2020-12-27
Ja, efterlevande har oerhörda kunskaper och genom Postvention
när de närstående hjälps åt att lägga pusslet om vad som brast när självmordet blir ett faktum, står det klart vad som saknades av stöd och insikter runt personen.
Så enkelt kan omfattande händelseanalyser göras och genom den erfarenheten kan samhället förbättra stödet runt en enkild människa. Kunskaper behöver samlas in, forskningsrön och stödinsatser erbjudas av ett specialistteam i varje region.
Satsa på att verkligen minska antalet självmord inför 2021.
Bespara oss det mänskliga lidande som självmordstankar leder till, förlusten av närstående i familjer och det lidande det ger upphov till.
Återinför Lex Maria. Den 1 januari 2011 upphävdes skyldigheten att göra en anmälan efter varje självmord. Återinför anmälningsskyldigheten enligt patientlagens 3 kapitel 5§ och gör den starkare: efter varje självmordsförsök och fullbordat självmord ska en anmälan göras.
Lyssna in de efterlevande efter varje självmordsförsök och självmord
Ge de närstående Postvention - Ge akut hjälp i grupp i den akuta fasen. Ge sedan olika familjemedlemmar det terapeutiska stöd var och en behöver hela vägen, för att behandla det trauma som uppstått. Uppföljning är nödvändigt - återkoppla.
Låt efterlevande bli ställföreträdande HOPP åt andra som drabbas
av att en anhörig tagit sitt liv. Här finns erfarenhet och några år efter den egna förlusten kan det kännas bra att kunna hjälpa och bli stöd för någon annan drabbad. Det kan bli ett sätt att hantera sin egen sorg över tid.
Då transformeras sorg och saknad att istället bli stöd till en annan familj. Det håller minnet av den älskade som inte längre finns med oss levande.
Samhället måste på det här sättet axla ansvaret
för att få ner de höga självmordstalen och uppfylla nollvisionen i självmord. Det som pågår nu är i högsta grad oetiskt mot de barn och familjer som blir utsatta.
Hjälp oss att under 2021 kunna rädda liv! ❤❤❤
"Problem kring självacceptans är några av de vanligaste symptomen på depression"
"Känslor av underlägsenhet, utanförskap, ihållande sorgsenhet - alla dessa faktorer kan framkalla självmordstankar.
Om någon säger till dig att hen har självmordstankar, ignorera inte det!
Erbjud samtal och stöd!
Vid behov chatta eller ring stödlinjen MIND 90101.
Vid livshotande tillstånd ring 112!
Ta hand om dig".
Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤
Texten kommer från ELLIPSE-projektets nästa film som läggs ut i dagarna och handlar om självacceptans, www.e-llipse.com.
2020-12-13
I december månad 2020 vilseleds läsekrets genom okunskap: den som insjuknat i depression eller psykos ... "VALDE ATT TA SITT LIV" - HADE MED VILJANS HJÄLP KUNNAT AVSTÅ FRÅN ATT TA SITT LIV? Eller vad innebär det då man tror att någon väljer att ta sitt liv?
Kan den som insjuknat i psykisk sjukdom anses ha förmåga att välja? Varför valde då hen inte istället livsglädje i ett paradis på jorden? Speciellt när gåtan om vart vi kommer efter döden inte har lösts!
Senast idag när jag öppnar datorn läser jag att "HAN VALDE ATT TA SITT LIV"… nu i en Tidskrift på nätet. Det är inte konstigt att samhället misslyckas med att förebygga självmord, inte ger stöd till efterlevande, när man i samhället fortfarande tror att en självmordsnära "VÄLJER ATT TA SITT LIV."
Har psykiatri fått förbli för instängt och slutet för allmänhetens bästa? För att skydda den rädda allmänheten för det okända, existentiella, från dem som "väljer att dö" utan att se till de yttre och inre orsaker som leder till att en människa tar sitt liv?
I Sverige finns en 0-vision i självmord från 2008: "Ingen bör hamna i en så utsatt situation att den enda utvägen upplevs vara självmord. Ingen ska behöva ta sitt liv." Dessa ord har en helt annat innebörd.
DEN SOM FÅR STROKE OCH LIVSHOTANDE CANCER VÄLJER DE OCKSÅ? Synsättet att någon "VÄLJER ATT TA SITT LV" leder till fördomar, till beklaganden och förringande av den ångest och smärta en självmordsnära person befinner sig i, - och den svåra sorg vi efterlevande befinner oss i.
Är det därför det ännu inte finns en självklar samhällelig stödinsats, dit man som självmordsnära kan vända sig: som direkt samlar alla stödjande insatser runt den självmordsnära och tillsammans med den självmordsnära utformar en plan som utgår från den självmordsnäras situation och behov?
Är det därför samhället fortfarande överger de efterlevande när vi befinner oss i chocken efter dödsfallet, med högt stresspåslag över dygnets alla timmar, utan sömn, förmåga att äta eller göra något egentligt under en lång period - som leder till egen ökad självmordsrisk. En del tar andra trottoarkanten när de möter oss. Vi ges inte debriefing som man gör vid andra olyckstillbud och tränar inom försvaret, gör inom räddingstjänst och polis när man misslyckats i en räddningsaktion.
Ligger allt ansvar på oss själva? Vad är det ni menar med att en människa VÄLJER? Hur ser du egentligen på det här? Så klart, att Jantelagen i Jantelagslandet lägger skuld, att hen "VALDE" SJÄLVMORD? "VALDE" HEN EN LÄTT UTVÄG? Lätt för vem?
Stärk friskfaktorerna! Sätt in tidiga insatser mot riskfaktorerna! Speciellt i dessa jultider, att ensamhet, utsatthet och utanförskap gör att människor kan befinna sig i psykologisk hjälplöshet och under en familjehögtid kan befinna sig i en nödsituation.
Tillsammans räddar vi liv!❤❤❤
2020-12-05
Allt i livet blir inte som man vill. Livet har utmanaingar till oss, för att visa oss nya sidor av livet än dem vi själva skulle ha valt. För att öka förståelsen för varandra?
Här är Suicide Zeros generalsekreterare Rickard Brackens uppmaning till hur människor kan mota bort ensamheten många känner den här julen på grund av covid-19:
https://www.suicidezero.se/nyheter/Det-finns-inget-vaccin-mot-ensamhet
Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤
2020-11-29
Efterlevande vittnar om svårigheter att hitta bra teraput/samtalsstöd. En efterlevande berättar:
:”Efter att min lillebror tagit sitt liv fixade jag först kriskontakter via försäkringsbolaget till min mamma och min syster. Ungefär en månad senare till mig själv också. Jag kom till en krisutbildade psykolog genom försäkringsbolaget. Hen hade väldigt svårt att förstå min situation och jämförde min lillebrors sjukdom med sin kompis olyckliga dödsfall på grund av en bomb som detonerade. Som jag förstod det hade dödsfallet hänt under en militärtjänstgöring på en båt. Jag tyckte inte alls det var samma sak."
"Han var väldigt inne på att jag skulle andas i fyrkant. Han hade en I-pad som stod och lyste. ”Gång 1 väldigt ledsen, 2 mindre ledsen., .. Jag gick inte till honom sista gången för han hade ingen förståelse. Han hade väldigt svårt att förstå att jag var orolig för min mamma och syster, som gick väldigt djupt ner i sina sorger. Nej, jag skulle bara tänka på mig själv."
"Av 8 gånger spenderades 3 med samtal om min sorg. Men han som var parterapeut ledde in samtalen de övriga gångerna på hur jag skulle kunna förändra mig för att förbättra min relation. Total brist på respekt och förståelse. Hen hade ändå fått en inblick i vad mina besök skulle komma att handla om, men hen tog ändå emot mig - utan att kunna möta mig."
Bearbetande samtalsstöd räddar liv! 👍 Fungerar inte ett samtalsstöd vänd dig till en annan terapeut, ett annat samtalsstöd!
Flertalet samtal på Vårdcentralen och i psykiatrin leder till att medicin förskrivs vid sorg. Men se upp. Det finns ingen medicin i världen som tar bort symptom på sorg och saknad. Medicin ger biverkningar. Bäst är att möta sorg, chock och de svåraste känslor, genom strategier, att utvecklas genom sorg och saknad, alla i gruppen efterlevande tillsammans, i täta möten direkt efter självmordet och under de första veckorna, med uppföljande träffar under lång tid, med en utomståendes hjälp som själv är efterlevande. Läs mer om Postvention i Blekinge: www.spesblekinge.se
Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤
2020-11-21
Igår för 16 år sedan hittades min dotter död. Fortfarande känns smärtan, fast den avtar och transformeras på något sätt. Kärlek jag känner lika varmt för henne idag behöver ta vägen någonstans och går utan någonting i gengäld till andra människor som kommer i min väg. Hon är i himlen, himlen leder mig att visa välvilja mot andra som någon slags rörelse och löfte om att hjälp på det sättet leder till det bästa för var och en. Det ger ett sammanhang som togs ifrån oss när du inte längre finns hos mig.
En kvinna förlorade sin son som tog sitt liv efter att ha berättat om sin plan för en vän som behöll hans tankar för sig själv - utan att kontakta och förhindra, som inget gjorde för att avstyra det värsta en mor kan vara med om, som dränker hennes hjärta i sorg. De i vården, som hon trodde skulle hjälpa hennes son, berättade aldrig för henne. Trots att sonen lämnat samtycke till att mamman skulle få veta hur han mådde och kunna hjälpa, så berättade de inte för henne om hans plan, som kunde ha avstyrts, av dem med uppgift att rädda liv. Barnen i hennes liv balanserar och sprider förlösande kärlek.
Änglarna i himlen gråter tårar med oss över våra förluster, som människor omkring oss inte orkar ta in och inte kan förstå. De uppmanar oss att släppa våra bördor och lämna det svåra bakom oss. Sorgen för inget med sig tillbaka. Den leder inte framåt. Lev bland de levande säger de oss och ber oss släppa allt vad död heter och ge livet hopp!
Tillsaammans räddar vi liv! ❤❤❤
2020-11-14
” Är det möjligt för kroppen att läka sig själv? Läkaren och författaren Lissa Rankin har fått stor uppmärksamhet för sin bok ”Medvetandet är starkare än mediciner. Vetenskapliga bevis för att du kan läka dig själv.”
"Enligt Lissa är problemet att lösningen på ett hälsoproblem ofta inte finns i kroppen utan i medvetandet. Detta är något som vetenskapen inte har kunnat ta till sig eller förstå, menar hon, trots att det finns mängder av studier som förklarar relationen mellan våra tankar och känslor och vårt hälsotillstånd. Förutom att skildra sin egen personliga resa har hon sammanställt banbrytande vetenskapliga rön som visar hur negativa känslor skadar kroppen. - Det hjälper inte att vara vegan, springa maraton och göra allt rätt om det viktigaste saknas - att vara i kontakt med den inre ledstjärnan- om något är i obalans."
"Patienterna ges ingen riktig förståelse för sin egen möjlighet att påverka hälsan positivt. Som läkare fick jag lära att min uppgift är att medicinera, inte att kurera stress - trots att stress är dödsorsak nummer ett. Jag insåg att man måste söka orsaken. Vad är det som gör en kropp hälsosam och vad är det som verkligen gör oss sjuka? När vi är stressade är nervsystemet på helspänn. Helande hormoner som oxytocin och dopamin får nervsystemet att slappna av. Dessa aktiveras när vi lever i positiva, kärleksfulla relationer. Att vara i psykisk balans. Det borde vara i läkarnas uppgift att hjälpa till att reducera antalet stresshormoner. Vi måste ta tillbaka den själsliga medicinen som vi faktiskt haft tidigare - för flera hundra år sedan hade vi på mängd sätt en bättre förståelse för denna sortens medicin. Lissa Rankin är dock inte bara negativ till den moderna läkarvetenskapen. En mängd medicinska upptäckter har ökat livslängden med hela trettio år. Det är bara det att vi drivit det för långt och glömt bort själen." Heal summits föreläsare Lissa Rankin. Utdrag ur artikeln ”Kroppens läkande kraft” i tidskriften ”Free” nr 1 Jan-febr 2015. Du hittar detta och mer intressant på facebooksidan: "Gruppen om jag bara hade vetat hade jag inte insjuknat"
Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤
2020-11-08
I SPES-gruppen i Karlshamn, Blekinge har vi träffats för andra gången, tisdagen den 1 november 2020. Ingen av deltagarna hade ingått i något tidigare sammanhang där de fått lyfta tankar och känslor tillsammans med andra, utanför den egna familjen, om självmordet, den tragedi och stora förlust de varit med om.
Deltagarna beskrev hur det kändes efter det första mötet. ”Det kändes så lätt”, ”Positivt och nyttigt”, ”nästan obeskrivbart.” ”Känslan att få prata om det”, ”prata klart utan att gå över till något annat samtalsämne.”
Tankarna om hur självmord skulle ha förebyggts är många.
Likaså hur efterlevandestödet skulle ha sett ut.
Gruppen sitter inne med så mycket klokhet, vi är en guldgruva för politiker och lokala chefer för verksamheter, att få uppslag ifrån och lyssna till. Vi mår bättre av att prata!
Nästa träff i Karlshamn är den 1 december 2020. Mer information och kontaktuppgifter www.spesblekinge.se.
Välkomna till någon av de SPES-träffar som finns över landet. Du hittar dem på www.spes.se - Starta SPES-grupp på din ort!
Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤
2020-10-31
”Prata om psykisk ohälsa leder till sjukdom, det funkar inte”
”Med vår individualistiska livsstil lever vi normalt efter 100 %, att alla ska må bra hela tiden. Det är att ge människor orimliga förväntningar. Hundra år av otroliga framsteg har inte utplånat lidandet. Det allmänna lidandet är det svårt att veta vad man ska göra av.” Citaten är från Filosofiska rummet, Radio P1, söndag 3 oktober.
”Outhärdligt och uthärdligt lidande, det vi trodde att vi inte skulle stå ut med klarar vi och lite till. Vi står ut med nästan allt. När man läser vad människor varit med om, bara drömma om självmordet är det mest orealistiska vi kan vara med om, eftersom människan ändå fortsätter och går vidare. Somatiska sjukdomar skiljer sig från psykiatriska, som inte motsvarar samma möjlighet att diagnosticera i kroppen. Föreligger det eller inte? Det måste finnas en diagnos för att det ska finnas en behandlingsform.”
”Att förstå lidande på ett annat sätt skulle kunna vara kopplat till samhällslösningar"
"I ett socialt perspektiv äter 10%, ca 1 miljon antidepressiv medicin. Minskar det lidandet? En förskjutning mot att mer milda symptom, vanligt lidande, går in under depression. De som medicinerar får biverkningar. Diagnos och behandling skjuter bara upp och ger nya problem. Det blir inte bra för en del människor. Så utan att ensidigt fokusera på diagnoser behöver det problemlösas omkring, utan dianos som entrébiljett.”
”Målet att utplåna lidandet går inte, men skapa sammanhang som hanterar lidandet, organiserar lidandet så att det blir mer uthärdligt. Försöka i social gemenskap skapa förutsättningar för att kunna leva livet, att vara en del av livet att lida.”
”Existensiellt lidande - till motsats mot blomstrande - är bättre namn”
"Organisera mening genom solidaritetsbegreppet, med språk för tröst, tröstlöst, med praktisk organisation och samhällsgemenskap - är lika viktigt som att prata om lidande.”
När jag lyssnat klart och kände likheten till ett slags andligt tänkande, meningsfullhet och motivation vet jag att det skapar utvägar ur ett lidande som låser fast människor. Det öppnar för social gemenskap, samtal, befrielse, bekräftelse och ger framtidshopp.
Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤
2020-10-25
Djup sorg som bearbetats leder till större förmåga att också känna djupare glädje och lycka. Så slutar Claes Elfsbergs program Sorgen och jag, i två delar som just nu är aktuella och finns att se på svtplay.
I kyrkor sjungs och talas det om att sorgen och glädjen vandrar tillsammans, men ändå lämnar utvecklingen inom området sorgbearbetning mycket mer att önska, menar jag. Idag när siffror om hur många som upplever psykisk ohälsa rusar i höjden har vi fortfarande inte förstått hur viktig sorgbearbetning är.
Människor står ensammast i det svåraste, skildras i programmet. Man famlar när någons liv tar slut, som om också ens eget liv är slut. Dogmen vidmakthålls om att barn inte skulle kunna känna sorg, inte har uppnått den mognaden. Relationen till den döda finns kvar även sedan personen lämnat kroppen och det är viktigt att få en begriplighet, att försonas och kunna göra sin berättelse. Sorg är lättare att bära kollektivt och genom att sätta ord på den.
Att tidigt i sorgprocessen sätta ord på sina tankar och känslor, skulle också barn må bättre av. Annars är det som om det inte har hänt, vilket leder till undvikande, för att kunna fortsätta livet. Flickan som satte upp en mur i sin sorg, tror några år senare att hon hade behövt att gråta tillsammans med sina föräldrar, men skyddade istället sina föräldrar från sin sorg, för att inte orsaka dem mer smärta.
Så långt programmets budskap vilket kändes mycket bra. Men den sörjande familjen behöver få träffa en kvalificerad sorgsamtalsledare, som vågar lyssna, med förmåga att följa med ner i den djupaste sorg, i direkt anslutning till dödsfallet. Om samtalsstödet ges tätt återkommande och finnas där, så hjälps gruppen närstående att samtala med varandra. Var och en får hjälp att sätta egna ord på hur de mår, upplever situationen, minns, känner, tänker och upplever sin sorg.
Min erfarenhet av att under många år stöttat familjer, i Postvention i Blekinge, är att de efterlevande genom samtalen lägger ett pussel som skapar förståelse för hur ett liv kunde sluta i förtidig död. Det eliminerar skuld och familjen skapar genom dessa regelbundna mycket täta samtal efter ett självmord, en möjlighet att kunna ta in det som hänt. Den djupaste sorg har en snabbare process till förståelse, vilket minskar lidandet, leder till starkare band mellan de sörjande och blir en gemenskap som bär inför framtiden.
Region Blekinge har en länk från seminarier från den 10/9 2020, då fakta presenterades från Erasmus+projektet Ellipse första år, av tre. Projektet arbetar med att ta fram gratis app och manualer i självmordsförebyggande. Vi har också undersökt efterlevandes erfarenheter av Postvention i Blekinge. Projektet Ellipse har som syfte att utbilda studenter, men ger också allmänheten tillgång till kunskaper från experter, erfarenheter från yrkesutövare som lämnar sin syn på vad som kraftigt kan medverka till att minska antalet självmord och efterlevandes erfarenheter av tidigt efterlevandestöd.
I projektets ansatser finns förslag på hur tidiga samhälleliga insatser, utbildning av efterlevande, kan leda till tidigt stöd för drabbade. Oavsett var man bor i landet är tidig postvention ett kostnadseffektivt sätt för samhället att hjälpa människor i livskris efter en närståendes död.
Min egen familj splittrades när min då 21-åriga dotter tog sitt liv. Vi fick inget stöd för att tillsammans sätta ord på, bearbeta och försonas med hennes död. Jag sörjde, behövde älta och samtala, andra kunde inte det. När den första tiden passerat utan att de fått ett fungerande samtalsstöd i bearbetningsprocessen, tvingades de lägga locket på sorgen. Det är en naturlig strategi för egen överlevnad. Att behöva ta avstånd, som om det inte har hänt, är så människan fungerar som inte tidigt får stöd och möjlighet att sätta ord på djup sorg och smärta. Forskning talar om en förhöjd risk hos efterlevande för att själva ta sitt liv. Det ser jag som följd av det egna utdragna lidandet efter en närståendes för tidiga död, då man inte tidigt upplevt stöd i sorgeprocessen.
Claes Elfsbergs uppmaning till föräldrar till unga tonåringar att vaccinera sina barn mot HPV är olycklig tycker jag. Det hör inte alls ihop med den här behövliga och vackra inlagan om hur samhället av idag ser på sorg. Att han uppmanar till vaccination tar jag helt avstånd ifrån.
Maiellen Stensmark, Postvention i Blekinge, tidigt samtalsstöd till efterlevande efter närståendes självmord, Svensk partner i Ellipse-projektet, www.e-llipse.com, Bloggare om efterlevandestöd och självmordsprevention, www.forebyggsjalvmord.se, Socionom/samhällsplanerare, gymnasie- och grundskolelärare, nu på högstadieskola, Idéellt arbetande ordförande och kontaktperson i SPES Blekinge, www.spesblekinge.se,
Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤
2020-10-17
Dagens blogg kom till tack vare en avhandling om Existentiell ensamhet hos svårt sjuka äldre personer (LONE), som många möter i sin yrkesroll. ”Existentiell ensamhet beskrivs som en djupare form av ensamhet, ett lidande, som kan upplevas även om man inte lever i social eller fysisk ensamhet. Det finns ytterst lite forskning om existentiell ensamhet och få tidigare empiriska studier.”
En avhandling om ”att utforska existentiell ensamheten hos sköra äldre utifrån olika perspektiv – sköra äldre personers, deras närståendes och vårdpersonalens” är en del av ett större projekt.” ”Existentiell ensamhet förekommer mest i teoretisk forskning inom filosofi, teologi och psykologi.”, säger doktorand Malin Sundström: E-post: malin.sundstrom@hkr.se
”Sköra äldre definieras i studien som minst 75 år och i behov av varaktig vård och omsorg för att klara av sitt vardagliga liv.”
Den andliga dimensionen i tillvaron är hos många avskalad från den fysiska verklighet många lever i idag. Det är en erfarenhet som www.förebyggsjälvmord vill uppmärksamma. Därför uppstår ett tomrum. Det kan smärta och växa sig större i sammanhang man inte kan knyta sig själv till.
Roten till livet är essensen i vårt inre, en livskraft som kryddar och avgör våra vägval, intimt förknippad med själens resa i oändligheten. När det jordiska livet inte längre erbjuder distraktioner i form av yttre sammanhang som tidigare, kommer osökt en tomhet att pocka på uppmärksamhet. Man tror att den existentiella smärtan är förbehållet äldre. Men enligt vad många av oss upplever kan en existentiell ensamhet och smärta återfinnas såväl hos små barn, hos tonåringar, som hos vuxna människor i alla åldrar. I sköra och hudlösa mer än hos utmanande, hos inkännande, samvetsgranna, hos högkänsliga, överallt där rädsla finns att förlora kontrollen, för att släppa in nya vindar.
Vetskap om detta räddar liv! ❤❤❤
2020-10-10
Kan vanliga sättet att se tillvaron ana att den största förlusten ger finaste upplevelse?
Nya människor kommer i min väg, bland annat en änka och hennes familj som jag först träffat genom Postvention i Blekinge. Men nu är det bara vi två som sitter runt bordet.
På väg hem till någon i det här ärendet, som lyssnade stöd till en medmänniska i livskris efter en älskads självmord, känner jag mig alltid ödmjuk. Vet aldrig vilken väg samtalet tar, hur pass berörd genom mitt deltagande jag kommer att känna mig, om det tar en eller två timmar innan samtalet är klart för den här gången. Det är ett tillåtande klimat som hon styr och försöker att inte hålla tillbaka... Vi delar en erfarenhet som bara går att dela på djupet med någon som utan ett ord till hjälp att beskriva, vet hur känslor och tankar maler, spelar spratt, så den som nyligen drabbats hela tiden åker mental och känslomässig berg- och dalbana inombords.
Själen är brusten och ”blöder” utan att ångestflödet kunnat stoppas
Oftast handlar samtalen mer om det som lyfter, det som leder till gott, som fyller på med kraft och energi, än det svåra, som tjattrar och spelar spratt i tankarna. (Jag kan ännu komma ihåg ekot av det jag själv gått igenom för snart 16 år sedan.) Jag vet hur det är att leva så. Hennes tid står still och hon tvingas leva i samtid med andras tid, känner egna och andras krav på sig och känner sin oförmåga att hinna med tiden som obönhörligen drar henne med, i ett alldeles för snabbt tempo. Samtidigt tycker hon inte att tiden går fort nog, när hon genom min närvaro på någon nivå förstår att hon längre fram kommer att kunna känna vanliga känslor, känna lycka och glädje igen med rätt stöd nu, något som är oerhört viktigt.
När ska hon bli sig själv igen? Någonsin? När kommer hon förstå den kvinna hon blivit och den hon var innan förlusten, traumat hon går igenom och chocken hon ännu befinner sig i? Allt finns i henne på samma gång, som en synkronisering, av världar som inte går ihop. Samtidigheten gör att känslor och tankar är som ett virrvarr som inte går att ta sig ur, som binder, straffar, sänker och blockerar möjligheten att sortera i tankarna, bestämma vad som hör tillsammans och vad det är som ska bearbetas separat. Det är vanligt att blanda ihop sig själv, sina tankar, sin oro och sina val med den människans, som inte längre kunde ta rationella beslut, … utan gled in i ett slags omedvetet tunnelseende, bort från familjen, de och det som skulle kunna ha räddat honom kvar i familjen, i livet.
Det var hans rädsla som vann, som han inte kunde klä i ord och utmana, som tog honom från dem. Han sökte hjälp, han ville få hjälp - men hjälpen nådde inte fram i tid. Här är det också tid som är nyckelbegreppet. Hennes tid för eftertankar, sorgetiden, är en svår utmaning, som behöver täcka svåra tankar och samtidigt ge henne egen tid, för den som aldrig tidigare haft någon egen tid.
Själv går det inte att tränga in i sig själv, om man inte fått mycket träning. Som alla sanna möten mellan människor innebär de ett utbyte - bägge två får med sig något stort som hjälp till fortsatt inre utveckling, med subtil förståelse inför det som ingen bestämt vet någonting om, men som var och en äger sin förståelse av och har tolkningsrätt till.
Personlig erfarenhet av stora förluster som har bearbetats, leder till djupa tankar som livet ger oss, som harmonierar med den inre medvetenhet, som igenkännande expanderar. Den ledstjärnan i mig vet, när det jag närmar mig är sant och blir till en tröst i det svåra. Det existensiella gungfly jag stod på efter den största chock och förlust jag haft, har gjort mig till den jag är.
Bägge två känner vi oss klara, tackar varandra för mötet, för samtalet och skiljs utan en kram på grund av coronan. Hennes inre person, hennes själsliga insikter och det dagliga medvetande harmonierar för en stund, skapar tröst, leder henne till nya insikter.
Hon säger att det vardagliga känns jobbigt när jag går. Som medresenär har jag fått se när en del av hennes sinne expanderat. En medsyster tar ett steg vidare genom sorgen, av nyfikenheten som väckts inom henne, en liten nyfikenhet mot framtiden har vaknat. Det som bara är förnimbart gör vissa människor avståndstagande. De kan bli skrämda, vill inte se och förstå, trots att de vet, att de själv ställer sig frågorna och med tiden får svar, om de själva vågar ta emot svaret.
Idag är det World Mental Health Day, Världsdagen för psykisk hälsa. Låt det bli en dag då vi tillsammans vågar utvecklas och det räddar liv! ❤❤❤
2020-10-03
Internationella SuicidPreventionsdagen i Region Skåne, den 10 september 2020, har livestreamats och du kan se och höra en gedigen information på länken nedan.
För att förebygga självmord:
- om hur viktigt samtalet är, om MHFA-utbildningen Mental Health First Aid, som rustar de som gått utbildningen att lättare våga och kunna prata om allt, inkluderat de svåraste frågorna - om hur stor uppgiften att förebygga självmord är, om hur många ideella och professionella krafter det är som förebygger självmord.
- Det handlar om arbetsgivaransvar, om utbildning av chefer och hur mycket som finns att göra för att främja psykisk hälsa från arbetsgivarhåll, om hur psykisk ohälsa förebyggs,
- om hur man underlättar för efterlevande efter närståendes självmord, om vikten av att ge efterlevande snabb insats efter ett självmord, om hur viktigt det är att de hjälps till samtal, med dem som har egen erfarenhet, och om hur viktigt det är med stöd, från chefer och verksamheter för att underlätta återgången till livet efter ett självmord för de efterlevande och om att underlätta deras återgång till arbetsplatsen.
Tillsammans räddar vi liv!❤❤❤
2020-09-27
Hej,
se gärna länken till svt nyheter att SJÄLVHJÄLPSTRÄFFAR startar i Karlshamns kommun i samverkan med SPES Blekinge.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/kommunerna-startar-sjalvhjalpsgrupp-for-de-som-mist-i-sjalvmord
Första träffen blir den 6 oktober och vänder sig framför allt till människor i de västra kommunerna i Region Blekinge; Karlshamn, Olofström och Sölvesborg.
Dessförinnan, redan i morgon, 28 oktober 2020 bjuder SPES Blekinge in efterlevande som nyligen, de senaste åren förlorat, en närstående i Självmord.
För mer information om tid och plats, se: www.spesblekinge.se
Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤
2020-09-19
Andra människor pratar om det de inte vet någonting om. Vari ligger fenomenet? Gottar de sig i andras sorg och olycka? Är det av nyfikenhet, eller rädsla för att ett självmord i familjen kan drabba dem själva?
Det finns människor som väljer att prata spekulerande om den efterlevande
”Att hon är ute så tidigt",... "ute och äter, så kort tid efter att det har hänt.” ”Jag har hört att hon inte varit snäll mot honom”, …” de låg i skilsmässa”… ”hon träffat en annan.”
"De riktiga vännerna berättar att de hör andra prata, men utelämnar mycket saker när de berättar, som de tycker att jag inte ska behöva höra.”
De riktiga vännerna försöker tysta nedsättande skitprat om kvinnan som varit öppen om sin mans självmord. De riktiga vännerna svarar de personer de hör spekulera och anta saker, att de inte kan fortsätta prata om det de inte känner till. De vet att det folk pratar inte är sant och ber att de ska sluta prata om det de inte vet något om.
"Vad är det de vill?", frågar de sig själva när de berättar det för henne. " Vill de att du bara ska ligga hemma i fosterställning och gråta och må dåligt?"
"När min mamma fick höra hur människor pratar svarade hon: ”Sådana människor kommer det alltid tillbaka till, det straffar sig själv”.
Är det egentligen så att de har mycket frågor och oro? Andra har upplevt att det finns de som byter trottoar för att slippa möta oss med sorg, för att de inte vet hur de ska uppträda och vad de kan säga. Men hon har upplevt att nästan alla vågat möta henne. Hennes arbetskamrater är helt underbara!
”Den närmaste chefen tyckte inte att jag skulle ha något extra stöd”
”Det fanns inte resurser till det, trots att min man dött bara fyra dagar innan. Men det kändes bäst för mig att så snart försöka arbeta igen, för att känna att någonting var normalt och som vanligt. Det begärdes av mig att jag efter två nätter då jag gick bredvid, redan tredje natten skulle arbeta själv. Chefen sa att ”är man på jobbet så jobbar man”.
Man vinner i självförtroende
”Det är precis som om de inte förstår vad man varit med om. När något sådant här händer, ska det vara så svårt att hjälpa mig ett tag så jag klarar det här?"
Det ledde till ett tags sjukskrivning. Drygt tre månader efter händelsen bemöts hon annorlunda, eftersom hon själv tagit upp det här med en högre chef, kollegier har tagit upp det, så nu ser man till att stöd sätts in.
Nu saknas bara att en handlingsplan görs på arbetsplatsen, så att eventuella fall efter hennes, redan inledningsvis ges en annan behandling.
Tillsammans kan vi samverka till ett bättre läkandeklimat och mer omsorg om varandra.❤❤❤
2020-09-13
ELLIPSE-projektet är pågång att ta fram gratis suicidpreventiv utbildning med manualer och en självmordsförebyggande app. Anna Baran och Maiellen Stensmark har under det första projektåret arbetat med fokusgrupper för att ta fram synpunkter från kunniga och erfarna yrkeutövare inom många yrkesgrupper.
Folkhälsosamordnare, folkhälsovetare, psykiatriker, psykologer, räddningstjänst med flera har berättat om sina erfarenheter, strategier och sunpunkter om hur det självmordsförebyggande arbetet skulle se ut. Deras kunskaper är vår utgångspunkt! Samma sak sker i de europeiska länder som ingår i projektet: Norge, Polen, Ungern, Österrike. Det blir spännande att se om det är några större kulturella skillnader i synsätt.
För yrkesgrupper som till exempel socionomer, kuratorer och vårdare har vi fått lära oss att det behöver finnas möjlighet till debriefing i direkt anslutning till svåra samtal med självmordsnära vilket inte finns idag. De kan också behöva stöd i sin yrkesutövning för att behålla kompentens och utveckla det bästa omhändertagandet! Alla utbildningar på högskolenivå behöver ge utrymme för kunskapsförmedling i suicidprevention och efterlevandestöd, oavsett utbildning.
Anna berättar på länken om ELLIPSE första år. Maiellen om efterlevandes erfarenheter och Hildur Höglind sjunger vackra och talande sånger om hur livet kan kännas. Patrik Franke på Radio P4 Blekinge var vår konferencier och Håkan Linder tekniker på Region Blekinge skötte filmning, ljus och ljud. Tillsammans fick vi uppleva en minnesvärd och kunskapsrik stund som du också kan ta del av. Tack alla för er hjälp att dela så vi når ut till fler.
Här är länken där du kan följa seminariet: https://regionblekinge.kommunetv.se/archive/77
Tillsammans räddar vi liv!❤❤❤
2020-09-07
På torsdag 10/9 är det INTERNATIONERLLA SUICIDPREVENTIVA DAGEN.
I Blekinge uppmärksammas dagen genom att E-LLIPSE där SPES Blekinge är partner anordnar ett seminarium om Efterlevandestöd och Suicidprevention, om resultat som kommit fram under projektets första år.
Tiden för Seminariet har skjutits fram till 16.30, trots tidig bokning.
Detta är länken för direktsändning sv seminariet: https://regionblekinge.kommunetv.se/live/91,
Men besök oss gärna på plats, meddela att ni kommer eftersom vi som max kan släppa in 50 personer i salen, då vi följer Folkhälsomyndighetens direktiv.
Inbjudan till SPES och ERASUMUS+PROJKETET ELLIPSE seminarium den 10/9 kl 16.30-18.00 https://regionblekinge.se/om-region-blekinge/konferenser/internationella-dagen-for-suicidprevention-2020.html
Dagen uppmärksammas på flera orter, vilka hittar du på www.spes.se.
På den internationella suicidpreventiva dagen den 10 september arrangerar Folkhälsomyndigheten, NASP, Mind, SPES samt Suicide Zero ett webbsänt seminarium. Dagen har lanserats av Världshälsoorganisationen (WHO) för att sätta arbetet med att förhindra självmord på agendan. kl.13-16.
Länk dit samt till seminariet i Blekinge 16.30: Länk till Region Blekinge 1177;. https://www.1177.se/Blekinge/aktuellt/aktuellt-i-blekinge/den-10-september-ar-internationella-suicidpreventiva-dagen/
Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤
2020-08-30
En mamma berättar:
”Prästen pratade bra med oss på bårhuset, då var även kompisar med som inte hade fått komma in på salen på Akuten. Alla var med på bårhuset.
Prästen pratade med det lilla barnet i familjen inför begravningen, för att göra det mer skonsamt och förklarande för barnet. Begravningen efter ett självmord är inte som en vanlig begravning.
Prästen pratade bra, men alla gick därifrån med sina egna känslor
Alla hade behövt att få vara samlade och prata i grupp om sina känslor, om själva självmordet också och om sina tankar, reaktioner.
TiIl exempel splittrades familjen istället för att hålla ihop och det har påverkat hur våra relationer blivit efter självmordet
I ren omsorg om varandra pratade vi egentligen inte om våra innersta känslor som självmordet väckte hos oss. Vi fanns för varandra men ändå inte. Vi bara gick omkring och mådde dåligt och hade behövt hjälp att prata ut.
Samtidigt som jag hade min sorg att bära hade jag en stark oro och sorg för mina andra barn
Det var den mest splittrande oron i mitt liv. Vad händer med mina andra barn? Orkar de bära sig själva? Jag hade behövt få höra dem uttrycka hur de kände och mådde, för att det skulle lyfta av mig min oro över dem.
Det var nog att bara bära sorgen
Mamma åkte inte med övriga familjen och vänner tillbaka hem efter begravningen utan vi hade sporadisk kontakt på telefon därefter. Det hade vi under en tid. Men jag mådde så dåligt och det var inte lätt för henne att höra och stötta mig i min sorg. Kontakten har successivt tappats.
Min man visste inte hur han skulle hantera och bemöta mig. Vi kom så långt ifrån varandra när jag kröp in i min sorg. Han stack iväg och gled iväg. Jag visste inte hur mycket jag skulle prata med honom om min sorg och han blev rädd.
Det blev jättekonstigt för mig på min arbetsplats när ingen visste att min son var död i självmord
Jag ville att chefen skulle prata med arbetsgruppen så att de skulle våga möta mig när jag kom tillbaks till arbetsplatsen, så att jag inte skulle gå sönder. För att de till exempel inte skulle undvika mig, vilket jag var rädd för. Självmordet var i november. Jag gick tillbaka till jobbet i slutet av januari, på 25 % tjänst.
Innan jag kom tillbaks till jobbet
hade jag bett att handledaren skulle förbereda och prata med hela gruppen. Hade behövt att få prata ut och berätta själv också för mina arbetskamrater, i grupp och med stöd av någon, så att de vågade och kunde ställa frågor och själva bearbeta sina känslor, som väckts hos dem, så att det kunde bli mer naturlig kontakt mellan oss.
Jag kunde relatera till andra, men kunde de möta mig och relatera till det jag gick igenom?”
Genom SPES-Blekinge fick kvinnan kontakt med andra som också förlorat en närstående i självmord. Intervention med några av de närastående har ägt rum med stöd av utomstående. 2 år efter självmordet är fortfarande inte alla relationer mellan de efterlevande på plats som innan självmordet. Det gör fortfarande mycket ont, tar kraft och energi av de inblandade, vilket gör efterlevande mer känsliga och sårbara.
Samhället talar om det här som att efterlevade löper större risk att själva ta sitt liv. Därför är postvention ett otroligt viktigt självmordsförebyggande arbete, som skulle nå alla som varit nära personen som tagit sitt liv.
Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤
2020-08-23
- "Det värsta nu, drygt tre år efter förlusten, är det som hänt med mig. Det känner jag nästan är oförlåtligt. Att jag inte är den jag har varit. Jag har en rädsla att bli lämnad, det har blivit helt uppenbart för mig, att jag är nervös, rastlös, har svårt att komma till ro. Då handlar det inte om att sova utan när jag är med andra människor, att jag måste hem. Jag känner inte igen mig själv och det blir så påtagligt i vardagssituationer. Det är jättesvårt att klär det i ord. Och det är väl det att jag i vissa lägen tagit över hans ångest. Det blir mindre och mindre starkt och kommer inte lika ofta, men det är inte borta."
- "Men jag tänkte på det så sent som igår, att det är ju inte klokt , att jag ska behöva må så här. Fast jag är glad och lycklig sitter det ändå en tagg där som hindrar mig. Det är jättesvårt att beskriva och det går inte att prata med människor som det, som själva inte har gått igenom det här. Hade han inte blivit så sjuk som han blev när han tog sitt liv - hade han under den tiden haft en aning om vad hans eventuella självmord skulle innebära för mig, då hade inte han skrivit att allt blir bra i sitt avskedsbrev."
- "Förhoppningsvis hade han sökt hjälp då, innan det blev nattsvart för honom. Detta negativa som hänt med mig hade stoppat honom, om han hade vetat att det skulle bli så här för mig, när han flera gånger under den sista tiden tänkt tanken om att ta sitt liv."
- "Jag åkte till kyrkogården varje fredag och sa orden - ”Nu tar vi helg” efter att ha klarat av den jobbiga veckans sorg, eftersom jag pratade med honom varje dag. Jag försökte koppla av på helgen. Både från sorgen, jobbet och annat. Inte förrän terapeuten sa till mig att du får inte gå till kyrkogården en vecka till en fredag. Gå dit vilken annan dag som helst. Han tog helg från dig för resten av livet när han tog sitt liv. Du lever ditt liv utan honom nu. Först när hon visade mig på det förstod jag. Utan hennes stöd i terapin hade jag inte fått syn på det här. Det gjorde fruktansvärt ont första veckorna, men jag klarade det och har kommit vidare i min sorg." (tre år efter självmordet)
Tillsammans kan vi rädda liv ❤❤❤
2020-08-15
"Trots att jag har haft min kristina tro har jag alltid varit rädd för döden och önskat att jag var den i relationen som skulle dö sist. Så var han där före mig. Jag är inte rädd för döden längre. Det var att jag kände hans hand på min nacke, på samma sätt som jag har känt så många gånger. Jag kände det innan begravningen. Han talade till mig i en dröm. Han talade i gåtor, talade om att han satt i fängelse och nu var han ute ur fängelset. Det var jättekonstigt minns jag. Det måste varit ångesten som utgjorde hans fängelse.
Jag är kvar i det att jag vill till honom. Men inte nu. I början önskade jag att jag skulle dö i någon sjukdom, men så tänker jag inte längre. Jag har fått livsglädjen tillbaka och vill ju leva här och nu." (3 år efter självmordet)
Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤
2020-08-09
"Om man lägger locket på känslor, eller gömmer undan dem utan att ha först ha släppt fram dem, hanterat dem och blivit färdig med dem så är det tyvärr inte så att de mirakulöst försvinner, istället så landar de i kroppen och samlas någonstans där de på sikt gör stor skada på hälsan. Många av våra vanligaste sjukdomar och hälsoproblem kan härledas till undanträngda känslor och ouppklarade trauman. Lika väl som att man kan bli sjuk av sorg så kan man bli sjuk av rädsla, ånger, oro, skuld, bitterhet, saknad och andra starka känslor.
Känslor behöver ta sig uttryck på något sätt och om man inte tillåter dem att uttryckas medvetet så kommer de att uttryckas omedvetet, och då genom att befästas som kroppsliga problem. Ett effektivt sätt att dra på sig ohälsa är att dumpa obehagliga känslor i kroppen om man till exempel upplever att känslan är för svår att hantera, att den blir en övermäktig och att man inte vet hur man ska hantera känslorna. Istället för att låta kroppen agera slasktratt för besvärande känslor så se till att de får komma till uttryck, att känslorna får höras och ses och kännas.
Rent konkret betyder det att du pratar om vad du känner, att du låter det synas vad du känner och att du verkligen tillåter dig att känna det du länner. Är det lämpligt och möjligt att ta upp det som hänt med den person det handlar om så gör gärna det. Det kan vara förlösande att få prata om känslorna med den de berör. Men ibland är det varken lämpligt eller möjligt att ta upp med personen och vissa gånger handlar det inte ens om en person. Då kan man istället skriva ner alla tankar och allt man skulle vilja säga i ett brev riktat till personen eller till livet i allmänhet.
Ett viktigt steg är att läsa upp brevet högt för sig själv när det är klart, gärna efter att det har fått ligga några dagar först, för att befästa upplevelsen att känslorna har blivit hörda och uppmärksammade. Efteråt förstör man brevet så ingen annan kan läsa det, för då har det redan gjort sitt jobb.
Ett annat sätt är att prata med någon utomstående om sina känslor, familj, vänner, hunden, katten, träden i parken, molnen, månen, ett foto, eller att bara prata högt med sig själv. Att konstruera meningar som i ett samtal hjälper hjärnan att sortera händelsen, och att säga orden högt ger ytterligare hjälp att bearbeta.
Att uttrycka känslorna i bild, form, text eller genom aktivitet, och inte minst genom att gråta, skrika och skratta är också verktyg som kan vara behjälpliga för att bearbeta dem och låta dem komma till uttryck istället för att gömma undan dem i kroppen."
Publicerat av Gunilla Eborn/Charlotta ur facebookgruppen Om jag bara hade vetat hade jag inte blivit sjuk Hur känslorna än vill ta sig uttryck så låt dem, så länge det inte skadar någon eller något, för om du inte gör det så kommer de att skada dig själv. /Charlotta
Tillsammans räddar vi liv ❤❤❤
2020-08-01
Den här intressanta bloggen kommer från Ingegerd Bergströms facebookgrupp med samma namn, 28/7 2020. Tack att vi får dela ditt inlägg!
”Hur var det mentala tillståndet innan sjukdomen bröt ut?
Idag vet vi att tankar och känslor påverkar vår hälsa. Negativa tankar med besvikelser, bitterhet, förvirring och rädsla sänker immunförsvaret och livskraften, vilket orsakar kroppsliga sjukdomar.
Att förstå sin sjukdom är att kunna leda den tillbaka till bakomliggande orsaker.
En sådan förståelse kan bidra till att man blir frisk igen. Destruktiva relationer och traumatisk barndom är de vanligaste orsakerna till såväl fysiska som psykiska sjukdomar. Psykisk påfrestning eller inre stress kan man uppleva i olika miljöer såväl hemma som på jobbet eller på fritiden.
Har jag ställt upp för mycket för andra och försummat mig själv? Har jag haft någon att öppna mig för? Hur länge har jag levt inre stress? Hur har jag haft det känslomässigt i mitt liv? Hur har omgivningen varit i mitt liv? Hur har möjligheterna varit att själv påverka min situation? Har min självkänsla sjunkit så mycket att jag inte förmått förändra min livssituation? Har jag blivit så manipulerad att jag tappat bort mig själv och känner mig uppgiven?
Att förändra sin livssituation är inte alltid så lätt när man kämpar med en fysisk sjukdom. Då orkar man inte ta upp det negativa förflutna som man då helst skjuter undan. Något jag gjorde ända till tre år efter hjärntumörsoperationen med kvarvarande tumör, då jag fick hjälp att bryta upp från mitt alltför långa destruktiva äktenskap. Den kvarvarande tumören har hållit sig oförändrad i 21 år.
Att förändra sin livssituation behöver inte vara för sent enligt egna erfarenheter, vilket jag skriver om i min bok med samma namn som facebooksidan ”Om jag bara hade vetat hade jag inte insjuknat.” Ingegerd Bergström "
Kunskap räddar liv! ❤❤❤
2020-07-26
Samverka med närstående när någon söker hjälp för psykisk ohälsa
Man går till akuten för att man är akut sjuk. På psykiatriska akutmottagningen uppfattade de inte att mannen var för sjuk för att vänta och hänvisade honom till Vårdcentralen på måndagen. På helger finns inga tider. På vardagar finns i bästa fall en tid samma dag som man ringer. Telefontiderna kan vara slut och då är det först nästa dag man kommer fram …. Ibland får man vänta några dagar till.
Det är mycket svårt att förklara på telefon hur sjuk man är, när man äntligen ringer. Få en tidpunkt, dag och klockslag att komma på, komma ihåg tiden och dagen. Undra, dubbelkolla, skruva på sig, oro som stiger inför vad man ska säga, hur man kommer att bli bemött… Hur berättar man hur man mår? när man inte kan förklara det ens för sig själv...
Systemfel ger fel bedömning
En riktigt lyhörd, lyssnade läkare med gott om tid, kan inte utan mer information än det patienten signalerar, göra en riskbedömning. Har personen ångest och är fångad i den behövs att någon är med som kan berätta hur personen förändrats.., för att hen själv ska berätta om den inre kampen han för… med sig själv och om hur kampen ser ut för dem han har omkring sig.
Själv vet man inte hur allvarlig situationen är, att man kan bli suicidal bara sådär, av pressen man lever under. Det vet inte de närstående heller. Det är där interventionen behöver komma in.
Intervention eller postvention?
Det är svårt att se sig själv och uppfatta om man är sig själv. I hans omgivning såg de närstående förändringen och är bättre på att beskriva situationen än vad patienten själv är. Så varför behöver man inte ha någon med sig till doktorn? Om man mår så dåligt att omgivningen tjatar på en att man behöver gå och prata med någon…. Hur klarar man att göra det, om man inte kan se sitt eget bästa?
Vart vänder sig en närstående för att få hjälp om personen inte vill medverka?
Om ångesten motar bort allt hopp, vet de närstående att de lever under ett ständigt dödshot?
Hur är tanken i vården när en människa som mår dåligt inte tas omhand?
Varför läggs inte en person in, som berättar att hen inte sovit på många nätter och på dagarna plågas av tanketjatter med svår oro? Hur kan bedömningssamtal fastställa att ingen självmordsrisk finns, utan att ens närstående deltar? En planerad uppföljning och fortsatt behandlingsplan behöver skrivas och samtalsbehandling inledas, där även en närstående skulle kunna delta.
Första linjens psykiatri går idag ut på att personen i självmordskris pratar med en distriktsläkare som gör en riskbedömning. Patienten lämnar sedan vårdcentralen med ett recept. En remiss går till en rehabenhet som kallar patienten till individuella samtals- eller stödinsatser. Bemötandet saknar självmordsförebyggande perspektiv, så länge inte varje vårdcentral har tillgång till en konsultativ psykoterapeut/psykiater som omedelbart har ett inledande samtal och gör en bedömning efter samtal även med närstående. Därefter behöver patienten en direkt tid för uppföljning och till den fortsatta behandling som planerats, i fall inte ångestproblematiken eller självmordstankarna bedöms kunna vara livshotande då patienten istället läggs in.
Varför gavs inte interventioner som räddar liv? Sedan 2008 finns nollvision i självmord men varför har inte vården anpassats?
Strax innan sin död fick mannen några tabletter som skulle användas tillfälligt för att kunna sova. De gjorde honom omtöcknad och dåsig, för att han skulle få lättare att somna,… han tog dem och strax därpå han tog sitt liv. Ingen kontakt togs med hans familj. I hans journal står att han inte är en riskperson.
Det hade planerats ett uppföljande telefonsamtal, men ingen fysisk uppföljning. Ett telefonsamtal, utan ögonkontakt, utan att läkaren hade en möjlighet att känna mannen på pulsen och lyssna till hans ångest. Varför rådfrågades ingen närstående? …
Hade läkaren fått uttömmande uppgifter om hur patientens livssituation var? Är en svårt psykiskt ansatt människas ord det enda en läkares utlåtande ska bygga på?
Varför ställs inte rutinmässigt frågor till närstående om hur patienten mår? Frågor om vad som förändrats i patientens liv och livsföring, för att få tillräckligt med underlag för en bedömning om patienten är en riskperson för självmord? En sådan intervention är nödvändig både för patienten själv och för de närstående, vars livssituation också kan vara på bristningsgränsen.
Ingen plan finns för att hjälpa de närstående att hantera sitt trauma?
Han efterlämnar barn. Skolan börjar om några veckor. För några veckor sedan begravdes han. Vi tänder ett ljus för honom i kyrkan och skickar en puss. Vi talar om honom, att han är med dem från sin himmel. Det går nästan att känna hans närvaro. Där han finns nu är det bara kärlek, såsom jag ser det, säger jag till kvinnan, vilket tröstar henne.
Kanske går hennes tankar till orden att Han nu kan se allt med kärlek, förståelse och ännu mer kärlek? Han skulle ha varit kvar på jorden, hos de sina. Men han blev sjuk, svårt sjuk i sina tankar. Hans känslor talade om hur sjuk han var. Han skickar dem kärlekstankar från sin himmel och ber henne förlåta det han själv inte längre rådde på? Ingen hjälp kom till honom i tid. Hon tänker på alla deras drömmar, allt han inte får uppleva av det som varit hans liv.
Det samtalsstöd han skulle haft får nu hans närstående. Hon kontaktade vården och bad att han skulle få hjälp. De förlorade kontrollen över honom. Med rätt stöd skulle han ha kunnat räddats. En hel familj skulle ha blivit hjälpt. En tragedi kunde ha undvikits.
Han bad om hjälp på vårdcentralen och psykiatriska akutmottagningen. Han berättade att han var rädd, mycket orolig för att dö, sa att han var sjuk i tankarna och inte kunde sova. Han bad om hjälp, men fick inget samtalsstöd.
Han var normalt en väl fungerande man, var den på jobbet som andra vände sig till. När familjens starka, duktiga och omtyckta pappa bad om hjälp tog man honom inte på allvar, förstod man inte på vårdcentralen eller i psykiatrin hur sjuk han var på väg att bli. Hemma pratade familjen om att de behövde hjälp, eftersom pappa inte var som han brukade. Men de som skulle hjälpa honom förstod inte, de frågade inte mamma och oss, så ingen kunde hjälpa honom.
Suicidförebyggande enhet i varje region
Det behövs en speciell enhet dit man vänder sig när man är orolig för en närstående, eller för sin egen del, där man får berätta, som tar hjälp med bedömning och ger regelbundna samtal, som pratar med hela familjen, som förebygger att självmord inträffar och ger familjen stöd, förståelse och hjälp att hålla ihop.
Postvention
När jag sitter och lyssnar till svårt chockade och djupt sorgsna efterlevande, jag som själv förlorat ett vuxet barn i självmord, vet jag vad de går igenom. Människor frågar hur jag orkar lyssna till och stödja efterlevande när en närstående just tagit sitt liv? Det är det lilla jag kan göra. Har man själv varit där nere i botten, vet hur det känns när allt blir ogreppbart, utan möjlighet att fokusera eller förstå vet jag att det tidiga stödet är livsviktigt och snabbt behöver komma in och finnas med tätt under den första svåra tiden. Min största vånda och oro är att inte alla drabbade när en närstående tagit sitt liv nås av postvention.
Postvention innebär att man samtalar med gruppen närstående till den person som just tagit sitt liv och inledande börjar låta dem prata gemensamt om tragedin, för att göra upplevelsen hanterbar, för att alla ska känna till samma saker och kunna ventilera sina känslor, med målet att de närstående ska kunna bära varandra genom sin stora förlust, reducera skuld och skamkänslor.
Stödet ger bekräftelse och jag kan intyga att tillstånd de upplever efter självmordet är normala, vilket har en lugnande effekt. Det kräver inga mediciner som kapslar in och skjuter bearbetningen på framtiden.
Tidigt möte med människor med egen erfarenhet, bemötande med empati, att ges tid, är vägar till läkning. Det växer genom flera täta samtal fram ett hopp om att kunna ta sig igenom denna fruktansvärda sorg. Jag kan berätta hur viktigt det är att komma igång med att göra sådant som var kul och härligt innan, jag kan följa med till doktorn eller socialtjänsten som stöd och förklara när sjukskrivning ifrågasätts, när bara piller förskrivs och inte individuellt samtalsstöd hos en kvalificerad samtalsterapeut.
Människor i sorg möts av oförstående och okunskap från dem som ska ge hjälp
Det är samma medicin för att lugna och underlätta insomnandet som hennes man fick utskrivet av läkaren, som han nu frågar den efterlevande kvinnan om hon vill ha? Den medicinen har ingen jag träffat vetat ha.
Innan den efterlevande ens hunnit förstå vad som hänt ställs många drabbade inför en press som är enorm. Samhället har inget offentligt krisstöd, inga krissamtal ges till gruppen närstående vars kära just tagit sitt liv. Inte heller sannering av hemmet om det behövs kommer någon och utför.
Det saknas helhetsperspektiv, kunskap och förståelse för vad de efterlevande brottas med för hinder att ta sig igenom inför återgång i arbete. Innan en person vars tankar och känsloliv befinner sig i totalt kaos, kan klara av att själv passa en tid, få igång rutiner och sover, talar doktorn om att trappa ner sjukskrivningen och det kan riktas tvång om att alltför snabbt behöva återgå i arbete.
De närstående får själva klara av situationen, förutom att poliserna som besöker familjen med dödsbesked kan vara mycket deltagande och stödjande, en präst kan ikläda sig rollen att vara den som tröstande talar med familjen och en person som jag, kan på ideell bas genom SPES hemsida, få kontakt med de närstående. En del möter inget sådant stöd hur det nu kan fortgå att vara så här eftersatt?
En person som efter att den närstående tagit sitt liv, inte kan överblicka sin egen situation, ekonomi, effekter av hur arvsregler kommer att slå, var man själv ska bo och så vidare, behandlas mycket ovarsamt. Ingen hänsyn ges till det som drabbat en ofta helt oförberedd människa.
Sorg tar tid. Sorgbearbetning tar tid. Tiden det tar är individuell och stödet som behövs ser olika ut. Sätts snabbt adekvat stöd in tar sorgeprocessen en mer positiv riktning snabbare!
Även denna gången frågar doktorn också om den efterlevande själv har tankar på att ta sitt liv? Mamman förklarar att det är hennes man som tagit sitt liv. Jag har sorg, svarar hon.
Doktorn berättar att sorgen tar tid, att man talar om ett sorgeår, men hon överblickar just nu inte ens de närmste dagarna. Informationen ger henne ytterligare vånda.
Doktorn säger mycket lite om hur viktigt det är att hitta sätt för att fortsätta leva när man tycker att också det egna livet stannat upp.
Tillsammans behöver vi skapa ett samhälle som förebygger självmord! ❤❤❤
2020-07-18
Läkande inriktas på att bota, lindra och avlägsna. Det viktigaste är att stärka personen att själv kunna förhålla sig framöver i livet.
Förebyggande insatser visar sig ofta kräva en större ansträning eftersom de innebär att berörda och vi, samhället omkring, behöver förändra förhållning och medverka till att skapa lyckosamma utvägar.
Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤
2020-07-05
Som anställd i vårt försvar måste man ha en relation till döden, ha funderat över döden, precis som i flera andra yrken. Man ska själv kunna ställas i en svår situation på liv och död eller att en kamrat avlider. Det är verkligheter man måste kunna förhålla sig till. Gör det att man får en annan syn på strävan att rädda liv med ett självmordsförebyggande fokus?
Bland krigsveteraner som lider av bilder och upplevelser av fasa och omänskligt lidande sker självmord. Det förekommer kränkande behandling också på den militära arbetsplatsen, trots att de ska stå för demokratiskt fattade beslut, för värdegrund och hur man uppträder mot varandra på en arbetsplats.
Det kan kännas ännu mer hotfullt att släppa fram sorg, när anställning och yrkeskarriär hänger på att du är rustad och lämplig för det viktiga uppdrag du har. Anställningen ger trygghet, genom en livslång anställning, lön under utbildningen, fördelaktiga villkor mot uppdrag som man ytterst utför med livet som insats.
Reglementet säger att man genast sätter in samtalsstöd om en närstående tagit sitt liv. Men i stället för att bearbeta tragedin genom att sätta ord på sina tankar, visa känslor och blotta sin sorg, går någon hårdare in för jobbet, som en slags medicin, eller tränar hårdare. En del stänger av helt. Det kan gå så långt att hen förtränger (tvingar sig förtränga) att den anhörige som tagit sitt liv någonsin levt.
Varför behöver alla familjer där en närstående tagit sitt liv postvention?
När någon i familjegruppen inte visar, eller klarar av att prata om sin sorg och en annan behöver gråta, bearbeta och få lägga pusslet om vad som hände, om hur det gick till, kan situtionen för familjemedlemmarna tillslut bli helt outhärdlig. Det leder till att någon part väljer att inte längre träffas som tidigare, vilket ger upphov till stort lidande, kanske för all framtid. De som ställs utanför förlorar, förutom personen som dött, ytterligare familjemedlemmar, kontakt med barn och barnbarn, syskon som tidigare stått varandra nära splittras.
Situationen ökar den psykiska ohälsan för många personer och leder till en slags tystnadskultur för de inblandade. Ges istället postvention till hela familjen tillsammans, i nära anslutning till att den närstående tagit sitt liv, på platsen där den närstående levde, eller där de efterlevande vill träffas, så blir följden att familjen kämpar sig igenom förlusten tillsammans, istället för att splittras.
Hur fungerar postvention? Förebygg och ta om hand genom enkla tidiga insatser!
Sorgbearbetningen sker gemensamt, i gruppen av närstående och med hjälp av en utomstående, som omedelbart efter ett självmord, regelbundet och tätt, träffar hela familjgruppen (i vidare bemärkelse). Man samtalar och bearbetar, var och en kan relatera till och berätta om sin sorg och förlust. Genom alla som deltar får var och en ökad kunskap och förståelse för hur andra upplevde den dödes sista tid och frågorna om varför får ett svar.
Individerna kan på så sätt hålla ihop som grupp och familj, istället för att splittras och inte längre kunna träffas som tidigare. Frågor som väcks, på grund av osäkerhet i vad som hände innan dödsfallet, osäkerhet i hur man hanterar situationen och vad som händer med en själv och med de andra, förstärker det kaos som uppstår efter att någon tagit sitt liv.
Postventionen blir ett slags ömsesidigt ansvarstagande för varandra, som skyddar dem som drabbats från att ohanterbara känslor tar över, som annars kan ge upphov till tankar hos enskilda om att inte klara av att hantera sorgen.
Skam, skuldkänslor, varierade tolkningar om vad som kan ha orsakat självmordet skapas hos den som spekulerar. Här pratas om allt svårt och det är ett sätt att kunna bryta tanketjattret som uppstår, till att istället gemensamt finna HOPP ut ur den förgörande sorgen, som utan samtalen med de andra närstående äter sig in i en sörjande som står utan hjälp att hantera sitt kaos.
I vissa familjer knyts banden ännu tajtare till varandra, eftersom man öppnar sig i förtroende i en slags fas av nyorientering, som uppstår då en i familjen för alltid kommer att saknas dem. När smärtan är stor blir det ett sätt för var och en, att på samma gång som man stödjer varandra, själv få hjälp att kunna hantera sin egen sorg. Det blir till tröst att kunna lyfta av varandra skuldbördor, mötas i det svåra, berätta och finnas för varandra.
Efterlevande efter en närstående som tagit sitt liv tillhör en riskgrupp för att själv ta sitt liv, menar forskare. Med detta sättet att hantera den livskris som drabbat familjen ges bearbetning. Det blir därmed ett förebyggande skydd. Närheten till varandra ger ett skyddsnät, där ingen lever i en så utsatt situation att hen står ensam i sorgen. Det blir också en rustning inför kommande naturliga livskriser i livet.
Förståelse för varandra räddar liv! ❤❤❤
2020-06-26
Poddar lyfter människors måenden - fler hänvisas till professionens väntetider
Poddar ger bekräftelser... för att om så bara rädda några personer. Poddarna började sändas runt 2015, för att råda bot på ohälsa hos lyssnare som själva mår dåligt. De berättar hur man kan påverka sin hälsa, drivs av kunskapstörst, men också av ilska över den ”katastrofala vården med orimligt långa väntetider” och med lyssnares berörande berättelser.
Ångestpodden, självmordspodden, pillerpodden, sinnessjukt… vill ge en så ärlig bild de kan av all skit folk går igenom, hur det är och bekräftar hur folket som lyssnar verkligen mår. Poddar om livet förändras i innehåll alltefter hur livet förändras.
NSPH / PODD / PODCAST / 2020/12 - Ida, Sofie och Christian, om att podda om psykisk ohälsa. I Kafferast i kunskapsfabrikens 100:e avsnitt pratar gäster som själva driver egna poddar med fokus på psykisk ohälsa;
Kan vi påverka så att elevhälsan blir bättre i hela landet är ju det bra
De har inte bara unga lyssnare, de som är i 20-årsåldern och yngre, utan även de över 30, mot fyrtio eller äldre. Det är personer som själva drabbats eller har någon i sin omgivning som inte mår bra, som har förändrats. De ser att psykiatrin inte kan svälja alla utan skjuter ifrån sig sökande som inte är tillräckligt svårt sjuka. De som driver poddar läser själva på, berättar om hur det verkligen är och går mot att prata vetenskapligt. De kan ställa kritiska frågor, kunskapsbaserade och folkbildande!
Det saknas utbildning i skolan om vad psykisk ohälsa är
Därför har människor inte kapacitet att hjälpa sig själv eller sin omgivning. Alla på en skola kan inte heller gå till skolsköterskan, kuratorn när sådan finns eller till skolpsykolog som heller inte finns tillgång till på många håll.
Råd i all ära. Sluta använda din mobil så mycket, ät så här, här är receptet... Det är inte svar som människor nöjer sig med som är livrädda för att själva känna psykisk ångest och ohälsa, de som redan tappat kontrollen och inte sover och inte tror de ska klara det här, men som inte vågar tala om sitt mående. Som bara möts av recept eller piller om de försöker. De blir bekräftade i podden.
Media talar mer om psykisk ohälsa, gör det trendigt
Media talar om de som inte lyckas, som tar sitt liv. Att "fler unga tar sitt liv". Har de suttit för mycket vid datorn, har de sovit eller ätit för lite? Ja kanske, men Nej. Det är en del vi delar som människor. Anders Hansen ni vet, har lärt ut allmän kunskap på ett bra sätt, om vad människokroppen behöver. Det behöver skolan ta till sig och styras av för att få in ungdomar på en annan väg. (Lär dem sätta ord på hur de känner/mobilförbud).
Vad gör informationen med en människa?
En person som hörde av sig till en podd hade en sjukdom med 8-20 % självmordsrisk. Hemsidan för ätstörningar berättar att väntetiden för ett bedömningssamtal i någon region var åtta månader.
Samtalet om psykisk ohälsa pågår
Pågår det för mycket? Söker man hjälp för tidigt? Vad gör det om en söker för ofta, mot att 10 vågar söka hjälp, resonerar en som poddar.
Poddarna drivs även av hat, av unga som är sponsrade av företag och verksamheter
Det kan vara läkemedelsbolag eller spelbolag som sponsrar, det hänger på enskilda poddares moral. Ur hållbarhetssynpunkt väljer ibland en företagare att stödja... för att hen själv mår dåligt, eller har en partner som gör det. Den som håller föreläsningar och skriver böcker behöver sponsring för att få en säkerhet, för att kunna hålla på. Unga vill leva på sitt engagemang. De äldre, pensionärer, de som är inne på arbetsmarknaden engagerar sig ideellt och fyller viktiga uppgifter där samhället sviker.
NSPH är den som företräder brukare i olika sammanhang
Utan att vara representativ för de grupper de företräder så är NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, en patient, brukar- och anhörigorganisation inom det psykiatriska området, som för talan för alla olika brukare både lokalt och regionalt. Frågor om vad som brustit vid självmord, att det inte längre alltid görs en Lex Maria-anmälan vid självmord, trots tidigare beslut om det, om hur hens närstående ska stödjas, är områden som därför försvinner bland andra viktiga frågor om psykisk hälsa.
Hur känns det för de anhörig- och efterlevandeföreningar som jobbar hårt hela året utan att politikerna reagerar eller myndigheter förstår? Den som öppnar psykiatriveckan är oftast ett namn som drar och väcker upp politiker! Men vad vet NSPH eller Suicid Zero, som lanserar stora kampanjer (på riksplan), om vad stödföreningarna redan gjort och jobbar med utan dessa stora pengar, på hemmaplan, mycket konkret, under hela året?
Politikerna kommer på föreläsningar och vaknar upp. Men ideella krafter kan rasa över att någon tar över, kommer, ifrågasätter varför till exempel handlingsplaner inte finns, när man på gräsrotsnivå kämpat under år och faktiskt fick till en plan för något år sedan: Men ett papper är bara ett papper, så länge det fortfarande inte följs av innehåll, samverkan och att alla positiva ansatser uppmärksammas lokalt, i Regionen och i samhällsledningen.
Låt (inte indirekta utan) direkt suicidpreventiva insatser öka
Hur kan regionens "självstyrande delar", tillåtas konsumera medel som de gör, så att trots satsningarna på att förebygga självmord, är det lika undermåligt idag som för 10 år sedan? Samtidigt uppmanas fler personer att söka vård, också genom stödprogram och utbildningar, som alla hänvisar till professionen. De som kommer dit men som inte tas omhand till exempel i akutpsykiatrin, gör att självmorden fortsätter.
Varför finns det fortfarande inte någon enhet dit man alltid kan vända sig, i egen eller i närståendes självmordskris? Vad är det vården inte vill medvetandegöras om genom alla hänvisningar till sekretessen?
Självmordsnära behöver ges hopp och stöd, läggas in och hållas kvar. Samtala med dem och deras anhöriga, så ni förstår vilka akuta självmordstankar personer som söker akut /hjälp faktiskt har. Kalla in samtalsstödjare omgående, med god kunskap om att ge stöd till självmordsnära, enligt framtagna behandlingsprogram för dem och deras anhöriga. Varför finns fortfarande inte själv-inläggning för dem som kommer till psykakuten och ber om hjälp?
Hjälp dem som kämpar för att överleva - på samma sätt som vid hjärtinfarkt
Ingen väljer hjärnblödning eller hjärtinfarkt, men söks vård behandlas alla akut. Ingen väljer självmord, men bland de som söker akut psykiatrisk hjälp bemöts inte alla med orden att du kommit helt rätt, här finns vård, utan blir tillsagda att gå till Vårdcentralen.
Inläggning gäller
Ta prover för att se att det inte är en sjukdom som är behandlingsbar som ligger till grund. Tänk på att depression med framgång behandlas i olika samtalsterapier, att en behandlare behövs över en längre tid, också efter ett självmordsförsök. Överväg vad sam-sjuklighet gör med en person. Kolla upp vad i livet som brister? Runt vad rädslan kretsar? Vilka tankar är det som kör runt oupphörligt? Vilka är orsakerna till stressen?Bor personen i ett tryggt hem? Är hen hotad eller jagad av person eller en situation?
Anhöriga sitter inne med mycket kunskap, om förändringar i personlighet, dygnsrytm, om rädslor som tagit över eller förändrade drog- och dryckesvanor. Det mesta är behandlingsbart och en samtalsterapeut behöver ger stöd till självhjälp, efter att ha lyssnat på patienten och anhöriga, som också de ska medverka i eftervården. Ofta behöver även andra aktörer samplanerar i en SIP. I nästa fas kan stödet ges via självhjälpsgrupper och fortsatt livsuppehållande insatser, både enskilt och i grupp.
Tillsammans kan vi rädda liv om vi menar allvar med nollvision i självmord! ❤❤❤
Oftast slutar man tala om insatser för psykisk hälsa här, men för de efterlevande är det följande konkret självmordsförebyggande;
Postvention - omedelbart stöd till efterlevande - saknas antagligen i alla kommuner -
Det enorma lidandet som den som tagit sitt liv överlämnar till sin familj/ sina närstående att bearbeta och bära, kräver tidiga hoppgivande samtal i varje familj.
Arbetsgivare gör insatser som stöd till anställda efter en närståendes självmord
Det är mycket viktigt för att göra återgången tillbaka till yrkeslivet möjlig. Arbetsgivaren hjälper idag den som drabbats av en anhörigs självmord tillbaka till rutiner, genom öppenhet och stödjande insatser. Ofta betalar arbetsgivaren terapeutiska samtal, som även kan finnas genom hemförsäkringen. En läkare sjukskriver, Försäkringskassan ersätter förhoppningsvis den tid som krävs och arbetsgivaren erbjuder rehabilitering. Närståendes sorg efter ett självmord tar tid, ibland mycket lång tid. En annan drabbad av närståendes självmord flyr in i arbetet, som ett sätt att undvika att hantera det känslomässiga kaos hen hamnat i, ofta med posttraumatisk reaktion som följd. Om tillståndet förblir obearbetat, ökar risken att också den närstående tar sitt liv i en senare fas i livet. Läs vidare under menyn på hemsidan www.forebyggsjalvmord.se.
Första steget tillbaka efter en sjukskrivning handlar om ett helt kravlöst besök
Bara steget att besöka arbetsplatsen för en fika kan kännas mycket avlägset. Att sedan få gå parallellt med en arbetskamrat en tid och känna att förmågan successivt återkommer, utan krav på självständiga insatser, kan vara en förutsättning för att överhuvudtaget kunna komma tillbaks, in i rutiner.
Tillgängliga händelseanalyser behövs där anhörigas berättelser ska vara med
Efter varje självmordsförsök och självmord kan lärdom göras om vad som brast, så samhället blir bättre på att rädda människoliv!
2020-06-19
"Ytterligare ett år har passerat sedan du drevs till ditt beslut om att lämna denna värld. Fastän att du hade det du älskade allra mest, världens finaste döttrar som är dina ögonstenar och ett hem du älskade samt familj o vänner runt omkring dig som gör/gjorde livet meningsfullt o komplett så orkade du ej med att bemästra den fruktansvärda press och ”offentliga avrättning” som din arbetsgivare utsatte dig för.
Ännu ett år där vi som din familj hjälplöst står bredvid och ser hur din fd arbetsgivare fortsätter att behandla dig som att du inte finns, de är bra på att leka struts!!! Det finns ingen som helst tillstymmelse till vilja från deras sida att försöka göra rätt för sig och man blir både arg, ledsen o frustrerad över hur deras liv bara fortsätter som att inget har hänt medan vår familjs liv för en daglig kamp för att kunna överleva. Vi vill tacka alla er underbara människor där ute som hjälper, stöttar, engagerar er och tänker på Johan och familjen. Vi uppskattar det enormt mycket ❤️❤️❤️
Midsommar för oss blir aldrig som tidigare, det kommer alltid vara förknippat med Johans misslyckade självmordsförsök. En dag där vår familj slogs i spillror och förändrades för all framtid. Johan med familj vill önska er alla en härlig midsommar. Var rädda om varandra och njut av att umgås med nära o kära (men på större avstånd än vanligt detta år). Trevlig sommar 🥂🍾🍓🇸🇪☀️"
2020-06-14
5G är mycket farligare än den strålning vi hittills omgärdats av. Bland annat Bryssel och Geneve säger nej till 5G. I Sverige sätts 5G-master upp och på bolagens hemsidor den 24-25 maj 2020 meddelade Tele2 och Telia att man startar 5G i Stockholm. Telia skrev på sin webbsida: “Under våren 2020 har 15 basstationer i Stockholm byggts ut med 5G, och nätet är alltså redan igång. Ytterligare ett 60-tal stationer ska vara klara i juni, utbyggda i partnerskap med Ericsson. Därmed kommer en stor del av centrala Stockholm att ha 5G-täckning lagom till midsommar, inklusive Norrmalm, Östermalm och Vasastan. Parallellt med detta bygger vi ut nätet i ytterligare 12 städer runt om i Sverige för lansering senare under 2020 – bland annat Göteborg och Malmö.”
Strålskyddsstiftelsen hade en intressant och mycket skrämmande artikel i sin webbtidning 2019-06-09. (https://www.stralskyddsstiftelsen.se/2019/04/bryssel-stoppar-5g-miljoministern-vill-inte-salja-ut-invanarnas-halsa/?fbclid=IwAR1frGzD102CIyxlSeoLjmvfJQsFX2cRgKByqJd5U0Rf3-K19-d9debDoUE) Därför handlade bloggen då om Självmord bland studenter. ”Under testperioden med 5G i Bristol University i England ska det ha skett 13 självmord bland studenterna. Här är en länk om själva testperioden 2017-07-01 till 2018-03-31: http://www.bristol.ac.uk/engineering/research/smart/projects/uk-5g/” (Utdrag ur boggen från 2019-06-09)
Trots att vi vet att 5G leder till fler självmord, att hundratals läkare protesterat har detta vansinne inte stoppats! Sätt dig in i vad 5G gör med vår och våra barns hälsa och med vår natur. Stora bolag tjänar mycket pengar och våra politiker låter det fortgå? Varför har det inte förts en högljudd politisk debatt i Sverige och människor protesterat högljutt? Varför har vi inte via media fått se hur människor protesterat på andra håll i världen? Vilken är orsaken om inte pengar?
Protestera, montera ner den här samhällsfaran! Starta svensk forskning NU och gå till botten med vilka symptom människor söker för och ge akt på förändringarna i hälsostatus. Vilken typ av ohälsa / sjukdomsförlopp / personlighetsförändring / insjuknanden leder till suicid? Granska journaler och djupintervjua närstående / efterlevande om "samsjuklighet" som nu måste omfatta de tydliga symptom 5G nätet ger upphov till. Vi behöver forskning i spåren av vad som pågår!
Vetenskapliga studier kan för framtiden rädda liv! ❤❤❤
2020-06-07
”Livet blir aldrig mer detsamma. Lärt mig att ta endag i taget och vara glad för livet ändå. Har inga planer på någon framtid för min egen del. Alla relationer är förändrade också. Inte alla förstår vad ett självmord gör med en moders själ och det kan man inte klandra någon för. Okunskap förmodligen. Psykologin har en blank sida i sin lärobok.” Kommentar till tidigare Blogg från en mamma vars son tagit sitt liv.
Postvention är en term som först myntades av Shneidman (1972), som han brukade beskriva som "lämpliga och hjälpsamma handlingar efter en svår händelse." Enligt Schneidmans åsikt är "det största folkhälsoproblemet varken förebyggande av självmord eller hantering av självmordsförsök, men lindring av effekterna av stress hos de överlevande vars liv förändras för evigt.” Postvention är en process med målet att lindra effekterna av den stressen och hjälpa överlevande att hantera den förlust de just har upplevt.
Självmordsoffrets familj och vänner kan utgöra risk för självmord själva, i brist på stöd till sörjande familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater, så att de ska kunna bearbeta förlusten. Postvention minskar risken för ytterligare självmordsbeteende och främjar en hälsosam återhämtning i det drabbade samhället. Postvention kan anta många former, beroende på situationen där självmordet ägt rum.
Skolor och högskolor kan inkludera strategier för uppföljning i övergripande krisplaner. Dessa strategier utformas för att förhindra ytterligare andras självmord, för att hjälpa elever att hantera känslor av förlust som följer en väns självmord.
I internationella studier lyfts POSTVENTION fram som något oerhört viktigt.
SPES Blekinge ger postvention till de familjer som hittar till oss, förutom gruppsamtal i självhjälpsgrupp för drabbade. Här finns egen erfarenhet av att tvingas bära en tyngre börda av självmordsförlusten, än om familjen på mycket tidigt stadium fått stöd efter en älskads död. Smärtan och sorgen efter den oerhörda förlusten är tillräcklig, utan ytterligare smärta och sorg i form av separationer från och stängda dörrar till andra familjemedlemmar som följd.
Samtal i familjen betyder att känslor av skuld kan lyftas av när familjemedlemmar öppnar sig och var och en kan berätta om sin sorg, vilket ger familjen styrka att bära varandra genom sorg och saknad. Arbetssättet Postvention i Blekinge fick tyvärr inte del av verksamhetsstödet från Folkhälsomyndigheten till de Ideella organisationer som arbetar med självmordsprevention 2020, tråkigt nog, så det ideella arbetet fortsätter. Tyvärr kan därför inte stödet nå alla drabbade familjer och arbetsplatser i Blekinge, och ingen forskningsstudie kan göras, i det vi såg som pilotprojekt i Sverige.
Tillsammans räddar vi liv ❤❤❤
2020-05-31
I pandemins spår dör människor inte bara av sjukdomen Covid-19. Döden kan också drabba genom stark rädsla för sjukdomen, för att själv bli smittad, att ens nära och kära ska få sjukdomen,..med svårigheter att andas och tillslut dö ensam,… utan att ha sina närmaste hos sig. Sådana tankar som maler med svåra känslor som följd, kan leda till att en människa insjuknar djupt och allvarligt i en dödlig sjukdom, som utvecklas när den starka rädslan personen känner tar kontroll över allt mer i hens liv.
Hur ska den som ser en framväxande personlighetsförändring hos en familjemedlem agera? Var inom sjukvården finns hjälp att få? Står psykiatrin beredd att ta emot? Har Vårdcentralerna kapacitet inriktad på att hjälpa även dessa patienter och familjer i tider av Corona? Skulle massmedias rapportering om Covid-19 också behöva ge bättre samhällsinformation om hur man skyddar sig från depression?
Nyheterna fredag 17 april 2020: ”Ökad risk för depression för intensivvårdspatienter. För Barn som är hemma mycket, gymnasieelever, äldre, de som förlorar sitt nätverk och har levt isolerade länge,…”.
Förmår vården fånga upp, identifiera och diagnosticera när en av dessa personer i riskzon för självmord söker hjälp? Lyssnar man på närstående? Följs oro upp över en längre tids regelbundna samtal, tills självkänslan vuxit och vardagen är trygg?
Sjukdomen är starkt dödlig. Hela människans omgivning dras in i ett förlopp som kräver täta återkommande stödsamtal. Bäst är att hela familjen får ta emot stödet. Det behövs kunskap och ett stort mått av självtillit för att övermanna och ta hål på rädslan, som kan etsa sig in och tillslut kväva en person.
En familjen där någon har en mycket stark rädsla för Corona kan isolera sig. Det kan bli nära till självkritik, skuld, krav och att tillstånd av oförmågor växer i brist på fysisk kontakt, närhet till andra, samtal om det som sker och brist på vanliga rutiner.
Mycket nära samtal, mellan människor i fullt förtroende, leder till insikt, omtanke om varandra, leder tillslut till lugn, långsammare lugnande andetag, till allt längre stunder av vila, längre tomrum mellan tankar och känslor av farlighet, skräck, panikattacker,…
Motsatsen gör att det kan gå fort tills de runt en person ser tydliga tecken på personlighetsförändringar, i form av tvångstankar, mer strikt självpåtagen isolering, genom främmande skräckscenarion.
För att den här sjukdomen inte ska ta livet av fler krävs mod att möta och förstå i vilken värld hen befinner sig: Lyssna på personen, ta hens tankar om oförmåga att hantera sin livssituation på allvar. Personen förbereder sig för det oundvikliga slutet, som det inre skräckscenariot frammanar. Hen upplever livssituationen än mer hotfull. Det behövs i det läget akut sjukvård, vilket är oerhört svårt för en familjemedlem eller vän som lyssnar att uppfatta. Det är också svårt för sjukhusets personal att förstå, vilket gör att personen kanske skrivs ut mycket snart utan att ha fått hjälp.
Du som ser personlighetsförändringen, att det som sker är på djupaste allvar. Skriv ner hur hens tvångstankar ser ut, vilka uttryck de tar sig, när och hur ofta de här personförändringarna visar sig. Tror du att personen behöver professionell hjälp, ta då med dig personen och stanna kvar, var med och samtala. Du själv utgör en kunskapskälla för den här personens väg till hälsa.
Överlämna din kunskap. Men tänk på att personens relation till dig är superviktig. Tro inte att andra har en roll som ska ta över den roll som du har, som hen och du har och har byggt upp. Ni tillsammans har svaren som hen behöver få tillgång till.
Hitta ord som mantran, som man upprepar för sig själv gång på gång, tills lugn och trygghet infinner sig i längre och längre stunder. En djup, kanske livslång vänskap, en relationen i sig blir så värdefull att den bär upp själva livet!
Återvänd till ”samtalsrummets” självklara trygghet och låt tryggheten följa med ned i de djupa dalarna av sorg, smärta, övergivenhet, missmod … där man befinner sig för att kunna berätta om hur man innerst inne mår. Egentligen är samtalet till för att kunna avslöja för sig själv vad man ytterst är rädd för ska ske, och ta sig vidare upp och ur den snaran, som annars hotar att kväva personen till döds.
Utan det stödet äger självmord rum. Som av en tillfällighet, en olycksalig minut i människans liv, där ingen återvändo finns, om hjälpen inte kommer innan det är för sent…. Rädslan blir så stark och den affekt som döljs, det som ingen får känna till, orsakar isolering, knyts in allt djupare. Hen får svårt att ta in andras tankar och perspektiv och blir en fara för sitt eget liv. Tankar att de runt om skulle få det bättre utan en, färgar situation. I sin oförmåga kan personen inte längre handla på ett friskt och rationellt sätt. Livet kan få ett brutalt och abrupt, helt oförmodat avslut, om hen motar bort, (manipulerar), de närmsta hjälparna.
Ingen människa väljer att ta sitt liv. Men klarar inte längre av att hantera det som jagar en inifrån.
Genom att samtala om det här räddar vi liv.❤❤❤
2020-05-22
Riksrevisionen kommer att granska statens arbete med att förebygga självmord, eftersom antalet självmord i Sverige i stort sätt legat på samma nivå de sista 10 åren. Frågan är hur effektivt det självmordsförebyggande arbetet är? Granskningen kommer att sammanställas och en rapport ska publiceras under våren 2021.
TT meddelade nyheten idag till mångas stora glädje. Vi kan inte acceptera att självmordstalen fortfarande ligger på ca 1500 självmord per år. Äntligen är min omedelbara reaktion, eftersom självmorden inte minskar, trots nollvision och uppdraget som vilar på våra myndigheter.
Det som ska granskas är regeringens styrning, Folkhälsomyndighetens, Socialstyrelsens och Inspektionen för vård och omsorgs arbete med suicidprevention. – Vi ska bedöma det arbete som de här myndigheterna gör inom området och hur väl det fungerar, säger Charlotta von Porat, som är projektledare för granskningen, till TT.
De är även snart är redo för att titta närmare på hur kommuner jobbar med dessa frågor utifrån det stöd de får från staten.
– Vi bedömer att det finns mer att lyfta fram i frågan än vad som gjorts hittills. Det finns stora problem som behöver belysas, framförallt för att det orsakar ett stort lidande för de som drabbas av det här på olika sätt. Vi hoppas att det vi kommer fram till ska kunna tillföra kunskap om vad som fungerar och vad som kan göras mer effektivt, säger Charlotta von Porat.
Uppdraget är att rädda liv! ❤❤❤
2020-05-16
"Efter år av kamp med att försöka få ordning på sitt liv. Hade perioder då han festade mycket och involverade sig i situationer som han ej kunde hantera och som spädde på hans ångest.
Började i tonåren då han blev strulig i skolan och kompisar som inte hade bra inflytande över honom. Började skära sig i handlederna. Hade vredesutbrott.
Vi uppsökte VC fick remiss till psykolog för samtal vilket inte fungerade för honom. Han var deprimerad och förtvivlad. Tog kontakt med alkoholläkare som rek. 12-stegs programmet för en dyr penning. Ville ej gå.
Försökte med akutpsykiatrin vilket han pratade sig ur. Försökte med psykiatriska mottagningen där 2 mentalsköterskor inte kunde se hjälpbehov att något behövdes. Maj 2010. Dog juni 2010.
Vid 2 tillfällen uttalade han att han inte ville leva längre. Han avslutade sitt liv på sitt pojkrum.
Den första tiden var en chockperiod. Det gick inte att ta in vad som hade hänt. Allt tystnade mellan min man och mig. Vi stöttade aldrig varandra.
Begravningen kom och allt var overkligt. Massor av blommor från släktingar och vänner.
Stort hål i hjärtat. Plötsliga gråtattacker, sorg, tankar om varför. Skuldkänslor som smög sig på. Förnekelse av skuld. Självanklagelser.
Anklagelser mot psykiatrin som ingenting gjorde.
Kontaktade psykiatrin och fick kuratorskontakt och läkarkontakt som blev min livlina i flera år därefter.
Gjorde stora livsförändringar. Avslutade äktenskapet. Flyttade till annan ort. Var förvissad om att klara av mitt liv ensam och kunna försörja mig själv.
Det var drivkraften varför jag överlevde. I 7 år arbetade jag på ett ställe.
Gick sedan i pension och då blev det inte så självklart längre att arbete skulle kunna ge mig tryggheten.
Blev svårt. Flyttade igen, men hade inga referenser till denna ort. Inget arbete inga arbetskamrater.
Den nakna verkligheten kom ifatt mig. En ny period av sorgens bearbetning startade. Det tog inte slut när jag flyttade bara visade mig en annan sida av Förlusten.
Orkade känna in vad han måste ha känt under alla dessa kämpiga år tillsammans. Allt det fördolda kom fram i ljuset och det var smärtsamt återigen.
Förstår nu att jag alltid kommer att leva med detta.
Därför kan jag om det går försöka hjälpa andra i liknande situation för vi kommer aldrig över det helt och hållet.
Vi får bära det med oss genom livet."
Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤
2020-05-11
Ansträngningarna att bidra till att förebygga att människor dör i förtid i vårt samhälle har nu getts nytt innehåll. Ett stödmaterial arbete med handlingsplan (2020-04-29), har tagits fram i samarbete mellan Nationellt Centrum för Suicidforskning Prevention (NASP), Suicide Zero och Suicidprevention i Väst (SPIV), som ska vara kommunerna till hjälp i arbetet med att ta fram handlingsplaner för allt kommunalt arbete.
”Att vara självmordsnära är ingen sjukdom utan oftast ett resultat av många olika svårigheter som kan orsakas av flera vitt skilda riskfaktorer av personlighetsmässig, social, psykologisk och sjukdomsrelaterad (såväl psykiatrisk som somatisk) art. Det som förenar de mångfasetterade riskfaktorerna är att de kan åstadkomma ett så stort lidande att självmord upplevs vara den enda utvägen. Suicidalitet – att tänka på eller planera ett självmord – kan beskrivas som fantiserad flykt av en svårt plågad människa som inte orkar leva längre. Den komplexa problematiken måste angripas tidigt, med åtgärder från många olika håll och med långsiktiga lösningar. Detta innebär också att det är en fråga som berör alla samhällsfunktioner och att ett gemensamt ansvar måste tas inom ordinarie verksamhetsstrukturer, för att förebygga självmordshandlingar.
Suicidproblematik innebär inte enbart ett lidande för den suicidnära personen utan också för dennes familj, vänner och andra närstående. Att leva under hotet av suicid är extremt stressande och sorgen efter ett självmord är oftast mer traumatisk och av annan karaktär än efter dödsfall på grund av sjukdom eller olyckor.” (Stödmaterial arbete med handlingsplan, 2020-04-29, sid 7)
Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤
2020-05-02
Har precis vaknat, efter bara några timmars sömn, som varje natt nu ett tag. Det är mörkt i springan vid rullgardinen och i rummet. Ångesten växer och blir hårdare och större i bröstet. Tankar rör sig blixtsnabbt, helt flyktigt. De surrar runt, oupphörligt och rör om i kroppen.
En fysisk oro kryper omkring, utan att berätta vad som är på gång. Kan jag fånga den? Sätta ord på oron kan hitta en lösning, utan att behöva värka fram och brista som en knopp om våren.
Ångesten växer och rör sig runt i hela bröstkorgen, täpper till i halsen, spänger lite längre ner så det riktigt gör ont. Det går nästan inte att få luft, men mekaniskt börjar jag andas in så magen höjs när jag gör det. Sen sjunker den som en ballong som tappar luften.
Så lärde jag mig andas när jag mediterar. Det skapar lugn och ångesten dämpas. Ju längre tid jag andas och tänker på hur magen rör sig upp och ned, desto mer befriade blir mina tankar. Hela kroppen kan koppla av det som just hände.
Då glömmer jag vilket bränslet var, som fick ångest att stegra sig som en häst i vild panik över något dammigt fördold, som jag burit med mig som minnen i kroppen. Känslorna brottas inom mig för att bli av med minnen som inte längre får hindra. För att ge plats för mer glädje.
Cellminnet har väckts helt omedvetet och formats till en rädsla, av något som skett. Det är en reningsprocess, som släpper lös något instängt, som känts som ett hot inom mig.
Självkänslan har fått sig en törn. Något kränkt försöker ta ordet, som talar med det lilla barnets röst. Från cellnivå berättar minnet om en verklighet som funnits kvar, trots att livet gått vidare. Duger jag? Varför gick det fel?
Allt är okej! Jag är värd att komma förbi det här! Det kritiska är inte vad andra ser. Det handlar egentligen bara om mig. Det farligaste är det som händer med mitt självvärde om jag inte fullföljer denna läkning.
Hela min identitet påverkas. Det sitter djupt, långt in i själen. Jag behöver förlåta mig själv, även för det andra gör mot mig. Den bästa läkningen kommer av att jag älskar mig själv.
Att öva framför spegeln, säga till min spegelbild "Jag älskar mig, allt jag behöver kommer till mig", ger mig hjälp i den utveckling som pågår inom mig. Under nattens timmar känner jag förändringen som måste få ta plats.
I morgon är det en ny dag. Solens strålar ska få tränga in i varje skrymsle av mig och läka min själ. Jag får tacka livet för alla nya upptäckter, för den rörelse och utveckling som hela tiden pågår i allt som är liv.
Hur möter du ångest? Tipsa och dela med dig till andra hur du gör!
Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤
2020-04-18
SPRID UPPMANINGEN till politiker och alla i din omgivning! Värna om varandra!
* Umgås oftare trots fysisk distans - genom särskilda ansträngningar för äldre och särskilt utsatta
* Motverka känslor av ensamhet. Hör av dig regelbundet, ställ frågor om hur personer mår och var öppen för att lyssna till vad den person vill prata om och känner. Det är svårt att upptäcka förändring i sinnesstämning och beteende när man inte träffas regelbundet och öga mot öga. Lyssna fördomsfritt ger hopp inför framtiden!
* Regioner och kommuner måste snabbt förankra självmordsförebyggande strategier i alla verksamheter, så att arbetet för att rädda liv prioriteras, organiseras och implementeras.
Personliga tragedier och förlorad trygghet får inte leda till självmord
Alla verksamheter i samhället måste vara klara över sitt uppdrag när riskfaktorer för självmord ökar, som förlust av nära anhörig, arbetslöshet, varsel, uppsägningar, konkurser, börssvängningar, ökad ojämlikhet i samhället, uteblivna löner, nekade eller fördröjda ersättningar, förluster av ekonomi och egendom, ofrivillig social isolering, vårdrelaterade konsekvenser och begränsningar i vården. Avlägsna dödliga medel, hamstrade läkemedel och vapen, som innebär en utökad risk för självmord. Be om omprövning, överklaga och ge saker tid. Ta hjälp!
Ta skyndsamt fram handlingsplaner i alla Regioner och kommuner för all verksamhet
Region Stockholms Hälso- och sjukvårdsförvaltning begärde snabb hjälp av Nationellt centrum för suicidprevention, NASP, för att ta fram strategier för att framgångsrikt kunna bekämpa självmordsproblematik som blir efterverkningar av Coronapandemin. Den 2 april 2020 gavs samtliga förvaltningar uppdraget att skyndsamt ta fram handlingsplaner för respektive verksamhet.
Viktigt att verksamheter arbetar suicidpreventivt och sprider den kunskap som finns
Regioner och kommuner behöver ha tydlig suicidpreventiv information på sina hemsidor, samt Självhjälpsprogram och hänvisning till regionala stödinsatser, som förutom vården också ska innehålla kontaktuppgifter till olika verksamheters utökade insatser för stöd, samt lokala extra gemensamma insatser via organisationer- intresse- och anhörigföreningar, som alla behöver vara delar av regionens nätverk i suicidprevention.
Använd digitala möten och självhjälpsprogram. Ta stöd, också från menyn på www. forebyggsjalvmord.se.
Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤
20-04-10
Idag har det varit en svår dag, sa Puh. Det blev en paus.
- Vill du prata om det?, frågade Nasse.
-Nej sa Puh efter en stund. - Tror inte jag vill det.
- Det är okej, sa Nasse, och han kom och satte sig bredvid sin vän.
- Vad gör du? frågade Puh.
-Egentligen inget, sa Nasse. -Jag vet bara hur svåra dagar kan vara. Brukar inte heller gilla att prata om det på mina svåra dagar.
Men kära nån, fortsatte Nasse, svåra dagar blir så mycket lättare när du vet att det finns någon där för dig. Och jag kommer alltid att vara här för dig Puh.
Och när Puh satt där och gick igenom sin svåra dag i sina tankar, medan den trygga, pålitliga Nasse lugnt satt bredvid och dinglade med sina små ben... tänkte han ... att hans bästa vän aldrig hade sagt något så sant.
Vi skickar våra tankar till dig som har en svår dag idag, så du kan känna det som om du har din egen Nasse sittande bredvid dig 🧡.
Det finns hjälp! Känner du hjälpen, ta den till dig. Läs, vad du än läser lär känna mer om dig själv, läs på hemsidan här och stärk din egen kraft genom din erfarenhet! Ät, Sov, Dansa, Rör dig, Andas in frisk luft. Skicka kärleksfulla tankar omkring dig till människor som också har det svårt.
Har du hjälpen du behöver i din närhet? Annars påkalla den hjälpen. Ring ett journummer. Tveka inte vid livshotande situation ring 112.
Vet också att du har svar på livets gåta inom dig. Ditt hjärta, ditt samvete och din inre livslåga uppehåller den flämtande strålen av ljus som är du, tills din ljuslåga står i skydd för "hårda vindar, de oväder som känns hotande". Då får du vila, betrakta, se tillbaka, lära och förstå mer av livets hemlighet. Livet är som en outsinlig skattkista, att ösa ur. Livet blir rikare, du känner mer vördnad inför livet, ju mer du förmår se med tacksamhet också på de svåraste händelser, när du får hjälpen att arbeta dig igenom ångest och sorg, kan släppa tvångstankar och rädsla. Livets sannaste rikedom och vackraste skatt hittar den som lever!
Hårda väder följs av tider med lugnare vatten, stillhet, ro och solen värmer den mest frusna själ.
Ta kontakt med en person som är beredd att lyssna och som hjälper dig vidare om du behöver professionell hjälp.❤❤❤ Det har räddat många liv!
2020-04-06
Veckans blogg presenterar uppdraget, så dela hur du gör för att må bättre:
Gå in på www.e-llipse.com och anta utmaningen! Visa hur du gör genom en film, collage eller ett foto...
Urskilj det du har kontroll över och hjälp dig själv genom att fokusera på det. Du mår inte bättre av att höra om allt vad som händer där du inte är.
Gör sådant som hjälper dig känna trygghet - det är individuellt, så inga jämförelser med andra.
Gå ut i naturen - andas frisk luft, njut av vädret, kanske solen skiner och ger dig D-vitaminer - Gå gärna med någon annan, så blir det kvalitetstid tillsammans.
Träna hjälper både fysiskt och mentalt. Undvik folksamlingar. Utmana dig själv att bara tänka på det som händer just i ögonblicket - sätt ord på smak, ljud, tecken.
Mindfulness är ett sätt att grunda sig när saker är bortom kontroll.
Tala med någon du har nära om du är speciellt orolig och kämpar med ditt mående. Då mår du bra av samtalsstöd. 👍 Du ska inte vara ensam med din oro. Dela den med en kompis eller någon som är tränad på att hjälpa.
Dela hur du hanterar situationen med coronavirus genom att skicka in ett bidrag till www.e-llipse.com. Här hittar du tävlingsreglerna och kan följa tävlingen! Priser utlovas!
ELLIPSE - E-Lifelong Learning In Prevention of Suicide in Europe, ERASMUS+projektet som är på väg att ta fram en gratis app och manualer för att förebygga självmord. Följ oss på www.e-llipse.com. ❤❤❤
Tillsammans kan vi rädda liv! ❤❤❤
2020-03-30
Kommunernas och regionernas arbete 2019 har kartlagts och jämförts med den kartläggning som gjordes 2015. Antalet kommuner som nu arbetar med att förebygga självmord har fördubblats, från 23% till 50%. Bland regionerna är det en uppgång från 71% till 90%.
Kommuner som har en handlingsplan med ett uttalat mål att förebygga självmord har nästan tredubblats, från 11% till 31%. Regionerna med en handlingsplan med uttalat mål har fördubblats, från 33 till 67 %.
Knappt en tredjedel av kommunerna och två tredjedelar av Regionerna har ett uttalat arbete med att förebygga självmord 2019, där det direkt förebyggande arbetet måste ske. Kan man kalla det för en glädjande ökning, det arbete som ändå kommit igång i Sveriges Regioner och i en tredjedel av kommunerna?
(83 % av kommunerna och samtliga regioner deltog i kartläggningen, som publicerades på Folkhälsomyndighetens hemsida den 4 februari 2020).
Det visar verkligen hur eftersatt arbetet med att förebygga självmord är i samhället.
Du och jag måste enträget fortsätta vårt arbete för att rädda liv! ❤❤❤
2020-03-21
Ett överbelastat nervsystem ger stressreaktioner, saker feltolkas, missförstånd och tunnelseende uppstår, som inte vården kan möta! Har man störd sömn, rubbad dygnsrytm, försvåras situationen för hjärnan, som behöver hjälp att hitta till vila!
Psykisk ohälsa har individuella orsaker. Den högre stressen och pressen bland både studerande, arbetslösa och yrkesarbetande leder generellt sett till att barn-, ungdoms- och vuxenpsykiatrin inte räcker till. Men mycket få behöver diagnoser och mediciner.
Råden som hjälper de flesta är enkla. Ge dig tillräckligt med sömn, återhämtning, motion, näringsrik kost och mindre av sociala medier. Alla, framför allt unga, behöver mycket snabbare komma i kontakt med nya tankar.
Rätt andningsteknik, att växla fysisk aktivitet med fysisk och psykisk vila, är sätt att släppa låsningar och blockeringar i kroppens system, som naturen rustat oss med för att ge skydd, försvar och extra styrka. Kroppens reaktioner tillhör det förflutna, då vilda djur kunde hota existensen. Det är naturens sätt för att människan skulle överleva!
Långvarig överbelastning skadar hjärnan. Förstår du inte den här processen och aktivt avbryter den, så fortsätter stressen med ökande symptom. Kan du se det ur ett helhetsperspektiv hjälper du dig själv. Rädsla leder till att du andas med övre delen av bröstkorgen, liksom vid stressreaktioner och det förstärker trauman. Andas du från magen syresätter det kroppen och det är en signal till kroppen att skapa vila.
Att du samtalar med någon du har förtroende för skapar trygghet, som kommer att ge hopp och mildra de svåraste känslor. ...Det leder tillsist till att du kan förlita dig till din intuition. Det är en positiv process som skapas. Den leder till mer välbefinnande och till din personliga utveckling.
Ett personligt ansvar för varje människa är att ta sin egen medvetenhet i beräkning, sin kunskap, intelligens, klokskap, sin tankeförmåga, sin känslomässiga- och sin själsliga medvetenhet, allt det som är du och mogna genom att aktivt och strukturerat bearbeta det svåra och till synes hopplösa. Så kan vi var och en, med rätt kontinuerligt stöd och ibland genom interventioner, utvecklas till en självbärande harmonisk människa.
Styrka visar sig när tankar och känslor utvecklas att handla om andra än sig själv. Att oegostiskt hjälpa någon annan leder till hjälp för dig själv. Du blir medveten om dina resurser och kan omvandla dem till hjälp också för dig själv.
Splittrade tankar och känslomässig oro bygger på rädslor och hindrar människans utveckling. När du når högre medvetenhet, blir integrerad i dig själv, betyder det att du går före och därför kan känna dig mer ensam, vilket både du och andra i din omgivning kan uppleva utmanande. Även hos djuren har en individ med högkänsligt medvetande uppgiften att vara den som varnar och utvecklar hela flocken.
Dålig tillgång till den här kunskapen gör att psykisk ohälsa ökar och är omfattande i hela befolkningen. På så sätt råder en ojämlik situation. Stora grupper är hänvisade till traditionell vård. Barn och unga köar en månad för ett första besök hos BUP, vilket är en alltför lång tid att vänta på att en positiv förändring ska ta plats. Det är stor brist på psykologer och psykiatriker. Antalet är inte större 2020 än det varit under de senaste 7-8 åren, trots den stora ökningen behövande och en större mängd unga som söker hjälp.
Det finns också många slags helhetsterapeuter, för samtals- och / eller kroppsterapi, vars behandlingar inte alltid ingår i högkostnadsskyddet. Ett sådant besök kan leda till ett kraftfullt uppvaknande för den som inte förstått hur kropp-själ-ande-tankar-känslor och medvetandeutveckling hänger ihop. Information om den hjälp till självhjälp som Mindfulness och olika former av integrerade kroppsrörelser som Yoga utgör, kanske fortfarande inte finns på vårdcentralen eller i specialistvården, men kan ha sökt sig in på gym, friskvårdsinstitut och i företagshälsan. Hjälp till självhjälp av det här slaget går att hitta på nätet och behöver inte alltid kosta pengar.
Skolan har en stor outnyttjad roll i kunskapsutvecklingen om hur man ger sig själv-hjälp och behöver ta ett eget helhetsansvar för sin hälsa. Livskunskap måste bli en kunskap för alla elever under skoltiden, för vuxna via folkhögskolor, intresseorganisationer, idrotts-, anhörigföreningar och studieförbund! Det kan rädda liv! ❤❤❤
2020-03-15
En sak är att regioner och kommuner ännu kan sakna handlingsplaner för att få ner självmordstalen, en annan är att arbeta med att genomföra åtgärder för att få ner självmordstalen.
Det här är genomförandeplanen av handlingsplanen för REGION SKÅNE från hösten 2019. Tack Roy för att du öppnat möjlighet också för SPES i Region Blekinge att delta, och dela ert koncept.
INSATSER FÖR ATT ÖKA KUNSKAPEN OM SUICID - Det sker samverkan med olika organisationer för att bidra till utbildning. Skåneidrotten, Ängelholms kommun och MHFA organisationen får stöd under hösten baserat på handlingsplanens inriktning att främja kunskap om suicid.
ÖVERSYN AV VÅRDKEDJAN FÖR SUICIDBENÄGEN PERSON - Ett analysarbete kring hur vårdsökandet ser ut bland patienter som vårdats för suicidförsök har påbörjats där Regional Utveckling bidrar med expertkunskaper. Resultatet syftar till att kunna användas som del av översynen av vårdkedjan för suicidbenägen person.
SKOLBASERADE PROGRAMMET YAM UTVIGDAS - Fler kommuner har nu anmält sitt intresse att utbilda instruktörer för YAM (Youth Aware of Mental Health). Omgång två av instruktörsutbildningen startar i januari 2020. Arbetet i de sex kommuner som var först ut rullar på och de första skolorna som ger YAM till 8-klasser drar igång hösten 2019. Region Skåne stödjer instruktörerna med handledningsträffar.
SAMVERKAN FÖR HANDLINGSPLANER I KOMMUNER OM SUICIDPREVENTION - Samverkan med kommunerna i Skåne intensifieras hösten 2019. Region Skåne bjuder in kommunerna till en utbildningsdag om hur de kan jobba med suicidprevention. Den 7 november kommer Folkhälsomyndigheten att dela med sig av kunskaper som deltagarna från kommuner får bearbeta i workshopmoment, allt för att stimulera till agerande i sin hemkommun.
ETT GEMENSAMT BEGREPP - TILLSAMMANS FÖR SUICIDPREVENTION - Inom åtgärden kommunikation har vi samarbetat med en kommunikationsbyrå som hjälper oss att skapa ett paraplybegrepp för suicidpreventivt arbete i Skåne. REAGERA- tillsammans för suicidprevention i Skåne. Vi tror att det uppfattas som enkelt att samverka genom detta begrepp och det blir något som håller samman alla de krafter och initiativ som pågår nu och under kommande år.
INTERN SAMVERKAN I REGION SKÅNE - Ett samarbete har inletts utifrån psykisk ohälsa där vi vill bidra till fokuserade nyheter i den interna kommunikationen som ex. vis. finns i Vårdgivarnytt. Grupperna som samverkar ”Våld i nära relationer”, Försäkringsmedicin och handlingsplan Suicidprevention i Skåne. Vår förhoppning är att vi ska kunna bidra med intressant kunskap om statistik och forskningsresultat som har ett värde för arbetet ute i vården.
https://www.skane.se/organisation-politik/Vart-uppdrag-inom-halso--och-sjukvard/sa-foljer-vi-upp-halso--och-sjukvarden/handlingsplan-for-suicideprevention/
/Mvh Roy Brander Samordnare för handlingsplanen kring suicidprevention i Region Skåne.
Tillsammans räddar vi liv! ❤❤❤
2020-03-08
Kvinnor med autism utan intellektuell funktionsnedsättning hade högst risk för självmordsbeteenden, särskilt om de samtidigt hade adhd, berättar Tatja Hirvikoski, docent vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet. (Center for Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet).
Riskfaktorer för självmordsbeteenden hos personer med psykiatrisk sjukdom visade högre risk för både självmordsförsök och självmord hos personer med autism som även hade depression, ångest eller beroendesjukdom. Att leva med autism innebär ofta många svårigheter i vardagen, till exempel i samspel med andra, i färdigheter som behövs för att ta hand om sig själv och sitt hem och många har psykisk ohälsa.
”Forskarna har analyserat data för alla individer med autismspektrumdiagnos (ASD) i det svenska nationella patientregistret och jämfört med data för individer från den generella populationen i Sverige. Studien omfattade omkring 55 000 personer med autism och cirka 270 000 kontrollpersoner från befolkningen som matchades utifrån födelseår, kön och boendelän. – Våra analyser visade att risken för både självmordsförsök och självmord var mycket högre bland individer med autism. Resultaten ger viktig information om riskfaktorer och vägledning för kliniska verksamheter”, säger en av studiens författare Henrik Larsson, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet. (Publicerad i tidskriften Psychological Medicine.)
"Personer med autism utan intellektuell funktionsnedsättning hade högst risk för självmordsbeteenden, särskilt om de samtidigt hade adhd. Kvinnor hade generellt högst risk, och i gruppen med både autism och adhd hade var femte kvinna någon gång under sin livstid gjort ett självmordsförsök.– Det innebär tio gånger högre risk för självmordsförsök jämfört med kvinnor i den övriga befolkningen. Dessutom var risken för fullbordat självmord ännu högre bland just dessa kvinnor.”
”Forskarna analyserade även data för omkring 350 000 släktingar (syskon, halvsyskon och kusiner) till personer med autism, och jämförde risken för självmordsbeteenden med över 1,5 miljoner personer som var släkt med jämförelsegruppen från den generella populationen. Resultaten tydde på att en del av förklaringen bakom sambandet mellan autism och självmordsbeteenden kan vara kopplat till genetiska faktorer.”
"– Signalen för hälso- och sjukvården är tydlig: det är viktigt att vara uppmärksam på, utreda och behandla psykiatriska sjukdomar hos personer med autism. Men det är inte enbart en fråga för psykiatrin; alla verksamheter som träffar personer med autism kan behöva se över sina rutiner när det gäller psykisk ohälsa och autism”, säger Tatja Hirvikoski.”
Tillsammans kan vi rädda liv ❤❤❤
2020-02-29
Tacksam att ha mött en av de människor som skiljer sig från mängden, som varsamt beskrivit med ord som kan få andra att vakna upp hur det kan vara att arbeta i socialtjänsten och rädda liv. Det skulle lika gärna kunna ha varit en anställd på ett servicekontor, hos vilken annan myndighet eller verksamhet som helst, där man hela tiden riskerar att möta människor som genomgår svåra livskriser och på djupet behöver stöd och hjälp.
Allt för många gånger händer det att ”personal i verksamheter på grund av egna rädslor och egen bekvämlighet, inte ger stöd till människor, fast de borde kunna sätta sig in i hur de mår.” Det kan sägas med ord som att ansvaret inte är mitt, eller du får ta kontakt med… och den hjälpbehövande ges ännu en hänvisning till någon annan. Några väljer att inte se, vänder ryggen till för man klarar inte att bry sig. Man saknar kunskap om hur man ska göra. Det kan sluta med att en person som behöver stöd i sitt dåliga mående har ännu en telefonkö att knappa sig fram i. Ännu en lång väntan. Det föder besvikelsen att ingen hjälp finns att få… Därför ser det ut som det gör. Det kan drabba både en självmordsnära och en efterlevande efter en anhörigs självmord som behöver stöd som kan visa sig livsviktigt.
”Det här med att avfärda andra om man har utbildning och är professionell kan vara för att man inte får hjälp med sina egna känslor.” Det behövs debriefing på fler arbetsplatser än de som har det idag, efter varje händelse som upplevts svår för den anställde. Till handledningen varje månad står många ärenden på kö. Men det behövs också akut stöd i jobbiga situationer, för att prata av sig, gråta ut, inte behöva bära tyngd, stress eller ens bara lättnaden över att ha klara ut det som just hade hänt - för att inte behöva ta med sig alla dessa jobbiga saker som hänt på ett jobb där man har tystnadsplikt med sig hem efter arbetsdagens slut.
Det lättar stress att sätta ord på upplevelsen, men det är också till hjälp för de andra att utvecklas och förstå hur det kan gå till att våga se behov hos en medmänniska. Det kan inte nog understrykas hur viktiga ni empatiska och stödjande personer är i era yrkesroller.
Ni kan göra skillnad, det kan rädda liv! ❤❤❤
2020-02-21
Citatet nedan beskriver i klartext hur fruktansvärd och helt oacceptabel situationen varit för människor vars ärende behandlats av myndigheten, här försäkringskassan.
"Försäkringskassan åsidosätter mänskliga rättigheter‼️‼️‼️ Både svensk regering och FK bryter mot mänskliga rättigheter och diskriminerar sjuka, handikappade och gamla svenskar och allt detta pågår med aktiv hjälp av försäkringskassan. Folk dör då de inte får rätt hjälp.
Många svenskar begår självmord på grund av detta. Vilken skam.
Lagstöd: Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Fakta är följande: Expressen: Erland tog sitt liv efter beskedet från F-kassan, Nyheter24: Sjukskriven tvingades jobba heltid - tog sitt liv. Aftonbladet: ”Min son tog sitt liv efter samtalet” (med FK), Arbetarbladet: Småbarnspappa tog sitt liv efter samtal med Försäkringskassan, ÖP: Tog sitt liv efter besked om utförsäkring, Aftonbladet: Catrine, 51, dog - ansågs fullt arbetsför av Försäkringskassan,
OBS! Aftonbladet ställer frågan till Cecilia Udin från FK: -Och då tycker ni att en avliden person är arbetsför? och Cecilia Udin svarar: – Att kvinnan avlidit betyder ju inte att arbetsförmågan var stadigvarande nedsatt.
Många sjuka svenskar har kommit i kläm och blivit utförsäkrade därför att försäkringskassan sedan många år tillbaka är totalt lyhörd för politisk styrning. Tusentals sjuka människor har hamnat i kläm när Försäkringskassans handläggare har nekat dem sjukpenning eller sjukersättning trots att de enligt åtskilliga läkarintyg framstår som sjuka."
Menar regering och riksdag allvar med nollvision i självmord måste myndigheter, här försäkringskassan, granskas, nya riktlinjer antas. En suicidpreventiv enhet behövs dit människor i kris, även anhöriga kan vända sig, där kvalificerade handläggare från olika samhällsinstanser runt en person/en familjs situation, reder ut och delar upp olika ansvarsbitar, i en förstärkt SAMORDNAD INDIVIDUELL PLAN.
Interventioner behövs för att rädda liv! 💔💔💔
2020-02-15
Hemsidan forebyggsjalvmord.se borde egentligen heta något mer i stil med Utvecklas genom dina svåraste ögonblick och ut ur det du aldrig tror du kommer över. Vi som förlorat en närstående i självmord ger här varandra och andra, näring och sätt att åter fylla vårt liv med glädje, bredvid sorgen som även den förändrar karaktär efter den största tragedin.
Det är till och med så att människan utvecklas genom svårigheter. En del av oss menar att det vi gått igenom gjort oss ödmjukare, till en bättre medmänniska. Det gäller förstås också de som utvecklar sig genom våra öden och inte stannar på andra sidan trottoaren av rädsla, när de träffar på någon av oss som väcker deras ångest, (sorgen skulle kunna vara deras), som inte tror sig ha någon tröst att ge. Erfarenheter av det svåraste vi lärt oss leva med ryms bredvid sorgen.
Med ett salutogent synsätt kan vi se våra friska sidor också, att vi har hälsa fast vi har sorg och kanske trots att vi har en sjukdom. Det betyder att hitta och utveckla faktorer som skapar hälsa. Motsatsen är ett patologiskt synsätt. Patologi kommer från grekiskans patos som betyder smärta, lidande, affekt. Att ha en patologisk rädsla för att drabbas av en sjukdom, att tro att man själv kommer att insjukna och till och med dö, är en vanlig upplevelse efter ett trauma, som en efterlevande kan behöva förhålla sig till och bearbeta, som en del i sin läkeprocess. Som mot bättre vetande poppar sådana tankar upp och tar mycket energi av den efterlevande, som på många nivåer redan arbetar med sig själv, på väg mot att bli hel igen.
Ingen säger att det är lätt, bara att det går att gå igenom svårigheter och prövningar som ingen skulle behöva gå igenom. Hela hemsidan är full av tips på just det här. Tillsammans räddar vi liv! Tillsammans kan vi efterlevande ge varandra stöd i våra läkande processer och ta emot stöd av andra.❤❤❤
2020-02-08
Regeringen antog 2008 en nollvision för självmord. Nio strategier har tagits fram för att visionen skulle bli verklighet. 2015 blev Folkhälsomyndigheten den myndighet som fick ansvar för suicidpreventionen, som nu bjuder in de Suicidpreventiva samordnare som varje region utsett, till möten för att utbyta erfarenheter. I år, 2020, har Socialstyrelsen fått i uppdrag att ekonomiskt stödja frivilliginsatser och man har på sig några veckor till för att söka projektmedel som redan i april ska vara fördelade, för att stärka Efterlevandes situation. Men det är viktigt att det blir en likvärdighet oavsett var i Sverige man bor. Därför behövs Regionala SuicidPreventiva enheter, för att nå nollvision i varje Region!
* Gör händelseanalyser efter självmordsförsök och fullbordade självmord. Ta del av anhörigas och efterlevandes berättelser. Ge överlevare ettåriga självhjälpsprogram, för att förebygga fortsatta självmordsförsök. Lär av de liv som inte kunnat räddas, av de efterlevandes berättelser om brister och orsaksförlopp. Sammanställ information och använd den i preventiva syften.
* Samverka myndigheter emellan, gå ihop, stärk idag fungerande suicidförebyggande verksamheter. Lär av varandra på olika orter, mellan olika Regioner!
* Skapa Suicipreventiva enheter - krismottagning för suicidnära, dit deras oroliga anhöriga kan vända sig och för efterlevandes stöd. Akutinsatser kan ofta ske i människors hem medan efterlevandegrupper/ olika självhjälpsgrupper behöver en suicidpreventiv enhet dit man kommer, för fortsatta enskilda stödinsatser och för att träffas i grupper, för att lyssna på och stödja varandra. Dessa suicidpreventiva enheter behöver i sin tur samverka med specialistvård och terapeuter, så att alla hittar fram till hjälp.
* Samordnade möten behöver ges särskild tonvikt, för att nå överenskommelser i form av Planer för samverkan mellan insatser som behöver göras runt en självmordsnära person och dess anhöriga (SIP-möten). Här kan kunskaper och stöd från Enheten för Suicidprevention ge hjälp till enskilda, anhöriga och efterlevande, som själva har en förhöjd självmordsrisk, för att säkerställa att deras behov blir sedda hos andra aktörer.
* Hitta samverkansformer bortom sekretess - med hjälp av regelbundna möten mellan olika personalgrupper, med personal från Enheten för suicidprevention - som måste skapas i de Regioner där ingen sådan finns. Anställ personal bland personer med egen erfarenhet av suicid hos närstående. Arbeta nära och med hjälp av dem med egen erfarenhet, med anhöriga efter ett självmordförsök och efterlevande efter självmord, som har erfarenheter och kunskap som gör att de vill engagera sig.
* Ge anhöriga snabbt krisstöd efter en anhörigs självmord, gratis och utanför den ordinarie vården. Stödet pågår över tid, där det efterfrågas, både enskilt och i grupp.
* Samverka mellan Regionens krisgrupper och personer med egen erfarenhet av anhörigs självmord, så att alltid en efterlevande med egen erfarenhet anländer tillsammans med kurator, med polis eller rättsläkare direkt efter ett självmord, med möjlighet att stanna kvar för samtal och som återkommande kan göra täta besök för akuta stödsamtal efter ett självmord, hos familjen/familj i vidare bemärkelse/ så att de efterlevande ges stöd i hur man tillsammans bär varandra genom förlust och sorg.
* Att ha egen erfarenhet är nödvändigt för att verkligen kunna förstå vad en människa tvingas kämpa med efter en anhörigs självmord. Stödet behöver erbjudas alla efterlevande efter ett självmord, på samma sätt i varje region i Sverige, som en särskild insats för en skör, mycket utsatt, traumatiserad målgrupp, som idag på många orter är helt bortglömd och står helt utanför samhällets stödjande insatser.
* Efterlevande är en grupp sörjande som ofta avfärdas eller bemöts av oförstående och okunskap. Många efterlevande vittnar om att det är mycket svårt att till exempel hitta ett samtalsstöd som vågar lyssna. På grund av rädslor för suicid hos sig själv eller i den egna familjen, förmår alltför ofta också de som har sjukvårdande utbildning; som läkare/ psykiater, sjuksköterska, kurator och annan personal som finns i vården, inte gå in i den efterlevandes ofantliga sorg på ett stödjande sätt som leder till läkning. På samma sätt upplever många efterlevande att verksamheter och myndighetsutövning hos till exempel arbetsförmedling, försäkringskassa och socialtjänst saknar rätt stödjande insats och insikt om hur lång tid läkandet efter en anhörigs självmord kan ta och vilka insatser som behövs. I viss utsträckning behövs även hjälp med att få besök och samtal för att boka tid, att bli av.
* Lyft fram de insatser som idag görs på frivillig bas, som i sig är vårdande insatser, om än inte sjukvårdande. Djup sorg är ingen sjukdom, men kan snabbt utvecklas till det om inte rätt insatser görs.
* Erkänn de insatser som idag är ideella så att de syns! Också för att den skam och det tabu som fortfarande finns i samhället, som försvårar för efterlevande efter anhörigs självmord, totalt ska upphöra. Att inte möta total bekräftelse och direkt tillgängligt stöd i sin stora sorg och i sin kaotiska livssituation är direkt förödande för efterlevande. Efterlevande skulle vlja att det fanns samtalsstöd, att de direkt erbjöds det. Många vittnar om hur fint bemött man blivit av polis och rättsläkare, men därefter har få getts någon mer stödjande insats.
* Samtliga drabbade av självmord erbjuds idag inte samtalsstöd. De flesta som erbjuds samtalsstöd hos kurator får ett telefonnummer att ringa, inte en samtalstid. Det är bara de närmast anhöriga som får den informationen. Inget stöd alls riktas till den vidare kretsen anhöriga. Det är svårt att sprida information om efterlevandeträffarna när inte vårdcentralens eller sjukhusets anslagstavlor inte får användas.
Anhörigföreningen SPES, Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd, finns på vissa orter och erbjuder efterlevandesamtal, oftast en gång i månaden, i grupp och har en jourtelefon som vänder sig till den som förlorat någon i självmord, på telefon; 020-18 18 00, alla dagar 19-22.
* Rätt bemötande, skyndsamma insatser, tydlig intervention är i sig en mycket stor bidragande orsak till att självmord kan minska. Samtal och fysiskt/praktiskt stöd - inte mediciner - är en annan framgångsfaktor. Det är viktigt att akutsamtalen kommer igång direkt efter den anhöriges självmord, speciellt när det gäller de män, som annars har mycket svårt att öppna sig och aldrig lärt sig sätta ord på sina känslor, tankar, sitt psykiska och fysiska mående.
* Anta handlingsplaner med uttalad nollvision för självmord i varje Region. Utbilda den egna personalen i aktiv suicidprevention och lär dem föra samtal i detta svåra område! Ge personal förbättrad och akut ärendebaserad handledning, uppföljande samtal och krishantering, som ett sätt att behålla personal med kompentens och erfarenhet inom socialtjänsten med fler kommunala verksamheter och inom hälso- och sjukvården.
* Låt alla med egen erfarenhet som ska stödja andra efterlevande, som inte har gått i egenterapi, göra det. Ge dem handledning. Ersätt deras lönebortfall, betala dem reseersättning, ge arvode på samma sätt som till nämndemän vid tjänstgöring.
* Upplåt lämpliga lokaler till en enhet för Suicidpreventiva insatser! Deras arbetsområde omfattar förebyggande utbildningar, som behöver ges på skolor och arbetsplatser som blir föremål för kunders/klienters svåra och desperata hot om självmord och efter fullbordade självmord. Enheten blir en kunskapsbank inom varje Region, i samverkan mellan regionala verksamheter och efterlevande. Låt insatser av människor med egen erfarenhet av suicid påverka det Regionala Suicidpreventiva arbetet!
* De samordnare i suicidprevention som finns i varje Region behöver få ansvaret för att likrikta det suicidpreventiva arbetet för hela landet, med suicidpreventiva interventioner och strukturella insatser som man ser lyckas i en Region, att de får spridning över hela landet med erfoderliga ekonomiska satsningar.
Tillsammans räddar vi liv!❤❤❤
2020-02-01
Bilden, som han skickade till sina föräldrar och sin syster, visar en ung lycklig man, som tagit en selfie med den nya medicinen. Han hade äntligen fått rätt medicin för sin diagnostiserade bipolära sjukdom, skriver han. Det var drygt fyra år innan självmordet.
Kvinnan berättar att det var hennes brors 9:e självmordsförsök som fullbordades. Var självmordsförsöken ett sätt att få uppmärksamhet? Det låg nära till hands att tänka så för dem i hans närhet som inte förstod hur sjuk han blivit. Det tog tid att förstå den extrema sjukdom han hade.
Hans tankar cirklade i stort sett endast runt den medicin han blivit ordinerad. Litiumet mot den bipolära sjukdomen, som skulle balansera ut mani och ångest. Men medicinen slog ut hans sköldkörtel vilket gjorde att han behövde ta Levaxin, för att få hormoner så att sköldkörteln kunde börja fungera igen. Han tålde inte Levaxinet. Men tog han det inte skulle han dö i sömnen, bara sluta andas. Det gav honom stark ångest och andningssvårigheter. Han fick svårt att lära sig saker, blev yr och tappade talförmågan. Tog han tabletten blev han blind…
Sista gången syskonen träffades fysiskt grät han och hulkade säkert i tio minuter utan avbrott. Han ville inte dö, sa han, grät och fick en panikattack. Det var tre månader och 2 veckor innan det fullbordade självmordet. Systern gjorde vad hon kunde de gånger de träffades. Hon hade skrivit till honom att hon var glad att ha honom i sitt liv och hur mycket han betyder för henne. De hade haft en fin och nära relation hela livet. Nu bearbetar systern sin djupa sorg och känner stor frustration över att inte ha kunnat hjälpa sin bror.
Varför dog han i självmord? Det var flera saker samtidigt. Hans liv var extremt hårt, med ångest, depression, mani, panikattacker, fysisk smärta, nedsatt immunförsvar, yrsel, biverkningar från medicin. Listan är oändlig utan slut. Oturen som följde med hela tiden. Separation från sin älskling, hon orkade inte mer... Ensamhet. Hans bästa vän hade dött i självmord. Litiumet tar kål på njurarna om man inte dricker 5 liter vatten per dag. Att hålla på att dricka så mycket vatten hela tiden är jobbigt. Konstant kissnödig, aldrig få sova en hel natt utan att behöva gå på toa. Ångest gånger 10. Alkohol tar död på ångest, men den fördubblas när ruset släppt. Ångesten tar över tankar på att leva. Den tar över tankar på att dö. Stesolid tar bort ångesten för stunden. Men också personligheten.
Systern förklarar för mig att hennes bror var allergisk mot Litium. Han testades inte, den bara gavs till honom. Om frågan ställts om han tålde ämnet, hur skulle han veta det? De kanske satte in för hög dos? Men hans tårkanaler slogs ut. Han hade mycket ont i ögonen. När han blinkade kändes det som sandpapper och när han grät kom inga tårar. Sköldkörteln slogs ut av hans bipolära medicin. Läkaren förklarade för honom att han inte hade diagnosen Bipolär 2, utan typen bipolär 1, den svårare sorten. Det gav honom en dödsdom.
Systern menar att hennes döde bror drevs till självmord. Hon försöker minnas sin bror som han en gång var, glädjas av de stunder de fick. Både de fina och de hemska stunderna.
Ps. Det är viktigt att du som läser det här och som själv äter medicin fortsätter ta ordinerad medicin. Vid eventuella komplikationer, biverkningar, om du har frågor, om nedtrappning, vänd dig till behandlande läkare.
Var annars varsam med vad du ger din kropp - tala med läkaren om vilken biverkan medicinen ger innan du börjar ta en medicin. Idag finns många fina samtals- och behandlingsformer, som hjälp att gå inåt, som läker roten till själslig, mental och känslomässig plåga. De bygger på att vi var och en, kropp, själ, ande, medvetandet, tankar, känslor, intellekt, medvetenhet, inteligens och samvete, alla olika pusselbitar som utgör var och en av oss, är det fantastiska frö, som bär med sig allt inom sig själv. Tanken är att var och en kan växa upp till stora underbara medvetanden, genom den visdom, allt vi bär inom oss själva om vad behöver. Om inte ett ekonomiskt system fått ta överhanden, genom egons behov av att tjäna på andas behov. Det gör att vi låter rädsla, ångest och svårmod ta överhand, när vi istället behöver hopp och stöd för att våga möta sig själv med största kärlek, acceptans, ödmjukhet och tacksamhet. Vem har sagt att livet är lätt, men det är vägen som är mödan värd!
Ingen av oss vet riktigt med säkerthet vilken orsaken är till att vi är här på jorden, mer än för att göra erfarenheter för att själen ska mogna. Orsaken till att vi träffas under liv efter liv och gör upp oklarheter från det förflutna, är det för att förstå att innerst är allt kärlek? Ju svårare livsprövning, ju mer ljus och kärlek följer människan! Desto större är samhällets och vår allas ansvar och uppgift att lindra, förmedla förståelse, hopp, kärlek och dela med oss av det vi har till varandra. Tillsammans kan det rädda liv ❤❤❤
2020-01-26
Brister i sjukvården anses ha varit en bidragande faktor i 55% av alla självmord som anmäldes enligt Lex Maria, till inspektionen för vård och omsorg (IVO) under 2015, visar forskare vid Jönköpings och Lunds Universitet. (Källa Minds nyhetsbrev-för psykisk hälsa 200123)
Många personer som dog i självmord hade kontakt med vården en kort tid innan sin död. De vanligaste bristerna upptäcktes i behandling eller i bedömning av suicidrisk. Åtgärder har inte tagits mot identifierade brister. Ny kunskap stannar på den enskilda kliniken, istället för att spridas vidare till andra vårdgivare.
Tanken med Lex Maria är att ta lärdom av vad som tidigare gått fel för att människor ska få ta del av vård som fungerar. Mer implementering och spridning behövs av den kunskap som finns. Befintliga rutiner måste vara tydliga och enkla för användare att följa.
Undersökningen utgår från de 1179 självmord som under 2015 registrerades i Sverige och totalt 436 självmord har ingått i studien som haft till syfte att sammanställa slutsatser av alla undersökningar som gjorts i de fall som rapporterats till IVO.
Observera att självmordssiffran egentligen är högre eftersom man frångått att bygga statistiken på samtliga självmord, ca 1500/år i Sverige. I den uppgivna siffran 1179 för 2015 har man räknat bort självmord utan avskedsbrev, som man menar inte är säkra självmord?
I själva verket finns ett mörkertal som är ännu större, eftersom det finns ett stort antal osäkra självmord i trafiken, där det finns en stor osäkerhet om vad som varit självmord och inte trafikolyckor.
Tidigare byggde statistiken på alla självmord och därefter noterades antalet osäkra, dvs utan avskedsbrev.
Stora brister i vården och en officiell statistik som osynliggör hur stort problemet är. Det är fruktansvärt.💔💔💔
2020-01-19
”Antidepressiva läkemedel presenteras på ett överdrivet positivt sätt och man undanhåller negativa aspekter,..." skriver Johan Möller i SvDDebatt 22 december 2019, (om SVTs Landet lyckopiller - 1 "Jag bara grät och grät och mådde skit")
"såsom att det för många är väldigt svårt att avsluta medicineringen, så svårt att en del forskare och behandlare anser att läkemedlet bör klassas som beroendeframkallande".
"Man undviker även att nämna att en del får mycket allvarliga biverkningar såsom till exempel ökad ångest, hallucinationer, känslomässig flackhet och allvarligast av allt – en ökad suicidrisk, framför allt hos barn och ungdomar.”
"En viktig och helt avgörande del som man har valt att inte ha med i programmet är att det vetenskapliga stödet för antidepressiva är ifrågasatt av en hel del forskare”. ..
Vid ”studier på antidepressiva har det visat sig att de som får placebo får nästan lika stor förbättring som de som får läkemedlet, framför allt vid lindrig och svår depression". .."en liten antidepressiv effekt som tillsammans med placeboeffekten skapar förbättring .. de som fått antidepressiva i studierna och inte placebo får oftast biverkningar…"Forskares slutsats är att antidepressiva inte är ett enbart biomedicinskt preparat, utan att det finns en stor placebokomponent som har med patienters förväntningar att göra".
Socialstyrelsen skriver om placeboeffekten i de senaste nationella riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom. ”Läkemedelsstudier av barn och ungdomar med depression och ångestsyndrom visar att det finns en stor placeboeffekt hos denna grupp, som i genomsnitt uppgår till cirka 50% vid depression och cirka 30-40 % vid olika ångestsyndrom”.
Johan Möller psykolog menar ” att placeboeffekten är så pass stor också hos vuxna att den inte går att bortse från och bör beaktas i val av behandling”.
" patienter behöver ha så mycket relevant information som möjligt för att kunna ta ställning till vilken vård som passar dem bäst. Inom vården har man den skyldigheten". Men Sveriges Television har ingen sådan skyldighet, ”men i egenskap av public service borde man kunna ge en mer mångsidig bild av ett kontroversiellt ämne”. Johan Möller @SvDDebatt 22 december 2019. Tack Johan Möller för ditt klarspråk!
Det måste vara dags för en forskningsstudie som följer upp fullbordade självmord och självmordsförsök som ägt rum under första månadens förskrivning av antidepressiv medicin, genom djupstudier, som innehålller samtal med efterlevande när självmord inträffat och de som överlevt självmordsförsök och deras anhöriga, för att komma fram till med vilka förutsättningar antidepressiv medicin fortsatt kan och bör förskrivas.
Också en lägre procents självmord efter påbörjad antidepressiv medicinering måste tas på djupaste allvar. Vilken somatisk medicinering som helst som lett till dödsfall hade omgående dragits tillbaka, medan antidepressiv medicin betraktas som mirakelmedel inom psykiatrin och vårdcentraler, där förskrivningen ökar. Hur många efterlevande / anhöriga till de som gjort självmordsförsök efter förskrivning av antidepressiva har begärt att IVO ska granska vården när deras närstående avlidit i självmord / gjort självmordsförsök? En del hade inte fått någon information om vilka biverkning av medicinen som kan visa sig. Medicinering har också påbörjats utan att samtalsbehandling satts in eller kommit igång, trots att det påkallats av forskare i suicidprevention. Det finns anhöriga som inte fått insyn trots att samtycke till det lämnats, trots noteringar i journalen om självmordsplaner och tillvägagångssätt, har inte anhöriga informerats.
Menar Sverige allvar med noll-vision i självmord? Låt då människor ta del av resultat av studier av antidepressiv medicinering, biverkningar, antal självmord/ självmordsförsök, tillsammans med sammanställningar av ärenden som anmälts till IVO. Gör oberoende granskning med etisk prövning och se till att befarade problem tas tag i. Tillsammans förebygger det på sikt självmord. ❤❤❤
2020-01-12
”En del av de problem som unga vuxna brottas med i dag hänger samman med brist på andlig utveckling. Men den är lika viktig för en ung människa som den fysiska och psykiska utvecklingen”, skriver ärkebiskap Antje Jackelén (i Svenska Dagbladet 20-01-04).
”Sedan den 1 januari är barnkonventionen svensk lag. Det är en utmaning för staten, myndigheterna, civilsamhället och alla oss medborgare…. Barnkonventionens artikel 27 talar om varje barns rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Att detta nu är lag i Sverige måste få konsekvenser för hur vi från och med nu ser på barns andliga utveckling."
”Att lära känna tro, hopp och kärlek är som att lära sig ett språk. Om denna språkvärld förblir stängd för barnet innebär det allvarliga skaderisker för barnet. Barn har rätt till andlig utveckling. Det är en viktig del av barnets existentiella hälsa och den motståndskraft som behövs när livet är svårt. Ett barn som inte främjas i sin andliga utveckling får det allt svårare med sökandet efter den egna livsmeningen och orienteringen i den skakiga värld vi lever i. De får sina mänskliga rättigheter beskurna”. (Ärkebiskop Antje Jackelén, Svenska Dagbladet 20-01-04)
Oavsett vilken tro människan har, oavsett religion, behöver hon kunskap om sina existentiella rötter och behöver fråga sig vem hon är, för att kunna leva ett helt, rikt och kärleksfullt liv på jorden. Det räddar liv! ❤❤❤
2020-01-08
I många delar av välfärden behöver samhället stödja anhöriga så de ska orka
Anhöriga som vårdar äldre, men också anhöriga till långvarigt sjuka och anhöriga till personer med funktionsnedsättning behöver stöd. Sveriges kommuner ska enligt socialtjänstlagen erbjuda stöd, men det finns brister och saknas likvärdighet. Den 10 oktober gav därför regeringen uppdrag till Socialstyrelsen att ta fram underlag när det gäller de som vårdar eller stödjer äldre.
Men nu bräddas alltså uppdraget. Gruppen äldre, män och kvinnor över 65 år, spänner över nästan 40 år och är personer med vitt skilda behov. Särskilt drabbas äldre med psykisk ohälsa av sättet att dra alla äldre över en kam, så kallad ålderism. Depression är vanligare hos äldre än bland yngre, fler äldre tar sitt liv, också fler äldre kvinnor än yngre kvinnor. Få äldre får stöd och uppföljning av specialistsjukvården, färre äldre än yngre får endast behandling med läkemedel och de ges ingen samtalsbehandling. (Källa: Dagens Samhälle 3 december 2019)
För att förebygga suicid och ge stöd till efterlevande har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att stödja hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens arbete med att förebygga suicid och att ge stöd till efterlevande. Se följande utdrag ur uppdraget:
”Varje självmord innebär en traumatisk förlust för de efterlevande. Det är en förlust som kan komma oväntat, plötsligt och ofta våldsamt, vilket drabbar familjen och andra närstående. Personer som har förlorat en närstående i suicid har själva en högre suicidrisk. Efterlevande, såväl barn som vuxna, behöver snabb tillgång till professionellt och likvärdigt stöd, oavsett var i landet de bor. Personal inom den regionala hälso- och sjukvården och den kommunala vården och omsorgen behöver kunna göra kvalificerade bedömningar av efterlevandes stödbehov och kunna erbjuda adekvat stöd utifrån dessa behov. Anhörigorganisationer har länge pekat på avsaknaden av vägledning och rutiner för detta och att det behövs kunskap om suicidefterlevandes akuta och långsiktiga behov generellt. Om antalet självmord ska minska krävs förebyggande insatser från flera aktörer i samhället. Inom såväl den landstingsfinansierade hälso- och sjukvården, den kommunala hälso- och sjukvården, socialtjänsten och närliggande instanser som möter självmordsnära personer, finns betydande potential att intensifiera arbetet med bland annat tidig identifikation, rätt bemötande och behandling av personer med psykisk ohälsa och suicidproblematik.”
SPES ingår som referensorganisation vid detta arbete och deltar i intervjuer och enkäter, det kommer under våren att komma mer information från Socialstyrelsen.
Lär ut strategier som räddar liv!
Speciellt viktigt är det att alla, speciellt alla unga, som förlorar en anhörig eller vän i självmord ges samtalsbehandling/ sorgebearbetning i grupp och /eller enskilt. Idag står skolor och arbetsplatser larmslagna på de flesta håll och saknar handlingsplaner för att förebyggande tala om psykisk ohälsa – självmordstankar – för att lära ut strategier som räddar liv.
Anhöriga till psykiskt sköra och självmordsnära behöver också omfattas av den anhörigstrategi som tas fram
Samhället tjänar på att stödja dem som stödjer sina anhöriga. Ta in anhöriga i det individuella förebyggande arbetet. Använd möjligheten som Lagen om Samordnad Individuell Plan (SIP) ger möjlighet till och arbeta så stödjande att samtycke ges till anhörigas samverkan.
Det räddar liv! ❤❤❤