebild du är för andra!

https://ungalukas.se/ - här finns många bra filmer att ta del 

https://www.youtube.com/watch?v=nyq0ewAtRoY&ab_channel=Mind - om hur man gör!

Tillsammans räddar vi liv!

 

 

WHOs nya riktlinjer för att rädda liv och hjälpa människor med psykisk ohälsa

2021-06-12

 ”Vad händer med en person när de behandlas som mindre än mänskliga? När de behandlas som ett lugnt problem som måste vara fogligt och bli mer fånge än deltagare? ” Den här kraftfulla dikten, skriven och berättad av den skotska författaren Erin May Kelly, belyser de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som fortfarande är alltför vanliga inom mentalvården runt om i världen. Dikten förklarar också hur mentalvård i samhället kan och bör se ut, och den enorma skillnad som vård som ges med respekt för människors mänskliga rättigheter och som är fokuserad på vad återhämtning kan göra för människors liv. Dikten beställdes för lanseringen av en ny WHO-vägledning om samhällets psykiska hälsovårdstjänster som bygger på ett rättighetsbaserat synsätt.

https://www.youtube.com/watch?v=I2l2L31Uebc&t=5s

Mer information om WHO: s nya riktlinjer: finns länk till under youtubeklippet: www.who.int/news/item/10-06-2021-new-who-guidance-seeks-to-put-an-end-to-human-rights-violations-in- mentalvård

"Det här är en osminkad beskrivning av vad som dagligen händer. Vi vill hjälpa människor genom att första hand se personen som söker hjälp, inte bara deras symtom. Det är möjligt. Människor är så mycket mer kapabla än deras mentala och psykiska ohälsa."

Tillsammans räddar vi liv!

 

 

Det är okey att må olika

2021-05-08

En man tipsade om ett skandinaviskt youtube-klipp, som han sa var så bra och handlar om hur olika man kan må. Alla röster börjar med orden "Det är okey". Det visade sig att Radoslaw som är professor vid Journalistiska Fakulteten på Warsawas Universitet, som är expert i mediagruppen som arbetar med att förebygga självmord ur ett journalistiskt perspektiv, hittat ett youtube-klipp från Sverige! Gå in och lyssna på alla röster som säger att är okey, hur vi än mår! Det är en del av livet. Blir livet för tufft finns alltid hjälp att få. Det är okey 2021 Internet Love Collab

https://www.youtube.com/watch?v=-xGNKXJnB2s

Radoslaw är med i ERASMUS+ projektet ELLIPSE - E- Lifelong Learning In Prevention of Suicide in Europe, som arbetar för att sprida kunskap om hur självmord förebyggs och om hur postvention, efterlevandestöd till närstående när någon tagit sitt liv, behöver se ut. Projektet håller på att ta fram en gratis app och manualer för studerande som bygger på kunskap hos yrkesverksamma inom olika yrken. Ellipse-projektet startades av Anna Baran, forskare och psykiater, vid Mellanvården i Karlshamn och Maiellen Stensmark, kontaktperson och ordförande i SPES Blekinge i september 2019. Redan under våren 2019 ansökte vi om ERASMUS+ projektet och genom Annas kontakter har vi knutit till oss Ungern, Österrike, Norge och Polen i projektet. Vi träffas varje vecka via nätet.

Gå gärna in på https://www.e-llipse.com och ta del av det vi blivit klara med i projektet så här långt. Projektet pågår fram till juni 2022 och vi som arbetar i projektet i Sverige finns i Region Blekinge.

Tillsammans räddar vi liv!

Samarbete vid psykisk ohälsa

2021-05-06

Mind samarbetar med HM Drottning Silvias stiftelse CATCH (Care About The CHildren) för att öka psykiskt välbefinnande hos barn och unga som söker stöd hos Mind.

Projektet vill bidra till att säkerställa att fler barn och unga får tillgång till ett samtal med en volontär och kunskap om psykisk hälsa. Många barn och unga vänder sig till Självmordslinjen och använder då hellre chatt än telefon. När man vill chatta med Självmordslinjen får man ofta vänta på en ledig volontär.

För att inte mötas av en tom sida i väntan på att komma fram vill vi erbjuda ett digitalt rum, där barn och unga direkt kan lindra sin oro, ångest eller nedstämdhet genom olika verktyg och innehåll i form av text, bild och rörligt material som är anpassat för dem. Där vill vi att de ska känna att de kan distraheras, känna stöd och uppmuntran och få konkreta förslag på vad de kan göra i stunden.

Innehållet i detta digitala rum bygger bland annat på den baskunskap för att öka barns och ungas psykiska välbefinnande som Mind har tagit fram. Den ger kunskap och färdigheter i att förstå sig själv bättre, att hantera svåra känslor och att finnas där för en vän som mår dåligt. Inom projektet tar vi även fram nya digitala verktyg för att underlätta så att ännu fler barn och unga kan ta till sig Minds medmänskliga stöd.

Självmordslinjen når du på telefon 90101, chatta eller maila mind.se, öppet dygnet runt varje dag. Vid akut självmordsrisk ring 112.

Föräldralinjen 020-852020, vardagar 10-15 samt torsdagar 19-21.

Äldrelinjen 020-222233, vardagar 8-19 och helger 10-16.

Mind Forum, prata om livet precis som det är, med andra med liknande erfarenhet, ta reda på fakta och läs andras berättelser.

Tillsammans räddar vi liv!

Varför är psykisk ohälsa en folksjukdom?

2020-04-25

Psykisk ohälsa breder ut sig i Sverige som är ett uppvaknat land, men många sovande själar känner stress och har ångest. Många vill räddas ur en svår livssituation, men vet inte hur. Livbojarna är redan utkastade, men det behövs medvetenhet och tillit för att förstå hur man räddar sig själv. Några kravlar sig fast, men i hög sjö, när faror hotar, hörsammar de inte den inre varningsklockan och överger sin inre medvetenhet.

Varför saknar människor interrelation?

Saknar man förbindelse med sitt inre JAG finns ingen inre trygghet eller säkerhet och det blir omöjligt att stärka makten över sitt liv. När rädslor tilltar ökar stressen. Det gör att kroppsfunktioner går ner i aktivitet och flödet i kroppen blockeras. Människan är konstruerad så att andning genom övre bröstkorgen ökar stresspåslag i kroppen och då vi inte förstår varför berövar snart ångest alla möjligheter - istället för att ge möjlighet.

Ångest har som uppgift att öppna dörren till en kärna i vårt inre, till den inre solen, i förbindelse med själva livskällan. Det finns medvetenhet som var och en har tillgång till, inom sig själv. Det finns ytterligare dörrar att öppna; tillitens dörr, samskapandets dörr, dörren till helande som är en kanal till högre medvetande, en andlig dimension som står öppen för alla människor. Men inte alla har ännu öppnat dessa dörrar. Att inte hitta in i sig själv gör en människa andefattig. Utan kontakt inåt och medvetenhet om själens väg, förstår man inte heller sin uppgift på jorden.

Ångesten är en hjälp att öppna dörrar till mig själv. Ego, självupptagenhet och rädslor håller tillbaka den nyfikenhet som vore självklar för det minsta barn. Varje baby är ren och okonstlad och står i direkt kontakt med sin inre medvetenhet. Beroende på hur omgivningen svarar an på det lilla barnets första kärleksfulla försök att dela medvetande förnekas eller bejakas det inneboende barnet i oss, återkommande under sin uppväxt, genom kultur och sociala mönster i samhälle och familj. Det är kanske först som vuxen som vi ställs inför uppgiften att göra upp med det förflutnas avvisanden och förluster.

Under vintern har jag gått en fantastisk kurs i sorgläkning med Anna Parfa, se sorglinjen.se, och fick en teknik för att bearbeta och släppa sorger och känslomässiga förluster. Föreläsningar och gemenskap i mindre grupp, växlades med relationsarbeten, meditationer och studier av olika moduler som kursen är uppbyggd av, under gedigen handledning och generöst personligt stöd.

Våren 2021 har Younity Sweden släppt en 21 dagars kurs med Louise Hay, som skrivit boken Du kan hela ditt liv. 21-dagarskursen låter oss ta del av ett gediget material av korta filmer, meditationer, arbetsblad och är spelingsarbeten för att nå en bättre självkänsla. Kursen är helt utan, eller har valfri kostnad och handlar om att lära sig älska sig själv genom affirmation och meditation.

Kraftfull svårtyglad känslighet för missförhållanden och avvisning ”rejection sensitive dyshoria, RSD, innebär att man till varje pris vill undvika att bli nekad, kritiserad eller bortvald. Personer som upplever stora svårigheter att hantera en sådan känslostorm kan till exempel ha fått diagnosen ADHD. Det mest effektiva för läkning är även då att bryta tankemönster och handlingar genom kognitiv beteendeterapi, enligt den danska psykologen Malede Klindt Bohni, som arbetat med behandling av ångest och tvångssyndrom. Hon har skrivit en bok med konkreta råd till föräldrar och professionella, Ångest hos barn och unga. Den stora utmaningen är att inte stödja ångesten eller överbeskydda, utan att stödja den drabbade att våga möta sina känslor. Avvisningskänsligheten kan vara svår för omgivningen att förstå. Att så starka känslor överväldigar den som redan har såriga erfarenheter av att få kritik. Känsligheten förstärks än mer i en högkänslig personlighet. En människa med avvisningskänslighet kan inte hantera situationer, vilket kan utgöra ett livshotande tillstånd.

Att vara sedd, trygg och älskad ger förutsättningar för ett livsutrymme! Det är alla små barns rätt att få känna, från sina föräldrar och alla andra som älskar det. Som vuxen utvecklas du genom att ha en interrelation (connetion) med ditt inre jag. Känslorna hos ditt inre barn kan läka genom att lyssna inåt, bekräfta dig själv. Du kan släppa taget om din inre kritiker, förlåta och upprepat säga till dig själv i spegeln att ”jag Älskar mig själv och accepterar mig själv som jag är.” Genom att äta hälsosam mat, genom positiva, kärleksfulla och förlåtande tankar blir du med tiden helt självförsörjande, precis som en kaktusblomma. JAG ÄR.

Varför förskrivs antidepressiv medicinering utan att beteendeterapi inletts?

Patienten som uppsöker vårdcentralen, psykiatrin eller söker vård för fysiska eller psykiska besvär i specialistvården kan möta läkare som betraktar patienten som deprimerad och som svar på det förskriver antidepressiva läkemedel vid depressioner och ångestsyndrom både till vuxna, barn och unga vuxna.

Personen han ha ”andra psykiatriska diagnoser som adhd och autism, men även skadligt bruk eller beroende och ätstörningar är vanligt bland äldre barn och personlighetssyndrom bland unga vuxna. Bland pojkar 5–9 år som har diagnostiserats med depression eller ångestsyndrom och förskrivs antidepressiva läkemedel, är samsjuklighet mycket vanligt. Det rör sig framförallt om adhd och autism där antidepressiv läkemedelsbehandling kan antas vara motiverat på grund av tilläggsproblematik som olika typer av ångestproblematik. Pojkar 5–9 år diagnostiseras med adhd och autism i större utsträckning än flickor 5–9 år vilket också förklarar pojkars högre användning av antidepressiva läkemedel i denna åldersgrupp” (Källa: Aspekter av antidepressiv läkemedelsbehandling av barn och unga vuxna – Art.nr 2021-3-7301 Socialstyrelsen – April 2021, (Föreningen MINDs nättidning har i sin artikel, april 2021, rubriken: En av tio unga kvinnor får antidepressiva läkemedel)

Men att ta tabletter ger ingen läkning från grunden och då återvänder symptomen, eftersom meddelandet från kroppen fortfarande är obekräftat. Kroppen är den mest lojala, menar Louise Hay, som påminner oss om varför och vad som lagrats i våra cellminnen, tills vi kommer i kontakt med och terapeutiskt bearbetar dem.

Genom till exempel hennes 21-dagarskurs får vi verktyg och vi kan också genom terapeutiska samtal förändra våra tankemönster. Älska sig själv, äta sund och hälsosam mat, dricka vatten som sin favoritdryck för att rensa sin kropp och själ och att fylla sig med trevliga tankar utvecklar hälsa!

Tillsammans kan vi rädda liv!

"Kärleken är en fantastisk mirakelmedicin". Älska dig själv kan göra under i ditt liv!

2021-04-19

Du kan på egen hand förändra ditt liv genom att förändra din inre dialog. Det finns kraft i dina ord och du kan träna ditt positiva språk, släppa taget om alla spänningar, all rädsla, ilska, skuldkänslor, all sorg.

Jag vill dela det här med dig. Du som lider, har svårt att hitta samtalsterapeut, eller bara sitter kvar i händelser från det förflutna och dagarna går.

Louise Hay heter kvinnan som skrev boken Du kan hela ditt liv, som jag gav till min mamma 1991, samma år som hon dog i levercancer 59 år gammal. Hon intygade att varje sida i boken var sann. Jag har använt den boken mycket genom åren.

Louise Hay dog 2017 och till hennes ära ger de nu ut hennes 21 dagars kurs gratis och vi kan sprida den till dem omkring oss som vi vet behöver den!

Så gå kursen gratis, helst varje morgon eller när under dagen då du har ett hål för dig själv. Sprid den till de dina, dina vänner och folk du stöter på.

"Har du vänner som du tror skulle behöva den här kursen, kan de fortfarande anmäla sig och få kursen utan kostnad. Skicka bara dem den här länken:" https://www.louisehaysweden.com/optin

Ha en fin dag och var snäll mot dig själv! Kram Maiellen

Tillsammans kan vi rädda liv!

Det måste bli ett slut på Försäkringskassans inhumana behandling av människor

2021-04-12

Försäkringskassans regelverk utförsäkrar människor vilket lett till att människor tagit sitt liv. De blir så illa hanterade att det lett till att personer begår självmord.

"Det är ett helvete att inte kunna påverka sin ekonomi utan vara helt i beroendeställning av samhället, som upprepade gånger sviker."

Protester, beklaganden och överväldigande sorg tar jag del av på sociala medier, Försäkringskasseupproret på Facebook. Det är fruktansvärd läsning. Ännu en gång har en människa slutat sitt liv och inte orkat. Hen har kanske inte haft någon familj som kommit till undsättning, vilket andra vittnar om hjälpt dem att orka kämpa och klara livet.

Så här säger några röster:

"Hur många liv ska ni ha på ert samvete innan ni agerar Regeringen Ardalan Shekarabi? Ni har makten att få stopp på detta vansinne som handläggarna på Försäkringskassan håller på med"

"Det pågår "en utrensning i Sverige av de svaga" - något måste ändras NU! Ni ska stoppa vansinnet och SEN kan ni utreda vad som inte fungerat i era "s.k. instruktioner."

"Man vill bara inte tro att försäkringskassan tillåts fortsätta driva sjuka människor in i så djup maktlöshet och förtvivlan att man inte orkar leva längre."

"Jag har själv varit i samma sits och kämpat mot dem tills jag inte orkade mer, men fick min familjs hjälp och jag blev bättre med tiden. Jag önskar att ingen annan behöver genomgå sådan förnedring som jag fick erfara. Men istället blir det bara värre hela tiden, så många som begår självmord, jag blir så ledsen, vill så gärna hjälpa till".

Jag beklagar er sorg av hela mitt hjärta och kan inte se att detta vansinne kan fortgå.

Tillsammans behöver vi stå upp för att rädda liv!  

Utöka kommuners och regioners omsorg om självmordsnära och efterlevande

2021-03-20

Bra att Riksdagen i onsdags antog regeringens förslag som innebär att det blir straffbart att uppmana eller på annat sätt påverka en person till att ta sitt liv.

"Att uppmana någon att begå självmord blir från den 1 maj 2021 olagligt och kan leda till två års fängelse. Beslutet innebär att två nya brott införs. Uppmaning till självmord ska kunna leda till fängelse i högst två år. Oaktsam uppmaning ska kunna leda till böter eller fängelse i högst 6 månader." (TT)

Tydlighet genom beslut från Riksdag och regering behövs också i frågan om stöd till suicidala/ självmordsnära personer och till efterlevande efter självmord

Lagstifta och ge kommunerna skyldighet att införa kommunala obligatoriska Förebyggande serviceinsatser för självmordsnära personer. Ge stödet som ett bistånd till människor som är sköra, självmordsnära, till dem som gjort självmordsförsök eller har en uttalad vilja att inte leva, så att de ges adekvat stöd, i nära samverken med Regionens Hälso- och sjukvård. Låt dem höra hemma i en verksamhet som är till för att de ska få det stöd de behöver, även i form av bostad, arbete/ sysselsättning och den utbildning som erfodras för att hjälpa dem i deras kamp för livet.

Bevilja de närstående Postvention

Ge kommunerna uppdrag enligt lag, att ge Förebyggande service genom bistånd till stöd till efterlevande efter självmord, både enskilt, i familjegrupper, i självhjälpsgrupper för dem som förlorat en närstående i självmord. Det kan vara sin förälder, sin partner, sitt barn, en vän, kollega eller annan. Efterlevandestöd behöver inledas mycket snart efter självmordet och pågå så länge som de närstående behöver stödet. Att ge Postvention - efterlevandestöd till närstående, till arbetskamrater och vänner i direkt anslutning till ett självmord, behöver bli en serviceinsats i varje kommun och kan med fördel utföras av dem med egen erfarenhet av att ha förlorat en närstående i självmord. Läs om Postvention i Blekinge under www.spesblekinge.se.

Anhörigföreningen SPES i Blekinge önskar att samhället på frivillig väg ska skapa en Suicidpreventiv Enhet i Regionen, med Postvention till efterlevande, information och utbildning. En annan del är att göra sammanställningar av händelseanalyser och ge återkoppling till verksamheter för förbättrade rutiner. Denna samverkan kan utveckla utbildande insatser och leda till att handlingsplaner med checklistor tas fram för olika verksamheter.

Idag arbetar idella krafter med efterlevandestöd och suicidprevention

Det är verksamheter som lokala myndigheter behöver möta upp, alliera sig med och permanenta. Gränsen mellan vad som utförs ideellt och vad som är en samhällelig angelägenhet måste bli tydlig. En annan aspekt handlar om likvärdighet i hela landet, vilket det bara kan bli om staten ger kommuner lagstiftad skydighet och skjuter till medel. En ytterligare aspekt är att stöd måste nå ut till alla i självmordskris.

Den idella insatsen som SPES Blekinge bygger upp i samverkan med Karlshamns kommun, som upplåter lokal, bjuder in medborgare som förlorat en närstående genom kommunens hemsida och genom information i verksamheter, är ett stort steg, mot vad kommunen gjorde innan för efterlevande efter självmord. Men växer verksamheten är det ett för stort uppdrag för en liten ideell verksamhet och några enskilda personer. Säkerställ kontinuitet, tillvarata kunskap och kompetens hos dem med egen erfarenhet, som aktivt verkar för noll-vision i självmord genom att stötta efterlevande genom postvention och självhjälpsgrupper. Utveckla insatserna i samhällets regi för att säkerställa att alla drabbade nås genom att verksamheter kan permanentas i regionen.

Förebyggande serviceinsatser finns redan idag för andra grupper

Anhörigföreningar, intresseorganisationer och professionen ger stöd som beviljats genom beslut enligt Socialtjänstlagen och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Genom beslut om beviljande av bistånd har kommunerna  skyldighet att anordna daglig verksamhet, verka för att ge behövande grupper ett gott och självständigt liv, med möjlighet till boende, arbete, studier eller någon annan meningsfull sysselsättning och för att kunna ta del av samhällsliv och kultur på samma villkor som andra. Socialtjänstlagen är grunden för flera av socialtjänstens lagstiftade verksamheter, som redan idag ger kommunerna möjligheter att utforma sina verksamheter efter olika behov. 

Ge stöd genom en fast grupp av kompetent personal, gärna med egen erfarenhet, som är utbildade enligt senaste forskning inom området suicid. Det är en viktig strategi för att nå noll-visionen i självmord som regering och riksdag antog redan 2008. 

Vem blir den kommande motionsskrivaren? Vilket parti kommer att gå i täten för att föreslå att kommuner och regioner ges en skylighet att erbjuda stödjande insatser för suicidnära samt till närstående efter självmord? 

Tillsammans räddar vi liv!

Erfarenheter av det svåraste vi lärt oss leva med tar plats bredvid sorgen

2021-03-12

Hemsidan forebyggsjalvmord.se borde egentligen heta något mer i stil med Utvecklas genom dina svåraste ögonblick, eller Utvecklas ut ur det du aldrig tror du kommer över. Flera som förlorat en närstående i självmord har delat sina erfarenheter för att ge hopp för andra. Närstående, vänner, kolleger och andra i närsamhället behöver hitta sätt att åter fylla livet med glädje efter en så svår förlust som ett självmord.

Sorgen, även efter den största tragedi, kan förändra karaktär allteftersom livet fortgår. Det går att utvecklas genom livets svåraste passager. De flesta behöver mycket stöd och hjälp, helst av någon som faktiskt vet vad det handlar om, som själv har varit med om en kolossal förlust. Min största förlust har med tiden gjort mig till en till ödmjukare, en bättre medmänniska. Vi utvecklas, mognar och stannar sedan inte på andra sidan trottoaren i rädsla för att inte veta vad vi ska säga, när vi träffar på någon som varit med om något svårt. Vi har tröst att ge. Vi kan lyssna för vi vet vilket stöd man behöver.

Ingen säger att det är lätt, bara att det går att bearbeta sig igenom svårigheter och prövningar som ingen skulle behöva gå igenom. Menyn på den här hemsidan är full av tips på just det här.

Under de sista veckorna har jag gått en ovanlig kurs, en utbildning i sorgläkning på nätet, sorglinjen.se. Bland andra deltagare har jag fått arbeta med känslomässig läkning, erkänna och fokusera förluster och sorger. Det har varit fruktansvärt jobbigt, men har verkligen gett resultat. Det kan vara ett tips för dig som inte vet till vem du ska vända dig. Har man själv förlorat en närstående i självmord kan man själv vara i riskzon för självmord. Det låter otäckt, men är vad forskare kommit fram till. Därför behöver vi ta emot hjälp för att bearbeta förlusten, ta sig igenom svår smärta och sorg.

Tillsammans räddar vi liv!

Sköra äldre berättar i avhandling om sin existensiella ensamhet.

2020-01-25

Att vara skör betyder att vi måste låta andra människor komma innanför den personliga sfären för att hjälpa oss.

En del fann kraft i sig själva, i musik eller i Gud. Relationen till andra betonades, i närhet och efterlängtad distans när den äldre behöver avskildhet.

Marina Sjöbergs avhandling utgår från de äldres egna perspektiv och är en del i LONE-studien. Hon är doktorand i vårdvetenskap och undervisar blivande sjuksköterskor vid Högskolan i Kristianstad. (mau.se 20201214). Mer av hennes resultat: Tyngdpunkten i journaler handlade om medicinska insatser. De existentiella frågorna kanske upplevs som alltför privata. I den mån det förekom beskrevs existentiell ensamhet kortfattat oftast i samband med oro, förtvivlan och smärta, men också i positiva sammanhang, genom ro, gemenskap och tillfredsställelse.

Det låter som om det här finns mycket att arbeta med för att förebygga ohälsa och rädda liv!

Låt existentiell ensamhet bli synlig i patientjournalerna! Tillsammans kan vi rädda liv!

Patienträttighetsveckans Lunchseminarier 2021, 18-22 januari, kl 12-13

2021-01-16

Digitala och kostnadsfria lunchseminarier hela veckan!

Det finns offentliga instanser att framföra synpunkter till om vården i Sverige. Det är många varje år som får vårdskador enligt socialstyrelsen är det ca 110 000 personer. Hur många har haft kontakt med någon av myndigheterna, försäkringarna, nämnderna eller föreningarna som finns för att få ersättning eller lämna synpunkter till? Måndag 18/1 

Vägen till ersättning och hur man kan få ersättning om man drabbats av skada i samband med regionfinansierad hälso-sjuk- och tandvård. Tisdag 19/1

Om funktionen för Patientskadenämnden, Läkemedelsskadenämnden, Patientförsäkringsnämnden och Trafikförsäkringsföreningen, vilken hjälp ges och när? Onsdag 20/1

Om Patientnämnden och hur kommuner och regioner jobbar kring möjligheten att ge synpunkter på vårdinsatser. Torsdag 21/1

Om skyldigheten för personal i vården att informera patienter om deras rättigheter i olika vårdsituationer. Fredag 22/1

Har vi förlorat en närstående i självmord ska vi efterlevande använda vår rätt att anmäla misstag i vården. Även om det inte ger oss tillbaka den vi sörjer känns det bra att i alla fall ha talat om vad som brast, vad som inte gjordes eller gjordes på fel sätt.

Ta hjälp om du har svårt att göra det själv.

Min fråga nu är om kontakt med dessa instanser också kan rädda liv? Svara med exempel om du har något! 

https://mailchi.mp/058fbb4a6716/patientrttighetsveckan-2021-program?e=7b5e07434d

Sorgesånger att sjunga tillsammans för att läka svår sorg efter den som dött

2021-01-05

Nånnas Sorgesånger med text av Anna Parfa och musik av Anna Parfa, Helena Apelqvist och Rikard Apelqvist, är underbar musik, med enkla texter som har lätta budskap om varför sorg är svår. Det är terapeutiska sånger att sjunga med barn i olika åldrar som själva har svår sorg. Namnen på personen i texterna kan bytas ut till namnet på den person man själv saknar. Nånna betyder egentligen ”Någon annan”. Barnet kan sjunga om den de sakar ( sin mamma, pappa, sitt syskon eller vän, den som inte lever längre med oss). En sak som är så skön med sångerna är att jag kan få ryckas med i musiken, att den på samma gång både handlar om mig och ändå gör den det inte. Det blir till ett handfast sätt att kunna släppa lös djup sorg, när jag verkligen får gråta ut alla känslor av sorg efter den som dött, så befriande. ISBN:9789163308178

Hela människan i Lappland. Sorglinjen Anna Parfa Anmäl dig till gratis webinar - Harmonisk barnfamilj igen - efter sorgen

Tillsammans ges vi tröst! ❤❤❤

Dela den här sidan