Osynliggörande som kontrollmedel


Reflektion över den röda tråd som vi tillsammans hittade, min väninna som tidigare i sitt liv varit med i en sekt och jag, om en massa företeelser i samhället, som sammantaget blev en dystopi -  Men som vi tror att vi kan lyfta oss ur som mänsklighet; genom att medvetandegöra om det som pågår i samhället - och inom den uppvaknande människan, som använder sin intelligens, sin inre medvetenhet och logik. 


Människor som utestänger andra människor från gemenskap

Elakheter som gör andra ensamma, som fryser ut någon genom att ta avstånd från den personens hela existens, som om personen inte finns, det kan pågå  utan att människor runt om som ser det här, reagerar och agerar. Varken logiken eller sunt förnuft är längre där. Min väninna har läst mycket om det här fenomenet och höll föredrag bland annat för gymnasieklasser under många år, för att de skulle få höra talas om att det finns människor som utestänger andra människor från gemenskap. Varför sker det här?


Överlämna aldrig ansvaret för dig själv till någon annan var min väninnas budskap. Det hon berättade på gymnasieskolor blev ett sätt för henne att bearbeta det hon själv varit med om, om den utsatthet hon och hennes barn hade upplevt och om när hon förstod att hon själv var tvungen att uppbåda kraften att lämna den boendegemenskap, som hon senare förstod var en sekt, för att kunna rädda sina barn därifrån. 


När min väninna hade lämnat själv och fått ut ett par av sina barn, skrevs det mycket i tidningarna om sekten och dess ledare. Det låter som en saga att folk beter sig som de blir tillsagda, förhatligt och utestängande, att inga känslor av förbarmande finns, ingen vågar stå upp och avslöja vad som sker, vilka övergrepp som pågår. Inte förrän sektledaren dog blev det fritt, då kunde man se igenom det som skett.

                                                                                                                                                                                                                                                  

Fenomenet heter shunning på engelska och någon bra översättning på svenska finns inte. Genast förstår jag varför denna kvinna så tidigt kunde se igenom den agenda som drog över världen vid pandemin, när statsmakten inte längre ansåg att insyn, öppenhet, demokrati, att var och en själv ansvarar för sin kropp, när det inte utprovade och det inte testade vaccinet visade sig vara ett hot för människors säkerhet och hälsa, istället för den utväg som människan tvingades att ta. 


Läkemedelsindustrin tjänar enorma pengar

Människor i denna lönsamma industri med samvete, lämnade tidigt sina uppdrag och steg fram, inför den lilla men växande grupp öppna människor som skapade opinion emot det som höll på att hända. Det fanns de som av hälsoskäl inte kunde ta det så kallade vaccinet och de med egen kunskap eller medvetenhet, som mycket tidigt förstod att mänskligheten fördes bakom ljuset, av Egoism eftersom några rika personer gjorde oproportionellt stora ekonomiska vinster som ägare av aktier i läkemedelsbolag. 


Det handlade inte längre om kroppens förmåga att läka sig själv vid en kraftig influensa, för att på så sätt bygga immunförsvar. Det visade sig, genom rådiga människors självuppoffrande insatser, att det finnas en agenda mot överbefolkning och en vilja att ta den saken i egna händer, att det var människor som startade pandemin. Det som hände var ett massmord, ett krig mot mänskligheten som pågått under lång tid, som i sin aktiva fas kom fram i ljuset, men få i samhället har ännu kunnat inse vidden av det som kommer att omnämnas i framtida historieböcker som det största massmord världen skådat. Samtidigt tar fortfarande stora delar av befolkningen gladeligen både en 5-6-7 spruta.


Min väninna har tagit sig fri från en sekt med samhällets stöd och därefter fördjupat sig i företeelsen, om hur det är möjligt att föra människor bakom ljuset så att de går in i en gemenskap, som öppet hånar, förnedrar och förgör andra och stannar kvar där. Med vilka medel stannar de kvar i sin övertygelse? - och faktiskt inte ser, att de i och med det själva deltar i en samhällsyttring som hånar, kränker och tydligt utestänger andra från att delta i samhället. 


Detta är shunning av andra, av deras lika rättigheter. Men att inte kunna eller våga lämna, när man förstår att det inte går att säga ifrån för att stoppa det här med ett - ”Nu räcker det”.  Vilka mekanismer i en människa är det som gör detta möjligt? Rädslan blir svaret. Rädsla för sjukdom och död. Vilka är då vi som kallas foliehattar av de manipulerande?


Det är vi som inte är rädda, eftersom vi besitter en medvetenhet som inte har sitt ursprung i 3:e dimensionens medvetenhet. Vilken var anledningen till att vi kunde stå emot vaccinationen? 

* Tidigare vaccinations- och medicinskador. 

* Sjukmedelsindustrin. Vi gör inget som doktorn säger längre. Vi hade råkat ut för någonting. Inte fått hjälp och stöd av samhället. 

* Läkemedelsindustrin, politiker och Aimishfolket shuntar den andra världen.

* Vi är människor som tänker själva, som inte överlåter till andra att fatta beslut som gäller oss själva. 

* Vi står för frihet och fred för alla människor. Vi underställer oss inte tvång, övermakt och slåss inte mot våra eventuella demoner och rädslor på en yttre planhalva. 

*Medvetenheten inom oss har redan styrt våra steg i riktningen av att fred i sinnet ger fred på jorden. 


I jämförelsen med det som hände i samhället under pandemin, mot den som av oliks skäl inte tog någon injektion eller fortsatta injektioner av covid-vaccinet, som uteslöts ur samhällsgemenskap, från möjlighet att delta i olika evenemang, sporter, biobesök, restaurangbesök, teatrar och konserter, framstår shunning tydligt. 


I boken Grottbjörnens folk finns exempel på när någon i stammen gick emot Klanens regler, så såg man inte längre den personen. Personen blev som osynlig för de andra. Det var så man avfärdande löste problem med personer som tänkte själva. Lemurerna tvingar iväg de djuren i flocken.

Men även i militära led, (i USA) där man tränas att blint lyda sin överordnande, har människor sett igenom företeelsen med covid-19- pandemin, man tvingar inte personalen att ta fler sprutor och ställer sig istället på mänsklighetens sida.


Det sker alltså ett uppvaknande bland de människor som har förmåga att använda sin egen hjärnas briljanta förmåga att genom medvetenheten av lärd erfarenhet, intelligens och logik styra sig själv, även om det betyder att ta steget utanför flocken. Det tyder på en slags högkänslig inre förmåga till lyhördhet. Den människan kan leda sig själv och med ett högt empatiskt sinne gå ut ur sin egen egoistiska sfär och föreställa sig en annan människas liv. Här finns inga föreställningar om egenintresse, om eget vinnande, eftersom livet inte är ett pågående spel mellan ont och gott, rätt och fel, eftersom dualitetens slöja inte längre skymmer vägen. 


I det uråldriga jägarsamhället gick det ut på att äta eller ätas Våra farhågor om varifrån hotet för vår existens kommer, var inte inställd på att det skulle komma från den hand som försett samhället med medicin, med minskad plåga, av sjukdom och värk. Många ser det som om samhället har räddats genom de mediciner och vacciner som tagits fram och getts befolkningar, som gjort slut på farsoter och personliga katastrofer.

Akutmedicin och kirurgi har återställt lemlästande människors kroppar, efter andra människors galna krigiska framfart som har pågått under årtusenden på jorden. Allting har två sidor.


Först genom att sammanväga för eller emot och tillföra en tredje neutral och helt naturlig faktor, nämligen kärleksvibrationen, livets egen gudomliga kraft och högre medvetande om det högsta bästa för alla och alltet, uppnås fred, frid, hälsa och uppväckande!


Det är avgrundsdjupa skillnader mellan människor som anpassar sig till ett tvång och den som tänker självständigt och inte följer påbudet, utan på detta sätt tänker självständigt. Utan påverkan av någon annan yttre företeelsen görs dagligen handlingar i det godas tjänst i fullständig naivitet, spontan medvetenhet om vad som behöver göras; 

Det är när en kvinna på gatan känner igen sin gravt försupne skolkamrat och följer honom hem och får ta del av hur vackert han förmått att bevara sitt hem. Ingen har hjälpt honom bearbeta det han utsattes för, hur det blev så här hans livsväg skulle ta form, för honom att kunna överleva. Hon såg hur han mitt i sin misär ändå vårdade det han hade, hon kramade om honom och gick. Innan hon nådde dörren kunde hon höra honom tacka henne för hjälpen hem och han hälsade med henne till sin man att han måste vara tacksam som har värdens bästa kvinna vid sin sida. 


Att se varandra i det vardagliga, med enkla ord som fyller den andre med än mer förståelse Kvinnan som kunde se sig själv ur hans ögon, slutade se ner på sig själv och hålla sig kvar i känslor av att inte duga, inte vara till nytta längre, nedvärderad av sina egna ögon över att inte längre fylla en yrkesroll i samhället.


Genom att ges en ynka pension varje månad efter ett långt, arbetsintensivt liv med omvårdnad av andra i fokus, för familjens bästa, i sin yrkesroll med mycket litet privatliv utan har varit som ett, med dem hon har haft omkring sig. Den segregeringen har pågått under många år av successivt samhälleligt övertagande av beslut som mycket nära rör min vän och hennes närstående, har i samma utsträckning avståndet mellan dem ökats. Både till mannen, barnen, barnbarnen, föräldrar, vänner och andra närstående, i takt med att samhället beslutar i fler och fler områden, har besluten förts längre bort från den enskilda människan och hennes familj. 


Tryggheten förflyttades från storfamiljen till att samhället skulle sköta de gamla och sjuka. På samma sätt känner familjen idag ett allt större avstånd till sina barn, som absorberas av yttre och nya innovationer, som har lett till att människan inte längre kommunicerar med varandra. Barnen i skolan leker via mobilen och sitter uppradade i väntan på att någon vuxen ska avbryta dem och avleda uppmärksamheten från att spela med kompisarna, som sitter just bredvid.


De hör ständig yttre påverkan, högljudda yttre ljud som får dem att helt stänga av sin egen inre medvetenhet, ansvaret för sitt eget andliga själv, sin själ. Det är inte svårt att se hur möjligheten vuxit fram att ta över hela mänsklighetens sinne. Men vart för det oss? 


Är vi påväg mot ännu ett slut av mänskligt liv på jorden?

Om bara en sådan tanke tänks eller sägs, står den an mot en tanke hos mig, om att bara ett Jehovas vittne eller någon annan religiös falang skulle kunna formulera sig så. Talet om människans undergång, om att mänskligheten gräver sin egen grav genom all förgiftning och allt dödande som pågick och som fortfarande äger rum.


I okunnighet dödades växtlighet, insekter och fåglar, genom hormoslyr, under 60-talets besprutning från flygplan, inte bara i Sverige utan globalt. Gifter från tillsatser i industriprocesser av skilda slag är påväg att förgifta jorden, även utrota oss människor.


Vi förgiftar våra egna kroppar genom produkter vi själva tycker gör oss vackrare eller friskare. När motsatsen betraktas av de människor som väljer att stå utanför den här exploateringen, ses vi i flertalets ögon som konstiga. Genom shunning förblir vi utanför. 


Experters experiment i rymden drabbar oss alla, också oss själva, när det man skickar ut i tro att det ska hjälpa oss istället kommer tillbaka som en rekyl, eftersom Naturens Lagar, som vi med tiden förlorat kunskapen om, fortfarande gäller.

Maiellen