Min resa ur sorgen

Jag har överlevt den här resan, gråtit och bearbetat sorgen, som fortfarade kan skölja över mig, men på ett helt annat sätt. Genom att tvinga mig att möta smärtan, gråta tårarna utan slut, skrika ut vreden, andas och hantera ångesten har jag gång på gång funnit ny kraft, som hjälpt mig ytterligare en bit, för att orka vidare. Ofta har jag skrivit ner hur jag känner mig, sparat mina tankar för att slippa bära med mig allt i minnet.

På olika sätt har jag hittat till livsglädje igen även om sorgen finns kvar. Sorgen är inte lika intensiv nu längre när den kommer ifatt mig och den slukar mig inte längre. Jag kan minnas Ida med stor glädje idag och berätta om minnen utan att det gör ont. Men jag kan också hamna i sorgen igen då tårarna flödar och bröstet värker en stund. Jag saknar henne så otroligt mycket, hennes humor och sätt, hela hennes person. Under många år kunde jag inte ha fotot på henne framme, det gjorde för ont. Men nu när jag ser fotot på min underbara dotter kan jag bara känna den största kärlek.

Mitt liv har förändrat karaktär

Min önskan att kunna bidra till mer aktivt förebyggande suicidpreventivt arbete har blivit starkare allteftersom jag under många år har lyssnat på andra efterlevande efter självmord. Jag har gett många hopp om att klara av att ta sig igenom sin sorg, att orka leva vidare för andras skull, för barnens och barnbarnens, för att bära minnet levande och för att slutföra en livsuppgift. Många har liksom jag själv, kunnat bearbeta sig igenom djupaste sorg och oerhörd saknad. Så småningom lever de också ett ganska vanligt liv igen, trots att livet aldrig mer kan bli sig likt.

En tid efter min dotter tagit sitt liv flyttade jag tillbaka till Sverige, eftersom jag inte kunde sörja på spanska, jag omskolade mig. Ingenting i mitt liv var längre sig likt och det blev rehabilitering på skolbänken för mig, på ett språk som jag redan kunde och att tala spanska gav mig endorfiner. Nu har jag fått prata spanska på jobbet under många är som behörig högstadie- och gymnasielärare. Eftersom jag var tvungen att hitta livslust igen och för att försörja mig tvingades jag till en nystart.  

Första året på utbildningen hängde inte hjärnan med, mina kognitiva funktioner understödde mig inte. Men utbildningen fungerade som rehabilitering. Att vara i en kreativ läromiljö tror jag påskyndade min läkning, trots att det var otroligt jobbigt att varje dag konfronteras med studiekamrater i min döda dotters ålder. Istället för att gråta när jag vaknade varje natt studerade jag, vilket kändes betydligt bättre och ledde till något konstruktivt. Jag fick lov att vara sjukskriven den första tiden, eftersom jag redan kunde det språk som jag studerade. Men jag saknade papper på min kompetens och på det här sättet fick jag möjlighet att studera igen och ta en ny examen.

Sorgeprocessen efter att min dotter tagit sitt liv har gjort att livet har ändrat karaktär. Efter år av sorg, mycket tårar och bitvis dagligt kämpande, kan jag se att livet, genom allt det svåra som jag tvingades gå igenom, har fört med sig nya nivåer av insikt. Idag drivs jag av en stark önskan att kunna påverka vårt samhälle.  

Jag förstår också idag, när vi skriver 2022, att detta öde var utmätt för oss. Jag behövde den här upplevelsen i den här inkarnationen, att inte kunna rädda min egen dotter, trots att jag kunnat rädda så många andras liv. Det har varit ett svårt spirituellt uppvaknande för mig. Jag målade en tavla föreställande oss i min familj, där min dotter går i förväg, Det var redan många år innan hon tog sitt liv. Jag fick se henne när hon lämnade jordelivet, med en ängels hand i sin, när de gick längre och längre bort, till sist ända in i horisonten. Då förstod jag, Utan att ändå dagen efter kunna komma ihåg någonting av den upplevelsen. Men dagen då hennes kropp hittades kunde jag hjälpa personen som meddelande mig om hennes död. Jag visste ju redan att hon befann sig i trygghet i änglarnas land. Även om det gjorde fruktansvärt ont i mitt modershjärta. 

Om Julia

❤❤❤ 

Mitt arbetsredskap är datorn. Till vardags har jag arbetat med datastöd i företag. Jag har också gjort några hemsidor tidigare. Självklart vill jag hjälpa Maiellen i hennes viktiga arbete och hoppas av hela mitt hjärta att det vi nu gör tillsammans blir framgångsrikt! Vi lärde känna varandra när jag sökte mig till SPES efter att min bror tagit sitt liv. Det är fint att kunna prata med en inkännade person som vet vad jag talar om, som har egen erfarenhet av att en närstående tagit sitt liv. Att någon har dött genom att ta sitt liv har funnits länge i min familj och släkt. Tyvärr har det hänt och tyvärr är detta ingenting som vi pratar om i familjen. Det är dags för förändring och tillsammans kan vi förebygga att fler människor tar sitt liv.